Veckans magbild, vecka 38

Vet ni. Det här är den sista "veckans magbild". För nästa torsdag kommer jag vara mamma och Ulf pappa.

Det känns nästan lite vemodigt, eller kanske nostalgiskt, det här. Jag kan inte låta bli att tänka på vilken resa det här har varit när vi nu går mot finalen. Jag och maggi har verkligen kämpat. Gud vad vi har kämpat! Idag går vi in i vecka 38 (dvs 37+0) vilket är helt fantastiskt.

Och just idag är dessutom en stor dag för vi har inskrivningssamtal på KS. Vi ska få träffa de läkare och barnmorskor som kommer att hjälpa tvillingarna till världen nästa vecka. Allra senast nästa vecka. Än kan väl vad som helst hända. Även om jag inte tror det. Jag tror att ettan och tvåan blir kvar så länge de bara kan i älskade lilla storartade maggi.

Veckans magbild feat Ulf, vecka 37

Nej, nej. Inga bäbisar har kommit än. Och än en gång har min kvinnliga intuition svikit mig. Jag har varit så säker på att vi skulle få två julibarn och att dom skulle komma i vecka 35. Men icke! Igår gick jag och maggi in i vecka 37 (dvs 36+0) och det är helt triumfartat på ett sätt. På ett annat sätt är det så tungt så att jag grinade två gånger á en timme igår (dvs två timmar totalt).

Bilden tog min lillasyster igår när hon var här. Hon är fotograf. Igår fotade hon mig, idag Patty Smith. Det är sånt som känns bra för kuvösegot.

Och ja, det här med att jag flashar mina trosor. Får jag be om en tjänst? Kan ni se det som att det är en bikini jag har på mig är ni snälla? Så slipper jag tänka något mer på hur gränslös jag blivit som höggravid.

Veckans magbild vecka 36

Vecka 36. Det här känns helt overkligt. Jag är så tacksam över att jag och maggi nu går in i vecka 36 att jag bara vill omfamna hela världen och bjuda den på mjukglass med tuttifruttiströssel.

Vi befinner oss alltså i vecka 35+0 och det sista delmålet är nu uppnått. Jag och maggi har hela tiden haft en överenskommelse om vecka 35 och nu är vi här. Så länge jag kan minnas har jag trott att bäbisarna skulle/ska komma i vecka 35 och inom en vecka får vi veta om jag haft rätt.

Just nu känns det i och för sig som om att de aldrig vill komma ut. Jag tror att dom har det rätt mysigt där inne. Med huvudena tätt tillsammans. Så min nya gissning är att de kommer att komma på planerat datum.

Vad tror ni? Någon som vill gissa?

Veckans magbild, vecka 35

Här är jag och maggi igår. Ute på tur i Vasastan. När jag ser den här bilden förstår jag varför folk tittar och ler och säger saker som att jag ser sprickfärdig ut.

Det är en stor dag idag. Jag och maggi går in i vecka 35 (dvs 34+0) och vårt andra, och egentligen största delmål, är nu uppfyllt. Om allt skulle sätta igång nu skulle man inte göra något för att stoppa en förlossning och det är stort. Enormt stort. Enligt medicinsk mening är bäbisarna typ klara nu. Vi skulle visserligen få ligga ett tag på neonatalen men ändå. Lättnaden jag känner är obeskrivlig. Eller den beskrivs bäst av tårarna som trillar ner för mina kinder.

Tänk. För tio (TIO!) veckor sedan blev jag inskriven på KS. Då var det inte många som trodde att jag och maggi skulle ta oss så här långt. Men vi är envisa. Som attan. Och har visat sig vara världens kanske bästa team. Tillsammans med Ulf då såklart. Och vår läkare favvo-Monika på KS. Hon får också vara med.

Nu går spänningen över "ska vi klara oss till vecka 34" vidare till "hur stor kan en mage egentligen  bli" känner jag. Känner ni samma? För man undrar ju. Man undrar verkligen.

Veckans magbild, vecka 34

Ännu en vecka har gått och jag och maggi går in i vecka 34 (dvs 33+0) idag. Nu är det bara en vecka kvar tills vi har nått vårt andra mål. Och det är bara två veckor till min och maggis överenskommelse. Tänk att vi har klarat det här så långt jag och maggi. Vilket team vi är!

