Mina älskade barn. Att det redan gått en månad sedan jag skrev ett sånt här inlägg övergår mitt förstånd. Har det ens hunnit hända något nytt i er utveckling? Det har det väl så klart men det har varit svårt för mig att notera såna saker för den här månaden har varit ovanligt intensiv. För oss vuxna menar jag.
Förutom att jag och er pappa har balanserat jobb med att ta hand om er så har jag också övningskört mer eller mindre varje dag, vardag som helg. Och då har ni varit med. Tålmodiga har ni suttit i baksätet och tittat ut genom fönstret. Jag är så imponerad av er, att ni har klarat av alla dessa timmar i bil utan att gnälla. Den här månaden har jag klarat teorin och har dessutom haft två uppkörningar som jag inte klarat. Förutom det intensiva i att pussla ihop jobb, er och bilkörning så har min mormor lämnat detta jordelivet under den här månaden. Tillsammans åkte vi upp till Bredbyn för begravning. Ni fick dock inte vara med under själva ceremonin utan då gick er pappa runt med er i det lilla samhället i den värsta snöstormen den här vintern. Sedan anslöt ni när det var dags för familjerna att samlas i gästgiveriet för middag. Du var så i gasen då Greta av alla människor och allt nytt och spännande att du vägrade äta. Helst av allt hängde du på tröskeln in till köket för att spionera på kockarna. Du Olof fann dig genast tillrätta i lekhörnan och där var du nästan hela tiden, förutom när du gjorde ett lågt gästspel då du ville sopa hela stället med en piasavakvast.
Vad annat har hänt? Jo! Ni har börjat sova er dagvila efter lunch. Det fungerar alldeles toppen. Anledningen till att vi flyttade på vilan var att du Olof vill sova (längre än till kvart i sex) på morgnarna och då har det inte fungerat att lägga dig igen efter bara ett par timmar. Dessutom var det som att du inte riktigt längre höll ihop om kvällarna utan sömn på eftermiddagen. Varje middag var det gråt och ledsamheter från din sida Olof. Allt det har (nästan) gått över tack vare den ändrade sovrutinen.
Annat nytt är våren som gjort inträde i våra liv. Det gör att vi är ute ganska mycket och ni älskar det. Ni verkligen älsk älsk älskar att vara ute. Om vi någon gång gått en promenad och svänger in i porten utan att vara en stund ute på gården så blir ni så besvikna att det inte är riktigt klokt faktiskt. Så, ute är vi. Varje dag går vi till minst en lekpark.
En annan ny daglig rutin är att ni tittar på Pippi nu. Och ni älskar henne. Du Olof tycker inte om två scener i de tre avsnitt vi har. Det är dels när Pippi retas med Kling och Klang och håller upp deras bil så att de inte kan köra, och dels när Pippi blir sur på några killar som jagar en annan kille. Dom sekvenserna måste vi spola förbi annars förgås du i tårar.
Vi har börjat prata med er på ett annat sätt. Vi resonerar lite runt
olika saker och det är som att ni uppskattar att vi börjat se er som
förståndiga individer och inte bara som småbarn. Vi pratar till exempel
varje kväll om att ni ska sova i era sängar hela natten och sedan vi
började med det så gör ni båda det också (*peppar peppar*). Du vaknar
oftast runt sex Greta och vi vet inte riktigt hur länge du skulle kunna
sova Olof men vid sju, halv åtta plockar vi upp dig så att du inte ska
missa frukosten.
När det gäller maten så äter ni båda två jättebra. Vissa måltider äter vi efter inspiration hur de äter måltider i Frankrike. Då börjar vi måltiden med en liten sallad med vinägrett, sedan en huvudrätt vad det nu må vara, sedan en bit ost och oh boy! Greta vad du älskar ostar. En mogen brie eller camembert får dig att jubla vid bordet. Till sist avslutar vi med lite frukt. Det är ett trevligt sätt att äta mat på men risken är stor att vi vuxna äter mer än vad vi behöver (särskilt av ostarna *harkel*) så detta fyrarättersupplägg gör vi oftast på helgerna.
Jag vet att jag alltid säger så här men det är så roligt att vara med er. Ni är roliga, gosiga och lagom utmanande att vara föräldrar till. Sedan jag har börjat jobba har du blivit lite mer mammig Greta och det tar sig i uttryck att du kommer springandes och kastar dig runt min hals när jag kommer hem, eller att du vill krypa upp i min famn och bara gosa in dina armar runt min hals och trassla in dina fingrar i mitt hår. Du har också blivit mycket mer kramig Olof. Du vill gärna sitta en stund i mitt knä och att jag ska dra händerna genom ditt hår. Allt det här är underbart, inget annat än underbart.
Älskade lilla Olof och älskade lilla Greta. Att få vara med er är det bästa jag och pappan vet. Här om kvällen när vi allesammans låg i vuxensängen och allt var bara helt stilla och rofyllt och vi småpratade med er och kramades, då var livet perfekt. Helt himla perfekt. Allt som är rörigt och intensivt och stökigt skärmades bort och allt var vi. Bara vi. Så där som det kan vara när vi fyra får vara tillsammans på lika villkor. Jag älskar att vi får ha såna stunder. Jag älskar er. Helt ofattbart mycket älskar jag er och det som är så häftigt är att kärleken bara fortsätter att växa för varje dag som går. Ibland, om kvällarna, när jag sitter i ert rum när ni ska sova så blir jag kvar en stund längre än vad jag egentligen skulle behöva bara för att få höra era andetag. Älskade älskade barn vad jag är glad att jag får vara mamma till er. Jag är så glad och så tacksam.
Hurra för ettan och tvåan som blev nitton månader igår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar