Det där med perspektiv

Så jag trodde att jag hade haft en shitty dag med två små barn som varit helt oresonliga. Efter att de vaknat var de nämligen inte på det minsta bättre humör. Nej nej, gränser har testats och det är bland annat de där förbannade blomkrukorna som vi ältar här hemma om och om igen. Dom som ska stå i fönstret och inte springas runt med. Samt jorden i dessa som ska vara just i krukorna och inte på golvet. Samt bladen. Bladen som ska vara kvar på blommorna och inte bortrivna. Andra typiska konflikter under dagen har rört det här att sitta kvar vid bordet när man äter. Samt att man måste byta blöja om blöjan måste bytas. Och som krydda: de plötsliga gråtattackerna över helt orimliga (och ändå så vanliga) saker. Som att inte få ha på sig de sandiga vinterskorna inomhus. Som att gosiga kaninen inte får äta mjukost. Som att det inte är okej att riva ut hela pappersinsamlingen över hallgolvet.

Som sagt så trodde jag att jag hade haft en shitty dag men så pratade jag med min vän och hon berättade att hon hade spenderat dagen på akuten. Hon hade nämligen vurpat på morgonen. Rejält. Modden och slasket i kombination med halka där under ledde till en spricka vid axeln och armen i stilla läge i sex veckor nu.

I jämförelse var min dag inte så himla dålig ändå. Jag får i alla fall gå och lägga mig ikväll med alla mina ben i kroppen intakta. För det är jag tacksam.