Om att vara märkt på djupet

Så jag laddade ner lite olika spännande appar och program för att ha som hjälpmedel för att monitorera min pms och reda ut hur hormonerna stökar till min kropp och mitt psyke under en cykel. Men det här att fokuset som flera av dem har för att ha koll på fertiliteten och på så sätt maximera chanserna till att bli gravid – nej, jag klarade inte av det.

Inte för att jag vill bli gravid igen men inte lyckas. Men eftersom jag levde i den där karusellen med full fokus på mens, ägglossning, hormonstimulering och – framförallt – avsaknad av lyckad graviditet under ungefär fem års tid så är det här komplicerade saker för mig.

Jag tror inte att någon, inte ens jag själv, förstår hur den där tiden har påverkat mig. Nu, när jag har Olof och Greta i mitt liv är det så lätt att låta den där gråa slöjan av sorg som jag alltid levde med falla in i något dolt hörn av mitt inre. Ibland, till och med lite då och då kan jag komma på hur sjukt allt var, om jag ser en annons för ett ägglossningstest eller så, men allra oftast är det något som jag inte ens tänker på. Jag har inte tid med det längre och dessutom har jag ju mina två underbara barn hos mig.

Men de här påminnelserna som jag fick i de här kalendrarna. De detaljerade tipsen om hur jag kan mäta min temperatur, hur jag ska hålla koll på datumen för att säkra vilka dagar som är de mest fertila och troliga att leda till ett plus på en sticka. De öppnade upp något i mig som jag inte riktigt orkar ta hand om tror jag. Jag vet inte, för jag stängde dörren snabbt. Men nu börjar jag förstå att den här viljan att ha barn men inte lyckas ger en märken för livet. Och det är djupa spår, trots att all längtan ledde fram till ett lyckligt slut. Det lyckligaste slutet av dem alla.

Julen 2014

Amen vad tusan. Det är väl lika bra att jag berättar att jag redan smugit igång julpeppen tjugo fjorton? Igår köpte jag biljetter till en julkonsert på Kungliga Operan. En eftermiddagsföreställning den andra advent som jag och Ulf ska gå på medan min syster är barnvakt åt Oggi. Ih!

Tyvärr verkar de inte göra någon uppsättning av Nötknäpparen i år? Jag har, så klart, mailat för att försöka bringa klarhet i frågan men ej fått något svar ännu. Nu spelar det visserligen inte så stor roll för jag ska minsann på julkonsert jag. Och jo ja, jag vet att jag är en galen människa som blir alldeles upplivad av detta redan i september men ändå. Julkonsert på operan. Åh, vilken utsökt kombination av ord.

Veckans veckomeny vecka 40

Vecka 40? Vecka 40! Herregud. Om 12 veckor och två dagar är det julafton. Det är ju inte klokt. Men jaja, jag släpper dessa evinnerliga tankar jag har om tiden och blickar istället in i veckan som vi har framför oss och den matsedel som vi ska ha.

Även den här veckan kommer vi att ha min mamma hemma hos oss i några dagar. Och även den här veckan har vi Linas vegetariska matkasse. Eftersom vi blev så nöjda med förra omgången så är jag mycket uppspelt över denna veckas rätter. Det är dessutom Vegetariska Världsdagen på onsdag och det ska vi fira!

Så här ser veckans veckomeny ut som vi diarieför som nummer 40:

Veg: Chakchouka med saffran, ägg och pitabröd
Veg: Pasta med kronärtskocka, hasselnötter och cidersås
Veg: Honungsrostad pumpa med hasselnötskräm och färsk timjan
Veg: Risotto med marinerade morötter
Veg: Aprikoskräm och omelett på tunnbröd 
Supersnabb thaigryta (tips från en av er! )
Bangers and mash (dvs en fräsigare variant på korv med mos)
Sukiyakilax med haricot verts och ris
Pytt i panna och ägg
Biff med bea och pommes (förrätt: ostron!)

Jaa. Vår matsedel rullar på. Hälften vegetariskt och så bea till helgen. Allt är som det ska.

Den finaste fredagen på like ever

Så, i fredags hade vi barnvakt och vi bestämde oss för att slå på stort och gå ut och äta en riktigt fin lunch. Vi gick till Matbaren som är så sjukt bra att jag svimmar. Restaurangen har en stjärna i Guide Michelin så ni förstår nivån? Fan-fucking-tastisc. 

