tisdag 9 juni 2015

En utflykt till Drottningholms slottspark

Vi gjorde en utflykt till Drottningholm i söndags. Det är ett av våra absoluta favoritställen i hela världen. Vi började med att äta lunch uppe vid Kina slott. I slottets gamla kök serveras det nämligen helt oemotståndliga våfflor.

Efter lunchen upptäckte vi att det fanns massor av humlor bland blommorna invid den murade köksväggen. Denna upptäckt togs emot på lite olika sätt i familjen. Olof, som i vanliga fall är djurälskaren numero uno, berättade att han är rädd för humlor. Greta däremot älskar humlor, precis som sin pappa.

Vi gick vidare ner i slottsparken, till den delen som heter Barockträdgården. Där var det ett under att ingen av barnen trillade i fontänen och det var en ny insikt: dom har ganska bra kontroll på sina kroppar nu.

Sedan lekte vi i det som jag skulle kallat för labyrinter men som jag nu har lärt mig heter boskéer. Det är som små rum och gångar som är skapade av figurklippta buskar och träd. Barnen älskade att springa runt där och hoppa fram och skrämma oss och mitt hjärta höll på att explodera mest hela tiden av all tacksamhet jag kände över att jag får uppleva allt detta.

Allt som allt hade vi en jättefin dag i Drottningholms Slottspark och Kina slott. Dom här ytorna som finns för barnen att springa runt på är helt ljuvliga och trädgårdarna så vackra att jag blir alldeles mjuk inuti. Hit planerar jag att åka tusen gånger till inom den närmsta tiden.

måndag 8 juni 2015

En viskning om när de vaknade i morse

Det är knappt att jag vågar skriva detta men barnen sov TILL HALV ÅTTA IMORSE! Gretsky var uppe en sväng vid fem (YIKES!) men somnade om (PJUH!). Nu är jag ju inte en som tror att detta är något som ska hålla i sig men ändå. Fasen vad bra ett sånt här dygnsupplägg skulle vara. Fasen vad bra. Nåja, nu har jag i alla fall varit med om detta en gång och kan alltså börja berätta legenden om den där gången när barnen somnade tidigt och vaknade sent. Oh ja. Detta är ett minne som jag kommer att vårda i en ask av pärlemor fylld med siden, sammet och små dunbolster som drömmar är gjorda av.

Veckans Veckomeny Vecka 24

Jag känner mig så oerhört matinspirerad just nu och älskar att stå i köket och laga mat. Så är det ju inte alltid och därför omfamnar jag verkligen allt detta. En av anledningarna till denna inspiration är att mitt ena jobb handlar så mycket om mat och matlagande just nu. Att jobba med Leila innebär att jag läser tusen artiklar om mat och att jag lyssnar mycket uppmärksamt på hennes och Niklas Ekstedts podd. Den har jag redan tipsat om men det är värt att nämna igen hur bra den är. Att omgärda sig med mat, prat om mat, ätande av mat och läsande om mat gör att jag mår väldigt bra.

I veckans meny hittar jag en blandning av nya recept och gamla favoriter. Här ryms också några egna påhitt som jag ska försöka dokumentera, och ett matminne från Marais i Paris. Om ni inte har varit i de judiska kvarteren och ätit någon av dessa ljuvliga falaflar så vill jag säga att dom är värda en resa i sig. Den här veckan ska jag låta mitt minne leda mig fram till en egen variant. Pepp!

Okidoki. Så här ser veckans veckomeny ut för vecka 24:

Veg: Tomatpasta med fetaost och koriander
Veg: Vegetarisk pytt med halloumi, tryffelkräm och ruccolasallad med chiafrön
Veg: Falafel som i Marais
Veg: Rödbetsbiffar med myntayoghurt och vattenmelon
Kycklingfajitas med limekräm
Spenat- och matveteotto med stekt lax
Köttfärssås och spagetti
Grillad karré med haricots verts och bearnaise

Nomnom!

söndag 7 juni 2015

Simmar ryggsim i vinnarkänslor pga barnen har redan nu sovit i över en timme!

Alltså det här att klockan är åtta och barnen redan har sovit i en timme? Jag är helt yr av lyckorusiga overklighetskänslor. Klockan en minut över sju stod jag i köket med armarna i luften i en tyst men tydlig segergest. Väldigt tyst men också väldigt vinnarstark.

