Hurra för tvillingarna! Två och ett halvt år igår!

Allra käraste Olof och allra käraste Greta,

igår var det alla hjärtans dag och ni blev två och ett halvt år. Att er halvårsdag infaller på Valentines day känns väldigt passande för det enda jag får i ögonen när jag tänker på er är hjärtan. Vi firade dagen med att åka på en konsert med Ensemble Yria och sedan äta lunch på Moderna museet. Och när vi satt där i museets restaurang blev livets gång så tydlig. Första gången vi åkte dit med er var ni så små att ni låg i liggdelar båda två. Då gick vi barnvagnspromenader med er inomhus när vädret var för tungt ute. Sedan dess har vi varit där fler gånger än jag kan räkna till. Det var där som jag och pappan tog vår första fika som föräldrar, och det var också dit du och jag åkte Greta på vår första ensamdate bara du och jag. Det är helt enkelt så att Moderna museet har blivit vår speciella plats och det är en sån fin sak, att vi har ett ställe som är vårt. Men det enda jag kunde tänka på när vi satt där och åt vår lunch var att tiden går så fort. Den går så oerhört fort. Jag önskar att jag kunde sakta ner farten, men det tycks vara omöjligt i det liv som jag och pappan lever tillsammans med er.

Men okej. Nu är det ju tänkt att detta ska handla mer om er än om mig så ... ska jag kanske börja med att berätta lite om ert prat? För det som så många trodde skulle hända, har nämligen hänt. Det är något som har släppt för dig Olof och nu sprutar det ut nya ord och två- och treordsmeningar. Den lycka som du känner över att ha hittat nycklar till språket är enorm. Det är som att du har blivit mer tillfreds med livet och det är en helt underbar sak att få dela med dig. Du Greta blir väldigt inspirerad av att Olof pratar och försöker så gott det går att härma honom. Du säger också fler ord än för bara någon månad sedan men vi har lite svårare att förstå dig och det gör dig ofta väldigt frustrerad. Du kompenserar dock din avsaknad med ord med att vara otroligt uttrycksfull i ditt kroppsspråk. Tack vare det gör du dig mer än förstådd, men jag tror ändå att du också kommer att prata ännu mer snart.

I och med att språket släppt lite så är det som att ni har förändrats och blivit lite större, lite äldre. Ni leker tillsammans på ett annat sätt än tidigare och ibland när ni ses här hemma i lägenheten ger ni varandra kramar. Du Greta vill väldigt gärna ta hand om Olof och pyssla om honom eller hjälpa honom av med sina kläder. Vi försöker hitta en balans där för vi vill inte att du ska bli hans assistent samtidigt som vi inte heller vill stoppa dig i dina initiativ. Samtidigt som ni har blivit finare mot varandra så har ni också blivit bråkigare med varandra. Ni kan båda två få il då ni retas, knuffas eller bits. Och ni har också börjat skrika på varandra när den ena kommer och stör den andre. Ni blir allt mer som syskon helt enkelt som både älskar och irriterar varandra.

En annan stor sak som har hänt är att du har slutat med blöja på dagarna Greta. Du har den fortfarande när du är utomhus på förskolan men annars är du blöjfri. Du var redo att sluta och då tog vi chansen. Du Olof är inte alls intresserad så vi väntar lite med dig. Ni har båda slutat äta välling på kvällarna och får istället lite varm mjölk i nappflaska. Det ska vi nog sluta med det snart för att på sikt kunna bli helt blöjfria.

Du älskar att leka kurragömma just nu Greta. Och att måla med målarfärg och klippa och klistra. Och du Olof älskar att leka med duplolego. Du kan sitta i timmar med en liten lyftkran och sätta bitar på plats. Du älskar också att leka med er leksaksspis och alla era köksredskap. Då får du ofta sällskap av Greta och ni dukar upp helt otroliga måltider inne i ert rum som ni sedan bjuder mig och pappan på. Den enorma Pippi-kärleken som vi levt med under många månader tycks dock ha svalnat lite. Du Greta älskar fortfarande dina nattlinnen och trosor med Pippi på men efter att din första Pippifigur gav upp helt (efter att du bitit av både ben och flätor och näsa) så är du inte lika besatt längre.

När det gäller TV, appar och böcker är ni inne i en tv-period. Ni älskar Barnkanalen och allt som visas där som är för er åldersgrupp. Största favoriterna är dock Supertrion och Masha och björnen ... eller äsch. Jag skulle nog säga att ni byter favoriter varje dag. I det senaste har ni tittat mycket på Vännernas stad, Elias räddningsbåten, Bamse och Nicke nyfiken som alla finns på Netflix. Appar och spel på paddan är ni helt ointresserade av just nu vilket känns märkligt för det har varit en sån stor sak för er förut. Kanske behöver jag hitta nya spel och utmaningar för er? Vi läser fortfarande mycket och era favoritböcker är dom om Vem, Ingrid och Ellen. Vi får också läsa Historien om någon, Vad har du bakom ryggen? väldigt ofta. Du har ett enormt hajintresse Olof och faktiskt så var "hammarhaj" ett av de första orden som du sa. Hammarhaj, blåval och bläckfisk. Nu för tiden kan du alla hajar i din hajbok och vet skillnaden på rävhaj, brugd, mako, valhaj, vithaj, blåhaj, kråshaj och gud jag vet inte alla som du kan. Livet i revet är överhuvudtaget mycket intressant. Du Greta har också hakat på Olofs intresse, vilket väl nästan var oundvikligt? Så du går runt och säger "hammarhaj" nu. På grund av ert stora hajintresse säger ni även "hamn" eller "söpen hamn" som helt enkelt betyder Köpenhamn. Det är nämligen ert drömresmål. Ni vill dit så himmelens gärna för att gå på Den blå planet som är ett akvarium som tog er båda med storm när vi var där i höstas.

När det gäller mat och ätande så har du blivit en allätare Greta. Du äter verkligen allt med stor aptit och vi delar ofta smakupplevelser tillsammans. Du Olof är raka motsatsen. Du har börjat matvägra och vill helst bara äta bröd eller pasta. På förskolan äter du oftast inget alls vilket börjar bli till ett bekymmer.

Förskolan ja. Ni har nu gått där i ett halvår och ni trivs där väldigt bra båda två. Ni är där måndag till fredag mellan klockan nio och tre. Ni är ute mycket: på måndagar, tisdagar och onsdagar är ni ute både på förmiddagen och eftermiddagen. Resten av veckan är ni bara ute på eftermiddagen. När ni är där tycker ni mest om att sjunga och dansa och det gör mig så glad för tidigare har ni inte varit så intresserade av sånt. Inte hemma i alla fall. Men nu dansar ni till exempel drakdansen varje dag i slutet av Bolibompa. Framför allt är det du Greta tycker om sång och dans. Du vill att jag ska sjunga Bamessången varje dag och när du klämmer i med de orden du kan, jag svär Greta, då håller mitt hjärta på att svämma över. På kvällarna när vi sjunger våra godnattvisor har du dock börjat säga "mamma, ssshysh" men det tror jag mest handlar om din ovilja att somna att göra.

Vi har haft en period sedan julledigheten där sömnen varit ganska stökig för oss. På förskolans inrådan får ni sova så mycket ni vill när ni är där och det har lett till väldigt långdragna nattningar. Ni somnar oftast först runt halv nio på kvällarna och är uppe mellan halv sex och sex. Själva nattsömnen tycks också ha blivit oroligare och allra oftast sover någon av er inne hos mig medan pappan får gå in och sova hos den andra i barnrummet. Resultatet är att vi alla är tröttare än någonsin tycks det som. Men det kan också mycket väl vara årstiden.

Vad mer? Era smeknamn nu för tiden är: Gretsky eller Gretsky yo yo. Och du Olof har bestämt dig för att du heter Bo nu så vi kallar dig för det ibland eftersom det gör dig glad. Greta kallar dig för Vavva-Bo och sig själv för Deta. Ert gemensamma smeknamn Oggi blir ibland Oggisarna eller Oggnog men det verkar bli allt mer sällan som vi kallar er för det. Jag tror att det beror på att vi ser på er mindre och mindre som tvillingar och mer och mer som syskon. För ni är två individer som är väldigt olika varandra. Ni har båda två helt olika energier och sätt att ta er an världen. Ni gillar olika saker och det går inte ens att tvillingklä er längre. Detta beror inte på att vi har slutat att köpa liknande plagg men på att du Greta har en sån bestämd uppfattning om vad du tycker är fint att det inte går att styra dig. I korta drag går din modekänsla ut på att det bör finnas något som är rosa eller lila i plagget för att du ska acceptera det. Du älskar dessutom strumpbyxor och när tröjor eller klänningar är kortärmade.

Ni är så himmelens roliga att vara med och även om vi har ganska många konflikter under en dag så skulle jag säga att vi allt som allt har det väldigt bra tillsammans. Att vi har börjat dela på oss under helgerna har också blivit en sån fin sak. Då får jag och pappan möjlighet att ägna oss åt bara en av er i taget och skillnaden är enorm när vi bara har en av er att koncentrera oss på. Ni blir mycket lugnare av att vara själva så jag tror att den här uppdelningen är något som vi kommer att fortsätta med.

Ja, älskade lilla Olof och älskade lilla Greta. Att få vara med er är det bästa jag och pappan vet. Även om ni ganska ofta gör oss trötta och utmattade så ger ni oss också så mycket kärlek att det är sanslöst. När vi fyra har det bra tillsammans är det en lycka som är så total. Den lyckan kan uppstå vid matbordet när ni skojar med oss och era ögon glittrar av bus. Eller när vi är i ert rum och ni leker och släpper in oss i det universum som ni håller på att klura ut för er själva. Att se er ta er an världen och göra den begriplig är en gåva som jag och pappan är så oändligt tacksamma över att vi får ta del av. Ni är en gåva. En gåva som jag och pappan kommer att ägna resten av våra liv att besvara.

Hurra för ettan och tvåan, för Olof och Greta, som blev två och ett halvt år igår!

Hurra för tvillingarna! 27 månader idag!

Två år och tre månader. Det är på pricken så gamla som ni är idag. Vi var till bvc idag för att prata lite med vår sköterska om det faktum att ni vägrar prata och det återkommer jag till strax. Det jag vill börja med att berätta är att det fanns en sex dagar gammal bebis i väntrummet med oss. Och när jag såg den där lilla skrynkliga saken så gick det som en stöt genom mig rakt in i hjärtat. Det är så overkligt sjukt hur tiden har rusat under de här dryga två åren med er. Det känns på riktigt som att det var i förra veckan som jag och pappan var med två egna såna där miniknytten till vår Laine på Läkarhuset Odenplan. Samtidigt är jag mycket medveten om tiden som har gått. Hur mycket bättre jag mår nu jämfört med då. Hur otroligt mycket ni vuxit och vad mycket roligare det är att vara föräldrar och familj nu när ni är två starka och stabila barn istället för två små hjälplösa bebisar.

När vi var hos Laine passade vi på att väga och mäta er. Du Olof är nu 92 cm lång och väger 15 kilo. Du Greta är 86 cm och väger 12 kilo. Ni följer era kurvor som ni haft ända sedan ni föddes. Du Greta ligger en kurva under medel/median/mitten/vad det nu är som är där i mitten, och du Olof en kurva över. Så har det varit alltid.

Vi var alltså till bvc idag för att göra en bedömning av er väldigt långsamma språkutveckling. Ni säger inte många ord än men ni har ändå en rik kommunikation.Vi är alla helt överens om att ni kommer att börja prata förr eller senare och att det kommer att vara en thunderstorm som kommer att träffa oss då. Vi alla är = era föräldrar, pedagoger på förskolan och bvc-sköterskan Laine. Att ni inte pratar ännu är något som vi tar på allvar men försöker att inte oroa oss för. Vi gissar att ni inte har sånt stort behov av att prata än? Ni har varandra som spegelbilder och eftersom ni gör er förstådda för det mesta så behöver ni faktiskt inte prata.

