onsdag 14 januari 2015

Paddtricket

Ett avsnitt av Byggare Bob på paddan, parentes: dom väljer alltid samma, det när Bob och hans gäng ska hjälpa Brad Rad att fixa till sin surfskola slut parentes, och barnen är påklädda utan gråt, utan konflikter. Till och med något lite nöjda? Detta är inget annat än fantastiskt!

Aldrig ska jag sluta älska dig anonyma tipsare. Aldrig.
Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Anonym14 januari 2015 kl. 15:00

    Vad härligt att ni fick till det! Våra barn blir ju alltid GALNA när ett avsnitt tar slut (ja eller vad som helst som de gillar att göra tar slut oavsett om det är att kolla på TV/gunga/läsa bok/dansa) så vågar inte pröva det tricket men gudarna ska veta vilken kamp jag har på morgonen. Har mentalt hoppas framför tåget, sålt barnen på blocket och rymt till hemliga platser varje morgon och hämtning som kräver påklädning av barn som skruvar sig värre än jag vet inte vad... Du som har så kloka läsare, och är klokheten själv, vad gör man när man blir helt galen på sina barn? Alltså jag tror jag håller på att tappa det helt. Och att ha en man som har mindre tålamod (och pedagogiska förmåga) och får psykiska kollapser då och då med barnen hjälper ju inte. Det skriks och kastas och tjafsas och vägras det mesta här (de är strax under två). Själv gråter jag på väg från förskolan, hemma innan läggning och lite runt varje måltid - så lite på den nivån är det. Tycker ni verkar - trots helveteslämningar - ha det så stabilt ändå, jag menar du och Ulf, med barnen att ni ändå lyckas er genom alla såna helvetesstunder utan att kränka varandra (och barnen) --> tänker exempelvis på att du skrev att du inte vill tvinga dina barn till nåt de inte vill (jag "tvingar" mina barn jämt till att sitta still i vagnen, borsta tänder, klä på sig, ha vantar, byta blöja, dela med sig av leksaker osv). Och jag och min man bråkar/skäller/gapar på varandra lite till som tätt (pga stess och frustration över barnen). Hur gör man liksom för att inte hamna där? Och även fast vi pratar och vet och kan förstå så är vi där varje jobbigt morgon/läggning/OSV. Snart undrar jag om vi ens ska vara föräldrar så dåliga som vi kan bete oss ibland (och känna mig!!). Det här blev långt och konstigt.. jag ber om ursäkt! Men desperata tider kräver desperata handlingar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofie14 januari 2015 kl. 20:45

      Har inget bra tips, men vill bara säga att jag känner igen mig! Vi är mitt i förskoleinskolning och då blir allt ju lite upp och ner. Även om jag VET det, så har jag ändå så svårt att acceptera det. Idag skrek jag exempelvis på mina två 17 mån) och slog i dörr pga att de ej somnade efter lunch. Moget, eller hur? De var ju givetvis uppe i varv efter att ha tillbringat förmiddagen på förskolan. Jag blir bara så jävla provocerad. Jag känner liksom bara hur min "lediga" timme/andningspaus försvinner samt att jag vet att eftermiddagen blir pannkaka. Jag får lust att fly till skogs. Tycker det är så tråkigt att jag ska förstöra så mycket för mig själv, en fin dag kan på en sekund bli nattsvart. Jag har dock en sambo som i 99% av fallen behåller lugnet och för det är jag tacksam.

      Så, här kommer lite pepp! Och vi kan omöjligt vara då dåliga föräldrar som vi känner oss! ;)

      Radera
  2. Elisabeth Ekstrand14 januari 2015 kl. 15:39

    När viktor var i den där åldern så klädde vi alltid på honom framför Fåret Shaun som alltid går på bolibompa samma tid varje morgon. ellen bråkar varje dag också, men för henne funkar sång-tricket. så fort hon börjar bråka så frågar man om hon vill sjunga en sång - och ja det vill hon alltid. och sen sitter man där som ett fån och klär på och sjunger sockerbagare :)

    SvaraRadera
  3. Anonym14 januari 2015 kl. 22:51

    Till den första anonyma mamman, jag är förskollärare och mamma och jag tycker att du skall be förskolan om hjälp! Be dem att hjälpa dig med påklädningen på e.m., d.v.s. du kan ringa en stund innan du hämtar så kan de klä på barnen så slipper du den striden. Vi har utelämning hos oss varje morgon, men just nu har vi en pojke som vägrar klä på sig ytterkläderna hemma, så på vår inrådan sveper de in honom i en filt och lämnar hos oss, och när de har gått så har vi inga problem att få på honom ytterkläderna. Kanske detta är en lösning som kan fungera för er?
    Som mamma säger jag; välj dina strider med barnen! Vad är viktigt? Vad händer om de inte borstar tänderna en dag? Vad händer om de inte äter en måltid? Måste vantarna vara på?
    Sedan är jag övertygad om att du är en alldeles utmärkt förälder! Alla föräldrar blir galna på sina juveler emellanåt, och bara det att du reflekterar över ditt beteende, gör dig till en bra förälder! / Nina

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)