Sedan jag vet inte hur länge har vi haft det ganska tjollrigt med nattningarna. Först var problemet att barnen sov på förskolan och inte somnade förrän runt halv tio på kvällarna. Sedan tog vi bort dagvilan men dom ville ändå inte komma till ro förrän vid halv nio. Parallellt med detta hade vi noterat att de har ett tröttåg som går runt halv sju och idag testade vi att lägga dom då. OCH DET FUNKADE!

Kan ju dock känna att det finns en viss risk att de (eller i alla fall en av dom, hon som har smeknamn efter en känd hockeyspelare) kommer att vakna pisstidigt nu igen. För det skall sägas, att även om dom inte har somnat förrän halv nio så har dom sovit till sju och det är en väldigt bra grej det. Annars brukade hon som vi inte vill avslöja namnet på vakna noll fem diverse minutslag.

Jaha.

Ja, och i och med detta kan vi väl summera läget med att det där med småbarn och sömn är en nitlott hur man än vrider och vänder på saken? Och en vinstlott, i och för sig, men jag har väldigt svårt att vara en glaset-är-halvfulltperson när det kommer till så känsliga saker som min nattsömn. Men strunt samma för känslan just i detta nu: VINNIS! och den känslan planerar jag simma ryggsim i resten av kvällen.

Tårtor, champagne, heliumballonger och vänner

Så, igår var det äntligen dags att fira min födelsedag med familj och vänner.

Vid min sida hade jag min darling Katarina och att ha henne som vän är något som faktiskt är helt otroligt. Hon hjälpte mig med allt inför och under det här kalaset och för det är jag bortom tacksam.

Jag var även mycket nöjd med hela kalasupplägget. Heliumballonger, tårtor, champagne och vänner. Där har ni receptet.

Och här har ni receptet på min favorittårta. Det här är den enda tårtan jag kan baka men herregud vad god den är. Jag behöver inte kunna baka något mer än den här tårtan.

Så blåste jag ut ljuset och förklarade fikat öppet.

Det skulle visa sig att Greta var något av en expert på det där med att äta kakor. 

Gästerna kom och min svärfar, barnens farfar fick en fin stund med Olof i sin famn.

Min svärfar kom förresten med en bukett liljekonvaljer. Åh, vad jag älskar liljekonvaljer.

Och på tal om kärlek till blommor. Den här buketten som jag fick av några vänner var ju helt himla otrolig. 

Över hela lägenheten höll festligheterna på.

Det var så fint att se så många människor som jag tycker om samlade på en och samma gång.

Och att få se sina vänner ta hand om ens barn. Så megafint alltså.

Ännu en fin sak var att se hur mina barn hade det bra med mina vänners barn.

Sedan höll Katarina ett tal.

Ja, ni kan ju tänka er. Jag skrattade och grät.

Och idag tänker jag på det här med att ha kalas och att samla dom man tycker om. Det borde man verkligen göra oftare. Och med man menar jag, som alltid, jag. Jag borde göra det här oftare.

fredag 5 juni 2015

Väntar på barnen, bakar tårtor och lyssnar på Bruce

Det är fredag eftermiddag och äntligen känns det som att vi har fått lite sommar i luften. Ulfs syster hämtade barnen från förskolan idag och de har följt med henne hem. Det är så rörande för mig att tänka på att de nu är hemma hos henne och virvlar omkring, nyfikna och uppfyllda av att allt med det här med att leva är som ett enda stort äventyr. Det här är första gången som de är iväg själva hemma hos någon och det känns så stort och fint och ömt i mitt bröst.

Den här ytan av tid som jag och Ulf plötsligt fick fyller vi med att diska champagneglas, baka tårtbottnar och lyssna på Bruce Springsteen. Imorgon ska jag ha kalas för att fira att jag fyllt 40 och det är så här: den här gången orkade jag inte med någon fest. Inte bara det att jag inte skulle orkat ordna med allting, jag skulle inte heller orkat vara vaken särskilt länge på min egen fest. Dessutom vill jag ha med mig Olof och Greta på mitt firande. Och det här är nog något som jag får inse: Jag är en sån som vill ha med dom på allt jag gör (nåja, inte precis allt och exakt jämt för herregud vad jag inte skulle få något gjort då men typ allt). Jag tycker om att dom alltid finns med där på ett hörn och att dom i och med det också alltid kommer att finnas med i mina minnen när jag tänker tillbaka. Så det blir ett 40-årskalas med mina vänner och barn och saft och hembakade tårtor och champagne. Min vän Katarina har hjälpt mig med alla praktiska saker och med en sån fenomenalt bra person vid sin sida är det inte det minsta tungt att ordna med kalas.