Jag och den här stjärnan. Ulf va. Den snyggaste och härligaste jag vet.

Jag kände mig fin i en blus från Filippa K. Den kommer snart synas i en tv/dator/mobil nära dig. Efter att den där sketchen har sänts kan jag säga att blusen är känd från tv.

Men okej. Tillbaka till fredagen och maten. För vi åt så goda saker. SÅ GODA SAKER! Som Tartar på dovhjort och Bottenvikens löjrom med paltbröd, rå lök och rökt smör. Dräglar av att bara skriva detta.

Och Pastej på kyckling- och kalvlever med champinjon, rågbröd och vattenkrasse. Alltså. Alltså!

Samt Variation på blomkål och tryffel med levin, krasse och lagrad ost. Herregud.

Till det drack vi spännande och alldeles utsöka viner och jag var så glad och salig att jag svävade tamejtusan. Det är så sällan jag får vara en sån här lyxapa nu för tiden så ni kan ju gissa att jag njö-hö-höt.

Ulf åt en efterrätt med äpple och grejer men här någonstans tappade jag lite fokus på maten. Till förmån för mitt sällskap som jag var alldeles uppsnärjd i.

Efter tre-fyra rätter, några glas vin (ja några!) och en espresso var det dags att dra vidare.

Vi vinkade hejdå till markiserna.

Och shoppade oss genom eftermiddagen. Här har Ulf precis köpt två plagg till mig och jag tackar fortfarande mig själv varje dag för att jag var så bra som lyckades fånga honom (för en si så där 19 år sedan).

Eftermiddagen avslutade vi på Taverna Brillo med varsitt glas champagne. Sedan åkte vi hem till barnen och mina föräldrar och på bussen hem, med alla andra som var på väg hem från sina jobb, så sa vi till varandra att det här nog banne mig var den finaste fredagen vi haft någonsin i hela livet. Tänk att få uppleva det så här på en fredag i slutet av september. Livet va. Så förbaskat bra emellanåt.

Diskbänkseskapism

Sedan vi flyttade till lägenheten med de skeva väggarna har vår diskbänk aldrig känts som en särskilt trevlig plats. Det är väl egentligen ett rätt fint Marbodalkök i grunden men det är något med allt det här vita och opersonliga som gjort att jag har haft så svårt att känna något för det. Men så gjorde jag ett ryck. Och istället för att riva ut, måla om eller göra något annat alldeles för drastiskt eller oekonomiskt så städade jag bara lite. Köpte en ny fin hushållspappershållare från Firm Living, ställde fram favoritsaker som brickan från Designtorget, örtkrukan från Sagaform, grupperade några skärbrädor från Åhlens och Granit samt städade bort vattenkokaren och diskstället.

Och vips hade jag ett kök som kändes tusen miljarder trevligt. Dessutom har jag slängt fram en kokbok så där lite matmedvetet avslappnat. Green Kitchen Stories heter den och jag lagade en glutenfri pizza ur den med en botten gjord på blomkål. Väldigt gott. Och väldigt fint. Köket alltså. Med lite städning vann det över mig! Bra gjort köket och bra gjort jag. Det skall väl i ärlighetens namn sägas att det rätt sällan ser ut så här dock. Så här städat och bortplockat menar jag. Men note to self: bortom allt det där som oftast belamrar vår diskbänk så finns alltså detta. Och det är fint det.

Läser: Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Det kan nog vara så att de flesta av er redan känner till boken Mera vego? Det spelar ingen roll för jag vill ändå säga min mening. Och det är att detta är en fantastiskt härlig kokbok som alla borde ha i sin ägo (eller på besök från bibblan). Förutom att den innehåller vackra bilder och enkla recept som man blir sugen på att laga så är den helt igenom vegetarisk.

För oss som bestämt att ungefär 50 % av veckans måltider ska vara vegetariska så är den här boken helt himla perfekt. Jag blir verkligen inspirerad av att bara bläddra i den och alla de rätter som jag har lagat ur den har varit jättegoda. Jag har redan bloggat om två av recepten: Majsplättar med kokosmjölk och Pasta rosso och de har båda två flyttat in i våra veckomenyer. När hände det senast liksom? Att man köper en kokbok och hittar vardagsfavoriter i på en gång?

