Ett overkligt bra tips för den som älskar god mat

Vissa saker är så bra att man nästan inte vill tipsa om det. Förstår ni vad jag menar? Det är ett mycket själviskt tänk som i mitt fall handlar om att jag är rädd för att det här som jag tycker är så bra ska försvinna. Det här är ett sånt tips. Men det är liksom FÖR bra för att inte prata om. Där har jag landat.

Så här: sedan Oggi kom in vårt liv har möjligheterna för mig och Ulf att gå ut och äta reviderats drastiskt. Pre barnen gick vi på fin restaurang ungefär en gång i veckan. Post barnen inte lika ofta. Jag tror att vi har lyckats ta oss iväg tillsammans en gång sedan augusti förra året. Så när vi fick tipset om att man kan köpa en helgkasse på Köttbaren – med tre finkrogsrätter (det här är en del i F12-koncernen) för två personer för det fantastiska priset av 390:- (förut kostade den 350:- men jag förstår till fullo prisökningen) – tror jag att vi båda dog lite av lycka.

Det man får är helt enkelt en kasse full med godsaker. Med följer också enkla instruktioner på vad som behövs göras. Det kan vara att lägga upp förrätten på en tallrik, värma potatisgratäng i ugnen och steka färdigt en bit kött. För det skall sägas: detta är inte något för vegetarianer vilket ju namnet på krogen/affären skvallrar om rätt tydligt.

Vi har ätit så himlarns gott de gånger vi köpt med oss en sån här kasse hem. Och att på en fredag bara få luta sig tillbaka och äta vällagad restaurangmat i sitt hem, det är banne mig höjden av lyx.

Och på fredag är det dags igen. Jag har bokat en kasse med minst sagt aptitretande innehåll, tycker ni inte? 

För att ta del av deras koncept bör man 1. bo i Stockholm (eller Malmö tror jag också har detta?) ---> 2. gilla deras sida på Facebook så ser ni för varje vecka vilken meny/kasse de erbjuder ---> 3. maila eller ringa och beställa ---> 4. hämta ut en kasse i deras butik på Tegnergatan ---> 5. bli djupt lycklig och saligt mätt. 

Ps. Sista bilden har jag lånat från Köttbarens facebooksida. 

Den Stora Omflytten dag 4, och arbetsrummet är i spillror

Så hade dagen för den verkligt stora omflytten kommit. Det var dags att flytta på vår "inbyggda" bokhylla från arbetsrummet till salongen.

Eftersom Ulf är en superhjälte med många olika super powers var det inte särskilt svårt för honom att bära över hela schabraket själv. Han började med att måtta in allt med hjälp av de små Billysarna (är inte helt säker på varför men han var mycket bestämd på den punkten. Jag låg i soffan och höll passivt med om viktigheten i detta moment.)

Ja, sen blev det lite ödsligt i arbetsrummet.

Eller ödsligt och ödsligt. Man skulle också kunna säga rörigt. Allt är en fråga om vilket perspektiv man tar. Det är lite samma som med konst.

Av allt vi har i arbetsrummet är det nog bara det här som kommer att bli kvar. Men uppstyrningen av det här rummet får bli en senare fråga.

Det här är banne mig bland det vackraste jag kan tänka mig. Här har vi nämligen en människa som tänker efter före. Näst efter pussar och kramar är det nog det bästa jag vet. Ulf limmade och extraförstärkte ryggarna på bokhyllorna innan han satte dom på plats. Åh!

Och innan kvällen var över på den fjärde dagen av Den Stora Omflytten så var bokhyllan på plats. Fortsättning följer.

En tredje träff med Kokboksklubben

Jag var inte bara och drällde runt på slott i helgen. Jag var också på träff med Kokboksklubben. Den här gången hade vi bjudit med våra partners och barn också så allt var lite som ovanligt kan man säga.
Allt började med att vi blev bjudna på urgoda drinkar av Elisabeths man Nisse. Han har ett mycket stort intresse för drinkar och svängde ihop den godaste Shirley Temple jag någonsin druckit.

