Den sista dagen 2014 började med att barnen fick nyårsgåvor. Istället för att ge dom alla julklappar på julafton valde vi att göra så här istället och jag älskar det lite. Att få ge presenter till mina barn två gånger på ungefär en vecka var inget annat än genialt.
Ganska snart såg det ut så här. Och även om det kanske inte ser ut som att dom blev tacksamma över presenterna så blev dom det.
Sedan spenderade våra två små livsnjutare en del av förmiddagen så här. Jag gissar att dom tittade på Nicke Nyfikens Jul. Man kan säga att vi har sett den filmen "några" gånger under den här julledigheten.
Hur det nu gick till så var det plötsligt eftermiddag och Ulf hade dukat bordet så här fint. Det var förresten dom här blommorna som han och Oggi var iväg och köpte på nyårsaftonen.
Och våra gäster kom! Det här är Sofia.
Vi försåg oss av champagne och charkisar.
Sedan var det dags att slå sig ner till bords och tyvärr avstannade det här med fotograferandet cirka här.
Det innebär att det inte finns några bilder, igen, på mig och min familj när vi är fint upplädda. Ingen bild på Greta, ingen på Olof, ingen på Ulf. Men på tomtebloss? Oh ja. För här kliver vi in i tomteblossfasen av vår nyårsafton kan man säga.
Först bara en kort anteckning om vår middag. Den var helt magnifik. Till förrätt hade Chricke gjort en toast med hummer, brie och tryffel – det vill säga mina tre bästa saker i hela världen. Förrätten var som en himla supernova jag svär. Till huvudrätt åt vi rådjursfilé och rödvinssås. Och till efterrätt åt vi mochi som är en slags japansk glass. Det är dom bollarna som man kan se på bilden.
Och det var i dom bollarna som jag ställde ner tomteblossen för att få lite Nobelefterättsfestlig stämning på det hela. Notera gärna mina starka vinnarkänslor runt det hela.
Ja, sedan fortsatte tomteblossfasen ganska länge. Genom att vi tog cirka fem hundra kort där vi försökte skriva gott nytt år.
Efter ett tag gick vi vidare till mer figurativa motiv.
Chricke visade sig vara en fena på det där med tomteblossbilder.
Ja, ni ser ju!
Och här har vi den finaste av dom alla. Chricke och Sofias dotter Selphie som fjäril.
Ja, så var vår nyårsafton 2014. En toppendag och afton på precis alla sätt jag kunde önska mig. Eller, det finns utrymme för förbättring på en punkt: nästa år kommer jag se till att vi tar lite mer bilder. Till exempel skulle vi kunna fota mer varandra och mindre tomtebloss. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Där har vi målbilden i alla fall.
Hej Erika!
SvaraRaderaJag har läst dig ganska länge, sen 2010 ungefär - och gillar din blogg massor!! Men det är en sak jag har funderat en del på, och som jag skulle vilja fråga dig om. Jag hoppas du inte tar min fråga som kritik, för det är den inte. Bara en fråga jag själv brottas med och skulle vilja höra dina tankar om.
Det slog mig nu när jag läste dagens inlägg eftersom jag såg blommorna som Ulf hade köpt till nyårsfirandet. Nejlikor, och stjärnflocka - som växer i svenska rabatter sommartid, men verkligen inte i december (i såfall måste den odlas i uppvärmda växthus). Dessutom är ju du en självutnämnd lyxapa, och ni åker utomlands ofta (iaf i jämförelse med mig).
Hur tänker du och Ulf gällande er inverkan på och ansvar för miljön?
För mig är det här frågor jag brottas med nästan dagligen. Med tanke på hur illa ute vår jord är, så kommer framtida generationer förmodligen ha det svårare än vad vi har. Den globala uppvärmningen ökar, 2014 var det varmaste året någonsin, allt fler djurarter försvinner, vi hör larm om gifter i maträtter och husgeråd var och varannan månad... och det är ju vi, här i de priviligierade i-länderna, som har störst inverkan på vår jord.
För min och min sambos del har vi dragit ner rejält på resandet (även om vi älskar det), vi äter alltid svenskproducerad mat (utom sånt som inte går att odla här, men det äter vi mer sällan) och det mesta köper vi ekologiskt. Vi har en miljöbil och försöker minimera resorna, har så miljövänlig uppvärmning som vi kan, komposterar vårt matavfall. Ändå gnager det onda miljösamvetet i mig, jag känner att vi borde kunna göra mer. Jag menar, EGENTLIGEN så BEHÖVER vi inte åka utomlands. Vi älskar det, men vi BEHÖVER det inte. Inte med tanke på hur illa flygresor är för miljön, även om man kan klimatkompensera sin biljett.
Hur tänker du och Ulf gällande det här? Det vore väldigt intressant att höra hur andra resonerar kring detta, då det verkligen gnager i mig. Stor kram!
Hej hej!
RaderaKanske kommer det ett längre inlägg om mina tankar runt miljö och vårt ansvar runt detta men jag har insett att vad jag vill och hur det blir inte alltid hänger ihop nu för tiden.
Kort kan jag säga att jag tänker väldigt mycket på hur jag/vi ska leva för att leva ansvarsfullt men jag låter inte dessa tankar ta över mitt liv fullständigt. Jag gör så gott jag kan och påminner alltid mig själv om att göra val som känns bra i både hjärta och mage. Jag har punkter där jag inte kompromissar men en förfärlig massa andra där jag inte gör det. Under ett genomsnittligt år skulle jag kunna hitta cirka en miljard punkter där jag hade kunnat göra saker annorlunda/bättre/snällare men istället för att bli nedslagen över detta så försöker jag ändra beteenden (som för mig känns oacceptabelt) i grunden. Jag tycker att ni gör helt rätt som utforskar det som skaver och gör det ni måste göra för att stå ut med er själva. Precis så gör jag med.
Vi får bara fortsätta kämpa och hitta alternativ som vi själva tror på, inte sant? Så länge vi gör oss själva medvetna om vad vi gör - både när vi gör bra saker men också när vi gör saker som inte är helt kosher - så tror jag att vi är på rätt väg.
Till sist. Jag tror att vi alla har saker som gnager i oss. Miljön, jämställdheten, solidariteten med andra, känslan av att göra något som känns meningsfullt med det liv som vi har fått här på jorden. Att vi reflekterar och sedan gör förändringar (som kostar oss) är vad som är nödvändigt.
Heja dig!
Kram Erika
God fortsättning Erika. Jag <3 dig.
SvaraRaderaDetsamma! Känslorna är ömsesidiga <3
Radera