Det är en kokbok för vegetarianer och för de som är intresserade av "att äta mer vegetariskt". Den passar singelhushållet och barnfamiljen. Matnördar kanske inte känner sig så utmanad av den men även matnördar behöver bra vardagsmat och det hittar man sannerligen här.

Är detta ett helt strålande presentgenitips? Ja det är det! Det vill säga att det är en helt prefekt present som ni kan ge till er själva bara för att det har blivit höst och man behöver lite pepp. Det är också en perfekt present att ge bort eller att önska sig i julklapp.

Den finns nu åter i lager att köpa till exempel här eller här.

Finfin fredag

Så, hur ser era fredagsplaner ut?

Själv planerar denna mallgroda att spendera en god stund av dagen på detta ljuvliga ställe. Matbaren på Grand Hôtel. Med min man. Med bubblor i glasen. Och med fantastisk mat. Alltså lyxen i att få gå ut och äta finlunch med min lover så här på en fredag i september. Obeskrivlig.

Min mamma och pappa är här och hänger med Oggi så jag och Ulf passar på. Man ska alltid passa på när man får chansen, inte sant?

Hoppas att ni också får en finfin fredag!

Klent träningsresultat denna vecka. KLENT!

Hej träningsdagboken.

Den här veckan har jag kommit mig ut 5 gånger 0 gånger. Ja, alltså noll gånger.

:(

Jag skyller mitt urusla träningsresultat på att jag har blivit rejält förkyld. Innan jag blev förkyld, vilket inträffade på söndagen, så har jag inget att skylla på förutom att jag typ "inte kände för det".

Det är ju så mörkt ute nu om kvällarna.

Förutom att jag har ett rekorddåligt träningsresultat denna vecka så har jag kommit fram till två saker. En bra och en dålig nyhet kan man säga.

Vi börjar med den dåliga:

1. Dåligt: jag kan inte längre kalla mig för en tränande människa. Och jag kan verkligen inte relatera till ett sant träningspsyke. Min kollega som skulle åka på en weekend med sin partner till London över helgen sa: "fattar du, jag kommer inte att träna på två dagar! Ingenting!" Det var hans första tanke med resan. Inte: kul! Jag ska shoppa! Jag ska bo på hotell! Jag ska äta gott! Utan: jag ska inte träna. Analys: jag har en bit kvar dit där han är rent mentalt.

Sen det som är bra:

2. Bra: jag har fått samma tränande person att gå med på att ge mig en övning i veckan som jag ska bemästra. Han kommer alltså att fungera lite som min PT. En PT här i bloggen! Analys: Roligt!

Jag måste sluta nu men jag vill bara säga en sista sak. Jag tänker inte ge upp. Inte! Icke! Oh nej!

Nästa vecka kör jag. Då kör jag!

Okej. Hej då.

Biff med morots- och risnudelsallad

I vår familj har risnudlar blivit något av en favorit. Båda barnen säger nam! och det gör ju att det är extra roligt att laga rätter med just dessa i ingredienslistan. Här om veckan lagade jag denna enkla rätt på prov och det blev en succé så nu har rätten flyttat in i vår rullande veckomeny. Kommer ni ihåg den? När jag tittar på inlägget nu ser jag att vi bytt ut en hel del rätter men idén är den samma och jag älskar den.

Nå. Denna biff- och morotssallad är ganska typisk thai/vietnamesisk i sin smak. Eftersom jag är svag för fisksås är det rätt rejält med den i dressingen men om man inte gillar den går det fint att ersätta den med vit soja. Sedan åt jag och Ulf den med lots Sriracha som måste vara den godaste chili/hotsaucen som finns? Hur som helst.

Så här gjorde jag Biff med morots- och risnudelsallad:

Det här behövs:
2 biffstekar
salt och peppar
1 pkt risnudlar
2 morötter skurna i tändsticksstora bitar
Dressing:
2 lime (saften och skalet)
1 röd chili, urkärnad och finhackad
1/2 tsk malen ingefära
1 msk råsocker
1 msk fisksås

1/2 kruka mynta
1/2 kruka koriander
Salt och peppar

Gör så här:

• Salta och peppra biffarna och stek dem 3-4 minuter på varje sida. Ställ åt sidan och låt svalna.
• Tillaga risnudlarna enligt anvisningar på förpackningen.
• Blanda ingredienserna till dressingen. Smaka av med salt och peppar.
• Lägg upp nudlarna i en skål, toppa med morötter och kött. Häll över dressingen och servera med jordnötter om ni gillar såna. Och Sriracha! Glöm icke srirren!

