Vin chaud

Jag har fått en ny dryckesfavorit denna jul. Vin chaud heter min nya darling och den är inte bara urenkel att göra utan dessutom helt fantastiskt god. Den här ska jag göra varje år nu för all evig tid. Amen.

Så här gör man Vin chaud:
Värm 1 flaska gott rött vin med
0,75 dl råsocker och
1 lagerblad och
1 krm riven muskot ... sen:
Njut!

Julafton 2014

Av olika anledningar gjorde jag aldrig något inlägg om julaftonen 2014. Men eftersom bilderna finns vill jag ändå blogga om det. Det här inlägget skrev och gjorde jag i januari 2015, men väljer att schemalägga in det på rätt plats – i mellandagarna 2014. Gud så rörigt detta blev, men det är tydligt viktigt för mig att all information finns med så nu får det bli så här.

Julaftonen började med att vi åt risgrynsgröt till frukost. Jag åt den med en klick smör och med att bryta min regel om köttfria frukostar genom att äta ett knäckebröd med julskinka till.
På förmiddagen tog vi sedan på oss varma vinterkläder och plockade fram sparken.

Det snöade från alla håll men det var fint ändå. Jag, Ulf och Henrik tog med oss våra barn ut.

Vi tog en sparktur ner till havet.

Vi har lyckats matcha alla våra barn i likadana overaller detta år.

Greta har också en likadan overall men den var hemma just på julaftonen.

Gulliga Olof.

Vi hade det fint men uj så kallt det var.

Vi försökte värma varandra men det var svårt så vi gick hem igen.

Strax var det dags för jullunch.

Ulf hade dukat så fint.

Sen åt vi från det helt otroliga julbordet.

Greta var så fin i sin röda julklänning som jag missade att fotografera. Rats!

Jag och Ulf.

När det var dags för Kalle var det också dags för att sova en stund. I alla fall om man var över två år (eller ja JA om man var 30 plus).

Efter fikat var det äntligen dags att ta tag i det där med julklapparna.

Juli och Lily var de gulligaste nissar man kunde tänka sig.

Olof och Greta öppnade paket.

Och Greta provade på en gång den nya klänning hon fått av mormor.

Hon provade även sitt nya paraply.

Olof fick tre hajar: en blåhaj och en hammarhaj med bebis.

Julaftonskvällen avslutade vi sedan med goda ostar, vin chaud och några omgångar Trivial Pursuit.

Och med att jag och Annika visade hur syskonlika vi kan vara på bild. En fin julafton. På sitt sätt och vis.

God jul och god fortsättning

När vi gick ut på en förmiddagspromenad idag, jag och Ulf, slog det mig. Vi tog aldrig någon bild på oss fyra igår på julafton vad fan! Vi som var så finklädda och allt. Särskilt jag och Greta om jag får skryta lite? Jag i en burgundyröd Gretaklänning och Greta i en röd sammetsdröm. Olof vägrade ta på sig de kläder som jag och Ulf köpt till honom. Vä-gra-de! Efter jag vet inte hur många minuters gråt och övertalningsförsök gav jag upp. Men han var gullig i alla fall så klart. I skjorta. Bara inte sin julskjorta eftersom han kände sig ful i den. Hur jag vet detta? Jag frågade tusen olika frågor om varför han skjortvägrade och fick till sist ett "ja" när jag frågade "är det för att du känner dig ful i den?" Lite rörande ändå, äh, jag ser ju att det ser helt sjukt ut när jag skriver det så här sammanfattat men tro mig det var rörande. Jag gissar att man behövde vara med i situationen för att fullt ut kunna uppskatta den här historien.

I alla fall.

Vi hade en julafton som blev precis som förutspått: lika delar fin som kaosig. Så där som det oundvikligen blir när 12 personer samlas för att fira. 12 personer som dessutom är nära släkt. Bland höjdpunkterna hittar jag sillarna, Gretas julklänning, vin chaud – min nya stora kärlek, dopp-i-grytan, what the heck: ALL julmat när jag tänker på det, att jag och min syster gick en promenad på kvällen och SÅG NORRSKEN!!, hur glada Olof och Greta blev över de första julklapparna, innehållet i mina paket och Ulfs dukning.