Ni går nu på förskola och det är något som ni båda två älskar. Ni går på en Montessoriförskola i en blandad barngrupp. Ni är de två yngsta barnen på avdelningen och ni är båda två väldigt omtyckta. Du Greta älskar också de största barnen och är väldigt mycket med dom. Flera gånger i veckan får vi höra av de andra barnen hur mycket de tycker om er. Att ni är gulliga, söta och att dom önskar att dom hade en egen liten Greta där hemma att ta hand om. Du är väldigt social Greta och bekräftar både de andra barnen och pedagogerna väldigt mycket. Du är tydlig med vad du gillar och inte gillar. Om du inte vill bli kramad av någon av de mindre barnen är du tydlig med det utan att bli otrevlig vilket är en otroligt fin egenskap. Du Olof är lite mer mest intresserad av dig själv och struttar helst runt lite så där själv och ifred. Bara i det allra allra senaste har du börjat notera att det finns fler, andra, barn på förskolan. Tidigare har det framförallt varit pedagogerna du sökt dig till.

Vi har haft otroligt få vabdagar med er hittills (*peppar peppar*) två med dig Greta och tre med dig Olof. Du hade höstblåsor Greta och du feber Olof. Det märkligaste med detta var att det var första gången i era liv som ni var ifrån varandra under en längre period. När Greta var borta från förskolan bekom det dig inte något nämnvärt Olof medan du blev ganska dyster av att inte ha Olof med dig Greta.

Ni är båda två väldigt livliga och pigga barn. Ni älskar att springa och hoppa och klättra. Ni hoppar jämfota över saker, ni klättrar upp för i princip vad som helst och parerar fall med hjälp av er balans. Du gör kullerbyttor Greta. Ni har båda två bra kroppskontroll och kan hälla drycker och yoghurtar i tallrikar och glas. Att springa genom vattenpölar gör er lyckliga, även att kasta stenar i sjö och hav.

Ni är två väldigt kramiga och pussiga barn. Ni kramar gärna alla ni möter och vill gärna sitta i våra knän en stund då och då och ni kan ju gissa att vi njuter då. Ni är oftast glada och skrattar väldigt mycket. Ni har börjat kunna skoja med varandra genom att leka tafatt eller tittut och då kan ni ibland skratta så att ni tjuter.

Det märks också att ni har blivit två år. Oh My God. Ni är båda två så trotsiga med oss mellan varven att vi tror att vi ska smälla av. Att ha er båda två mot en är inte enkelt ska jag säga men både jag och pappan försöker välja våra fighter. Ni är så sjukt gulliga nu men ni kan också vara så hemskt jobbiga när ni vägrar saker eller bara gnäller och gnäller.

Den jobbigaste fighten vi har är den om nattningen. Du vill nämligen inte alls sova om kvällarna längre Greta. De dagar då du inte sover något på dagen funkar det okej även om du är motvalls även då men då orkar du i alla fall inte hålla på hur länge som helst. Men de dagar då du sovit är du som galen på kvällen. Då kan det ta över två timmar att få dig att komma till ro. Vi håller på att fasa ut din dagvila Greta för det för jobbigt som det är nu. Det gör vi genom att du får bestämma själv om du vill sova eller inte och hemma vill du inte det. På förskolan sover du fortfarande en stund efter lunch varje dag. Du Olof har ett mycket större sömnbehov så du får sova längre på mornarna och efter lunch varje dag. Du får också göra som du vill men du vill verkligen sova.

När ni väl sover så sover ni oftast gott och hela nätterna i era sängar. Under de senaste månaderna har ni haft en jobbig hosta som har väckt er. Då händer det att du kommer insläntrandes till vårt sovrum Greta. Då klättrar du upp i sängen med hjälp av en liten pall som vi har ställt vid min fotända. Då lägger du dig bredvid mig på min huvudkudde och sedan ligger du där helt stilla så det är rätt mysigt att sova med dig tätt intill.

Du är nästan helt torr hemma nu Greta. Du har bara blöja på natten eller när du själv ber om det, vilket inte är ofta. Ute och på förskolan har du också blöja eftersom det är enklast så. Hade det varit sommar nu hade vi satsat på att få dig helt torr tror jag men med alla tusen plagg som behövs nu när vi går ut så känns det för övermäktigt och vi har ingen stress att ta bort blöjan helt. Igår var det första dagen på förskolan som du var utan blöja inomhus. Då hjälpte en av dina kompisar dig när du behövde gå på pottan, så himla gulligt. Och allt gick bra! Du är helt ointresserad av att sluta med blöja Olof. Du kissar på pottan ibland och blir väldigt stolt när det händer men de gånger vi försöker ha dig utan ställer du dig nedanför skötbordet och ylar och pekar tills vi satt på dig en.

Era favoritsysselsättningar är dessa:

Olof, du älskar att rita och lägga pussel. Du är mycket förtjust i fordon av olika slag där du framförallt granskar hur de rullar väldigt noga. Du har en enorm kärlek till hajar just nu och du kan titta på en liten film med en haj som simmar i en app som heter Miniteve tusen gånger på raken.

Greta: du älskar dina små Pippifigurer Pippi, Tommy, Annika, Lilla Gubben och Herr Nilsson mer än något annat. Du bär runt på dom där överallt och leker med dom, badar med dom, sover med dom.
Du är också väldigt väldigt förtjust i att sortera saker. Du tar en hink med pärlor och sorterar dom i färger i olika skålar. Du älskar min handväska, mitt smyckesskrin och pyssellåda – mest för att det är en sån ordning i dom tror jag. Du plockar ut saker och lägger tillbaka dom på sin plats om och om igen. Om jag har något nytt i min handväska, som en penna tex så kommer du med den till mig så att jag kan lägga undan den för i handväskan ska det bara finnas fem saker. Dom fem sakerna som alltid har funnits där. Du älskar också ett Pippi-lotto som vi spelar några gånger varje dag.

Era favorit tv-program: Charlie och Lola, Lilla Spöket Laban, Pippi (filmerna, tv-serien och tecknade) och Madicken (Greta).

Era favoritappar: Miniteve och Hokus Pokus Alfons Åberg (Olof) och Radioapan (Greta).

Era favoritböcker: Sångböcker som Här kommer Pippi Långstrump och Barnkammarböckerna är poppis just nu men nu är väldigt ombytliga. En favoritbok kan hålla i en eller två veckor sen vill ni inte höra den sagan något mer. De som har passerat i det senaste är några av Vem-böckerna, Belle och Bo och godnattpussen, några av Ellen-böckerna och några om Bu och Bä (som jag brukar läsa som Olof och Greta).

Ni älskar båda två att bada och även att duscha nu för tiden. Vi pratar myckekt om att åka till badhus och bada men än har vi inte kommit oss iväg.

Ni har båda två börjat upptäcka musik. Du tycker om att sjunga Greta (du är helt ointresserad Olof) och du Olof känner musiken i din kropp. Du kan följa olika instrument eller beat eller melodier på olika sätt med dina armar och överkropp och det är en sån fantastisk sak för mig att se: hur du känner basgången eller sveper med stråkarna eller tar takten med trummorna.

Maten då. Vi har som mål att få er att bli två kulinariska små individer. Vi äter allt möjligt och oftast äter vi samma. Den enda gången vi hittar på varianter till er är på helgkvällar då vi vill äta extra vuxen mat som kan kännas väldigt köttig. Då får ni antingen korv eller quorn istället. Ni har perioder då ni inte ens vill smaka det som vi har lagat men vi låter det vara så. Dom dagarna slipper ni äta och så kompenserar vi med en extra smörgås till kvällsfikat. Vi vill inte att maten ska bli en konflikthärd och eftersom ni i stort ändå äter rätt bra så funkar den här strategin.

Nu måste jag sluta skriva till er för den här gången. Vi ska nämligen iväg och äta på restaurang. Det är en annan prövning som jag och pappan utsätter oss för med jämna mellanrum. Men vi vill så innerligt gärna att det ska funka att gå ut och äta med er för vi, jag och pappan alltså, älskar god mat och att gå på restaurang. Vi kommer att göra allt vad vi kan för att få med er i vårt intresse.

Älskade Greta och älskade Olof. Mina älskade barn. När vi var i en kyrka här om helgen och lyssnade på körsång och orgelmusik upplevde jag en sån stark innerlighet mellan oss fyra. Både jag och pappan älskar er så mycket att det snurrar och den glädje och tacksamhet jag känner över att få vara mamma till er har jag inte ord nog att beskriva. Vi är en fin familj och ni är de mest förtjusande små barn som någon någonsin skulle kunna föreställa sig. Ni är starka individer med tydliga viljor och samtidigt med så mycket glädje och kärlek i er att det gnistrar om er. Ni är stjärnstoff, jag svär.

Hurra för ettan och tvåan som blir 27 månader idag!

Hurra för tvillingarna! 23 månader idag!

Kära kära Olof och kära kära Greta. Idag blev ni 23 månader och nu är det bara en månad kvar tills att ni fyller två. Den dagen kommer ni att ha gått i förskola i två dagar redan och detta är alltså den sista månaden vi har tillsammans på det vis så som vi har vant oss vid att vårt liv tillsammans som en fyrklöver ser ut. Förändringen som vi har framför oss är nödvändig och bra men den väcker ändå en massa känslor i mig så klart. För det ska ni veta mina kära små barn, att det är en känslosam mor ni har fått. När jag tänker på att det bara rör sig om dagar nu (okej veckor) tills dess att ni ska lämna vårt hem och vår totala omsorg så vill jag gråta. Både för att tiden går så fort men också för att jag nu måste släppa taget om er ytterligare lite grann. Igen: jag vet att det är nödvändigt och bra och allt det där men ändå. ÄNDÅ! Kan inte allt bara få vara så som det alltid har varit?

Nu är det där med att saker och ting ska få vara så som det alltid har varit en omöjlighet med er. För, för varje vecka som går är det nya barn med nya färdigheter som befolkar vårt hem. Det händer så mycket så jag hinner nästan inte med att notera det. Men okej. Ni pratar fortfarande inte. Däremot fortsätter du att utveckla ditt himla teckenspråk med nya tecken hela tiden Olof. Nu har du tecken för så många saker att jag inte längre kan hålla ordning på dem. Men ett mycket vanligt förekommande nu är att du gör ett iiii-ljud samtidigt som du drar med ditt pekfinger över din hals. Det är tecknet för fluga/mygga/bi/geting/humla/broms. Så fort du hör ett sånt där flygfä gör du det där tecknet. Det vill säga ofta nu när det är sommar.

Ni börjar bli förståndiga och resonabla. När jag säger "stopp" nu så lyssnar ni och stannar. Om jag säger att ni inte får passera en gräns så gör ni heller inte det. Eller, ni gör väl inte alltid som jag säger och vill men nu när ni går emot det jag säger så verkar det vara en medveten handling från er sida.

Ni är generösa: om jag ger två nappar till dig Greta så ger du den ena till Olof. Och om jag ger dig ett par stenar att kasta Olof så ger du den ena stenen till Greta. Sedan veckan hemma hos mina föräldrar tycker både jag och pappan oss märka att ni är finare och mer intresserade av varandra. Ni ropar på varandra och vill ha koll på var den andre är. Ni leker och skrattar väldigt mycket ihop nu och jag svär det är som att ha fått en miljon änglar på besök när det händer.

Greta, du har börjat leka så mycket. Din favoritsysselsättning är att pyssla med saker: lägga upp små papperslappar/trasor/tygbitar i rader och sedan samla ihop dom igen, eller att stoppa ner Lollo och Bernie i olika påsar eller väskor och bära runt på dem för att sedan plocka upp dom igen. Du älskar också en ask med halsband som du plockar i och ur tusen gånger om. En annan favoritgrej är att få lite handcreme eller kroppsolja på händerna och sedan smörja in dig. Och att få håret vattenkammat! Gudars vad du älskar det. Olof, du leker mycket som vanligt. Du är fortfarande oerhört fascinerad av hjul och fordon. När vi var hos mina föräldrar kom sopbilen och det var väl något av ditt livs höjdpunkt.

Kärleken till Pippi och ipaden har svalnat lite till förmån för att få vara ute. När vi var hos mina föräldrar hängde ni en hel del på grannens gård. Där lärde ni er att gunga på "vuxengunga" och att göra fart själva. Det är väl inga svindlande höjder ni når upp till men ändå. Och du Greta ville prompt stå och gunga så, ja, då fick du väl göra det. Det var även hemma hos mina föräldrar som du lärde dig att göra kullerbyttor. Och grannens studsmatta oh boy vad du gillade den Greta.

