Vår luciamorgon

På luciamorgonen möttes jag av dessa två vitklädda yrväder. Det var Ulf som köpt och sytt upp för dagen passande kläder till Olof och Greta.

Gosiga kaninen var också med i barnens lussetåg.

Vi tittade på luciafirandet på tv. Bredvid vår klädda gran! Utan ljus pga gammal el i slingan. Men ändå. Gran, klädd.

Greta virvlade runt och verkade trivas utmärkt i särk.

Sen ville jag ta en bild på barnen. Gärna utan juiceförpackningen om det var okej?

Kanske med båda benen ner?

Och utan att dra upp kjolen?

Nej, nej, inte det. Jag förstår. Men jag var nöjd i alla fall med den gulligaste luciamorgonen som jag någonsin varit med om.

Nobeldagen aka vår dag

Eftersom vi har bestämt att Nobeldagen också är vår dag, som jag skrev om här om dagen, så kändes det som att det var en ny tradition som vi skapade i onsdags. Då vi fyra tittade på Nobelprisutdelningen tillsammans på eftermiddagen.

Sedan lagade vi en fin middag. Vi hade tänkt göra en gammal Nobelmeny, men kom fram till att det är bra att ha saker att se fram mot också. Istället gjorde vi chevré som vi gratinerade på äppelskivor och serverade på en blandad sallad med en dressing med honung och rosmarin och annat smarr. Ulf gjorde dessutom en kantarellrisotto.

Olof och Greta åt brrrröd. Dvs en av de sakerna som Olof kan säga och som båda barnen älskar högt.

Sen åt de också av risotton. Det blev alltså inte bara bröd till middag på vår firardag.

Så här såg vår middag ut på en tallrik.

Sen skålade vi i champagne och äppeljuice över vår fyrklöver och den framtid som innehåller den här nya fina traditionen. Jag älskar att jag nu har en egen familj som jag kan bygga en sån här framtid med. ÄLSKAR!

Tandtombolan

Jag har skrivit om detta förut vet jag. Den här till synes slumpmässiga ordning som Olofs och Gretas tänder kommer i. Festligast var det ju när Greta inte fick sina framtänder i den övre käkraden utan de två vid sidan om. Hennes två små huggtänder roade oss under hela sommaren och en god bit in på hösten. Nu har hon sina två framtänder, och lika så fyra tänder i den nedre tandraden. Att de växer lite hit och dit och mest ser ur som en katastrofbild från där en storm dragit omkull en skog, nej, det är en annan sak.

Under den senaste veckan har även Olofs två tänder vid sidan av hans två små piggar i underkäken tittat fram. Och. Märkte vi idag. En kindtand! I den övre käken mitt på hållet ungefär. Han har varit mycket grining under ett par dagar och nu förstår vi precis vad det har berott på. Han har spelat lite för ivrigt på tandtombolan och nu rasslar det fram tänder. Utan logik. Utan estetiskt värde. Men fram kommer dom. Och visst måste det göra ont när tandkött brister. Varför skulle annars tänderna där emellan vänta?

Edit: heh! Influerad av Elisabeth i kommentaren här nedan kände jag efter i Gretas mun och hittade inte mindre än TRE kindtänder! Även dessa asymmetriskt utspridda i överkäken. Så klart. Annars skulle det inte vara mitt barn.

En lördag med vår utökade familj

Parentes: Alltså Greta! Här är hon helt nyvaken och tufsig och så gosig att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv. Men okej. Moving on: I lördags hade vi fint besök i lägenheten med de skeva väggarna.

Det var barnens gudmor darling Katarina som kommit hem till oss!

Tillsammans med hennes dotter Moa ...

Och son Emil. Emil är även min gudson och alla våra barn är gudsyskon. Det är så vi säger när vi är med varandra.

Och det här är bland det finaste jag vet. Att se Katarinas barn vara så gulliga och kärleksfulla mot mina barn. Dom här fyra är verkligen som syskon när dom är tillsammans.

Medan Emil underhöll Olof hjälpte Greta mig att vispa grädden till dagens efterrätt. Hon är mycket intresserad av matlagning hon vår lilla donna. 

Vårt lördagshäng avbröts brutalt av att vi alla dog sötebrödsdöden pga denna överdjävligt (nej, inte en överdrift) mäktiga cheesecake. "Den här tårtan var så sjuk att den måste ha feber", som Moa så precist formulerade det hela. Och trots hastigt slut var den en mycket fin lördag som vi hade tillsammans med vår utökade familj.

En varannan torsdag på Moderna Museet med massor av pepparkakshus

Åh, förra veckan var det en varannan torsdag och jag och Ulf och barnen åkte som vanligt till Moderna Museet. Jag åt vegetarisk lasagne istället för lax.

Greta var på ett mycket ... utåtagerande humör.