Om allt går enligt plan kommer jag att återkomma om olika valda delar men jag har insett att jag inte längre är kapten över det här kvinnoskeppet. Jag är så sjukt ägd av två små superintensiva och rekordgulliga barn vilket gör att kursen ständigt ändras. Nu har jag nått stadiet där jag inte låter mig dras ner av detta faktum, och det har lett till att livet är njutbart igen.

Bilden förresten. Bilden är från Hotell Knaust i Sundsvall. I lördags morse, efter frukosten, försökte Ulf ta en bild på mig och barnen i den sensationella trappan då en förbipasserande dam frågade om vi inte ville att hon skulle ta en bild på oss? När hon satte kameran framför ansiktet såg man bara hennes gråa page och lugg och då såg hon precis ut som min mamma, och det är vad som händer i bilden: Greta ropar "mommo" och Olof försöker få det hela att gå ihop. Men det gjorde det ju inte, inte förrän drygt två timmar senare då han fick lägga sina armar runt sin mormors hals. Slutet gott, allting gott.

Nå, ho ho.

God fortsättning, och god jul!

Ett pepparkaksbak, ett första

På söndagen för ett par veckor sedan, den tredje advent, bakade vi pepparkakor hemma i lägenheten med de skeva väggarna.

Det var vårt första pepparkaksbak någonsin.

Både Olof och Greta hade ändå rätt bra koll på vad det där med pepparkaksbakning är eftersom de sett Pippi baka så att det knakar x antal gånger.

Det visade sig ändå vara något alldeles magiskt, det där att baka pepparkakor.

Olof var särskilt förtjust i att mjöla degen.

Mycket förtjust.

Han var även mycket förtjust i att mjöla kaveln.

Som han älskade att baka han vår lille Olof. Sockerbagaren är hans favoritjulsång så det var kanske inte helt förvånande.

Det var faktiskt väldigt roligt att baka med barnen.

Och Greta hade för dagen accepterat den tomteklänning som hon tidigare avskytt.

Jaja, allt var väldigt trivsamt. 

Ja, det här med att baka pepparkakor kommer vi att göra många gånger till. Kanske redan idag?

Västerbottensill

Det har kommit önskemål om att få receptet till en av mina favoritsillar och eftersom jag älskar att få dela med mig av såna saker som är mina favoriter så kommer det här. Så här gör man Västerbottensill som, om jag inte missminner mig, kommer från Monika Ahlbergs julkokbok.

Det här behövs:
1 burk 5-minuterssill, 420 g
1 dl majonnäs
1 dl matlagningsyoghurt
1.5 dl Västerbottensost, vällagrad, riven
1 st vitlöksklyfta, pressad
1 msk dijonsenap
1 nypa cayennepeppar
Salt och peppar

Gör så här:

• Låt sillen rinna av noga i ett durkslag och skär den i bitar. 
• Blanda samman övriga ingredienser och vänd till sist ner sillen. 
• Smaka av med salt och nymalen peppar. 
• Servera på en gång eller låt stå några timmar. 

Ågudars vad jag längtar till julbordets sillavdelning nu.

Årets julbild?

Vi har inte bara firat lucia idag, vi har även försökt få till årets julbild:

Men om det blir några julkort skickade återstår att se. Outlook not so good är svaret jag får när jag frågar min Magic eight ball. Nåja, några bilder finns det att välja på i alla fall.

Årets sillar

Jag tror att jag redan har varit rätt tydlig på den här punkten: men oj oj OJ vad jag älskar sill. Nu när julen närmar sig är det nog faktiskt faktumet att jag ska få äta massor av sill som jag är mest uppspelt över.

När det kommer till julbordet så är det just sillarna som fokuset ligger på i min familj. Varje år gör vi minst tre-fyra olika inläggningar. Några blir favoriter och återkommer år efter år, till dessa hör en Sherrysill som görs på matjesfiléer, en Vinbärssill med röda vinbär och en Västerbottenssill som är ljuvligt krämig med västerbottenost som huvudsmaksättare. Vi köper aldrig färdiga sillar och det har inte det minsta med snobberier att göra, utan med faktumet att vi älskar att lägga in sillar själva ... eller nej förresten: Ska jag vara helt ärlig så är det för att köpesillar aldrig är lika goda som våra egna.