Något ni båda ställer er rätt svala till är havet. I alla fall till att bada i. Vissa dagar hemma hos mina föräldrar kunde du omfamna allt det våta Olof och lägga dig på mage och "simma" men allra oftast sa du bara "nääääe" och skakade på huvudet när vi närmade oss stranden. Stranden ja, hu, vad ni inte tyckte om att få sand mellan tårna. Och du Greta tyckte bara att det var kul med havet när pappan eller mamman kastade runt dig i vattnet. Helst av allt ville du vara i våra famnar och bara betrakta allt. Dock att sitta i vagnen och titta på havet – det älskade ni båda två. En dag var vi till badhuset och då var du i ditt rätta element Greta. Oj oj oj så roligt du hade när du kastade dig ner i min famn från bassängkanten. Men du Olof tyckte att allt det där blöta var sådär. Man kan säga att jag är rätt nöjd med att vi inte bokade en resa till ett hotell på en strand vid Medelhavet som jag hade vissa planer på för några veckor sedan.

Ni är så roliga att äta mat med just nu. Ni provar nästan allt vi ställer fram och du Greta äter med god aptit. Idag provade du att kombinera honungsmelon med fetaost och blev så nöjd över den fina smakkombinationen! Annars gillar ni mest att äta saker separado. En sak i taget liksom. Du Olof håller dig helt till kolhydrater som pasta, bröd och potatis medan du äter det mesta Greta. Jag tror att du och jag har ganska lika smakpreferenser och att du också har börjat förstå att när jag säger "prova det här för jag tror att du kommer att gilla det" så stämmer det verkligen. När det gäller sånt man stoppar i munnen är det ändå glass som har seglat upp som överlägsen etta på vad ni helst av allt skulle vilja äta. Glass eller vattenmelon. Och chips. Om jag erbjuder er något av dessa tre saker är det inte så svårt att få er dit jag vill.

Ja. Nu har vi alltså vår sista månad tillsammans som föräldraledig familj. Jag planerar att njuta så mycket det går och man kan väl säga att ytorna för att göra just detta är ganska stora. Nu när vi är på landet sover vi till och med tillsammans i samma sovrum: du Greta mellan mig och pappan och du Olof i en resesäng intill. Att sova på det viset är så himla fint nu för tiden då er nattsömn inte är så orolig. Lyxen att få krypa ner bredvid dig Greta och snusa i ditt hår tills jag somnar samtidigt som jag hör dina djupa andetag Olof – den lyxen är obeskrivlig. Vi har det fint vi fyra just nu. Ni, liksom vi vuxna, tycks verkligen njuta av att vi får vara tillsammans. Vi upptäcker saker ihop och lär oss steg för steg vad det innebär att leva ihop. Det är fint att förstå att vi tycker om liknande saker och att ni börjar hitta och förstå er själva. Till exempel att ni gillar smultron och att ni kan gå och plocka såna själva runt knuten. I och med att ni också blir allt mer förståndiga kan vi också släppa lite på övervakningen och ni tar er frihet med ansvar. Ni strövar runt och pular med saker och kommer lite då och då för att fråga vad något är (Olof) eller ha hjälp med något (Greta). Det är faktiskt helt otroligt vad ni har blivit stora nu när jag tänker på det.

Nu ska jag gå och lägga mig inne hos er. Andas era andetag och låta dina små tår vila i mina händer Greta. Vet du att du viftar med tårna när du sover? Det vet jag, och det är dödsgulligt.

Allra käraste barn. Kära kära Olof och kära kära Greta. Ni är dom roligaste, coolaste och finaste jag mött. Jag älskar er så att mitt hjärta nästan brister. Men jag lovar att det inte ska göra det. Jag och pappan kommer alltid att finnas här för er. För alltid och för all tid.

Hurra för ettan och tvåan som blev 23 månader idag!

Oj! Oggi är visst 21 månader och lite till. Hurra!

Älskade Olof och älskade Greta.

De här breven som jag skrivit till er varje månad på er månadsdag slutade visst att komma helt plötsligt. Det var inte min mening, det ska ni veta, men tiden går så fort att det inte är rimligt att tänka sig att ni redan har hunnit gå två månader sen mitt senaste brev. Men så är det. Sedan ganska många dagar tillbaka är ni nu 21 månader och det är inte klokt! Just det där med månader är något som vi inte säger längre. När folk frågar hur gamla ni är så svarar vi att ni fyller två i augusti och att ni alltså är mellan ett och ett halvt och två år gamla. Så ligger det ju till.

Ni växer båda två så att det knakar. Ni var så länge så länge i samma storlek: du en 74:a Greta och du en 80:a Olof men nu är ni vips i storlek 86/90 Greta och du 98/100 Olof. Ni äter bra och även om ni äter det mesta och älskar pasta (Olof) och ostar (Greta) så är det fortfarande de där himla grytorna med potatis/morot/lökbas som är överlägsna ettor.

Vi har nu hittat en förskola till er som ni ska börja på i höst. Den här våren har vi löst det så att jag och pappan jobbar 50% och tar hand om er 50%. Det är väldigt lyxigt att vi får ha det så men vi märker nog allihopa att vi är redo för nästa steg. Jag och pappan behöver jobba lite mer för att få arbetstiderna att gå ihop och ni behöver få en annan typ av stimulans än vad jag och pappan kan ge er.

Ni har inte börjat prata än och det är frustrerande för oss alla. Ni gör er visserligen förstådda genom kroppsspråk där ni hittar på en massa tecken för alla möjliga saker. Mask är när ni pekar mitt i handen, nyckelpiga är när ni drar ert ena finger över den andra handens översida, flygplan är en hand som lyfter och åker upp i luften. Några nya ord dyker upp då och då som mommo (mormor), lampa, boll och klättra men efter att ni har sagt det nya ordet en eller ett par gånger så vägrar ni att säga det igen. Jag svär, det är som att ni sitter inne på ett helt språk och bara väntar på rätt tillfälle att få släppa ut det. Det enda som ni säger jämt jämt och då menar jag JÄMT är "va e de?" (Olof) och "dääääh!" (då du också förtydligar genom att peka Greta).

När det gäller det fysiska är ni ena riktiga klättrare båda två. Du är så vass och skicklig Greta att det inte är klokt. Du kan balansera på kanter av det mesta vilket får alla som inte känner dig att sätta hjärtat i halsen. En gång har du trillat och då trillade du rejält: du ramlade baklänges ner från vår fåtölj med huvudet rakt ner i golvet. Det gjorde nog rackarns så ont men stoppade det din upptäckarlusta? Inte det minsta. Förutom att ni går högt på tå och på hälar och backar och springer som två rallybarn så kan du också hoppa Greta. Du älskar att hoppa och gör det när du blir uppspelt och det blir du ofta. Så himla glad liten tjej alltså. Glad, men också hemskt bestämd. Du vet precis hur du vill ha saker och är det något som inte känns bra så säger du tydligt "näe, näää, näe". Det kan vara när vi vill att du ska sitta kvar vid bordet om du har mat i munnen eller om ett barn eller vuxen kommer för nära och börjar inkräkta på ditt område.

Ni leker allt mer med varandra och ni blir också allt finare mot varandra. Ni kan knuffas och retas (mest är det du som retas Greta då du tar något som Olof leker med och drar iväg, och mest är det du som knuffas Olof när du vill åt iPaden till exempel) men ni kan också sitta nära varandra och titta på film eller i böcker och tidningar. Ibland gosar du med Olofs hår Greta och då håller både jag och pappan på att smälla av på grund av all gullighet.

De dagliga rutinerna ser ut så här nu:

Morgon: Ni sover till cirka sex (Greta) och halv åtta (Olof) och äter först välling och sedan frukost med mig och pappan.
Förmiddag: På förmiddagen går vi oftast ut en sväng, kanske gör vi ett ärende eller går till en lekpark eller bara ut på gården.
Lunch: Lunch äter vi hemma och sedan sover ni i cirka två timmar.
Eftermiddag: På eftermiddagen leker vi på gården eller i en lekpark. Vid fyra tittar ni på Pippi och jag eller pappan gör i ordning middag. Sedan äter vi alla tillsammans runt fem halv sex.
Kväll: Varannan kväll badar ni. Sedan läser jag ett par böcker i vuxensängen innan vi går in i ert rum där pappan läser en saga om när en liten röd elefant ska gå och lägga sig. Då sitter ni i våra famnar och äter välling. Sedan sjunger jag och pappan två sånger: Ack hur skönt och Sov du lilla videung. På en enkel kväll kan vi sedan lägga ner er i era sängar och säga god natt och så somnar ni själva. Men under de här två månaderna har ni haft några kvällar då ni vill att vi ska sitta kvar vid era sängar. Då gör vi det så klart. Ni somnar allt mellan klockan halv åtta och halv nio. Det är svårare att komma i säng och somna nu när det är så ljust ute.
Natt: Allra oftast sover ni i era sängar hela natten. Som det har varit i det senaste är det bara cirka en natt varannan vecka som någon av er kommer in till oss i vuxensängen. I ytterst sällsynta fall kommer ni in båda två. Men då blir det sånt kaos att ingen av oss får sova.

Ni har blivit så stora nu. För varje dag som går så blir ni mer och mer barn. Ni har frisyrer som er moster klipper. Ni har klädsmak som vi inte kan styra över. Du klär på dig en hel del plagg själv Greta. Och du leker så mycket och intensivt Olof att du är i din helt egna värld. Trots att ni inte pratar så förstår vi att ni förstår allt. Vi kan be er om saker och fråga om saker och ni svarar genom att göra det vi ber om eller nicka/skaka på huvudet. Ni minns saker och visar att ni vill göra saker genom att peka och bli frustrerade när vi inte förstår. Om vi går ut och jag frågar vilken väg vi ska gå så pekar ni ut rätt håll för lekpark, garage och affär.

De egenskaper som ni föddes med utvecklas och förfinas: Du är precis så öppen, glad och självklar som du alltid har varit Olof. Du tar dig an världen med stor aptit och nyfikenhet. Det vet vad du vill och går det inte som du har tänkt dig så kan du bli helt vansinnigt arg. Du har uruselt tålamod, precis som din mor, men ett varmt och finurligt sätt som får mig att tänka på Nalle Puh. Du är precis lika självsäker och har lika stor integritet som du alltid har haft Greta. Du är helt säker på vad du vill och inte vill, vad du gillar och inte gillar. Du är analytisk och observerar innan du godkänner och det gör du genom dina glittrande ögon och dina oemotståndliga vinkningar. Samtidigt som du är modig när det gäller fysiska saker är du i stort behov av att veta att det finns någon som du känner dig trygg med i din närhet. Man märker att det pågår saker i ditt huvud Greta. Det ska bli så spännande att se vad det är för intelligens som gömmer sig där.

Ni är båda två fantastiska barn att ha i sin närhet. Ni är roliga och vi skrattar mycket varje dag. Vi har våra duster men det tycker jag att vi ska ha. Jag älskar när ni bjuder på motstånd och tillsammans kommer vi fram till hur vi ska leva för att få våra fyra viljor att gå ihop.

I det senaste har jag haft några stunder med er och pappan då jag har känt att livet har varit i total harmoni. Det var en middag för några kvällar sedan då vi satt tillsammans och åt och småpratade och allt var lugnt och fint och vi var på något sätt i samma rytm. En annan kväll då vi alla låg på vuxensängen tillsammans och bara var, tillsammans – igen var det som att vi var i samma rytm. När vi är där, i vår zon, finns det inget kantigt eller vasst. Allt är bara vi och det är varmt och tryggt. Där, i den känslan, vill jag alltid vara. Och det bästa av allt är att jag alltid kommer att få vara det. Jag är ett av bladen i vår fyrklöver som bara växer sig starkare och starkare.

Kära Olof och kära Greta. Ni är utan minsta tvekan det bästa som har hänt mig. Varje dag med er gör mig till en bättre och lyckligare människa. Att förklara hur mycket jag älskar er går inte men jag säger det ändå: jag älskar er. Mina älskade barn, vad jag älskar er.

Hurra för ettan och tvåan som blev 21 månader för några dagar sedan!