Och ÅH!

Jag läser era kommentarer i det förra inlägget med tårar på lur. Ni skriver så fint att jag blir alldeles tagen. Tack! för att ni tar er tid att kommentera och tack för att ni är med mig. Det betyder allt ska jag säga er. Allt.

Nu ska jag fortsätta njuta av stillheten som råder. Medan jag väntar på att den sista tårtbotten ska gå klart kanske jag sätter mig och tittar på vinden som fladdrar till i vår skira gardin FÖR JAG KAN DET. Kanske äter jag en liten solvarm tomat från min Medelhavsträdgård som jag alltså kallar det lille hörnet ute på balkongen? Kanske lyssnar jag på lite mer Bruce? Definitivt ska jag lyssna på lite mer Bruce.

Happy fredag hörni. Happy fredag!

torsdag 4 juni 2015

Nya tider på väg här i bloggen

Jag har bloggat här på Erika kan berika i snart fem och ett halvt år och det har varit fantastiskt. Som av en vacker slump så visade det sig (när jag tittade efter) att mitt första inlägg som jag skrev var den tionde december 2009. Just det datumet, den tionde december alltså, kallar vi för vår speciella dag här hemma nu för tiden eftersom det var den dagen då det som skulle bli Olof och det som skulle bli Greta återinfördes i min livmoder av en läkare på Örebro sjukhus. Men nu är det inte detta som det här ska handla om.

Över åren har innehållet växlat och det har till stor del följt hur mitt liv har utvecklats. Med åren har jag fått fina och lojala läsare som bidrar till stor del med innehållet för det är så mycket som händer bland kommentarerna, inte sant? Ni har följt med mig på mina olika jobb, på mina resor och restaurangupplevelser, ni tog mig genom min katastrofala graviditet och gladdes verkligen med hela era hjärtan när mina två älskade små lejonungar äntligen kom ut och berikade oss och världen.

Det är så många gånger som ni har fått mig att känna mig mindre ensam. Ni har delat med er så generöst av era erfarenheter och gudars vad jag har ÄLSKAT alla goda råd som jag har fått från er när jag stått där vilsen och orolig. För allt detta är jag oerhört tacksam.

Nu har jag fått chansen att ta nästa steg i mitt bloggande. Jag har blivit inbjuden att bli en del av ett nytt bloggnätverk och det känns så himla pepp och kul! Att få ta bloggandet till nästa nivå, att börja ha annonser och kanske tjäna lite på mina inlägg skulle vara fantastiskt. Men det känns också jätteläskigt. Jag har ju varit här på samma plats i tusen år (eller okej, fem och ett halvt det har jag ju redan konstaterat) och allt som är nytt är alltid lite skrämmande för mig. Man skulle kunna tro att jag inte är en sån, utan en som bara embrejasar allt som är nytt, men sanningen är att jag är en rätt bekväm trygghetsjunkie.

Dessutom vet jag att det är många som inte gillar reklam och som till och med slutar läsa bloggar för att det dyker upp banners och inlägg som är samarbeten (som i det här sammanhanget alltid skulle vara tydliga med att de är just samarbeten men som också skulle ge bloggaren betalt). Jag kan på ett sätt förstå det här tänkandet eftersom världen redan är så full av reklam. Men på ett annat så gör det mig ledsen att det finns en sån stor förväntan att kvinnor (för det är ju till stor del kvinnor det handlar om här) förväntas arbeta gratis. Jag hoppas, och tror pga ni är smarta, att ni förstår och är med mig.

Nu behöver jag hjälp av er. För att annonseringen och eventuella samarbeten ska kännas relevanta för mig och för er så finns det en läsarundersökning här som jag skulle bli så himlarns glad om ni kunde ta er tid att fylla i. Kan ni inte också berätta för mig vad det är som ni gillar med Erika kan berika. Vad är det som gör att ni tittar in här? Finns det något som jag borde blogga mer om? Saknar ni något?

