Fint på armen

Den här tjusiga klockan fick jag av min mamma i julklapp. Den har varit lite för stor och först här om dagen fick jag tummen ur och gick till urmakaren för att ta bort några länkar. Och nu: varje gång jag tittar på klockan blir jag helt glad och lite överraskad. Jag är så van vid min gamla svarta som jag haft på armen varje dag i typ fyra år.

Lite mindre glad blir man (ja, jag) av den där blåaktiga tonen som fnösket vi kallar huden på handen antagit.