Så, ja, det här är en bra dag. Veckans present från Ulf var en AC. Den behöver jag kan man säga eftersom jag inte längre kan öppna fönstren mot gården i vår lägenhet (pga gårdsrenovering plus vidrig doft från en restaurangfritös). Såna här gamla hus som vi bor i har inte heller någon särskilt väl fungerande ventilation och eftersom vi bor ovanpå en pizzaugn (på riktigt alltså) kan ni ju tänka er hur varmt det blir här hemma.

Jag är också glad för att renoveringen i Hummelviken går så himla bra och att vår fina stuga är uthyrd nästan hela sommaren nu. Det känns så fint att den inte behöver stå där alldeles tom och ensam utan kommer att få massor av härliga människor som kommer allt älska att vara där. Extra roligt är att det är två av er som kommer att vara där. Snart ska ni få se lite bilder på hur rackarns fint det blivit när vi renoverat badrum och golv.

Annars planerar jag att spendera dagen i sängen med min padda och bok. Gissningsvis kommer jag att sova en hel del för det är vad jag gör om dagarna. Jag sover och vaknar svettigare än någonsin. Vid den tidpunkten brukar jag känna mig hemskt egennyttig och sur och kommer därför – för att pigga upp mig lite – sätta mig i hallen med en tallrik kylskåpskall vattenmelon. Att jag sitter i hallen beror på att jag då kan öppna dörren ut i trapphuset och släppa in lite "frisk" luft. Så går det förbi några grannar och jag säger "hej hej" och ser ut som ett beppo men det skiter jag i. Och dom säger "hej hej" tillbaka och försöker att vara casual runt det här att det sitter en uppsvullen knallröd höggravid kvinna och äter vattenmelon med öppen ytterdörr.

Ja, om inte annat så är det ju ännu ett kapitel till självbiografin.

Veckans magbild, v 33

Det är jag och maggi idag. Fram till i eftermiddag någon gång i alla fall då min vän Camilla kommer förbi med lite fika. Jag sms:ade henne och bad att hon skulle köpa med Gaviscon också. Alltså det här livet. Jeez.

Men i alla fall. Jag och maggi har klarat delmål ett nu. Vi är i vecka 33 (dvs 32+1) nu och det betyder att nästa delmål bara ligger två veckor bort. Nu behöver ettan och tvåan bara stanna i magen i två veckor till så kan vi alla vara helt sjukt glada och nöjda. Yay!

Det här innebär också att jag ätit min sista adalat. Det ska bli spännande att se om det gör någon skillnad eller inte. Än känner jag inget. Tror jag. Andra förändringar är att jag bara kommer att åka till KS varannan vecka nu. Jag känner mig så lugn och tillfreds med allt att jag inte längre behöver tryggheten som kontrollen gett mig varje vecka. Kommer tvillingarna nu så klarar vi det. Så känns det. Och jag vet hur svårt det är att få en läkartid på specialistmödravården på KS så jag vill hellre dela med mig av mina tider till andra kvinnor som behöver den vård och hjälp som jag fått. Det blir först på tisdag som vi kommer att mäta cervix, tillväxt och får träffa vår favvo-läkare Monika igen. Då ska vi göra en förlossningsplan är det tänkt. Nu närmar det sig på riktigt.

Annars kämpar jag på med mina starka känslor av missnöje just nu. (Parentes: Gårdagskvällen blev fin, och jag har fått ett par skor nu, men någon utflykt blev det inte och helt ärligt får vi se om det någonsin blir någon. Magen är så tung att det enda jag orkar är att ligga. Typ. Slut parentes.) Men så här är det: Vår gård ska renoveras pga källaren håller på att rasa in. Jag förstår nödvändigheten med det hela men nu är trappen borta från vårt sovrum och jag tar mig alltså inte ut längre. Tyvärr tar det inte slut där. Utanför mitt fönster håller ett par killar på att bygga något slags jättetält (eller vad det kan tänkas vara, det är en miljard byggställningsgrejer i alla fall) som kommer att stänga in mig totalt i lägenheten. Om bara några dagar kommer jag inte ens kunna öppna något fönster. Ännu mindre se ut. Den mentala pressen att veta att man är fånge – på riktigt – i sitt eget hem. Den är inte bra på något vis.

