Ännu en helg i backspegeln höhö

Alltså jag tror inte att någon förstår hur in i helskotta trött jag är på att övningsköra. Jo. Det finns en som förstår. Ulf. Eftersom han alltid är med mig på mina humörssvängningar som det innebär att övningsköra i Stockholmstrafiken så kan det till och med vara så att han är ännu tröttare på detta eviga övande. Men nja, svårt att tro att det ens går att vara tröttare på det än jag? Detta att i flera månader leva under ständig bedömning och kritisering. Nej. Jag. Orkar. Inte. Mer.

Så beslut har fattats. Flunkar jag på nästa uppkörning så tar jag en paus. En välbehövlig paus. Den behöver inte vara lång men jag (och igen – Ulf) måste få känna att det finns rum för något annat i våra liv än bilkörande. För så har det sett ut de senaste månaderna. Jobba. Ta hand om barn. Övningsköra. Sova. Till och med Olof och Greta är helt inkörda (höhö) på detta. Eftersom jag inte kan ta några lektioner på körskola (pga jobbar eller tar hand om barnen pga Ulf jobbar) så har vi fått hitta på tider då vi kunnat öva. Som innan jobbet. Eller efter Ulfs jobb. På helgförmiddagar och helgeftermiddagar då barnens rutiner inte blir allt för störda. Samt när vi kunnat få hjälp med barnen. Som idag när min faster kom, eller som förra helgen då även min faster kom. Och min syster. Tänk den dagen då jag kan träffa dom istället för att ba: "okej, tack, hejdå, nu drar jag ut och kör då!"

Men okej. Allt har faktiskt inte bara handlat om att övningsköra den här helgen. Jag har även hunnit bli röd i fejjan pga solen som plötsligt dök upp här i kvarteren. Samt pga att jag är innehavaren av nordeuropas sämsta pigment. Känsligaste i alla fall. Har även hängt i en lekpark två gånger med mina barn. Första gången var jag själv med Oggi och jag måste bara berätta: En pappa kom dit med sina två döttrar. En på cirka två år och en på cirka fyra-fem. Greta blev alldeles fascinerad av dessa coola brudar så hon svansade efter dom runt gungor och klätterställningar vart dom nu tog vägen. Hon är inte så ta-för-sig Greta och höll lite avstånd men släppte inte tjejerna med blicken ens för en sekund. Hjärtskärade nog så drog dom vidare så fort Greta vågat sig fram. Aj. När jag sa till pappan att Greta verkade hemskt förtjust i hans tjejer så sa han bara "jo jag märker det". Visserligen med ett leende men han lät ändå bli att peppa sina tjejer att vara fina mot min lilla Greta. Bjuda in henne. Erkänna hennes existens. Nej, det gjorde de icke. Usch. Jag trodde att jag skulle förblöda där inne vid gungorna jag svär. Jag förstår inte hur någon någonsin kan lämna en liten tjej eller kille hängandes sådär.

Vad mer? Melodifestivalen. Ska jag säga något om den? Nej tror inte det. Förutom att jag tycker att Sanna var värd att vinna pga skicklig sångerska. Men lite trist med en sång som är omöjlig att sjunga med i ja sånt är tydligen viktigt för mig mvh töntoberta.

Något annat? Ostron! Herregud! Jag åt ju ostron i helgen. Och drack champagne. I fredags träffade jag min älskling Jenny och hennes svägerska som var på besök i stan. Vi gick till hennes gamla arbetsplats och blev bortskämda med ovan nämnda saker samt skagenröra. Jag dör vilken lyx. Allt var så sabla fab och kul att jag inte ens blev det minsta bakis dagen efter. Hurra för mig!

Och så har jag och Ulf ätit en god middag efter att barnen somnat. Efter ostron, champagne, skagen och Jenny (och Jeanette) kom jag hem till ett uppdukat bord och en magisk middag. Löjrom etc! Det var första gången som vi gjorde så och vi bestämde med ens att göra om det. Alltså, att få äta ostört i sitt eget hem var en angenäm upplevelse. Ungefär samma som att övningsköra tusen gånger på en vecka – fast precis tvärt om.

Magi på tallrik. Jag sa ju det.

Men nog om mig. Hur har er helg varit?