Måste ändra min profil

Noterade denna formulering som jag gett mig själv i presentationen här i bloggen. Att jag älskar vackra ord och hatar gröna ärtor. Det första stämmer fortfarande men det andra är inte längre en sanning. Under det förra året lärde jag mig nämligen att äta gröna ärtor så följaktligen är de är inte längre ett hatobjekt.

Den första tanken som kommer till mig är dock inte stolthet att jag tagit mig förbi en sån fånig sak som att hata gröna ärtor. Nej, min första tanke är: Vem är jag då nu? Att hata gröna ärtor har så länge varit synonymt med den jag är.

För någonstans är det ju de där små fåniga sakerna som gör en människa. Det som bygger karaktär och gör en intressant. Att hata ärtor är så mycket mer spännande än att inte göra det. Hatar du inte gröna ärtor är det inget att prata om, inte sant? Så vad ska jag nu prata om? Jag virvlar runt i det vakuum som avsaknaden av hatet mot gröna ärtor lämnat efter sig.