Och Ulf är i Hummelviken varje dag nu också eftersom vi håller på att renovera badrummet där ute så jag är fukking stuck här alltså. Ensam. Ni vet den där scenen i Bridget Jones dagbok när hon sitter i pyjamas och sjugner All by myself? I mina stunder av self pitty befinner jag mig cirka en centimeter från den. Minus vinet då.

Obs: det här ska på inget sätt ses som att jag nedvärderar alla mina underbara vänner (och Ulf och faster och Lilla Äl) som kommer förbi med mat och fika och jordgubbar och verklighetsförankring. Alla besök betyder hela världen för mig. Men i mina Bridget Jonesiga stunder finns det bara utrymme för mitt ensamma ego som tycker förfärligt synd om sig själv. Även om jag inte gillar den Erika så låter jag henne komma fram lite då och då. Jag tror att hon behöver luftas för att den bra Erika som är lite av en Dalai Lama ska orka fortsätta vara zen och ett med livscykeln.

Jahopp. Ja. Ja, så var det väl med den saken.

Veckans magbild, vecka 32

Hej hej! Här har ni oss. Mig och maggi. Vi firar att vi går in i vecka 32 idag (dvs 31+0). Det betyder att det bara är en vecka kvar till det första delmålet! Då kommer jag att sluta med en av mina mediciner: den som heter Adalat och egentligen är en blodtryckssänkande medicin. Den ska vara bra mot sammandragningar men ska jag vara ärlig vet jag inte om den gjort varken till eller från. Så det känns bra att sluta med den.

Från och med vecka 32 har jag också bestämt att jag ska börja leva lite. Att "leva lite" betyder i min lilla lilla värld saker som att gå till Konsum till exempel. Eller åka bil upp till Barnens Hus på Karlbergsvägen och sen gå runt inne i butiken. Eller åka bil till Hagaparken och sätta mig i en solstol. Jag är mycket uppspelt över tiden jag har framför mig. Fatta: Konsum! Gå runt inne i en fysisk butik och inte bara internetkolla på saker till bäbisarna! Vara i en park i det där flummiga "utomhus"! Jag = mycket MYCKET uppspelt! Och spänd.

Men det är en vecka dit. Så fram tills dess är det våningen som gäller. Tur att den är så fin och att jag älskar den så mycket. Det är ju "vi" och har varit vi så länge. Kuvösens kuvös. Jo, lite så har det nog blivit. Faktiskt.

Veckans magbild, v 31

Samma dag som jag och maggi gick in i vecka 31 (dvs 30+0) var vi och mätte tappen på KS. Det gick bra som ni vet. Medan vi väntade på att få träffa läkaren låg jag på en brits bakom en skärm och kände mig lite som hemma faktiskt.

Medan vi väntade hade jag några sammandragningar. Så klart. Här får ni se hur en sån kan se ut. Magen är alltså i normala fall rund och symmetrisk. Man kan se på mina rödblommiga kinder hur sammandragningen suger musten ur mig.

Sammandragningen drar liksom iväg med maggi uppåt åt höger. Typ där tvåan ligger. Här ser man också att jag fått en såndär brun hormonlinje och hur alla mina ärr på magen dragits ut och flyttats om. Ser ni de tre ärren? Dom kommer från en blindtarmsoperation, ett borttaget födelsemärke och en två tre titthålsoperationer.

Vi avslutar med en göllig bild på mig, maggi (då i vecka 29+6), en av mina äldsta vänner Jon och hans charmerande son Folke. Folke är för övrigt Ulfs gudson.

Veckans magbild, v 30

Det var på plats för ännu ett firande igår då jag och maggi gick in i vecka 30 (dvs 29+0). På byrån i hallen stod ett paket innehållandes Dolce & Gabbana Light Blue så nu doftar jag sommar och lätt.