Den här gången var det Karin som tog anteckningar under vår utvärdering ... som vi alltså gjorde på golvet. Inte som vanligt.

Andra ovanliga inslag var till exempel när ett barn kröp förbi, över kokboken, som vi försökte utvärdera. Ovanligt men hemskt gulligt.

Kokboken vi lagat mat ur och skulle utvärdera var Nigellas kök. Jag gillade den, vilket man kan läsa om i Kokboksklubbens blogg. Men ett stort minus är alla osmarriga bilder på konstiga brittiska rätter.

Efter utvärderingen var det dags för middag. Och vilken middag sen!

Till förrätt åt vi "korvbiffar" – som är ett synnerligen dåligt namn på några av de godaste biffar man kan tänka sig. De är gjorda på köttfärsen från salsiccakorvar som man sedan blandar med chili, ingefära, colemans senap, koriander och vitlök ... nomnom. Dessa steker man sen och pressar lime över innan man rullar in dom i salladsblad. Dör vad gott!

Till huvudrätt åt vi lammfilé med en portvinssky, haricots verts och stekt gnocci (för övrigt bästa tipset: istället för att koka dom där färdiga potatisgnoccisarna som man kan köpa i affären så steker man dom i smör några minuter. Jättegott! De blir krispiga på utsidan och mjuka på insidan.)

Sedan avslutade vi middagen med den fantastiska lime- och chokladpajen.
En mycket bra och sjukt god träff med Kokboksklubben. Men vi bestämde oss för att ta kommande utvärderingar hemma hos mig ... fram tills babysarna kommer vill säga.

En fin fredagsmiddag i mars

Det blev en sån rasande bra fredagsmiddag igår att jag bara måste få visa upp det hela! Låt er inte luras av att jag ser lite mustad ut på bilden. Jag var glad, och möjligtvis försökte jag vara lite "förförisk"? I alla fall. På fredagar är jag sällan peppad eller motiverad att ställa mig och laga mat. Men oftast är jag ändå sugen på något lite godare och lite lyxigare än vardagsmaten. Eftersom jag är en mycket intelligent människa har jag därför räknat ut att jag kan ta lite olika genvägar. Take-out är en. Färdiglagat från butik är en annan.

Som skagenröran igår. När jag köper skagenröra (för den köper jag gärna) väljer jag alltid en som är dyrare än någon färdig på burk. Jag vill att det ska vara riktiga, stora räkor i röran och då är tjugolappen hit eller dit inte något att tjafsa om. Just den här finns på Cajsa Warg och görs på plats där, men de allra flesta fiskaffärer eller manuella fiskdiskar har något liknande. Burken, som kostade runt femtio kronor, räckte till sex såna här snittar.

Till huvudrätt lagade jag och Ulf tillsammans pilgrimsmusslor med thaidoftande ärtpuré från Nigella Lawsons senaste kokbok. Det är den bok som vi lagar recept ur denna månad i Kokboksklubben. Jag vet att jag alldeles nyss, i detta inlägg till och med, påstod att jag är en mycket intelligent människa. Tillåt mig att tveka över detta påstående: ni förstår – jag hatar nämligen gröna ärtor. Det är nästan så att jag hatar gröna ärtor mest av allt i hela världen (krig, orättvisor och annat skit inräknat). Jag tycker att gröna ärtor är äckligt bortom kontroll. Var det då smart att laga den här rätten? Nej. Nej, det var det inte. För ta-dah! jag tyckte att rätten var rätt så fett så nasty. Mer om det kan ni läsa i det här inlägget.
Men förutom det lilla ... snedsteget ... så hade jag och Ulf faktiskt en mycket fin fredagsmiddag såhär den första helgen i mars.

En fin brunch med Kei och Daniel

Åh, jag hade en sån bra söndag igår. Ungefär mitt på dagen trillade Katarina och Daniel in och vi började duka fram en massa goda saker.

Som corn bread till exempel. Förra helgen var Katarina och Daniel på Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster i Harlem och åt just corn bread. Eftersom det var så gott bakade Katarina ett eget bröd som hon tog med hem till oss.

