Våra barn är tyvärr inte så värst intresserade av musik och dans. Detta är något jag skulle kunna ligga vaken och grubbla över om nätterna eftersom jag själv har så oerhört mycket musik i mig. Jag är musikalisk och har alltid kunnat sjunga och förstått mig på rytmer och harmonier. Olof och Greta = not so much.
Men på den här punkten verkar förskolan göra något med barnen. Eftersom båda två fortfarande prompt vägrar att prata med oss så sjunger dom med rörelser. Den här med båten som stänker och tänker och fiskar som viskar har blivit något av en favorit. Så lite då och då kommer de med händerna kupade som en båt och då vet jag vad min uppgift är. Då sjunger jag och de lever ut sina tolkningar och jag känner att vi ändå hör ihop på ett alldeles glimrande vis. Jag och mina musikointresserade barn.
Har ni testat att prata med tecken? Sök på tecken som stöd så borde ni få fram lite tecken att använda, perfekt när de små inte vill prata, och jag upplevde att det utvecklad och sprutade fram mer ord hos min äldsta när han var mini. Han lärde sig tex grundfärgerna med tecken när han var 16-17 månader. Och lillebror som är 14 mån nu tecknar (visserligen lite eget men ändå) vatten, sitt ner och smörgås.
SvaraRaderaOch den sången är en av mina favoriter! :)
Alltså Olof och Greta har ju hittat på ett helt eget teckenspråk! De har tecken för så mycket: törstig, geting, nyckelpiga, flygplan, krabba, bläckfisk, fisk, ge mig, sova, Pippi (vilket de i och för sig också säger men förstärker genom att dra ut håret till två "flätor"), båt, simma ... Sen säger de vissa ord också, jag ska inte överdriva och påstå att de inte säger något alls för de säger: mamma, pappa, sitta, stå, Greta, Olof, mjölk, ja och NEJ så klart och några till.
RaderaSen kommunicerar vi ändå med varandra, med tecken och kroppsspråk osv men treordsmeningar är vi långt ifrån.
Ellen är prick likadan. Fast hon nynnar iofs melodier utan ord. igår visade hon att hon lärt sig "tänk om jag hade en liten liten apa" :) sen älskar hon björnen sover för då får man mysa på golvet och sen hoppa upp och morra. även detta en sak hon lärt sig på förskolan. Och ja - hon älskar oxå "en liten båt".
SvaraRaderaAlltså så gulligt! SÅ GULLIGT! Ellen morrar, åh, nu kommer jag att ha den bilden i huvudet hela dagen. Så gärna så gärna!
RaderaMen hur söta kan 2 små barn vara??? Man blir varm i hjärtat och magen när man kollar i din blogg!
SvaraRaderaTack snälla du! Jag känner på samma sätt och blir så glad av att du också kan känna så.
RaderaVad fint och unikt att de pratar ett eget teckensprâk. Jag önskar att jag hade dokumenterat mera med film. Vips har man glömt. Om ett âr ungefär kommer du vissa tillfällen önska att de ska sluta prata... Vaffördâ, vaede, vede...? Högt pâ restaurang: Var är mamma? -Hon tvättar händerna. -Mamma kissar, mamma kissar, mamma kissar...
SvaraRaderaDär sa du något! Vi måste ju dokumentera alla deras tecken! För de kommer ju att försvinna. Väl? Jo, det är klart.
Radera