Det allra bästa med dopfesten

Under dopfesten bad vi alla som ville att skriva ett brev till Olof och Greta.

Vi bad gästerna att lite kort beskriva vilka de var och på vilket sätt de kände att de kan finnas där för Olof och Greta under resten av deras liv.

Och vilka brev Olof och Greta fick!

Nu vet vi vart Olof och Greta kan vända sig när det gäller en massa saker. Konkreta saker som att lära sig simma, rita och fiska krabbor. Eller blåsa glas!

Men också vilka som kan hjälpa när de mer existentiella frågorna börjar dyka upp.

Att läsa alla dessa brev som är skrivna till våra barn är så fint. Både jag och Ulf grät och skrattade om vart annat när vi öppnade dem dagen efter dopet. Och hjärtat växte flera storlekar av all kärlek som genomsyrade allt.

Det rymdes så mycket klokskaper och värdefulla råd i breven.

Och fina små finurligheter.

Allt var riktat till Olof och Greta och fyllt av saker som vi längtar efter att de ska få uppleva.

Man brukar säga att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Och det är är vår by. Olof och Greta kommer alltid att veta att antalet famnar som är öppna för dem är många och hur underbar är inte den vetskapen?

Det här är mitt bästa tips till ett dop eller namngivning. Eller till ett eget kalas? Det här kan vara den finaste presenten att få. Och att ge. Någonsin.

Dopfesten!

Efter dopet var det dags för fest. Som ni redan vet var lokalen superfin och superredo för att våra vänner och familj skulle komma och fira med oss.

Cake popsen, cup cakesen och tårtorna nom nom.

Så kom gästerna rumlandes över gatan. Festvåningen ligger nämligen mitt emot kyrkan. Så himla bra.

Det här är Casper. Han är min första gudson. Han är stor nu. Och där i mitten är Ulfs guddotter Josefin. Hon är också stor nu.

Ulfs kusin Emil.

Lily, Juli och farbror Göran. Lily är min brorsdotter och även mitt och Ulfs gudbarn.

Mitt och Ulfs gemensamma gudbarn Elias och hans mamma Jenny.

Ninja, Casper och Sandra.

Ninja är också mitt gudbarn. Det var himla fint att nästan alla Olof och Gretas gudsyskon var med på dopet. Den enda som fattades var Folke men han bor i Kairo nu för tiden så det är väl okej.

Emma.

Efter en liten stund anslöt jag och Ulf med dagens huvudpersoner. Olof var mycket intresserad av vår vän Chricke. Ulf av Chrickes och Sofias dotter Selphie.

Jag fick hjälp av min vän Maria att ta av mig kavajen och hela situationen var inte alls sådär Michael Jackson som det ser ut. Jag hade Greta i ett järngrepp (vilket man kan se på hennes lår stackars barn).

Jag och Ulf gick runt så att alla gäster fick hälsa på Olof och Greta.

Greta blev mycket förtjust i min vän Nina och Nina föll handlöst för vår dotter. Hur gulligt är inte att Greta vill lägga pannan mot dom hon tycker om btw?

Sandra och Åsa. Alltså, att samla alla man tycker om på ett och samma ställe är ren genialitet. Det borde man göra oftare. Det borde man.

En av dagens huvudpersoner var snadigt klädd som ni redan vet. Jag fick tipset att gå till Zara för att hitta lite festligare barnkläder och det kan ha varit det bästa tipset!
Ps. Min fabulösa klänning kommer från Carin Wester. Älskar färgen.

Olof och min pappa.

Festen blev liksom helt perfekt. Det var lagom att bjuda på tårta, bakverk, kaffe och bubbel. Efter ett par timmar åkte vi hem med massor av spännande presenter och ett fint minne som kommer att räcka ungefär resten av livet.

Dopet!

Strax efter klockan ett, efter att kyrkklockorna hade ringt klart för våra barn, skred vi in i kyrkan där vår familj och närmsta vänner väntade.

Vi bad om att få sitta ner under hela dopgudstjänsten eftersom våra barn hunnit bli så stora, tunga det vill säga, och det var nemas problemas som man brukar säga i kyrkan. Ps. Om ni tittar efter ser ni att hela altaret med tavla, krucifix och altarring är tryckt på en vepa. Allt finns där bakom på riktigt men är uppstagade med en enorm byggställning. Detta eftersom man håller på och spränger för nya citybanan precis under kyrkan.

Gustaf Vasa kyrka är en av Stockholms största kyrkor. Vacker är den också. Kanske den vackraste? Ja, jag tycker då det. I alla fall nuförtiden.

Barnens gudmödrar! Mitt hjärta slår så hårt när jag tänker på den framtid Olof och Greta har tillsammans med de här starka, begåvade och varma kvinnorna.