I carried a bongotrumma

Alltså mitt jobb är FÖR KUL! Idag har vi testat en herrans massa moment inför inspelningarna som vi har framför oss, och bland annat hade Nassim med sig flera olika slagverk som han kommer att använda vid en av tävlingarna. Jag skulle så fruktansvärt gärna vara bra på det där med att slå på såna där saker men det är jag icke nej nej. Mina två händer är larvigt osynkade och helt enkelt ett dåligt batteristteam. Men att bära ett par bongos. Det kunde jag ju göra. Kände mig som Baby och alla dagar som innehåller stunder där man känner sig som Baby är en bra dag tycker ni inte?

Det här med att ha koll på sina hormoner och sin pms

Här om veckan lyssnade jag på Fredagspodden och hur Amanda bestämt sig för att skriva en pms-dagbok. Hon hade bestämt sig för att mensutreda sig själv eftersom hon under en månad har några dagar som hon mår riktigt himla skit på. Och jag älskade det här samtalet i den här podden för jäklar i min lilla iPhone vad jag kunde relatera.

För det var verkligen något, en pollett om ni så vill, som trillade ner under min lyssning. Jag mår visserligen inte så dåligt att jag blir sängliggande av varken smärta eller depp av min pms men det är så många saker i mitt hälsotillstånd som återkommer med viss regelbundenhet och där och då, på min promenad till förskolehämtning, jag började lägga ihop ett och annat.

Så nu har jag bestämt mig för att lägga mitt hormonpussel. Till exempel det här att jag har så vansinnigt ont i ryggen ett par dagar i månaden. Då det känns som att jag ska få ett ryggskott vilken sekund som helst om jag inte passar mig noga? Kommer cirka två veckor efter mensens första dag = dvs vid ägglossning och alltså knappast en slump. Eller det här att jag från en dag till en annan kan gå från att känna mig som att jag är i ett flow till att jag känner mig helt vilse och osäker på mitt liv. Eller att jag får ont i leder? Känner mig svullen? Jag är helt säkert att jag kommer att se ett mönster som är relaterat till min menscykel.

Och så knäppt detta är ändå att jag vet så lite om min kropp och vad den utsätter mig för. När jag har min mens har jag ett hum om men allt det andra? Det ska nu bli allt mer klart för mig. Så himla intressant detta. I alla fall för mig.

En ny erfarenhet, ett nytt kapitel i självbiografin

Så idag gjorde jag skådespelardebut. Till det första avsnittet av vår serie som vi håller på att spela in just nu behövdes en sketch för att förklara en av delarna i förberedelserna. Temat skulle vara lite tv-shopaktigt och min kollega Markus skulle spela en säljare. Kul! Innan helgen kom det fram att det skulle behövas en person som kunde agera lärare och frågan ställdes till mig: kunde jag tänka mig att göra det? Utan att fundera något vidare sa jag "ja" och det var ju knäppt gjort för jag kan ungefär ingenting om att skådespela.

Under helgen förträngde jag allt detta men så vaknade jag i morse med en bestämd känsla av att något var fel. Just det ja. Skådespeleriet. Yikes! Under några timmar umgicks jag med tankar om att inte dyka upp, sjuka mig eller vad som helst men eftersom jag insåg att det inte fanns något direkt utrymme att dra sig ur så bestämde jag mig för att fejka och att lajva en person som 1. vet vad hon håller på med och 2. inte supersuger på saker hon tar sig för.

Reslutatet? Ågud. Hemskt genant. Men blottade jag dessa känslor? Icke! När vi fick se lite klipp från dagen sa jag saker som "åh, wow, kameran älskar verkligen mig" och sånt. Det var ingen annan som gjorde det så där tog jag mitt ansvar.