Ågud. Hoppas att ni är med mig när jag nu tar sats och hoppar. Är ni med mig?

Egen ekodeo recept två

Det var inte för att jag var missnöjd med mitt första försök till ekodeo som jag bestämde mig för att testa ännu ett recept. Det var nyfikenheten och kanske den inre kosmetologen som ledde mig framåt och den här gången följde jag ett recept från Organic Makers (efter ett tips som jag fick av en av er i det här inlägget – tack Erika!). Den här deon är lite mer omständlig att göra men det är faktiskt inte en nackdel. Känslan av att vara en labbrocksmänniska där jag stod vid min våg och vattenbad blommade, och för mig var det en positiv sak. En mycket positiv sak. Jag kände mig som en vetenskapsman, med armhålan som expertområde.

Så vad tycker jag då om denna deo? Först: Till skillnad från den förra hemmagjorda deon så innehåller den här ingredienser som man inte har hemma. Jag köpte både sheasmöret och mandeloljan från just Organic maker, och det var även där jag hittade den passande burken. Totalt landade beställningen på drygt 300 kronor men då har jag också bikarbonat så att det räcker för resten av livet verkar det som. Den här deon är alltså inte direkt billig att göra men priset blir ändå betydligt lägre än vad färdiga ekodeor brukar gå på.

Konsistensen på den här deon blir betydligt fastare än med den förra. De skriver i receptet att den ska bli krämig men jag skulle säga att den är mer grovkornig. Kornen smälter dock när man applicerar så känslan i armhålan är inte konstig alls. Eftersom jag valde att göra den med här med mandelolja så blev den doftfri och ska jag vara ärlig så saknar jag den där svaga kokosdoften som variant ett hade. Nästa gång som jag följer det här receptet så ska jag testa att använda kokosoljan istället för mandeloljan.

Men funkar den då? Faktum är att den gör det! Det var vad jag skulle ha skrivit efter den första veckan. Sen hade jag ett episkt bakslag ihop med en ljusblå sidenblus som inte alls var särskilt rolig. Och det är väl helt enkelt så här det är när man inte smetar armhåla full av aluminium? Vissa dagar, ihop med vissa material så får man svettfläckar. Och det är inte konstigt alls eftersom man svettas när man använder naturlig deo. Men när det kommer till lukt så funkar den i alla fall. Inte en enda dag har jag luktat svett men jag är också rätt renlig av mig eller vad jag ska säga för att inte låta som ett sällskapsdjur. Jag duschar varannan dag och applicerar alltid deon med rena händer.


Här är recept för den som är sugen på att prova själv:

Recept naturlig deodorant, drygt 100 g: 
50 g Sheasmör paradoxa
25 g vegetabilisk kallpressad olja (jag valde mandelolja)
25 g bikarbonat
15 g ekologiskt potatismjöl

Gör så här: 
  1. Smält ihop sheasmöret och oljan över ett vattenbad. Sheasmöret smälter vid 35-40 grader, så varmare än så behöver det inte bli. Rör till allt har löst sig ordentligt. 
  2. Blanda bikarbonat och potatismjöl. Tillsätt den smälta oljeblandningen under omrörning tills allt har löst sig. Rör om då och då medan smeten svalnar, så får du en riktigt krämig deo.
  3. Låt deokrämen svalna helt innan du skopar upp den i burk eller dosa. Det här receptet räcker precis till en st 100 ml aluminiumdosa, och det blir deodorant som räcker länge.
    Hållbarhet: Innehållet av stabila oljor kombinerat med bikarbonatet, är en mycket hållbar blandning där bakterier inte kan frodas. Deodoranten håller därför länge, minst ett halvår.
Ps. Här finns receptet på mitt första försök till hemmagjord deo.
Den är gjord med ingredienser som man har hemma.

onsdag 3 juni 2015

Min sommarvärd ♥

Här har vi henne, hon som jag kommer att spendera en hel del tid med i början av denna sommar. Jag är så glad och stolt över att få berätta att det är Leila Lindholm som jag kommer att producera i år.


