Sista dagen på vår semester i Kolimbari

Fastän att vi verkligen inte ville det så hade vår sista dag på semestern kommit. Det här var en ljuvlig stund då vi rullat över Olof och Greta till mina föräldrars rum och jag och Ulf tog ett morgondopp och läste vid vår egna pool i en timme före frukost.

Alltså Ulf. Han kan det där med att njuta han.

Vi frukosterade och kittlades i hotellets lounge.

Sen var det dags för spa igen.

Fiskspa!

Allt var mycket fnissigt och kittligt och fötterna blev som nya och mjuka som barnrumpor.

Vid poolen hittade vi en annan barnrumpa.

Och jag tog eventuellt den gulligaste bilden någonsin på Greta.

Nej, kanske är det här den gulligaste bilden?

Nej! Det måste vara den här som är den gulligaste bilden jag tagit på Greta? Äh, det går inte att rangordna.

På den tidiga kvällen var det dags för show. Greta älskade den på avstånd.

Olof älskade den, och allt annat i den lilla amfiteatern.

Så var det dags för den sista måltiden. Greta hade på sig den där klänningen jag pratade om tidigare innan vi åkte. Så megadorable alltså.

Medan vi vuxna åt underhöll Olof sig med en bok.

Det visade sig att min man var en mycket dessertkapabel person. Det här är vad en veckas bufféätande gör med omdömet.

Så ett sista suddigt nattdopp.

Vi bäddade ner oss och sa godnatt med tårar i ögonvrårna. Varför måste en vecka gå så sabla fort?

Det blev torsdag och för alltså ganska så precis en vecka sedan begav vi oss till Chanias flygplats.

Greta hittade en ny vän och försökte fånga hans intresse genom att visa upp sitt armband.

Sedan försökte hon äta upp sin moster.

Och så sa det vips och vi var tillbaka på Arlanda. Gud vad jag älskar den här semestern. Jag önskar att jag fick göra en sån här resa en gång per år. Minst. Minst!

Kolimbari 6: i poolen, vid havet, i havet, vid poolen

Det blev tisdag på vår semestervecka och nu börjar dagarna glida ihop.

Vid frukosten och Lollos obligatoriska besök visade Greta åter igen att hon inte alls uppskattar de där jättedjuren. Allt var alltså som vanligt. Samt hur mycket jag älskar Gretas irriterade min här? Åh, så mycket att det gör ont.

Nej, allt var inte alls som vanligt föresten. Olof trillade in i ett hyllplan föregående kväll med resultatet att hans säng såg ut som en skräckfilm morgonen efter. Han har sån otur han vår lille Olof.

Lille kinden.

Greta började läsa en ny bok.

Och vi hängde i poolen.

Vid havet.

Hehe _i_ havet.

Och vid poolen. Älska såna här enformiga dagar.

Luften var varm, kvällssolen mild och vi önskade så att vår semester aldrig skulle ta slut.

Kolimbari 5: En måndag i Chania

Så blev det måndag och vi bestämde oss för att åka på utflykt igen.

Vi åkte till Chania som visade sig vara en väldigt vacker plats här på jorden.
 

Vi trivdes.

Det var en blåsig dag och vågorna slog högt upp på strandpromenad och kaj. Jag blev blöt om fötterna.

Vi tittade på båtar och fiskstim.

Sen gick vi tillbaka in mot stadskärnan.

Plötsligt stod den där. Hästen!

Skulle vi våga gå fram och klappa?

Jag och Olof vågade och Ulf lyckades fånga det sjuka när hästen (som kändes lite galen på ett inte helt bra sätt) bet mig i bröstet. Obs inte hårt men ändå.

Greta höll sig på avstånd. Hon är inte så förtjust i levande djur hon vår lilla Greta. "Oberäkneliga varelser det där" tycks hon tänka. Med rätta.

Amen ni ser ju.

Vi flanerade vidare.

Raulf, som han tydligen heter i Grekland.

Det var en sån där dag då vi köpte ett par maracas till Olof och Greta inne på en gullig och turistig shoppinggata.

Olof fick ryslig feeling nere vid strandpromenaden.

Men det är nog sånt som Chania gör med en? Vilken ljuvlig liten karamell till stad det var.

På väg tillbaka till bilen erbjöd en amerikansk kvinna att fota den rörande lilla fyrklövern. Vi sa ja och tack!

Allt som allt hade vi en strålande eftermiddag i Chania. Hit skulle jag gärna åka igen.

En lyxig söndag i Kolibari

Alltså söndagen i Kolimbari var en så himla bra dag. Inte bara för att Ulf tog en bild där jag kommer fram som den verkliga KATT jag egentligen är *maju* utan för att den innehöll så mycket lyrro och fint att jag bara vill älska ihjäl den.

Dagen började med att vi hängde vid poolen. 

Som vanligt.

Jag önskar intensivt att alla mina dagar fick börja vid en pool.

Vid en pool och med min familj. Och hur mycket jag älskar min pappas semesterlook? Exakt mest av allt i hela världen.

Vi spexade en del.

Och fascinerades av fingerknäppning.

När det var dags för eftermiddagsvila tog mamma hand om barnen och jag och Ulf gick ner till havet. Annika var också med.

Vi drack lite öl.

Vi badade.

Och vi var kära.

När barnen vaknat gick jag, mamma och Annika till hotellets spa. 

Jamen jag sa ju att det här var en lyrrig dag.

Alltså.

Efter att vi spaat oss less samlades vi alla igen. Jag gjorde en Michael Jackson när Ulf ville fota hur cool poolen var.

Jag fick ångest och placerade snabbt Greta på rätt sida om balkongräcket poolkanten.

Vi tog en rolig bild. Rolig fram tills dess att jag insåg att Greta halsade poolvattnet.

Sen försökte jag tydligen dränka henne.

Nej! Det är klart att jag inte gjorde det. Och titta på Gretas min. Det var ett nytt ansikte som dök upp i poolen och som visade sig ha kommit för att stanna. Jag älskar den där minen.

Okej. Ännu en bild från poolen. Rolig!

På kvällen skulle vi låta oss underhållas av hotellets animation team (som dom kallades). Deras kabaré visade sig bestå av en serie mycket storymässigt tveksamma sketcher. Den här handlade om en kille som ville hitta en snygg tjej med stora bröst i en bar men bara hittade för feta, för långa, för illa luktande och smala tjejer. Allt slutade med att han blev jättefull och dansade lambada med bartendern som hade bar rumpa.

Nästa sketch handlade om en tjej som blev attackerad av en haj. Då kom "Pamela Anderson" och pruttade ihjäl hajen.

Ågud. För att tvätta bort alla känslor av skäms som återigen blommade upp på mina kinder avslutar jag söndagens inlägg med en bild på mitt bästa gäng (plus Ulf så klart men han är bakom kameran). Jag älskar mitt gäng!