Soupe de tomates au paprika (+ utvärdering matutmaningen)

Okej. Det har nu blivit dags för att utvärdera matutmaningen i februari. Hum hum di dum. Äh. Det blev ju ett fett misslyckande. Vi hann inte hinna laga alla huvudrätter ur kokboken Modern fransk husmanskost. Så enkelt är det. Av bokens 14 rätter gjorde vi 8. Jag vill inte vara en sån som skyller ifrån sig, men till protokollet kan vi väl ändå föra att influensa samt VKS knappast utgör en strålande grund för en mat-utmaning.

I alla fall. Häromkvällen gjorde jag en soppa ur kokboken. Som ett sista dödsryck liksom. Författaren Yvan Cadiou serverar den som en förrätt med krutonger. Jag serverade den som middag med nybakt bröd. Som jag gjort själv. Med min nya Kitchen Aid hehe.

För den här rätten är det viktigt att lägga lite energi och pengar på att hitta fina tomater. Jag köpte ekologiska plommontomater vilket gjorde att det här blev en soupe du jour med riktigt fina smaker. Soppan kommer att vara sensationell senare i år när tomaterna är mer smakrika. Så här gör man Soupe de tomates au paprika. Receptet räcker till 4-6 portioner.

Skär 1 kg tomater i grova klyftor. Skala och klyfta 2 stora röda eller gula lökar.
Hetta upp rejält med olivolja i stor gryta och fräs tomaterna och löken ett par minuter.
Tillsätt 3 msk paprikapulver och låt det fräsa några minuter till.
Slå på ca 1 liter buljong och låt sjuda 15 minuter under lock.
Smaka av med 1-2 tsk honung (eller mer beroende på sötman i tomaterna), salt och peppar.
Mixa soppan, men inte för länge. Det är gott om det det blir lite bitar kvar.
Jag adderade dessutom 1 msk vitvinsvinäger och rundade av med en skvätt grädde.
Servera soppan med krutonger eller nybakt bröd *blink*

Frågan är vad jag ska ha för matutmaning nästa månad? Mars drar ju igång imorgon så ... så jag har den här dagen på mig att fatta ett beslut. Har ni några förslag?

För er som vill hänga med på vad jag babblar om:
2011, utmaningens år.
Matutmaningen januari.
Matutmaningen februari.

Vårtecken

Ungefär vid den här tiden varje år brukar det tydligaste vårtecknet dyka upp, lika säkert som takdropp och att fettisdagen infaller på en tisdag. Jag talar inte om fågelkvitter eller vårblommor i krukor. Nej, jag talar om suget efter ett lantställe. När vårsolen tränger sig igenom vintermörkret ändras också mina hemnetsökningar från fyror i Stockholms innerstad till lantställen med torpkänska i kranskommunerna.
Igår var jag och Ulf och tittade på ett alldeles underbart ställe utanför Norrtälje. Så fint att jag blev knäsvag när jag klev in genom dörrarna. Det var fullt av människor på visningen men jag visste. Det här är stället vi letat efter i alla år. På sanning alltså. Jag har ratat fler fritidshus än jag orkar räkna till. Men ibland bara vet man, eller hur?
Trots att tomten och huset var helt inbäddat i snö förstod jag att det här är det där stället där jag kommer att känna gräs under mina bara fötter. Stället där jag kommer att ligga i en hängmatta och läsa pocketböcker. Där jag kommer att titta på regnet genom fönstret och uppkrupen i soffan underhållas av klassiker på dvd. Där jag kommer att se mina och vänners barn leka och växa upp. Stället där jag samlar mina bästa för en kräftskiva under stjärnorna i augusti.
Nu är det bara den plågsamma budgivningen som står mellan mig och mitt drömställe. Hoppas för mig. Snälla, bara gör det.

En fin lördag med Juli i februari

Den här lördagen i slutet av februari skulle vi spendera med min brorsdotter Juliana. Dagen började med pasta, bad i badkar och en hårtork som åt kallt blött hår. Den fortsatte med klättring, chokladbollar och en rymdraket där alla prinsessorna och dalahästarna fick plats. På eftermiddagen tände vi en eld och hade eviga kval över filmval. Fram mot kvällen kom Snövit på besök och tittade på Melodifestivalen. Hon tyckte bäst om flickan i glittrig klänning.
Allt som allt, en himla fin lördag med Juli i februari.

