Hur det går med nattningarna

Det är ju intressant detta hur våra barn så ofta växeldrar saker. Min fördom om tvillingar innan jag fick ett par själv var sån: att de växelverkade – att om den ena var sur så skulle den andra vara glad osv. Som två levande yin och yangsymboler liksom. Och precis så är det så ofta, så ofta hemma hos oss. Visst kan de vara både glada och ledsna samtidigt men alla deras stora krisperioder har de haft efter varandra i en följd. Till exempel skedde alla deras gnölperioder kopplade till utvecklingssprång med ett par veckors mellanrum. Det är som att de på något plan förstår att det inte finns utrymme hos mammans och pappans nerver att vara kaosbarn samtidigt. Parentes: okej, vi har haft vår beskärda del av såna dagar med men ändå så pass få att jag typ kan minnas dom alla. Slut parentes.

Som nu med sömnen. Under helgen gjorde vi det vi föresatt oss att göra: vi kortade dagvilan brutalt och lyckades faktiskt på så sätt få barnen trötta på rätt ställen. Min mamma la båda barnen på typ en kvart under lördagen och söndagen tog kanske en halvtimma. Jag gissar att helgens återställningskampanj var något som höll i sig under måndagen, för trots förskola (och längre dagvila) så somnade båda barnen ganska enkelt. Eller, Greta somnade direkt efter att hon ätit sin kvällsvälling och Olof efter kanske 30 minuter. Men så kom igår. Tisdag, och Olof somnade efter kanske 20 minuter. En timme senare somnade äntligen Greta. Och det var samma visa idag. Olof somnade, vad det kändes som, på en gång medan Greta tog låååång tid på sig.

Och medan jag låg där i mörkret med Greta bredvid mig och jag och såg blänket i hennes öppna ögon och hörde henne sucka och vända sig fram och tillbaka i sängen så insåg jag allt det där: att de växeldrar. Nu när Olof kan somna igen på kvällarna *peppar peppar* så finns det utrymme för lilla Gretsky att sömnkrisa.

Och nu har jag läst en massa om tvåårstrotsen som vi är mitt uppe i och att det sätter sig på just insomnandet är tydligen oerhört vanligt. Så. Då vet jag det. Gör det mig gladare? Inte särskilt, men lite lugnare. Och nu har vi barnen hemma i fyra dagar eftersom förskolan är stängd och då kan vi göra samma test igen med dagvilan.

Hoppas, hoppas, hoppas att Gretas sovkrux inte håller i sig lika länge som Olofs. Och hoppas, hoppas, hoppas att Olofsson får fortsätta att kunna somna. Be för mig, och alla dom känslorna.