Och här har vi vårt lunchsällskap idag. Ja jag säger då det. Dom här luncherna som jag får vara med om i samband med producerandet av sommar- och vinterpraten är så oerhört knäppa och coola.

Här är Bibi (som är chefen för hela Sommar i P1) och två av de sommarvärdar som jag inte vill missa i sommar: Lena Olin och Zara Larsson. Herregud, det är så många många många på listan som jag är jättenyfiken och pepp på. Artisterna Seinabo Sey och Annika Norlin, stylisten Bea Åkerlund, professorn i nanoteknologi Maria Strømme, författaren Kristina Sandberg, Syster Karin, serietecknaren Nina Hemmingsson, konstexperten och ex polisen Heléne Anderson, skådespelerskan Saga Becker, artisten Maxida Märak och inte minst Hédi Fried som är en av överlevarna från koncentrationslägren som fortfarande lever och kan berätta sin historia. Det är många starka och intressanta kvinnor på listan inser jag, yay för det! Vilka ser ni mest fram mot? Här hittar ni hela listan.

Den perfekta sommarsalladen med kyckling, persika, avokado, dukkah och myntayoghurt

Bli inte rädd när ni ser ingredienslistan. Det här är en busenkel rätt att göra, med smaker som är helt otroliga. Att servera en sallad och kyckling med en kryddblandning som man sprinklar över efter eget behag är rätt genialt när man har familjemedlemmar som kan vara rätt obekväma med nya smakkombinationer. Jag valde att servera de olika delarna separado så att alla vid bordet kunde välja själva vad de ville ha. Alla var belåtna med detta upplägg men allra godast blev det dock när man fick tuggor med allt representerat. HERREGUD VAD GOTT DET HÄR VAR! jag blir helt sugen igen nu när jag bloggar om rätten.

Receptet kommer i original från ett nummer av Elle mat och vin men jag har ändrat lite i det. Hur som helst så tycker jag att det här är den perfekta sommarrätten, eller, den perfekta rätten när man längtar efter sommar. Sådär som det känns i hela bröstet just nu.

Lägg gärna lite energi på att hitta mogen persika, det blir så mycket godare då. Finns inte det så skulle jag säga att man kan ersätta den med vilken lite sötare frukt som helst. Hatar man frukt i mat går det fint att hoppa över den men då kanske man ska söta yoghurten lite extra för att få balans? För övrigt använder jag mindre och mindre flytande honung och mer och mer agavesirap istället i min matlagning. Den har ingen bismak (höhö) och är ett fantastiskt bra sötningsmedel. Testa gärna! Till sist: Vegetarianen kan med enkelhet byta ut kycklingen mot quorn eller halloumi.

Allright. Så här gör man Sommarsallad med kyckling, persika, avokado, dukkah och myntayoghurt:

För cirka 4 personer

Kycklingen:
1 kg kycklingfiléer
salt och peppar
Salladen:
1 påse marchésallad
2-3 mogna persikor, klyftade
2 avokado, skivade
1 knippe färsk kök, skivade
1 ask körsbärstomater, i kvartar
olivolja
1/2 citron, pressad
Dukkah:
50 g hasselnötter, hackade
2 msk sesamfrön
1 tsk malen koriander
1 tsk spiskummin
1 tsk fänkålsfrön
2 tsk flingsalt
Myntayoghurt:
2 dl matyoghurt
1 liten vitlöksklyfta, riven
3 msk färsk mynta, hackad
1/2 pressad citron
1-2 tsk agavesirap eller flytande honung
2 tsk olivolja
salt och peppar

Gör så här:
  • Blanda ihop alla ingredienserna till myntayoghurten. Smaka av med salt och extra honung och citron om det behövs.
  • Rosta alla ingredienserna utom saltet till dukkahn i en torr stekpanna i cirka 3-4 minuter. Håll koll för kryddorna bränns lätt. Mixa eller mortla sedan kryddorna tillsammans med saltet innan det svalnat helt.
  • Stek eller grilla kycklingen hastigt, salta och peppra.
  • Lägg upp salladen och alla härliga grönsaker och frukter på ett fat. Ringla över olivolja och pressa citronen över salladen.
  • Servera salladen med kycklingen, dukkah och myntayoghurt separat. Eller varva sallad med kyckling och strö dukkah över salladsfatet men servera myntayoghurten separat.