Ljuvlig lördag

Inom det snaraste ska jag och Ulf åka och hämta upp min brorsdotter Juli. Vi tre ska ha en heldag plus sleepover. Vi ska äta pasta, titta på film, spela blomstermemory, titta på fåglar i fågelboken, sjunga om vargar som ylar och dansa dansen då man smälter som en glass.
Allt kommer alltså att vara precis som det alltid är när man är med Juli. Det vill säga helt ljuvligt.
Ha en fin lördag hörrni!

En fin kväll på Caina

För en vecka sedan, på fredagskvällen, tog jag och min man på oss våra friday best och åkte ner till flådiga Hotell Nobis på Norrmalms torg. Där ligger nämligen tämligen nyöppnade restaurang Caina. Det är familjen Catenaccis senaste tillskott i restaurangvärlden. Vår kväll inleddes så där som man vill att en kväll ska börja: med ett glas frisk och torr prosecco.

Restaurangen ligger en våning ner och saknar fönster vilket skulle kunna upplevas en aning klaustrofobisk men med hjälp av speglar känns lokalen luftig. Och så hänger det moln i taket. Bara en sån sak.

Till förrätt åt jag en vitlöksdoftande skaldjurssallad med oliver, extrajungfruolja och citron. Rustikt och mumsigt.

Ulf åt en gulfenad tonfisk med kapris, balsamvinäger och extrajungfruolja. Han var nöjd.

För mig föll valet bland huvudrätter på en primi: en linguine med skaldjur i het sås gjord på ekologiska tomater. Så himla gott.

Maken valde en secondi: en ugnsstekt kalvbringa med timjan och vitlök.

Det var fullsatt och god stämning trots att många sällskap fick vänta på service. Vinet var gott och allt som allt hade jag och Ulf en himla fin kväll på Caina. Men rent mat- och upplevelesemässigt var jag inte lika nöjd som DN:s krogkommission som gav Caina en 4:a i tidningen idag.

Min lite mer uppstyrda recension av kvällen hittar ni i Lyxapans blogg.

It has arrived!

And I think this is the beginning of a beautiful friendship.

Det här med ... nollning

Alltså seriöst. Det här med nollning. Finns det några andra än jävligt snubbiga snubbar som gillar det? Nu menar jag alltså nollning på arbetsplatser för jo då sånt finns.

För länge sedan fick jag ett jobb på ett ställe där mina chefer körde som fan med mig första veckan. Jag fick uppdrag som var lika omöjliga att genomföra som rakt igenom dumma. Ni vet av typen att gå och fråga på teknikavdelningen efter en apparat som slutade användas på sjuttiotalet höhöhö. Efter en vecka slutade dom och jag hade tydligen klarat "testet".

När nästa tjej efter mig skulle anställas lades en timme av vårt veckomöte på att brainstorma idéer på hur man kunde jävlas med henne på bästa sätt. Jag ifrågasatte, och blev kallad för tråkig (tror till och med att jag inte skulle "vara så rigid").

Så sitter jag i alla fall och tittar på ett avsnitt av det amerikanska the Office och så säger Dwight:
"Nollning är ett kul sätt att visa att man inte gillar den nyanställda".

Det är så jävla mitt i prick att det smärtar.

Bästa vännerna

Det kan mycket väl vara så att jag har de bästa vännerna i hela världen. Jag har ju varit hemma sjuk i några dagar så ni kan ju gissa hur glad jag blev när jag fick ett tjockt brev med posten idag innehållande ett par tidningar.

Och en fin krya-på-dig-lapp från min darling vän Jenny.
Såna här saker alltså. Bästa känslan i hela bröstet. Bästa.

Erika berikar språket: ABC Anything But Chardonnay

För någon vecka sedan dök Johan Franco Cereceda upp i min daytime-tv-ruta. Han är någon slags vinexpert på TV4. Han berättade att den nya trenden när det gäller viner är att det ska vara lokalspecifikt, gärna en speciell druva, gärna från ett speciellt och litet vinhus. Det ska vara "ABC – Anything But Chardonnay" som Johan Franco Cereceda sa. "ABC har man pratat om länge" och är tydligen en internationell rörelse.
Jag hade ingen aning. I mitt sjukstugeliv var detta riktigt roligt. Nästan lika roligt som när en vinexpert sa "men suck, det är så typiskt svenskt att gilla Amarone".
Vinsnobbar. Man måste ju bara älska dem.