Hurra för tvillingarna! 19 månader igår.

Mina älskade barn. Att det redan gått en månad sedan jag skrev ett sånt här inlägg övergår mitt förstånd. Har det ens hunnit hända något nytt i er utveckling? Det har det väl så klart men det har varit svårt för mig att notera såna saker för den här månaden har varit ovanligt intensiv. För oss vuxna menar jag.

Förutom att jag och er pappa har balanserat jobb med att ta hand om er så har jag också övningskört mer eller mindre varje dag, vardag som helg. Och då har ni varit med. Tålmodiga har ni suttit i baksätet och tittat ut genom fönstret. Jag är så imponerad av er, att ni har klarat av alla dessa timmar i bil utan att gnälla. Den här månaden har jag klarat teorin och har dessutom haft två uppkörningar som jag inte klarat. Förutom det intensiva i att pussla ihop jobb, er och bilkörning så har min mormor lämnat detta jordelivet under den här månaden. Tillsammans åkte vi upp till Bredbyn för begravning. Ni fick dock inte vara med under själva ceremonin utan då gick er pappa runt med er i det lilla samhället i den värsta snöstormen den här vintern. Sedan anslöt ni när det var dags för familjerna att samlas i gästgiveriet för middag. Du var så i gasen då Greta av alla människor och allt nytt och spännande att du vägrade äta. Helst av allt hängde du på tröskeln in till köket för att spionera på kockarna. Du Olof fann dig genast tillrätta i lekhörnan och där var du nästan hela tiden, förutom när du gjorde ett lågt gästspel då du ville sopa hela stället med en piasavakvast. 

Vad annat har hänt? Jo! Ni har börjat sova er dagvila efter lunch. Det fungerar alldeles toppen. Anledningen till att vi flyttade på vilan var att du Olof vill sova (längre än till kvart i sex) på morgnarna och då har det inte fungerat att lägga dig igen efter bara ett par timmar. Dessutom var det som att du inte riktigt längre höll ihop om kvällarna utan sömn på eftermiddagen. Varje middag var det gråt och ledsamheter från din sida Olof. Allt det har (nästan) gått över tack vare den ändrade sovrutinen.

Annat nytt är våren som gjort inträde i våra liv. Det gör att vi är ute ganska mycket och ni älskar det. Ni verkligen älsk älsk älskar att vara ute. Om vi någon gång gått en promenad och svänger in i porten utan att vara en stund ute på gården så blir ni så besvikna att det inte är riktigt klokt faktiskt. Så, ute är vi. Varje dag går vi till minst en lekpark.

En annan ny daglig rutin är att ni tittar på Pippi nu. Och ni älskar henne. Du Olof tycker inte om två scener i de tre avsnitt vi har. Det är dels när Pippi retas med Kling och Klang och håller upp deras bil så att de inte kan köra, och dels när Pippi blir sur på några killar som jagar en annan kille. Dom sekvenserna måste vi spola förbi annars förgås du i tårar.

Vi har börjat prata med er på ett annat sätt. Vi resonerar lite runt olika saker och det är som att ni uppskattar att vi börjat se er som förståndiga individer och inte bara som småbarn. Vi pratar till exempel varje kväll om att ni ska sova i era sängar hela natten och sedan vi började med det så gör ni båda det också (*peppar peppar*). Du vaknar oftast runt sex Greta och vi vet inte riktigt hur länge du skulle kunna sova Olof men vid sju, halv åtta plockar vi upp dig så att du inte ska missa frukosten.

När det gäller maten så äter ni båda två jättebra. Vissa måltider äter vi efter inspiration hur de äter måltider i Frankrike. Då börjar vi måltiden med en liten sallad med vinägrett, sedan en huvudrätt vad det nu må vara, sedan en bit ost och oh boy! Greta vad du älskar ostar. En mogen brie eller camembert får dig att jubla vid bordet. Till sist avslutar vi med lite frukt. Det är ett trevligt sätt att äta mat på men risken är stor att vi vuxna äter mer än vad vi behöver (särskilt av ostarna *harkel*) så detta fyrarättersupplägg gör vi oftast på helgerna.

Jag vet att jag alltid säger så här men det är så roligt att vara med er. Ni är roliga, gosiga och lagom utmanande att vara föräldrar till. Sedan jag har börjat jobba har du blivit lite mer mammig Greta och det tar sig i uttryck att du kommer springandes och kastar dig runt min hals när jag kommer hem, eller att du vill krypa upp i min famn och bara gosa in dina armar runt min hals och trassla in dina fingrar i mitt hår. Du har också blivit mycket mer kramig Olof. Du vill gärna sitta en stund i mitt knä och att jag ska dra händerna genom ditt hår. Allt det här är underbart, inget annat än underbart.

Älskade lilla Olof och älskade lilla Greta. Att få vara med er är det bästa jag och pappan vet. Här om kvällen när vi allesammans låg i vuxensängen och allt var bara helt stilla och rofyllt och vi småpratade med er och kramades, då var livet perfekt. Helt himla perfekt. Allt som är rörigt och intensivt och stökigt skärmades bort och allt var vi. Bara vi. Så där som det kan vara när vi fyra får vara tillsammans på lika villkor. Jag älskar att vi får ha såna stunder. Jag älskar er. Helt ofattbart mycket älskar jag er och det som är så häftigt är att kärleken bara fortsätter att växa för varje dag som går. Ibland, om kvällarna, när jag sitter i ert rum när ni ska sova så blir jag kvar en stund längre än vad jag egentligen skulle behöva bara för att få höra era andetag. Älskade älskade barn vad jag är glad att jag får vara mamma till er. Jag är så glad och så tacksam.

Hurra för ettan och tvåan som blev nitton månader igår!

Hurra för Oggi! Arton månader i förrgår!

Allra käraste Olof och Greta! För två dagar sedan blev ni arton månader och jag kan knappt fatta att ni redan är ett och ett halvt år gamla. Ni börjar bli så stora nu mina små barn. Under de senaste veckorna har det hänt så mycket. Ni blir bara mer och mer självständiga och starka egna individer. Från och med nu kommer jag att rikta mig till er en och en för ni är så olika att det bara känns knäppt att jämföra er hela tiden.

Så.

Allra käraste Greta, min älskade dotter. Du är en sån fena på att klättra. Du tar dig upp överallt: på stolar, bord, vagn, hyllor, toalettstolar osv. Det är så fint att se dig för du är så försiktig. Du tar dig långsamt upp, känner dig för, sätter dig ner om det känns säkrare och försäkrar dig sedan om att du kan ta dig ner igen innan du fortsätter uppåt. Som på vår ribbstol som vi har i hallen. Under en lång tid har du bara klättrat upp två ribbor för att vara säker på att inte ramla och du har varit så mallig över dessa två steg. Men nu, under de senaste dagarna bara, så har du börjat klättra så högt upp som det går. Jag och/eller pappan står nedanför med bultande hjärtan men egentligen behövs inte det för du klarar det där galant.

Du har också slutat att gå helt. Jag kan faktiskt inte riktigt minnas när jag senast såg dig gå Greta. Du bara springer överallt. Du har en sån himla fart och en av dina absoluta favoritlekar är när jag leker klara-färdiga-kram med dig. Då kommer du rusande rakt in i min famn där du landar i ett stort skratt.

Det är tydligt att du utforskar din fysik: du kan sedan länge gå baklänges och på tå. Nu har du lärt dig att gå på knä och att göra en enkel form av kullerbytta (helt ärligt är det mer en sidorullning men det gör ju inget). Du gör massor av grimaser och gör dig medvetet rolig för att locka oss till skratt. Du älskar att vara rolig och det ÄR du Greta. Du är så himlarns rolig.

Överhuvudtaget skrattar du mycket Greta. Du älskar slapstick och kan skratta ihjäl dig åt/med Olof. Om han snubblar eller ramlar skrattar du så att du kiknar och då kan han snubbla en gång till bara för att du ska skratta ännu mer. Du är så glad och nyfiken. Du vill fortfarande vara med när vi lagar mat och du provsmakar gärna på allt. Prick just nu verkar du dock vara på väg in i en matvägrarperiod men det gör oss inte så mycket. Det är liksom så här som du är och vi tänker inte bråka med dig om det.

Bråka är annars något som vi har börjat med under den senaste månaden. Det beror på att du har förstått att du har en egen vilja och att du har en rätt att uttrycka den. Jag måste säga att jag älskar den här nya sidan, bara jag påminner mig om vad det hela handlar om. Det är tex tråkigt och tjatigt att det alltid ska behöva bli så mycket tårar runt tandborstningen men det är uppenbarligen en fight som du har bestämt dig för att ta. Och jag bjuder gärna på motstånd. Annars tycker jag att du har blivit så bra på att lyssna. Du har redan förstått konceptet av att vänta – om jag ber dig vänta så gör du det (i alla fall i de flesta situationer) – och du förstår också vad "nej" betyder. Till exempel klättrar du inte längre upp på bordet eftersom du vet att du inte får det. Du testar visserligen våra nej minst hundra gånger varje dag på olika områden. Men du accepterar faktiskt allt som oftast att det är jag och pappan som bestämmer.

Du har också börjat sova lite bättre. Ett litet problem har varit att du inte har något gosedjur eller -filt utan att du vill gosa med mitt hår. När du är ledsen eller trött vill du komma upp i min famn och borra in din näsa i mitt hår. Under den här månaden har du somnat i min famn fler kvällar med dina händer intrasslade i håret mitt. Det skedde under en period då du tycktes vara i behov av extra mycket närhet för den här sovrutinen har du redan övergett. Allt som oftast vaknar du dock på den tidiga morgontimman och vill komma över till mammans och pappans säng. Men efter att jag har börjat prata med dig om att du ska sova i din säng hela natten så har det faktiskt blivit en enormt stor skillnad. Förut kom du in till oss varje natt och var gärna vaken i några timmar också (och sprang runt i lägenheten vilket var urjobbigt för oss alla). I morse ropade du på "mamma" och "pappa" istället för att bara gråta som du tidigare gjort. Jag vet inte om det var för att jag pratade med dig om det igår? Att du kunde göra på det sättet när du vaknade i ditt rum. Jag tror att det kan vara så och det här är vad jag älskar mest med vårt liv just nu: att jag har fått förstå att du begriper en väldig massa.

Högst upp på din topplista den här månaden måste ha varit när vi var iväg till badhuset. Gudars vad du älskade att bada i bassängen! Det känns lovande inför vårens utlandsresa och sommaren i Hummelviken som vi har framför oss.

Allra käraste Olof, min älskade son. Du har börjat leka så mycket själv. Du ligger på golvet med dina bilar och grävskopor och lastbilar och kör runt runt med ett brummande. Du har blivit så fascinerad av fordon. Du kan stå länge i fönstret och följa bygget längst ner på gatan och ropa "'koo!" som är ditt ord för grävskopa. Överhuvudtaget har du börjat smattra ur dig ord. Du säger sitta, stå, Greta (åh, det bästa någonsin! du säger Grre-ttah! med ett skorrade r), tvål, byta, mamma där, pappa där, Greta där, tå, torn, sko, tåg osv osv. Vi har också märkt hur sagor som vi läser för dig sitter kvar för varje morgon vid frukosten så skrattar du till och säger sedan "ka-ka-kaa" och "vov-vov-vov" precis som i boken "Babo pekar". Du har också blivit så flink på att lägga pussel! Vi har tre såna där figurpussel som du klarar av att lägga utan problem. Sorteringsaskar är också något som du gillar att pyssla med.

Rent fysiskt så springer du också en del och du börjar få allt mer kontroll på dina muskler och rörelser. I det senaste har du börjat åla igen, något som din syster inte alls förstår sig på.

Du sover så bra om nätterna Olof. Det är så konstigt att tänka på att du var den som sovstrejkade och var allmänt knölig under det första året för nu är det som att vi har en tonåring här hemma. Du somnar nästan alltid själv (i sällskap av dina tre gosiga kaniner som du älskar ofantligt mycket), sover hela natten och skulle nog kunna sova länge på morgnarna om det inte vore för din morgonpigga syster. Oftast får hon vara uppe själv med pappan någon timme innan de kommer in och väcker dig. Att vi vill att du ska kliva upp beror på att vi måste hålla er syskon något så när synkade annars kommer hela familjen att gå under.

