En lördag i maj åkte vi till viken och trots att det var kallt fanns det stråk av sommar i dagen

Vi åkte ut till viken igår, bara över dagen.

Vi klättrade i träd.

Och plockade blommor.

På tomten hittade jag den här söta blomman. Jag vet inte vad den heter men jag älskar den.

Vi var ute hela dagen och Olof älskade det.

Det var liksom kallt och varmt på samma gång.

Vi åt lunch ute på trallen.

Matjesill med massor av gräslök och brynt smör. 

Min mamma tog en bild på oss. En familjebild åh.

Olof hade på sig drömmigaste koftan. Den har hans mormor stickat till honom.

Just det ja. Blommorna han plockade fick mormorn.

Sen gick vi ner till viken för att se om bryggorna kommit på plats. Det hade dom inte.

Men vi kunde kasta sten i alla fall. Mormorn servade med sten.

Sen gick vi ner till stranden.

 Och Greta var inte längre rädd för havet.

På vägen hem genom skogen såg vi vitsippor som blommade på sista refrängen. 

Sedan plockade mormorn fram såpbubblor. 

Greta var grym på det där.

Olof behöver öva lite mer. Så kan man säga.

Sedan hände följande somriga.

Barn som jagar såpbubblor kan vara bland det mest rörande jag vet.

Under tiden som doften av nyklippt gräs och grillning spred sig över tomten, viken, världen var Greta och Olof väldigt gulliga inne i stugan. 

Och, ja, så var det med den här lördagen i maj då vi åkte ut till viken och trots att det var kallt i luften så fanns det tydliga stråk av sommar i dagen.

En långfredag i viken

Det blev långfredag och Greta började dagen med att gunga. Med just den här gungan som vi har ute i viken kan hon göra fart själv och vilken sann lycka det är.

Olof upplevde sin lycka nedanför på gruset där han fortsatte att leka sig igenom alla saker som vi haft undanstuvade ute i förrådet sedan förra året.

Sedan gick vi på jakt efter vårtecken och på tomten hade krokusarna precis påbörjat sin blomning.

Och på gränsen in till skogen hittade vi snödroppar. Dom brukar växa där och jag tycker så mycket om att vi nu vet var vi kan vänta oss att hitta saker på vår tomt och i viken.

Sedan hände följande: Olof älskar skogen så vi gick in i den en sväng. Han insisterade på att ha med sig en korg och den fyllde han sen med grankottar.

Det var en solig dag i viken och vi firade detta genom att äta frukt ute på baksidan samt ta ett familjefoto.

Sen blev suget efter att leta fler vårtecken stort så vi gav oss ut på en tur.

Och vi hittade blåsippor!

Och någon slags rosa blomma som jag aldrig sett förr. Är det någon som vet vad detta är för ett härligt vårigt blomster?

Sen hittade vi videungar som vaknat efter vintern. Så mjuka och lena dom är.

Vi gick ner till viken och där väntade bojarna tålmodigt på båtarna. 

Greta, som alltså fått för sig att havet är något mycket oberäkneligt, stod på lite avstånd och försökte ropa tillbaka sin bror från strandkanten.

Men Olof hade inte tid att lyssna för han älskar havet alldeles för mycket.

Och vem gör inte det? (Förutom Greta just nu då alltså.)

Efter en stund satte Olof sig ner och bara tog in allt.

Sen, för att övertyga honom om att det inte gick att bada just idag, fick han känna på vattnet. Det var supesupesuper kallt.

Så vi gick tillbaka till stugan och till middagen grillade vi lamm och åt en paj med potatis, soltorkade tomater och sparris nomnomnom.

Kvällen blev sedan väldigt avslappnad, varm och skön. Vi åt snacks och tittade på några olika Gittanfilmer (den med älgbrorsorna är nog favoriten, sen den med fårskallarna och sen är den ju kittlande läskig den med gråvargarna också). Allt som allt en mycket bra långfredag.

När vi vaknade på påskaftonens morgon var det kallt som tusan i stugan igen. Vi värmde oss under duntäcken medan vi väntade på att kaminen skulle höja temperaturen. Sedan åt vi frukost och städade och sen åkte vi hem till stan igen. Och ja, så var det med påsken i Hummelviken för det här året. Kort men fint är min sammanfattning av det hela.

En skärtorsdagen i viken

När vi kom ut till viken i torsdagseftermiddag var det kallt som i ett kylskåp i hela stugan. Det var så kallt att vi tyckte att det var varmare att äta vårt eftermiddagsfika ute på trätrallen på baksidan så då gjorde vi det.

Sen gick vi en promenad ner till havet.

Och viken var precis lika fin som alltid.

Barnen hade kvar sina fräknar på näsan efter påskfirandet på förskolan och var extra gulliga.

Greta har kommit in i en fas där allt möjligt random tycks vara farligt och skrämmande. Exempelvis havet. Den största faran just här handlade om att jag skulle trilla i så för säkerhetens (och fridens) skull placerade vi oss en bra bit från stranden för att spana efter den val som Greta sa att hon sett.

Största risken var dock att jag skulle frysa ihop totalt. Fy vad jag frös här!

Och Olof, han frös.

Tillbaka inne i stugan hade det blivit lite varmare (det här var när elementet fortfarande funkade i storstugan) men inte tillräckligt för att ta av sig prick alla ytterkläder.

Det blev middagstid och vi grillade.

Greta hade pratat om att grilla majs i stugan oavbrutet i en vecka så hon var så klart med och hjälpte till.

Sen. Efter middagstid hade värmen äntligen kommit till oss.

Greta var generös. 

Både med mjölk och med kramar.

Slutet av kvällen spenderades i soffan med film och spel. Sedan gick vi och la oss allihop i samma stora säng och åh vad jag älskar att vi sover så när vi är i stugan.