Så har jag tyckt ända fram till för några dagar sedan då jag fick möjligheten att smaka sillar från Klädesholmen. Smaksättningarna i de tre burkarna som kom hem till mig med ett bud var Björnbär och grönpeppar, Senapssill med maltwhiskey och Löksill med fänkål och aquavit och jädrar i min lilla trålare vilka sillar! Dom var faktiskt helt fantastiskt bra. Min favorit var den med fänkålsfrön, men även den med rökiga toner från whiskey var helt fab. Den med björnbär och grönpeppar var lite för knasig för min smak men min mamma – som också var med under braksillmiddagen – tyckte att den var den godaste av dem alla. Allt som allt känns det tryggt att veta att jag nu har en go-to-sill om tiden tryter.

Har jag några fellow sillälskare där ute? Vilka är era favoritinläggningar och smaksättningar? Är det någon som har ett sillercept, eller två, att bjuda på till julbordsplaneringen?

Första advent och adventspyntat var det här

Det är första advent och idag tände vi, precis som så många andra, det första ljuset i vår adventsljusstake. Jag förklarade, försökte i alla fall förklara, för Olof och Greta att vi skulle tända ett ljus till varje söndag framöver och att vi ska åka till mormor och morfar för att fira jul när det fjärde ljuset tänts. Jag vet inte precis hur mycket de förstod men slutklämmen gjorde dem båda två mycket uppspelta. De älskar nämligen sin mormor och morfar och när de dessutom fick veta att deras kusiner och moster och morbror med fru också skulle vara där blev lyckan ännu större.

Själv har jag haft en hemskt tung dag idag. Den oerhört märkliga och svåra jobbveckan som ligger bakom mig kom ikapp i morse och drog ner mig. Jag har varit helt knäckt till och från under dagen och nu är jag helt slut. Att då få gå runt i lägenheten med de skeva väggarna och titta på och röra vid vårt adventspynt har varit fint, jag skulle till och med vilja säga helande om det inte fick mig att låta så flummig.

Nå. Så här fint har vi det här hemma just nu. Det här är bilder som jag kommer att uppskatta extra mycket om ett år när det är dags att pynta igen. Så en liten hälsning: så som det är pyntat nu är jättefint Erika. Du är nöjd på gränsen till självgod över hur trivsamt du har det så Erika, du behöver inte tänka något mer på detta när det nu är dags för att pynta igen – i år 2015 *wooohooo* hälsning från dåtiden till framtiden *mmmoooo* (= ja, mina försök att låta lite kuslig).

Okej. Nu tittar vi:

Denna förtjusande banderoll som jag beställde från någonstans oklart förra året va. Så himla bra köp. Jag älskar den. Den hänger mellan kök och vardagsrum och pryder verkligen vårt liv.

På vår marmorbänk står diverse ljus utställda.

Eftersom vi (läs jag) tydligen kastade vår adventsljusstake förra året och jag misslyckats med att ersätta den så har jag (läs vi) bestämt oss för att vår vanliga ljusstake, men med fyra ljus så passande, får agera adventsljusstake. Jag älskar den också.

Dom röda julgardinerna och de två röda julkuddarna som Ulf sydde av gardinlängderna som vi fick lov att kapa när vi flyttade från sekelskiftesvåning till nyproducerad lägenhet är framme. Och på mormorsskåpet står mina två nötknäppare.

Jag köpte dom på impuls när vi var i Köpenhamn för några år sedan och och gudars vad jag älskar dom.

De burgundyröda nejlikorna blommar än.

Och borta vid vårt matbord är allt maximalt trivsamt.

Med luciatåget på plats i fönstret.

Jag vill bara visa en sak när vi ändå är i köket. Ser ni vad som håller på att hända med mina ekollon som jag plockat och har i vaser? Så megamäktigt att jag håller på att smälla av. Några av ekollonen plockade jag i vår närmsta lekpark och några kommer från Hummelviken. Både dom som jag groddat själv (genom att lägga dem i blöt i några veckor) och de två som jag hittade som hade börjat grodda av sig själv på tomten i viken skjuter nu rötter så att det dånar om det.

Men okej. Tillbaka till adventsmyset. Jag tror att det här är så mycket pynt som kommer fram hos oss i år. Eftersom vi blir borta hela julen känns det onödigt med julgran men ... vänta nu ... några vackra julfat ska jag nog leta fram? Och våra porslinsgranar ... och den där gulliga tomten som vi alltid brukar ha framme ... och ... och så vidare. Hoppas att ni har haft en fin första advent. Imorgon är det första december och för mig känns det som nystart. Den ser jag fram mot.