När det gäller mat äter du väldigt bra när det kommer till proteiner och kolhydrater. Du skulle kunna smälla i dig ett helt korvpaket tror jag om du fick (men det får du inte) och en hel skål med pasta. Såser och sånt är du mycket tveksam till men du har i alla fall börjat provsmaka genom att doppa fingret. Du älskar också att vara med vid diskbänken och laga mat.

Greta har börjat retas lite med dig Olof. Hon tar din gosiga kanin, viftar med den lite framför dig och så springer hon i väg. Hon är snabbare än dig så du hinner inte ikapp och springer därför efter henne gråtandes. Oftast upptäcker jag eller pappan vad som pågår och då säger vi till Greta att hon måste ge dig kaninen. Den är ju din. Och då händer samma sak varje gång: Greta ger dig kaninen, du blir glad men ger tillbaka kaninen med en gång så att hon ska kunna springa iväg med dig efter sig igen. 

När det gäller våra rutiner så dricker ni välling på morgonen och äter sedan en andra frukost med oss föräldrar. Ni sover ett par timmar på förmiddagen och äter sedan lunch tillsammans med den av oss som är hemma. För det är nytt denna månad. Jag har börjat jobba och det funkar jättebra. Varannan dag är ni med mig och varannan med er pappa. Ni trivs lika bra med oss båda två. På eftermiddagen går vi ut och beroende på väder så går vi antingen en promenad eller leker i någon av lekparkerna här runt i kring. Eftermiddagsfikat är ofta en smörgås och lite välling. Sedan leker ni lite fram tills att det är dags för ett eller två avsnitt av "I drömmarnas trädgård". Sedan äter vi middag allihop tillsammans. På kvällen badar ni varannan dag och äter ett kvällsfika beroende på hur bra ni har ätit till middag. Efter fika och bad kryper ni upp i vuxensängen (där vi ställt en pall nedanför så att ni ska kunna krypa upp själva) och jag läser fem böcker för er. Vilka fem bestämmer vi tillsammans men favoriter just nu är: Molly i staden, Ellens boll och Ingrid ska resa.

Ni har båda två fått ännu fler tänder. Jag tror att ni båda två har fått era hörntänder och sammanlagt har ni nu sexton tänder vardera: åtta uppe och åtta nere. Men jag vet inte precis för ni är mycket känsliga med era munnar. Dom är era och ni vill inte att vi ska vara där och känna (eller borsta).

Kära kära Olof och Greta. Ni är så fina mot varandra. Ni har börjat kramas och gosa när vi sitter vid bordet. Flera gånger under en dag så drar ni iväg själva och leker. Ni jagar varandra och skrattar så att hela lägenheten blir full av fjärilar och solsken. Ni gör varandra modigare. När du Olof vågar åka rutschkana så vågar du också göra det Greta. När Greta vågar duscha ansiktet så vågar du också det Olof. Ni gör också varandra tuffare gentemot oss föräldrar. Om du vägrar att sitta vid bordet Olof så triggar det ofta Greta att göra likadant. Och får någon av er ett nej från någon av oss föräldrar så kommer den andre som ett skott för att testa om nejet även gäller den andra.

Ni är båda två helt förtjusande, roliga och kärleksfulla barn som både jag och pappan är så glada över att få leva tillsammans med. För det gör vi. Vi lever verkligen tillsammans. Det mesta vi gör, gör vi tillsammans. Ni har till och med varit med mig ute och övningskört en del under den senaste månaden. Då sitter ni så tysta och tålmodiga i baksätet och tittar ut över staden som vi åker genom. Det är en gåva att få vara mamma till er två. Jag och er pappa älskar er så våra två små lejonungar.

Hurra för ettan och tvåan som blev arton månader i fredags!

Hurra för tvillingarna! Sjutton månader idag!

Älskade älskade barn. Älskade Olof och älskade Greta. Idag har det gått ännu en månad sedan ni föddes och nu är det bara en månad kvar tills dess att ni blir ett och ett halvt år gamla. Då är det tanken att ni ska börja förskola och jag tycker att ni verkar redo för det. Nu glider jag lite på sanningen för ska jag säga som det verkligen ligger till så är det vi, mamman och pappan, som börjar bli redo för att släppa taget om er en aning och låta er utvecklas till att bli än mer självständiga individer. När och var ni ska börja är dock oklart. Tydligen tackade jag och pappan nej till den garantiplats som staden erbjöd er/oss. Dels låg förskolan lite avigt till och dels var inriktningen finsk och det kändes inte rätt för oss. Vad vårt nej innebär i praktiken återstår att se om ungefär en månad. Hur som helst så kommer allt att ordna sig. Om ni inte får någon plats så kommer jag och pappan att turas om att jobba och att vara med er. Jag har nämligen fått ett jobb där jag bara kommer behöva jobba två-tre dagar i veckan under våren.

Men tillbaka till er. Självständiga skulle jag säga att ni redan är. På något vis är det så. Ni äter själva, och ni visar tydligt vad ni gillar och inte gillar. Och om vi är ute bland folk, ja, det vill säga att vi är på Moderna museet eller i en lekpark så hinner vi inte mer än att släppa ner er ur vagnen så är ni iväg. Som två vindpustar drar ni fram på upptäcksfärd. Inte sällan drar ni åt var sitt håll nu för tiden så behovet av att antingen vara på säkra (det vill säga inhägnade) ställen eller två vuxna blir allt större och allt viktigare för än har ni inte lärt er att lyssna på oss vuxna. Om jag ropar "stopp" eller "stanna" blir det tydligt att ni inte förstått innebörden i orden ännu. I det senaste har det hänt att någon av er, oftast du Olof, har trillat rätt illa och då hamnar vi vuxna i en hemsk situation när vi försöker trösta dig samtidigt som vi ser hur Greta drar iväg mot en fara. Ni har inte den minsta koll på vad som kan vara farligt för er och samtidigt har ni en enorm upptäckarlusta. Det är en ganska farlig kombination har det visat sig, bland annat i vårt trapphus där du trillade ner för en av trappavsatserna här om veckan Olof. Allt gick bra men det är nu slut med att gå själva i trappan för ett tag framöver. I alla fall om vi bara är en förälder.

Samtidigt som ni har börjat springa iväg åt var sitt håll så har ni också fortsatt att söka er allt mer till varandra. Ni älskar att dra upp tröjorna och bumpa varandras magar. Du Olof matar gärna Greta. Och du Greta gosar gärna med Olofs hår. Ni skrattar så mycket åt och med varandra och det är så fint så fint att jag går omkring med gåshud över hela kroppen allt som oftast. Ni är faktiskt väldigt snälla mot varandra även om det, så klart, händer en del tokiga saker. Som att ni kör över varandra med leksaker eller vagnar. Eller som att ni snor varandras leksaker och håller dom långt bort från ert syskon. Men allra oftast delar ni med er av era saker och har inte så stora problem med vem som ska få ha vad. Ni har också börjat krama och pussa varandra! Det tillhör inte precis vanligheterna men när det händer så stannar tiden och jag måste hålla händerna för bröstet för att hjärtat inte ska trilla ut. Överhuvudtaget är det något som har hänt i er relation till varandra. Kanske är det så att ni har börjat förstå att ni är två men att ni också hör ihop? För ni känns allt mer som en enhet från tid till annan. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men kanske det här att Greta börjar gråta om Olof gjort sig illa på riktigt? Eller att ni härmar varandra i allt det den andre gör: att ni lägger er ner på köksgolvet, gungar med överkroppen i takt till musiken, stampar med fötterna, gör miner i spegeln i hallen om det är vad den andre gör?

Ni börjar bli så himla stora nu. Ni vill vara med när vi lagar mat och ni vill smaka på alla ingredienser. Under den här månaden har ni båda två ätit otroligt mycket vilket jag tror beror på att ni växer så att det knakar nu. Ert hår blir längre och för några dagar sedan klippte pappan din lugg Olof. Era hörntänder är på väg ut och kindtänderna kommer också fram allt mer. Du har redan vuxit ur din vinteroverall Olof så en ny är beställd och på väg.

Och ni försöker prata. Ni säger massor av ord och kan känna igen saker på håll. Igår såg vi till exempel tågspår på andra sidan om Karlbergssjön när vi var ute och promenerade. När ett X2000 rullade in så plockade du ut din napp Olof, pekade och sa: "tåh!" Allra mest provar ni på olika ljud. Det är mycket "bebebebebiiii", "doah!", "woaho!", "ma mamma dä!", "ma pappa dä!", "mi mi miiii" från dig Olof. Du är mycket mer subtil Greta och en sak som du gör rätt ofta är att du bara formar munnen till ord som du sedan inte säger. Ni två har också utvecklat olika ljud för saker: du säger till exempel "vov vov vov" Greta medan du gör något slags utandningsljud för hundskall Olof. En sak som ni båda säger är dock "njoh!" som betyder mjölk. Sen säger ni båda "mamma" och "pappa" också och en del andra saker som också är mer rätt än det påhittade "njoh!". Till exempel gör ni ett *pruttljud* och säger "ta!" efteråt det vill säga "potta".

Just det ja! Du kan krypa nu Greta! På alla fyra som en katt och som du har kämpat för att få till det där. Glad som en sol kryper du nu runt och jamar här i lägenheten.

Den här månaden firade vi jul och vi hade besök under en lång tid vilket ni älskade. Att ha mormor, morfar och moster här under så många dagar innebar att det alltid fanns någon som hade tid för er och det var en lyx som ni verkligen passade på att utnyttja. Vi var ute på restaurang en kväll men det verkar vi kanske behöva ta en paus från? Ni var alldeles för otåliga och i gasen i era stolar att vi knappt hann äta något och ännu mindre prata med de andra vid bordet.

Ni har också börjat visa upp ert dåliga humör på ett nytt sätt. Ni hatar till exempel att klä på er. Ni älskar kläder och känner er ofta fina och vill springa bort till spegeln i hallen för att beskåda era byxor eller tröjor. Men själva påklädningsprocessen utvecklas allt mer till en kamp. Jag har förstått att det är så det brukar vara och att detta är en försmak av the terrible twos. Ågud. Två barn i samma trotsfas. Jag längtar inte.

Men ändå gör jag det. På något konstigt vis så är jag, som är så kass på tålamod och störningsmoment, enormt tålig när det gäller er. De kvällar då ni har svårt att komma till ro så känner jag någon slags tacksamhet över att jag får vara den som försöker hjälpa er att bli lugna. Jag påminner mig själv varje gång det händer om att det här är något som kommer att försvinna med åren och att även de gnälliga stunderna är något vi delar. Jag vet att jag kommer att sakna den dagen då jag inte längre får sitta och stryka med handen över ditt hår Olof eller buffa dig lite försiktigt på höften Greta tills ni somnar. Så storsint och varm som jag låter här är jag inte alla kvällar, när listan med saker som jag skulle vilja göra är lång. Men när jag tänker på att när ni vaknar på nätterna och vill komma till vår säng (vilket ni vill nästan varje natt nu) så kanske det beror på att ni är i större behov av mig och pappan just nu? Då blir allt enklare. För jag vill vara er trygghet här i livet. Och det vill även er pappa. Vad spelar då sömnbristen för roll? (Obs: den spelar en jättestor roll egentligen så kan vi inte bara komma överens om att ni ska börja sova bättre och mer stabilt framöver, framför allt du Greta, okej?) Vi älskar er båda så mycket, så mycket, våra älskade barn. Ni är en gåva som fortsätter att ge. Månad efter månad, som kommer att bli år efter år. Dessa ser vi fram mot.

Hurra för ettan och tvåan som blir 17 månader idag!

Hurra för tvillingarna! Sexton månader igår!

Älskade Olof, älskade Greta, mina älskade barn. Igår blev ni 16 månader och det passade vi på att fira tillsammans med flera stycken ur er familj då vi hade glöggkalas. Farfar Sverker, faster Maja, farbror Victor och farbror Björn, morbror Henrik och era kusiner Lily och Juliana och er gudmor faster Maria var det som kom på besök och kramade er.