Nu är det bara tre veckor kvar tills vi når vårt första delmål. Jag, Ulf, maggi, läkrarna ... ja, alla har satt upp vecka 32 som ett första mål. Jag vet inte riktigt vad som är på plats då men det är något viktigt steg i utvecklingen som är taget då i alla fall. Målet efter det är vecka 34. Och så har ju jag och maggi vår överenskommelse om vecka 35. Men dit är det sex veckor. Så låt oss börja med tre. Vad är väl tre veckor? Pft. Ingenting!

Veckans magbild, vecka 29

Här är jag och maggi. Idag går vi in i vecka 29 (dvs 28+0) och det är vi mycket glada för! Min barnmorska berättade i tisdags att det här är veckan då barnen i magen blir barn enligt lagens mening. Så från och med idag bär jag inte på två foster utan på två bäbisar. Hurra för det!

Ni kanske tycker att det ser ut som att jag bär på maggi? Då kan jag meddela att det är precis vad jag gör. It's so unbelievable heavy. Ja, jag skriver på engelska så att maggi inte ska förstå och bli ledsen. Det kanske också ser ut som att jag har en nattskjorta på mig? Det är det också, men enligt Cirkus Erikas modefilosofi får man inte vara så petig med såna saker. Från och med nu är det här en klänning.

Nattskjortor blir till klänningar och foster blir till barn. Jomen det här verkar bli en bra vecka!

Veckans magbild, vecka 28

Vecka 28. Jag säger som min läkare sa igår: det är svårt att förstå att jag ska växa ännu mer. Men det ska jag. Än är det bara två och ett halvt kilo baby där inne. Jag tänker att det gärna får bli fem, och ännu hellre sex, kilo. Tillsammans! Inte per baby! Ni tror väl inte att jag är galen?!

Veckans magbild, vecka 27

Nu har jag varit på KS i två veckor. Himlarns vad tiden gått fort ändå. Och hurra för mig och maggi som gått in i vecka 27 (eller 26+0) idag! Mitt mål är att ettan och tvåan ska vara kvar till vecka 35 minst. Nu är det bara åtta veckor dit. Det klarar vi va?

Och tack för tipsen om krämer och oljor till magen! Till att börja med tvättar jag magen noga efter ctg:t nu och Ulf kom med en flaska aloe vera vid lunch så jag antar att även han läst era kommentarer presentgeniig som han är. I alla fall: så verkar det som att det funkar. Jag är så väldigt väldigt glad för det!

Jag är också glad över att Lilla Äl kom och åt middag med mig (medan Ulf är på föräldrautbildning, jag missar ju allt sånt) och att jag har en skål med jordgubbar bredvid mig och att jag och min roomie ska titta på Eurovision ikväll.

Till sist blev det här en bra dag. Och för det är jag tacksam.

Ännu en dag på KS: och magen växer

Jaha. Så har jag och maggi varit på KS i en vecka. Det tråkiga med det är ju det helt uppenbara: att vi behöver vara här överhuvudtaget. Det braiga är att det gått en vecka till med ettan och tvåan kvar i mig. Konfettiregn över det och oss!

Idag går jag in i vecka 26, eller 25 + 0 som man också säger bara för att röra till allt. Som ni ser fortsätter jag att växa trots risig sjukhusmat och sängläge.

Jag äter fortfarande medicin mot sammandragningarna och det verkar som att de inte påverkar blodtrycket allt för mycket. Annars vet jag inte så mycket mer om sakernas tillstånd. Igårkväll kändes det som att ettan försökte krafsa sig ut ur magen. Oskönt och jobbigt. Men han är kvar så utbrytningsförsöket lyckades inte. Just det ja. Jag fick aldrig veta igår när jag ska göra ultraljudet. Så gick det med det. Kanske får jag veta imorgon? Spänningen! Näh.

Idag är min roomie på permission så jag och Ulf har rummet för oss själva. Det är helt obeskrivligt skönt att kunna prata med normala rösten och att kunna deppa, sucka och rapa utan att tänka på om man stör eller inte. Som ni ser ligger jag på en brits bakom en skärm. Det är inte helt gynnsamt för humöret. Vill jag se himlen får jag gå till toaletten. För från min plats är det enda jag ser gula väggar och lite olika sjukhusgrejer.