Hon hade även fallit för granola under sin New York-semester och tagit med sig en egen variant med massor av nötter.Tror att även det receptet kom från mr Samuelsson. Till granolan hade hon med sig turkisk yoghurt och färska jordgubbar och blåbär nom nom.

Efter att vi plockat fram ännu fler smarriga saker som bacon, scrambled eggs och ost ...

... och satt fyr på kakelugnen ...

... kunde vi äntligen sätta oss till bords!

Det fanns så mycket gott att välja på att man nästan blev helt snurrig.

Som american panncakes med lönnsirap till exempel. Jag DÖR så gott!

Men bäst av allt var så klart sällskapet! Tänk er en halv söndag då man bara får höra sina bästa vänner berätta härliga semesterminnen från New York. Exakt så var den här mycket fina brunchen som vi hade med Katarina och Daniel igår.

En helt strålande torsdag

Det var nog på torsdagen den andra februari som vintern kom på riktigt till Stockholm. På den här bilden ser man det inte så bra men snön yrde verkligen på Karlavägen. Vad man däremot ser är att allt är hemskt grått nu för tiden. Hur piffar man upp en sån här dag?

Jo, det ska jag tala om för er. Man går till Spring och äter en låååång lunch med en av världens kanske härligaste människor. Hon heter Tara Moshizi men skulle kunna heta Tara Superstar för det går så väldigt bra för henne nu. Krönikör i Aftonbladet, film- och boktipsare i Elle. Bland annat. Ja, hon skulle också kunna kallas Tara Bradshaw.

Men piffandet tar inte slut där. Sen, för att göra en redan bra dag ännu bättre åkte jag direkt efter jobbet till korsningen Karlbergsvägen och Norrbackagatan. Där ligger nämligen en underbar liten fiskaffär.
 

Där köpte jag och Ulf på oss diverse godsaker.

Så som havskräftor och hummersoppa!

Alltså jag dör så lyxigt och gott! Med skaldjur, torr cider och ljuvligt sällskap kan även en genomgrå torsdag bli världens bästa.

En första träff med Kokboksklubben

Vips så hade det gått en dryg månad och det var dags för Kokboksklubben att träffas. Eftersom månadens kokbok hade ett franskt tema inledde vi aftonen med en pastis. Alltid en pastis innan maten när det vankas franskt.

Det är alltså jag, Karin och Elisabeth som utgör Kokboksklubben. Vår plan är att laga mat ur samma kokbok i en månad och sedan utvärdera den. Igår var det dags för utvärdering.

På själva utvärderingsdagen lagar vi också några rätter ur kokboken som vi äter tillsammans.

När det närmade sig förrätt åkte bubblet fram. Så klart.

Förrätten (som egentligen är en efterrätt) var åh så god! Det här är Chokladtartine med havssalt och olivolja, ja alltså surdegsbröd som vi stekt i smör och socker. På dom: en chokladcreme.

Till huvudrätt lagade vi Cassoulet med bondkorv, det vill säga en gryta med salsiccia och massor av spänstiga grönsaker.

Karin serverade oss vin.

Och vi åt och njöt och pratade om vad vi gillat och inte gillat med kokboken.

Och vi skålade för Kokbokskluben. Säkert fem gånger skålade vi för den briljanta idén.

När det var dags för seriös utvärdering flyttade vi till salongen och jag tog rollen som sekreterare.

Ah! Det här var kvällens rätter. Från Danyel Couets kokbok Mina smaker från Provence. Sammantaget kan man väl säga att vi var sådär imponerade av kokboken.

Men den fick ändå en 3:a i betyg. En riktig recension/utvärdering kommer i Kokboksklubbens blogg när jag orkat skriva den. Vi hade mycket åsikter igår kan man säga. Kan ha varit vinet. Kan ha varit Danyel. Kan ha varit att vi är tre mycket åsiktsstarka kvinnor.

Kvällen avslutades med att vi bestämde vilken nästa kokbok ska bli. Karin som är ett imponerade teknik/internetz/phoneproffs beställde genast kokboken via en app.
Och allt som allt hade vi världens cirka bästa Kokboksklubbsträff.