Den här månaden har ni båda två fått flera nya tänder. Ni har faktiskt så många nu att jag inte riktigt har koll på hur många det rör sig om. Men ni har båda två era fyra främsta tänder i både över- och underkäke framme. Sen tror jag att du Greta har tre kindtänder och du en Olof. Rent fysiskt växer ni överhuvudtaget mycket just nu. Håret växer, naglarna ska vi inte prata om, och ni har båda två fått gå upp en storlek i både kläder och skor. Du har nu strl 80 i kläder och 22 i skor Greta, och du Olof har 86 samt 24.

En ganska underhållande sak som har hänt den här månaden är att du har blivit som en liten polis Greta där du går runt och kontrollerar att allt är i sin ordning. Är några skåpluckor öppna ställer du dig under dom, pekar och "uh uh UUUH"-ar till någon kommer och stänger dem. Samma sak om du ser en fläck på golvet. Eller om du åker vagn och jag tar av mig vanten för att tex ringa ett samtal, då "uh uh UUUH"-ar du tills vanten åter är på. Och så fort vi kommer in ska vantar och mössa av på alla och det måste gå undan annars får du så fullt upp med att "uh uh UUUH"-a av oss våra utomhuskläder. Var sak har sin plats och det verkar du bli mycket medveten om.

Eftersom ni börjar bli så stora nu, bland annat det här att ni kommunicerar med nickningar och huvudskakningar och några ord, bla "ta'" (tack), "kn" (torn, Olof, kan även betyda sko eller ko), "naaah" (napp, Greta), "njoh" (mjölk) och "tå", "sitta", "stå" (som betyder just det), så har vi fått ändra en del på våra rutiner. Ni sover och äter fortfarande på ungefär samma tider. Men frukosten är annan: gröten är nu borta och istället äter ni varsin tallrik med yoghurt med müsli (sen har ni er andra frukost med mamman och pappan då ni äter lite bröd, några skivor ost och dricker tomatjuice och mjölk). På kvällarna brukar ni nu bada ganska snart efter middagen pga kladd och sedan skrotar ni runt i era pyjamasar tills dess att vi samlar ihop oss i vuxensängen där vi läser några sagor. Sedan går vi till era sängar där ni får var sin flaska med välling som ni somnar på. De senaste veckorna har det blivit mer regel än undantag att du sover oroligt i vargtimmen Greta. Då kommer du endast till ro om du får sova med oss i vuxensängen.

Under den här månaden har ni börjat springa vart än ni ska. Ni har också börjat skrika ett högt och gällt "aaaah!" som för att testa era röster och vart mamman och pappan sätter gränser. Det är väldigt enerverande. Precis som ert "eeeh eeeh EEEEH"-ande som ni håller på med för att få saker. Men okej. Det är väl någon slags kommunikation ni håller på med och det får vi väl ändå applådera?

Ni vill gärna hjälpa till här hemma. Att dammsuga och städa är din stora favorit Olof och du går ofta runt med en liten bit papper och dammtorkar. Ni tycker båda två om att hjälpa till att duka och att plocka ur diskmaskinen. Nu för tiden kräver ni, framförallt du Greta, att få vara med när vi lagar mat eller gör i ordning välling. Du vill sitta med och se prick allt vi gör och sedan provsmaka. Och hittills har du gillat allt. Tomat med vinäger på? Gott! Rå stjälkselleri? Gott! Parmesanost? Gott! Romsås till lax? Gott! Eller, du tycker att allt är gott när du får provsmaka på det. När maten väl landar på tallriken slinker allt inte ned riktigt lika lätt. Det godaste ni vet är frukt och framförallt klementiner annars är det som vanligt de där himla grytorna som jag gör baserade på potatis, morot och lök som kokas i buljong som är er favoriträtt.

Annars har ni börjat gilla att styra runt saker. Stolar, lådor, ptja vad som helst. ALLT går att styra runt verkar det som. Böcker är fortfarande er stora passion, och att sitta uppflugna i fönstret i arbetsrummet. Åh! Det gulligaste nya är att ni kryper omkring och jamar och alltså leker att ni är katter. Jag DÖR så gulligt det är. Din mycket egna krypstil från när du var bebis Greta är fortfarande kvar, där du kryper med ena benet men liksom viker in det andra under dig så att du haltar fram. Det stör dig lite när du leker katt har jag märkt, hur du tittar på Olof som kryper så symmetriskt, och du försöker få till det där men det är svårt. Något som inte är svårt är att klättra. Du klättrar upp tre fyra ribbor i vår ribbstol och vissa dagar kommer du ihåg hur du ska klättra ner. Andra dagar hör vi ett jämmer från hallen och då står du så olycklig fastklamrad och oförmögen att klättra ner.

Den här sextonde månaden var vi till till München tillsammans med moster och mormor och ni älskade att vara på resa. Som vanligt. Du Greta har ju alltid varit förtjust i din moster men tydligen kunde du älska ännu mer. Du blir så glad när du ser henne att dina ögon tåras. Och du Olof är mycket svag för din mormor. Du tycker att hon är så rolig! Så bäst med hela resan var väl att just dom var ert sällskap. Sedan var nog dina bästa Greta att bada i pool samt den enorma julgran som ett av våra hotell hade i sin lobby. När du såg den brast du ut i det gulligaste "whoao" jag någonsin hört. Du Olof gillade bäst fönsterpartiet som fanns i rummet på vårt första hotell.

Ni är roliga att vara med nu och vi skrattar ofta. Ni leker mer och mer med varandra och vi kan höra hur ni skrattar när den andra gör något festligt. Ni har också börjat gadda ihop er på ett sätt som ni inte gjort förut. När du Olof skriker och vi säger till dig så hakar du genast på Greta och skriker på samma sätt som Olof. Prick så gör du också Olof och det är Greta som börjat. Sedan sitter ni och hånskrattar åt mig och pappan som försökt säga åt er. Jag gissar att detta bara är början på den typen av beteende. Oi vey!

Hur som helst, och vad ni än gör, så är ni de två mest förtjusande människor jag någonsin mött. Jag och pappan älskar er så att det känns som att vi ska gå sönder ibland. Och ja, vi har länge varit såna föräldrar som sitter och tittar på bilder på er efter att ni somnat. Jag är helt HELT tokig i er och jag vill bara krama er så fort jag tänker på er.

Hurra för ettan och tvåan som blev 16 månader igår!

Hurra för tvillingarna! Femton månader idag!

Älskade Olof och älskade Greta. Idag blev ni 15 månader och vi har kommit till punkten då vi inte längre har lika stensäker koll på hur gamla ni är. Alltså, vi vet ju att ni är 15 månader men det var så annorlunda under det första året. Här om dagen när jag pratade med en av era gudmödrar så sa hon att "du får tänka på att dom inte ens är två år än Erika" (vi pratade om något helt annat än er egentligen, vi pratade om min fysik men det är ju en annan historia än denna) och jag reflekterade först i efterhand att nej det är ni verkligen inte. Ni har egentligen bara precis passerat ett. Hur som helst så passerar ni 15-månadersstrecket med var sin rejäl förkylning.

Ni växer så just nu mina älskade barn. Du Greta håller på att växa ur alla dina kläder som fortfarande är i storlek 74. Tröja efter byxa efter klänning får vi lägga undan eftersom de hänger på din kropp som vore du redo för högvatten. Jag skulle tro att alla dom kläderna kommer att vara utbytta i din garderob mot storlek 80 innan det här året är slut. Du har också fått två nya tänder den här månaden. Det är de två tänderna på var sin sida om de två du redan har i din underkäke som tittat fram. Och ditt hår! Det börjar bli så långt nu Greta. Det är så gulligt för ditt underhår håller på att växa fram vilket gör att det ser ut som att du har en lugg. Du har också en ljust ljust alltså jätteljust blond fläck i din vänstra tinning som vi undrar om den inte är där för att stanna? Det gör att det ibland ser ut som att du har en djup vik där men så är det alltså inte.

Ditt hår har också vuxit som ogräs Olof. Det fortsätter att vara blont så den här teorin vi hade om att du hade solblekt hår får vi förkasta. Du är en liten blondin helt enkelt, vilket följer din pappas släktdrag på pricken. Både din farbror och faster och kusin hade ganska ljust hår när de var små för att senare bli mörkare igen när de blev äldre. Några nya tänder har inte dykt upp hos dig men vi gissar att de är på gång. Du dräglar och spottar och gör salivbubblor på ett sätt som vi känner igen från sist det var dags för tandsprickning.

Ni är så mobila nu för tiden. Ni springer fram i lägenheten och har båda lärt er hur ni ska ta er fram på era Bobby cars. Ni har inte riktigt full koll på hur man svänger så oftast drar ni iväg, kör in i någon sak, blir lite fundersamma och hoppar sedan av bilarna för att gå iväg och göra något annat. Ni klättrar omkring på våra möbler och du Greta känns väldigt säker och du känner dig för innan du ger dig ut på fönsterbrädan eller vad det kan vara. Du Olof är mer av typen som bara kör på och din balans är inte alls lika finjusterad som Gretas så du trillar och faller en del. Men du tycks rätt härdad för det är sällan som du blir ledsen. Kanske har du lärt dig att falla mjukt? Det tycks vara på det viset i alla fall.

Det bästa ni vet när det gäller just klättring osv är att sitta i hörnfönstret inne i arbetsrummet. Där har vi ställt ner gästsängen på golvet och bullat upp med massor av kuddar under och vid sidan av fönstren. De är såna där lite lägre fönster så står ni på golvet ser ni ut men det intresserar er ingenting i jämförelse med att vara där uppe istället. Antingen sitter ni i fönstret och läser (och det är ju så rart hur ni plockar med er en bok och sen sätter er där) eller så står ni och tittar ut på allt som händer på gatorna utanför. Ni har väldigt bra koll på 56:ans buss, en stor byggkran längre ner på gatan samt eventuella hundar som spatserar förbi.

När det gäller din rumsuppfattning Olof så har du börjat med två nya saker i det senaste. Du backar gärna omkring i lägenheten och du snurrar. Du snurrar runt runt och skrattar och blir yr och trillar omkull. Du kan gå på tå Greta och gör det titt som tätt. Ingen av er har dock fattat att det är just backa, snurra och gå på tå som ni gör för när vi ber er göra något av dessa nya trick tittar ni bara på oss med frågande ögon. Stampa med fötterna och klappa händerna dock – det gör ni så gärna på beställning.

Ni som alltid har tyckt mycket om böcker har plötsligt lämnat pekböckerna bakom er. Det känns som att det skedde över en natt. En dag var dom bara inte intressanta alls längre. Nu vill ni helst av allt att vi ska läsa om Totte (där vi i och för sig inte läser texten rakt av utan förenklar lite) som bakar eller klär ut sig. Det är som att ni vill ha en story och att ni har förstått hela det konceptet. Annars vill ni ha böcker där det händer mycket på sidorna som i Nell leker inne eller Babo pekar. Med den boken kan vi sitta i timmar och peka ut saker där mamman och Nell har byggt en värld. Din absoluta favoritbok Greta är en vuxenbok om katter och kattskötsel som ni fått av er faster Maja. Oj oj OJ vad du älskar den boken. Mau, mau, mau sitter du och pekar ut alla hundrafjorton katter i boken.

Du har börjat säga ord Olof! Du säger trrr-äd (träd), brrrr-öd (bröd), si-tta (sitta), sch-th-å (stå), krrrrah (kratta) och mamma. Du vet vem Lady Gaga är och har en mindre crush på henne. Dagarna i ända säger du Gaga! och pekar mot stereon. Överhuvudtaget gör du en miljard olika ljud just nu och det är så himla fint. Du Greta säger två saker: mamma och nah! (som betyder napp). Man kan väl summera det som att du har lärt dig de två ord som betyder mest av allt för dig i hela världen. Ni kallar båda två också er pappa för mamma så jag menade det inte som att det är just jag som är viktigast av allt. Men det är nu under den senaste månaden som ljudet mamma har fått en innebörd för er. Det var bara här om dagen vid matbordet som vi såg hur något klickade till hos er: att det var just jag var er mamma! Du har varit rätt mammig denna månad Greta och det är första gången som någon av er har varit så tydlig med den saken. Du kan komma efter mig och gnälla lite för att få komma upp i famnen och då gosar du ditt huvud mot mitt och kryper ihop på mitt bröst. Du har också börjat forma din mun till en pussmun, antingen som ett litet "o" eller till en liten "åtta". Borta är alltså drägelgapandet som tidigare varit dina pussars signum. Ja, det är väl så som alla småbarn pussas? Du gör fortfarande så Olof även om dina pussar är mycket sällsynta. Det är faktiskt en stor skillnad mellan er båda: du är väldigt gosig och kelen Greta medan du inte alls gillar kramar lika mycket Olof. Du tycks få ditt mys tillfredsställt med dina gosiga kaniner istället.