Och hade två nya tänder i underkäken som hon gärna visade upp.

Hon är allt som oftast på ett märkligt humör nu för tiden hon vår lilla Greta. Olof var djupt försjunken i en förpackning med våtservetter. Det är så olika det där med barn.

Efter lunchen gick vi till Arkitektmuseets utställning (och tävling) av pepparkakshus.

Jag säger som Greta: Whoaow!

Alltså. Vilka hus!

Copy paste texten från förra bilden.

Olof blev mycket förtjust i denna skapelse.

Och jag i detta hus.

Sedan gick vi till den hörna vi hittade förra gången vi var på museet. Den instängda delen där Oggi kan tumla runt fritt utan att störa allt för många allt för mycket.

Jag försökte ta en bild på mina tre favoriter här i livet.

Det här är det bästa försöket.

De allra flesta bilderna blev så här.

Så vi bytte location för ett nytt försök.

Men nej. Det gick inte där heller. 

Så vi gick till skåpen. Olof kom på en ny grej han kunde göra med dom.

Vidare beblandade han sig med andra konstbetraktare.

Annars var det mesta som vanligt. Dvs Olof prejade in Greta i skåp osv.

Så glada och fria som Olof och Greta känner sig när de får virvla runt i Moderna museets entré önskar jag att alla människor fick vara någon gång i livet.

EEEEEH! EEH EEH EEH!

De är inne i en bra period nu barnen. Enligt the Wonder Weeks är de mittemellan två utvecklingssprång och ovädersmolnen är på gott avstånd. Och det märks. De är oftast rätt glada och våra rutiner funkar. De hänger allt mer med varandra och de har börjat leka med sina saker på ett nytt lite mer barnaktigt sätt eller vad jag ska säga. Dvs att de staplar klossar istället för att banka dom i golvet. Sånt. Dessutom har Olof blivit mycket mjukare och kramigare. Om morgnarna är det nu han som kommer in till mig i vårt sovrum och säger "mi mamma däh!" och vill ha en kram.

Men under den senaste veckan har de börjat med en ny grej. De har upptäckt att de kan få saker om de pekar och gnäller ett högt "eeeeeeEEEEEEh". Varianten är ett gällt och gnälligt "EEEH EEEH EEEH". Och det är inte några orimliga saker de vill ha. Det kan vara muggen med vatten, gosiga kaninen, komma upp i våra famnar eller att vi ska hjälpa dom på med skorna. På en bra dag tänker jag att det är kommunikation de håller på med men under de allra flesta stunderna under en dag är det bara helt sjukt enerverande. Varför kan de inte bara gulla fram ett mjukt "äääh!"? Det skulle funka precis lika bra. Den här missnöjda undertonen alltså. Helt omotiverad om ni frågar mig eller den andra vuxna personen i vårt hushåll.

Söndagen den andra advent 2013

Det var den andra advent igår och vi bestämde oss för att prova hur det skulle gå att ha en julgran här hemma i år.

Förra året köpte vi en plastgran som vi så smart plockade upp ur källaren för att använda som pilotprojekt. Innan vi drar hem den så kallade Riktiga Granen.

Till en början gick allt bra. Olof gjorde sig julfin, visade stort intresse för julgransbelysningen samt upphängandet av julkulor.

Sedan hände det vi misstänkte skulle ske. Barnen drog loss och kastade ner alla julkulorna på golvet.

Hum. Jag tog med mig Greta till köket för att laga kvällens middag. 

En vegetarisk auberginegratäng fylld med tomatsås, mozzarella och en brödröra.

Jag och Greta hjälptes åt med allt. 

Fram på eftermiddagen kom moster Äl och det blev en mycket uppsluppen stämning i bebisparken.

Olof svepte in sig i lite mer glitter och kände sig vackrare än någonsin förr.

Sen var det dags att jobba vidare med de där kulorna.

Och medans Ulf flyttade upp allt pynt högre upp i granen samt plockade bort alla vita kulor som tydligen var gjorda i glas ...

Blandande jag aka mixologen ihop en trevligt äpplig och kanelig juldryck.

Vi gemytligade till det ordentligt i soffan.

Sedan var det dags för middag och vilken jädra middag sen!

Den där gratängen kan eventuellt vara min nya favoriträtt. Kanske får jag ta och blogga receptet lite senare?

Sen blev det kväll och min syster och Greta försvann.

Näh! Skoja! Där var dom ju.

Olof ville också vara med och försvinna så han tog en kort paus från nedrivandet av julgranspyntet för att göra sin moster och syster sällskap. Sedan la vi tvillingarna och bestämde oss för att köpa en riktig gran. Leva lite. Osv. "Även en gran med bara pynt på toppen är en gran". Såna saker sa vi när det hade blivit den andra advent 2013.