Dopet började med att jag och Ulf bad en bön tillsammans för våra barn.

Sedan läste Katarina evangeliet om Jesus och barnen. Greta missade inte ett ord.

Nej, Greta missade sannerligen inte ett ord. Hon var så intresserad och intensivt engagerad i allt som hände. Olof hade ett lite mer öppet sinne i den meningen att han var intresserad av allt. Samtidigt.

När det var dags för att ge barnen deras namn hällde min syster upp dopvattnet. Hon gjorde det med sån finess att prästen frågade (efteråt) om hon hade gjort det tidigare.

Så fick Per Olof sitt namn. Och hans största fan, kusin Lily, var ytterst närvarande och glad för hans skull.

Olof höll koll på allt som hände överallt i kyrkan. Som sagt.

Sedan fick Greta Justina sitt namn. Hon levde i nuet och tog noggrant in varje del av ceremonin.

Barnen fick också var sina dopljus.

Dopet avslutades med att vi alla som samlats i kyrkan sjöng "Det lilla ljus jag har" tillsammans. Vi sjöng utan ackompanjemang och det är en sällsynt mäktig känsla att låta sin röst blandas med andra i ett kyrkorum.  

Efter att allt var klart skulle vi fotograferas men då fick Greta nog. NOG fick hon. Annars var det två mycket lugna och nyfikna barn som fick sina namn den där ljuvliga lördagen för snart två veckor sedan.

Dopet, del ett: förberedelser

Jag har glömt att visa hur dopet var. Därför kommer nu en serie med inlägg om dopet och om allt runt i kring det. Vi tar det i ordning och börjar med förberedelserna:

Här är det bara en kvart kvar tills dess att dopet ska börja. Både jag och Greta var uppenbart tagna av stundens allvar. Men vi var förberedda.

Allt började redan dagen innan då jag och de blivande gudmödrarna var i festlokalen och dekorerade. Det här är darling Katarina aka vår dopkoordinator. Jag är så oerhört tacksam över att hon hjälpte oss så mycket. Utan henne hade allt blivit så mycket jobbigare och svårare. Och inte alls lika fint.

Här är jag och lillasyster Äl som dekorerar det sista med cupcakesen. Jag fick lära mig en sak den här dagen och det är att man ska dekorera dom på en gång när man har spritsat på frostingen. Det är mycket svårare att göra det några timmar senare. För att inte säga snudd på omöjligt.

Så här tjusiga blev cake popsen som jag gjorde. Urenkelt! Vill ni ha recept? Det är klart att ni vill. Det kommer! När det gäller fikat så hjälptes jag, Ulf och min syster åt att baka cup cakes och göra cake pops. Tårtor köpte vi, eller snarare var det så att Katarina beställde och hämtade dom.

Och så här fin blev lokalen efter att vi pyntat den klart. Inköp av ballonger, flaggspel, servetter och serpentiner stod Katarina för. Allt kommer från Lagerhouse. Förutom heliumballongerna som jag beställde (och Ulf hämtade) på Ballongverkstan. Det var även Katrina som dirigerade oss alla hur vi skulle sätta upp allt. Det går inte att beskriva hur skönt det var att ha någon vid sin sida som hade tänkt på allt.

Hemma i våningen hade min mamma sytt klart Olofs dopklänning. Det är den som hänger där till höger. Hon sydde den så att den skulle bli så lik den vänstra klänningen som det bara var möjligt. Den till vänster, som Greta döptes i, har funnits i min familj i generationer nu. Jag är döpt i den och min mamma lika så, och nu även min dotter. ♥

På dopdagens morgon fick vi kämpa en stund för att få till den rosett som Greta skulle ha i håret. Eller håret och håret, snarare den rosett som Greta skulle ha på sitt huvud. Det gick till slut men jisses vad små tjejer kan vara svåra att få till ett samarbete med ibland.

Okej. Nu är vi tillbaka i kyrkan. Greta var som sagt tagen av stundens allvar. Olof han bara sov och sov i vagnen.

Här är jag och Greta med barnens tre gudmödrar. Det vill säga min syster Annika, min faster Maria och vår vän Katarina. Vi valde att ha samma tre gudmödrar till båda barnen. Det var inte något vi funderade hemskt mycket på. Det kändes rätt att göra så och vi valde att gå på magkänslan.

Så. Äntligen fick vi komma in i sakristian för att byta kläder på barnen. Greta hade skrikit så mycket kvällen innan att hon tappat rösten och var helt hes. Lilla lilla Greta.

Ja, så här såg vårt liv ut strax innan klockan ett förra lördagen.
Snart var det dags för dopet.