Ni har också för första gången den här månaden slagit vakt om oss som föräldrar. Det var när vi var på Arkitekturmuseet och lekte. En liten pojke som var ungefär lika gammal som er kom fram till Ulf och både du Olof och du Greta rusade fram och trängde er mellan pojken och er pappa. Samma sak hände lite senare när den lille pojken kom fram till mig. Som en skott var ni där och markerade att jag minsann tillhörde er och inte honom.

När det gäller mat och ätande har vi haft en bra månad. Rätt bra i alla fall. Den som har varit lite petig i det senaste är du Olof men det tror vi beror på förkylning eller att det kan vara en tand på gång. Du Greta har ätit som en häst och kanske kompenserat för den förra månadens långa matvägran? Ni vill båda två äta själva och gör det bra med händerna och rätt okej med bestick. Ni äter med gaffel och sked. Oftast hjälper jag och pappan till (om vi tycker att ni har fått i er för lite så gör vi er favoriträtt som är en gryta baserad på potatis, morot, lök och buljong sen adderar vi antingen fisk och lite timjan eller korv och kryddpepparkorn beroende på dagsform) när ni ska äta lite kladdigare saker som vi då mosar ihop och ger er med sked. Rent smakmässigt så verkar ni gilla det mesta. Potatis och pasta och ris och nudlar och bröd = gott. Korv = godast av allt. Avocado som tidigare varit en favorit kan nu för tiden dra åt fanders. Till mellanmål får ni fortfarande oftast välling men ni tycker också jättemycket om frukt och äter några bananer och klementiner i veckan.

Ni leker mer och mer med varandra. Ni kan jaga efter den andra, gå upp upptäcksfärd i lägenheten eller sitta och pilla med något ihop. Ni leker överhuvudtaget lite mer. I badet kan ni till exempel sitta med en hink och spade och fånga upp skummet och hälla ner i hinken under en lång tid. Eller fylla vattenkannan med vatten och hälla ut på golvet. Ja, det är det bästa när det kommer till badstunden för dig Olof. Ditt bästa Greta är när vi slår på duschstrålen och du kan stoppa in ditt ansikte i det strilande vattnet. Då är det som att du tappar andan och så drar du snabbt tillbaka huvudet och skrattar ett helt explosionsartat skratt. Sen gör du det igen och igen och igen.

Ni har blivit klängigare båda två. Om jag och pappan står vid diskbänken kommer ni och stångar era huvuden mot våra ben och vill upp i våra famnar. Jag tror att det är för att ni vill vara med och se på vad vi gör. Särskilt du Olof är superintresserad av hur matlagning går till. Ni gillar överhuvudtaget vardagssysslorna och ni hjälper gärna till med att tömma torktumlare, diskmaskin och matkassar. Ni har också börjat lägga tillbaka saker i sina lådor. Nöjet nu för tiden är att hälla ut klossar och sedan lägga tillbaka dom i burken. Det här är en lekfas som jag är mycket förtjust i, men som jag gissar knappast är bestående.

Ni är fortfarande mycket förtjusta i när vi får besök. Du Greta älskar fortfarande din moster helt sanslöst mycket och ni är båda två jättekära i er morfar som var här på besök under några dagar. Morgonen efter att han hade åkt, berättade er pappa om för mig, så sprang du Greta bort till arbetsrummet (som också är gästrum) direkt efter att du hade vaknat och pappan bytt din blöja. Försiktigt sköt du upp dörren och smög in. Sen blev du bara stående och tittade bedrövat på den tomma sängen. Alltså hjärtat mitt Greta. Hjärtat mitt! Det blir så ömt så ömt av den här historien. Eller som du gör när vi så bara nämner din mosters namn: då springer du ut i hallen för att titta om hon är där? Ågud. Ni är båda två också mycket förtjusta i er faster som ni träffar ganska regelbundet nu för tiden. Det är också så rackarns fint att tror att jag smäller av.

När det gäller våra dagliga rutiner håller vi på och provar oss fram. Ni kliver fortfarande upp mellan halv sju och sju och äter frukostgröt med pappan. Sedan äter ni en andra frukost med oss runt åtta. Vid halv tio får ni lite välling och sover fram tills elva, halv tolv. Då äter vi lunch och sedan hänger vi runt lite i lägenheten fram till halv två då vi går ut på en vagnpromenad. Ni tycker fortfarande om att åka vagn och trots att ni inte längre sover något på eftermiddagen så protesterar ni inte över vår entimmesrutt. Vid tre äter ni mellanmål som oftast blir lite välling och där i kring leker ni ute på vår gård en stund. Sedan går vi in och klättrar i trapporna i trapphuset. Och åker hiss! Runt fyra går vi in och ni tittar på I drömmarnas trädgård på SVT play medan jag eller pappan gör i ordning middagen. Vid fem äter vi och sedan badar ni på en gång efter maten (pga enormt kladd). Efter bad och tandborstning tar vi på er pyjamas och sedan leker vi lite lugnare lekar och läser fram tills att klockan är sju och ni får er nattningsflaska med välling. Nu när ni inte sover på eftermiddagen längre så somnar ni oftast på en gång. De dagar då ni varit för trötta och fått sova på eftermiddagen (eller de dagar då vi provat att skippa förmiddagsvilan och bara låtit er sova på eftermiddagen) så tar det mellan en halvtimme och upp till en timme för att få er att somna. För er passar det helt enkelt bäst att sova på förmiddagen och så får det väl vara då? Allt kommer att förändras när ni börjar förskolan nästa år men det får vi ta då. Var sak har sin tid, inte sant?

Jag och pappan är så kära i er Olof och Greta att det inte är klokt. Det är så otroligt kul att se er utvecklas och bli till små människor. Varje dag tittar jag och pappan på varandra och skrattar åt något ni hittar på. Som när du krummar ihop dig Greta och plockar med saker och ser ut som ett gammalt troll. Eller när du sjunger ooowi'h! ooowi'h! ooowi'h! Olof och gungar med överkroppen. Ni har länge varit två tydliga individer men den här tydligheten bara växer och blir starkare. Som vår kärlek till er. Det borde vara omöjligt men så är det. Att kärleken som redan är så stor kan växa är en storslagen sak att få uppleva.

Oj vilket långt inlägg det här blev! Jag förvånar till och med mig själv men det händer så mycket nu att det här väl var oundvikligt? Alldeles oavsett: Hurra för ettan och tvåan som blev 15 månader idag!

Hurra för tvillingarna! Fjorton månader idag!

Älskade Olof och älskade Greta. Idag blir ni 14 månader och när vi skulle ta det här fotot med kudden, som vi alltid gör på er månadsdag, och jag bad er sätta er på den så blev jag lika häpen som förtjust över att ni gjorde det! Vi har alltså uppnått en ny nivå när det gäller kommunikation och det är inget annat än fantastiskt.

När det gäller ert språk är ett evigt babblande här hemma. Ni går runt och kommenterar allt ni ser och gör men med ett språk som ingen förstår. Du gör den raraste saken Olof när du slår ut med händerna och säger ta-dah! efter att du fått något att balansera till exempel.

Du försöker verkligen prata och bilda ord nu Olof. Du härmar alla djurljuden i våra böcker och det som kanske är det gulligaste av allt är att du Greta härmar Olofs ljud. Som grisen till exempel där Olof gör ett ljud på inandning som väl helt ärligt inte låter jättemycket som en gris men det är Olofs grisljud, och det gör du också Greta.

Överhuvudtaget har ni börjat härma varandra. Om du lutar dig bak och tittar upp i taket Olof så tittar Greta på dig och sedan gör hon samma sak. När mormorn spelar med fingrarna på golvet tittar du noga Greta för att sedan försöka göra likadant. Häromdagen när ni var ute vagn och såg några barn hålla i löv ville du också det Greta och det var inte alls svårt att förstå vad det var du ville. Du är tydlig i ditt kroppsspråk.

Nu kan ni båda två göra rörelserna till några sånger som Imse vimse spindel och Bom låter stora trumman till exempel och det känns som att ert minne är längre. När vi skypear med mormorn så vet ni vem hon är och du Greta gömmer dig genast i dina händer för ett Trolleri da dang! – sådär som mormorn brukar göra då hon trollar fram sig själv från bakom sina händer.

Nu är ni helt säkra på vad en massa saker är: personer, era sängar, de olika rummen osv. Ni känner igen olika djur och saker i olika former och kan peka ut dem både på bilder och i verkligheten. Det jag älskar mest är att jag kan be er om att gå och hämta saker, eller lämna saker, och så gör ni verkligen det.

Ni går nu helt och hållet båda två och du har fått upp en jädra fart Greta. Ni kryper aldrig nu för tiden om det inte är för att komma under saker eller för att ni kör runt med en bil. Du Olof har börjat få till knyxet hur man sparkar sig fram med din Bobby car, medan du Greta helst ställer dig balanserar på din.

Det har varit en del tjorv med maten den här månaden. Plötsligt vägrar du att ens smaka på maten Greta. Du plockar upp något från din tallrik och luktar för att sedan knipa ihop munnen och kasta ner maten på golvet. Med dig Olof är det precis tvärt om. Du gillar alla nya saker vi ställer fram och du har blivit så duktig på att äta själv. Du äter kladdiga saker med sked och torra saker med händerna. I det senaste har du blivit mycket arg på oss om vi har försökt mata dig. Du kan själv nu. Punkt slut (fast vi är faktiskt inte överens på den punkten så vi kommer att fortsätta försöka hjälpa dig att äta).

På mornarna när ni kliver upp med pappan så kommer ni oftast in till mig i sovrummet tidigare än vad vi egentligen har tänkt. Tanken är ju att jag ska få sovmorgon men det är inte helt ofta det händer nu när ni har lärt er att ni kan väcka mig. Men det är så rart! Du blir så glad Greta av att se mig att du bara skrattar och det är ett skratt som gör att rummet fylls av hjärtformade ljus.

Du är också så generös Greta. Varje kväll går du och jag till köket och hämtar två nappar. Den ena stoppar du in i din mun och den andra ger du till Olof. När han tar emot den säger han "tah!" som i "tack". Du delar gärna med dig av vad det än gäller Greta och det är ju otroligt fint. Du är lite mer ego Olof så vi jobbar en del med att du också ska förstå konceptet att dela. Oftast går det bra fram tills dess att Greta faktiskt tar nappen/ena vattenflaskan/ena gosedjuret, då blir du så ledsen över att ha behövt lämna ifrån dig din sak.

Ni älskar I drömmarnas trädgård på SVT Play och sedan några dagar tillbaka tittar ni varje kväll. Ni tittar på två avsnitt i rad och tappar knappt koncentrationen en sekund. När vi stänger av efter en timme blir ni helt förkrossade. Helt. Som det har varit nu har ni fått titta efter att ni har ätit så att jag och pappan ska få matro och utrymme att städa undan efter middagen. Men kanske måste vi sluta med det? Under de tre dagar som vi har hållit på med detta nya har du haft så svårt för att somna Greta. Kanske beror det på att du blir så uppspelt av alla intryck att du inte kan komma dig till ro trots nattrutinerna.

Det bästa av allt är att ni blir mer fästa vid varandra för varje vecka som går och om vi frågar er var eran bästis är så pekar ni på varandra. Ni jagar varandra, lägger er intill varandra när ni är trötta och skrattar med och åt varandra. Det är oftast du Olof som söker upp Greta. Du är den som drar iväg Greta men det dröjer inte många minuter innan du har din bror vid vid sida. Ibland Olof, backar du in Greta i ett hörn bakom soffan eller vid fotändan i arbetsrummet eller in bakom en dörr. Det uppskattar hon inte alls hon din syster och åtminstone en gång om dagen måste vi komma och hjälpa Greta loss från ditt närgångna sätt. Vi tror inte att du är riktigt medveten om vad du gör för du ser så glad ut trots Gretas uppenbara missnöje.