Och Ulf. Idag ser jag Ulf och det är bra. Imorgon får jag besök av min bror och hans dotter Juliana. Det ska bli så fint. En liten skärva av vanligt mitt i allt det här som bara är så konstigt så konstigt.

Okej. Hoppas er kristihimmelsfärdsdag är roligare än min. Kan ni inte berätta vad ni gör/gjorde? Ge mig en sipp av verkligheten!

Veckans magbild, v 25

På samma dag som jag och maggi går in i vecka 25 får jag också sova på KS förlossningsavdelning. Så konstigt allt kan bli.

Veckans maggi, vecka 24

Nu har jag gått in i vecka 24 och både ettan och tvåan sparkar och sprattlar så mycket att det ibland känns som att det poppas popcorn i magen. Nu längtar jag till imorgon för då ska vi få träffa vår gamla läkare från Danderyds Sjukhus. Vi har inte träffat honom sedan jag var i vecka 12 så det kommer att bli ett kärt återseende.

Annars skulle jag säga att jag lever varannandagsliv just nu. Ena dagen känns allt rätt okej (nu när jag accepterat att jag inte kan gå längre sträckor än från bilen till skrivbordet tex) och jag sover gott på natten. Nästa dag har jag ont, vad som känns som hundra sammandragningar och helt kass nattsömn. Att vara gravid är verkligen en känslomässig och fysisk berg-och-dal-bana. Där varje passerad vecka känns som en triumf.

Veckans maggi, vecka 23

Jag är nu i vecka 23 och har fått gräva mig ner djupt i klädhögarna för att komma till den där säsongen då det var modernt med långa t-shirts. Ulf är gullig och peppar och säger saker som att att "jo, spets är en trend i år". Och jag vet ju att det inte är sån här tryckt spets som är hett, men för att göra honom glad så går jag och maggi går runt (obs bara i läggan) och säger att vi osar Elle and Vouge och annat moderelaterat.

Ja där fick ni er en liten tårtbit av hur livet i våningen i Vasastan kan se ut på en fredag i april.

Veckans maggi, vecka 22

Så här kan man säga att jag och maggi spenderat graviditetsveckan 21 som blev 22. I soffhörnet aka secret lover.

Ställer jag mig upp ser maggi ut ungefär så här. Jag fick för mig att den inte växt något den här veckan, men se det stämmer inte. Den växer fortfarande så det knakar och ettan och tvåan sparkar så att man kan se det från utsidan. Mycket festligt!

Veckans maggi feat Ulf, vecka 21

Sedan förra veckan har magen vuxit två centimeter i omfång. När jag och Ulf var hos barnmorskan idag bekräftade hon det jag misstänkt: jag är stor. Oj, sa hon när jag tog av mig kappan. Hon har ändå sett en och annan mage passera. Jag tycker att det var skönt att hon sa så. Det är helt enkelt inte så konstigt att jag har det jobbigt och obekvämt.

Och på tal om att jag växer så att det knakar: Av alla gravidkläder jag beställde för knappt en månad sedan är det bara de från Boob som fortfarande funkar. Tröjan från asos.com är på snudd för liten och när jag hämtade ut paketet från Topshop igår visade det sig att jag inte fick på mig något av de fyra plaggen. Jesus Alabama vart ska detta sluta?

Veckans maggi, vecka 20

Den här veckan har magen flyttat sig lite uppåt på kroppen. På riktigt alltså har den förflyttat sig. Saker magen kan göra alltså.

Ultraljudet visade förresten att ettan och tvåan ligger lite över tillväxtkurvan så de verkar ju växa och trivas. Skönt. Sen fick vi också veta att ettan är lite större än tvåan. Men det är inte några stora skillnader. Egentligen.

Bra gissat av er förresten! Jag har varit fel ute hela tiden. Först var jag helt säker på att jag väntade två småtjejer men sen har jag skiftat över till att tro att ettan var en tjej och tvåan en kille.

Men jag hade fel. Ettan är en kille och tvåan en tjej. En av varje! Så väldigt kärnfamiljigt av oss.

Veckans maggi, vecka 19

Vecka 19. Jaa. Vad säger ni? Dags att köpa lite nya tröjor va? :D