Kär i hortensian

Som sagt. Jag är helt kär i hortensian den här senvintern. Därför fick två stora nästan överblommade sötingar bli med hem i helgen.

Mulberry har haft hortensior i sina vår/sommarkampanjer i år.

Det kan vara på grund av deras reklam som jag fallit i kärlek. Jag är hemskt lättpåverkad när det kommer till ... ja, till det mesta ... förstår ni.

Nu står i alla fall de två vita hortensiorna i mitt köksfönster och jag ba dåånar när jag kommer in i köket. De där stora klotformade blomställningar alltså. Vill typ nypa sönder dom. Varför vill man det? Vara lite för hårdhänt med det som är fint? Och med "man" menar jag "jag".

Plantagen flower show

Om jag var en butik skulle jag göra allt för att bli bästa kompis med Plantagen. Finns det något ljuvligare än att strosa omkring i deras gigantiska växthus och bara ta in alla blommor? I söndags spenderade jag en god stund bland engelska pelagoner, campanulor och begonior. Det gav mig hopp om våren, om livet ska jag säga er.
Den här senvintern har jag en seriös crush på hortensior så två såna fick följa med hem. Nu pryder de mitt köksfönster och gör livet lite mindre till en sjukstuga och lite mer till en Mulberryreklam.

Sjuk IGEN

Här har ni en som bara precis hann bli okej frisk från influensan när hon drog på sig någon slags kräksjuka.
Vem är jag? Seriöst. Jag brukar aldrig vara sjuk. Nu verkar det vara det enda jag är riktigt bra på. Att vara sjuk. Helt värdelös superhjälteegenskap.

Stress i franska mathimlen

Så sitter vi där vid bordet, jag och min man, och allt är glatt. Rätt glatt i alla fall. Vi planerar veckans mat och inköp och vi bläddrar i kokboken och läskar upp oss. Och så tittar vi på datumet och det är den tjugonde och det är bara åtta dagar kvar av februari. Leendena stelnar. Händer stannar med kaffekoppar på väg mot munnar.
Lurig månad, februari. Det är åtta dagar kvar och vi har åtta recept kvar att göra i vår matutmaning i februari. Och plötsligt blev matutmaningen en utmaning för vi hade inte riktigt tänkt äta hemma alla dagar i nästa vecka.
Säg så här. Det blir en del flotta luncher så här i slutet av februari. Helstekt anka. Lammbog. Kalv.
Helt vanliga luncher när man har oceaner av tid, pengar och vinnarskalle. Den här utmaningen klarar vi lätt. LÄTT! Bring it on säger jag bara.

Edit: Ett dygn senare. Enter: kräksjukan. Utmaningen swosh down the drain.

En fin texmexafton med Lilla Äl

Fram mot kvällen igår var det dags att ladda för en fin texmexafton. Jag började med att pimpa en burk tacosalsa med hjälp av den rökiga, starka, ljuvligt aromatiska chipotlepasten från Santa Maria. Jag ripplade över lite flytande honung och strödde över massor av färsk koriander. Bästa snabbsalsan ever. Jag lovar!

Till middag skulle vi äta Rice and Beans, som är en klassisk texmexrätt. Till den behöver man ris och bönor duh!

Min syster är så sjukt bra på att göra rice and beans. Hon åt det kanske en gång i veckan när hon bodde i New York. Minst. Alltså fick hon stå vid spisen denna afton.

Eftersom Lilla Äl är vegetarian är även denna texmexfiesta helt veggo. I hennes Rice and Beans så steker man kokt vitt ris med svarta bönor, lök, vitlök, krossade tomater, kummin ... vinäger, chili ... typ. Ett bra recept att utgå ifrån kan ni hitta här.