Du är väldigt kelen och kramig Greta. Du älskar mitt hår och vill gärna pilla med det. Sätter jag eller pappan oss på golvet kommer du som ett skott och sätter dig i knät. Du är inte alls lika kramig Olof utan vrider dig som en mask ur våra armar när vi vill kramas men en dag när vi var själva bara du och jag så fick jag flera pussar. Just det ja! Det är också något som vi har börjat med: att vi delar på oss då och då så att ni ska få egentid med en av era föräldrar och få komma ifrån ert syskon ibland.

Det är som att du lägger all din gostid och kramar på dina gosedjur Olof. För gudars vad du kan kramas och gosa med dom. Bäst tycker du om gosiga kaninen som du nog skulle kunna släpa runt på en hel dag om du fick. Näst på listan finns en gosig giraff som ni ärvt av era kusiner och en apa och en elefant som ni fick i doppresent av Stefan och Jocke. I jämförelse känns du inte alls som en gosedjurstjej Greta men det kanske kommer? Eller så lägger du all din gostid på oss föräldrar?

Ni fortsätter att bedåra mig varje dag genom er gullighet och klurighet. När ni tittar på mig och det spelar och glittrar i era ögon fylls jag av ett sån lycka. Hos er har jag allt jag behöver för hela resten av mitt liv. Och när vi skrattar tillsammans! Kanske för att ni råkat glida av en kudde eller snubblat till på ett roligt sätt och det är som att ni förstår att ni är roliga ... nämen det är ju så fint och stort att stjärnor tänds på himlen.

Både jag och pappan pratar fortfarande varje dag om vilken lycka det är att ni finns i våra liv. Vi älskar er så mycket att våra hjärtan nästan brister.

Hurra för ettan och tvåan som blir 14 månader idag!

Hurra för tvillingarna! Tretton månader idag!

Älskade Olof och älskade Greta! Idag blir ni tretton månader och jag kan inte för mitt liv begripa att det redan har gått en månad sedan ni blev ett år. Det har varit en intensiv månad med många olika firanden av er årsdag med släkt och vänner och än finns det några kvar som vill fira er. Vi valde att inte ha något kalas för er med kompisar osv bara för att vi vuxna helt enkelt inte orkade det. Vi resonerade som så att ni inte kommer att minnas detta svek från vår sida och vi lovar att komma igen om något (eller några år).

När vi åkte till Kreta för drygt en vecka sedan gjorde vi det med två bebisar som kunde ta några steg. Du Greta valde att gå lika ofta som du kröp medan du verkligen fick kämpa Olof för att ta några svajiga steg. När vi kom hem från Kreta gjorde vi det med två bebisar som går. Ni går ganska fort nu och man märker framsteg varje dag. Det är sällan du kryper nu Greta, det är bara när du är trött. Då är det som att balansen också blir trött och ber om att få vila. Du går också helst Olof men om du har bråttom kryper du för den tekniken har du slipat till briljans. Fy tusan vad snabbt du kan ta dig fram på alla fyra.

När vi var på resan fick vi laborera runt med våra rutiner en del. Restaurangerna var öppna på andra tider än vad vi är vana vid men allt det funkade ändå. Ni åt nästan alla era måltider från hotellets buffé och somnade sällan före klockan halv tio om kvällarna. Nu är det visserligen en timme i tidsskillnad till Grekland men ändå! Att jag och pappan, era två mycket rutinbundna föräldrar, vågade släppa taget om vår mat- och sovklocka var stort. Och nu vet vi att allt funkar ändå. Det är en bra vetskap att bära med sig.

Under resan visade det sig att ni inte är så förtjusta i att bada i pool. Eller, ni älskade att sitta på det översta trappsteget och leka med hink och spade och bollar och sorteringskoppar. Men när vi försökte få ner er i såna där badringar skrek ni som om vi hade försökt skada er. Så där satt vi mest hela tiden. I poolbrynet och plaskade. Till sista dagen vill säga. Då kastade du dig ut Greta och ville bara vara ute på det djupa. Du blev hysteriskt glad av att vara i våra famnar och du plaskade och flaxade och fick kallsupar och skrattade hela tiden.

Ni blev också mycket förtjusta i Vings maskotar Lollo och Bernie. Jag trodde nog att ni skulle vara för små för att fatta hela den där grejen men oj oj OJ vad ni sken upp när de där två kom in vid frukosten. Era två personligheter blev så tydliga i mötena med de där två jättedjuren. Du Olof ville omedelbart klappa och krama båda två medan du bara ville iaktta Greta. Om Lollo eller Bernie försökte ta dig i hand eller stryka dig på armen styrde du ilsket och bestämt undan deras händer. Inte röra! blixtrade det ur dina ögon.

Resan var fin på många sätt. Det bästa var att ni fick vara så nära mormorn, morfarn och mostern. För dig Greta finns det ingen som går upp mot moster Annika, eller "moster mamma" som vi kallar henne. Du älskar Annika så mycket att du går i bitar och varje gång du ser henne skrattar du ett nöjt och huckrande skratt från magen. Sen är det som att du försöker krypa in i henne. Du trycker ditt huvud mot hennes och pussar och kramar och smeker hennes hår.

Ni älskar fortfarande böcker och du Olof kan sitta länge och bläddra i en bok. Det gulligaste vi vet är när du går iväg till ert rum och sätter dig med en musikbok som du kan spela själv. Så sitter du där och diggar till vissa låtar medan du har andra sånger mer som sällskap. Ni vill båda två veta vad prick allt är i alla böcker. Edä? frågar ni och pekar. Melon, päron, bil, lampa, elefant svarar vi och ni frågar igen och igen och igen. När vi säger "pingvin" börjar ni gunga med överkroppen eftersom vi vet att pingviner festar på isflak till untz-untz-musik, när vi säger "brandbil" roterar ni med ena handen som en saftblandare och när vi säger "flygplan" flyger ni iväg med ena handen och armen. När du vill att vi ska läsa för dig Greta sträcker du fram en bok och klättrar sedan upp i vårt knä. Så. Rackarns. Gulligt.

Andra favoritsaker är ett stall från Fisher Price, eller faktiskt alla saker ni har från det märket: en mobiltelefon, en kamera, en buss och en liten glassbil. Ni tycker också om att köra runt med bilar och att leka med en burk med pärlhalsband. Under den senaste månaden har du blivit mycket bättre på att leka Greta och det är vi alla mycket glada för. Ni ä-hä-hälskar också Babblarna som ni vet finns i mammans och pappans mobiler och ni kan bli helt galna när ni ser telefonerna. Ni tyckte också om "I drömmarnas trädgård" som vi tittade på i paddan men det funkade bara sådär eftersom ni älskar att trycka på den där knappen som avbryter allt. Vi ska försöka koppla in datorn till tv:n så att ni kan kolla där istället. Ni tittar aldrig på tv annars bara av det skälet att vi inte tänker på att den finns. De få gånger vi slagit på tv:n har ni varit totalt ointresserade. Men det där ska vi jobba lite på för jag och pappan ser de stora vinster som finns i att få tv:n som barnvakt då och då.

Ni äter väldigt bra och nästan alltid det vi vuxna äter. Det är bara om jag och pappan vill ha till exempel en bit kött med pommes som vi tar fram en burk med köpt mat. Det godaste ni vet är alla de olika grytorna jag gör efter mormorns recept, korv i alla dess former och du Greta är helt galen i tomatjuice och yoghurt. Russin och frukt är stora favoriter och när vi var på Kreta tror jag att ni totalt sett åt en halv vattenmelon varje dag. Ni äter mer och mer själva (med händerna eller om vi gör i ordning en sked med mat stoppar ni in det i munnen) och dricker själva ur både flaska och pipmugg. Tack och lov låter ni oss mata er igen vilket gör att vissa måltider kan bli både kladdfria och snabba. För så är det. Matar vi er kladdar ni (nästan) inget längre.

När vi frågar hur gamla ni är sträcker ni upp ett pekfinger och ler stort som att ni säger "ett år!". Ni vinkar hej och hej då. Ni vet var era ögon, öron, mun, mage, navel, fötter, tår och ert hår är, äh!, ni vet var och vad så många saker är att det inte längre går att hålla reda på. Ni kan peka ut djur på bilder och ni vet vad åka vagn, läsa, borsta tänderna osv är. Du Olof vet att ugglan låter "hoo-hoo-hooo" (du vet också det Greta), att hunden säger "boww", ormen "ssss" (det vet du också Greta) och att kon säger "mu". Du säger också "kah" om katt och en massa andra saker som jag inte kommer på nu. Du är inte alls lika kommunikativ Greta. Du låter ett gnälligt "heeeh?" och pekar på saker mycket bestämt om du vill ha något.

Det roligaste är att vi verkligen kan kommunicera med er nu. Om vi ber er att "gå till pappa i badrummet" eller "gå till era sängar" osv så gör ni det. Ni lyssnar noga på vad vi säger men struntar blankt i att sätta er ner i vår säng trots att vi är bestämda på den punkten. Då lyfter vi ner er och ni blir båda två helt förkrossade. Du Greta kan komma med saker för att du vill att vi ska göra något för dig: du kan som sagt komma med en bok, men du kommer också med dina skor och ber oss sätta på dem på dina fötter. Ni hjälper också gärna till med saker som att tömma tvättmaskinen eller plocka upp matvaror ur en kasse. Då tar ni en sak i taget och ger till mamman eller pappan.

Ni klättrar upp och ner för soffor, trappor, fåtöljer ... ja allt ni kan klättra upp för tar ni er också upp på. Framförallt du Greta är vår lilla klätterapa. Du är så säker och försiktig att jag aldrig är orolig. Ni kan även klättra ner från vår säng (trots att den är för hög att klättra upp i). Att vara i mammans och pappans säng är bland det bästa ni vet. Då klättrar ni runt på kuddarna eller lägger er och lutar er tillbaka. Det är något ni har börjat med – att ni lutar er tillbaka med en bok till exempel. Ni älskar också att gosa med kudden, filten, mattan, soffan, mammans mage osv. Om jag frågar om ni vill gosa kudden så lägger ni er ner med kinden mot kudden och ger ifrån er det nöjdaste ljud man kan tänka sig.

Jag vet att det här har varit en månad med en hel del vredesutbrott från er sida men just nu, efter en vecka med sol och glatt, kan jag inte minnas vad allt det berodde på. Vad jag vet, är att du Olof blir arg på saker och har ett jädra humör. Du Greta blir mer ledsen och under dom perioderna är det som att du inte förstår varför världen vill dig illa. Det är mycket jobbigare att hantera än ilskan som jag kan tycka är rätt underhållande ibland. När du blir arg Olof drar du iväg någon meter och sedan lägger du dig ner raklång med ansiktet ner i parketten och skriker och gråter ur dig all din weltschmertz.

Jag älskar det här livet som vi har tillsammans och det blir liksom enklare att vara med er nu när våra språk närmar sig varandra. Och att ni blir mer och mer förtjusta i varandra är så gulligt att jag smäller av. Det finaste av allt den här månaden hände på Kreta efter att jag hade varit iväg och tvättat av dig Olof på toaletten. När vi sedan kom ut till en korridor och jag släppte ner dig och du såg Greta längst där borta – och hon samtidigt upptäckte dig – och ni tjöt till av glädje och sprang mot varandra ... då kunde jag inte hålla tårarna borta. Eller när du hade gjort dig illa ganska ordentligt på ett vasst hyllplan Olof precis innan sängdags och du var ledsen på riktigt så ville Greta inte heller sova. Hon ville vara nära dig och till sist somnade ni ni i var sin resesäng tryckta mot varandra genom nätet.

Ni är två helt igenom charmerande små karameller. Ni är varma och generösa med er kärlek. Ni söker kontakt med andra och när ni ler smälter hela världen. Att få leva med er är en gåva som jag och pappan tar emot med tacksamhet varje dag. Ni är dom finaste, mysigaste – och som alltid mest utmanande – personer jag mött. Oavsett allt så älskar jag och pappan er mer än härifrån till månen, och tillbaka igen.

Hurra för ettan och tvåan som blir tretton månader idag!