Ur min mormors händer

Nu har vi visserligen kommit ännu mer i ordning i barnens rum än vad bilden ger sken av här, med sänglampor och ett litet bord och två stolar, men innan jag visar det vill jag peka ut något som är extra speciellt för mig. 

Nämligen dessa två trasmattor. Dom är vävda av min mormor på den vävstol som hon hade ute i sin ladugård mitt ute i ingenstans på landet i Ångermanland. Trasorna som de är vävda av kommer från kläder som av ett eller annat skäl kasserats och jag kan inte tänka mig en finare form av återbruk.

Och jag tänker på min mormor som satt i timmar och vävde dessa mattor. Och jag tänker att jag kanske har helt fel, att det kanske var min mamma som vävde just dessa mattor? Och jag tänker att det är något jag behöver ta reda på. Jag behöver veta om de här mattorna kommer ur min mormors eller mina barns mormors händer.

Hur som helst så ligger de nu på golvet i Olofs och Gretas rum och det är så vackert. Hur det som var då får bli det som är nu. Hur familjens minnen bokstavligen vävts samman.