Jag fick uppdraget att göra Pico de Gallo. Det är en tomatsalsa gjord på körsbärstomater, rödlök, vitlök, chili (gärna såndär inlagd jalapeno som finns på burk i texmexhyllan) massor med pressad lime och koriander. Ett bra recept att utgå från hittar ni här.

Ulf gjorde guacamole. Ja, vi hjälptes åt alla tre och hade det fint i köket med våra Coronor med limeklyftor i.

Kvällens middag: Rice and beans i tortillabröd med guacamole, pico de gallo, riven ost, jalapeno och gräddfil.

Nom nom nom.

Allt som allt hade vi en himla fin texmexafton som avrundades i soffan med Melodifestival (suck) och Downton Abbey (yes!) och slutet på Anchor man (schwing!).

Bla bla bla

Jag gick på restaurang igår. Fin restaurang. Jag drack bubbel och vin. Sen åkte jag hem. Och drack vin och calvados.
Idag mår jag inte så bra.
Det måste ha varit maten.

Tortellini i buljong

Sommaren för två år sedan bilade jag och Ulf runt i norra Italien. Vi bodde fint och åt vansinnigt gott. När vi var i Bologna åt vi bland annat denna oerhört enkla soppa till lunch en dag på ett sånt där ställe som har gulnande bilder av celebriteter på vägarna. Restaurangens specialitet var traditionell regional italiensk mat som var sensationellt välsmakande i sin enkelhet.

Det fina med den här rätten är att man kan göra den så avancerad som man själv vill och har lust med. Vill du koka buljong från grunden så gör du det. Vill du göra egen fylld pasta så gör du det. Allra oftast gör jag den dock så här:

Koka upp och pimpa 1 liter buljong efter smak. Jag gör den alltid starkare än vad som rekommenderas och adderar socker, lite kryddor och en rejäl klick tomatpuré.
Koka sedan tortellini eller någon annan fylld pasta i buljongen. Klart!
Den här dagen åt jag den med ett kokt ägg (för att få lite proteiner), och en fruktsallad som efterrätt.
Yes! En soupe du jour som kräver cirka noll energi för att laga.

Lästips plis!

Jag skulle verkligen behöva ett boktips. Jag är väldigt sugen på att läsa något bra. Helst inte något sorglig dock. Är trött på emogegg just nu. Har ni något tips till mig? Plis! *blinkar fint med stora ögon*

Presentgeniet är i farten igen

Det här är lite pinsamt. Men jag är kär. I en pryl. Så länge jag kan minnas har jag drömt om en egen Kitchen Aid. Bara det är de är så satans dyra. Jag har inte riktigt tyckt mig ha råd att investera i en. Men så i julas bestämde jag mig. Det är dags. Jag är vuxen nu. Jag har pengar på sparkontot. Under julledigheten städade jag till och med ur ett skåp i köket. En egen plats där den ska få bo. Igår sladdade jag förbi butiken Lagamati och gjorde en beställning.
Snart är den min. Min. My precious.

Moules marinières

Till middag igår blev det Moules marinières. Lyxen på en tisdag alltså. Jo, det är så det blir när man gett sig själv såna finfina uppdrag som att laga alla huvudrätter ur en fransk kokbok.

Så här gör man (2 portioner):
Tvätta 1 nät med musslor.
Hacka 1 lök och 1 stort knippe persilja, stek i smör utan att det tar färg.
Häll i hälften av musslorna och typ 1 msk mjöl och rör runt ordentligt.
Häll i resterande musslor.
Slå över rejält med vitt vin och var inte blyg med saltet.
Koka upp under lock. Koka 4-5 minuter tills musslorna öppnat sig. Rör om då och då.
Smaka om spadet är bra. Jag tyckte att det hade för mycket alkoholsmak så jag plockade upp musslorna och lät buljongen koka ytterligare några minuter.
Servera med surdegsbröd eller baguette, pommes och majonnäs.

Chesterfield

Är inte Chesterfieldsoffan helt ljuvlig? Jag vet inte om det är trend eller om jag är en late bloomer eller vad annat, men jag tycker att jag ser de här sofforna överallt just nu.

Som i de senaste inredningstidningarna jag bläddrat i.

De här Chesterfieldsofforna ploppar liksom upp överallt. Hum. Det verkar som att någon är sugen på att skaffa sig en ny soffa. Hum hum. Hum.