Håhåjaja. Så har man skådespelat i en sketch som kommer att sändas i TV då. Kan jag tänka mig att göra det igen? Ja, faktiskt. Det trodde jag inte. Ändå uppiggande vad det här livet har en förmåga att hitta på överraskningar för en med jämna mellanrum.

Veckans veckomeny vecka 39

Det blev några rätter över från förra veckan. Det beror till stor del på att vi gjorde en spontan utflykt till landet i helgen och då ville hålla maten snabb och okomplicerad. I sin tur leder det till att vi har tre rätter som flyttar över till den här veckans meny.

Det här var andra veckan med Linas vegetariska matkasse och den här gången är vi mer än nöjda. De två rätter som vi hann med under veckan var jättegoda och minst ett av recepten kommer jag att blogga om vad det lider.

Även denna vecka blir en lite speciell matvecka. På torsdag kommer min mamma hit från Västerbotten och det betyder att vi kommer att få en hel del hjälp med matlagningen. Dessutom är det bestämt att jag och Ulf ska gå ut och äta lunch på Matbaren på fredag samt att vi ska köpa en sån där lyxig helgkasse från Köttbaren till fredagsmiddagen (om den finns kvar? Jag har mailat och frågat).

Med allt detta i bakhuvudet har jag räknat med att vi behöver nio rätter för att få veckan att gå ihop. Så. Så här ser veckans veckomeny ut som vi diarieför som nummer 39:

Veg: Svamprisotto med gräslök och fänkålssallad (Linas matkasse)
Veg: Halloumiburgare
Veg: Lasagne med aubergine och zucchini (från kokboken Mera vego)
Veg: Quornfärsgryta (Oggifavorit)  
Veg: Ärtsoppa och pannkakor
Tonfiskbiffar med mos och remouladsås (Oggifavorit)
Stuvade makaroner och korv (Oggifavorit)
Biff med morots- och risnudelsallad
Kyckling- och aprikosgryta på mellanösternvis

Vad äter ni denna vecka?

Uni ♥ Mini Empire = Africa

Min svägerska har en fantastisk barnklädbutik, det har jag berättat om tidigare, och nu har Uni som de heter gjort ett samarbete med drömmiga Mini Empire. Tillsammans har de skapat en kollektion med mjuka, ekologiska, unisexkläder. Mönstret är inspirerat av Afrikas vilda djur och så fint att jag svimmar. Olof och Greta fick var sin uppsättning och i fredags rumlade vi runt i Vasastan och i parken bakom Karlbergs slott. Jag hade med mig kameran och fångade dessa snudd på magiska ögonblick.

Kläderna finns att köpa hos Uni, både i butik och på webb.

Tips! De har dessutom en tävling på deras instagramkonto där man kan vinna valfritt plagg ur kollektionen. Sista tävlingsdag är på fredag 26/9. unibarn heter de där.

Ps. Och trots att jag är upp över öronen så tänker jag inte försöka klämma ner mig i något av plaggen. Nej nej. Icke! Gränsen för vad jag gör för att känna samhörighet med mina barn får gå vid skorna.

Mormorsskåpet

Det här fantastiska skåpet kommer från min mormor. Så länge jag kan minnas och förmodligen även långt innan dess har det här skåpet stått hemma hos henne. Efter att hon gick bort i våras bad jag om att få ta hand om skåpet ett tag och så har det nu blivit.

Så där står det nu och pryder sin plats i vårt vardagsrum. Jag tycker att det passar så himla fint där det står. Tillsammans med en lampa som vi fått av Ulfs pappa och med en underbart gles sak till blomma som jag köpte på Slottsträdgården Ulriksdal ovanpå. De pastelliga ljusstakarna kommer från Illums Bolighus och den lilla i mässing från Skultuna.

Tittar: Madicken

Det var av en slump som jag upptäckte att Madicken finns på SVT Play just nu. Och vilken lycka det var när det visade sig att Greta (och senare även Olof) inte bara gillade programmet utan verkligen älskar det.

Rutinen ser ut så här för oss ganska ofta om mornarna: Greta vaknar först av alla pigg som en lärka. Jag eller Ulf, den som är minst vrakig av oss två vrak, tar sig ut i köket för att hämtar paddan och sedan får Greta titta på ett avsnitt av Madicken i vår säng. På så vis är väl planen att vi ska kunna sova en halvtimme till men allra oftast leder det till att jag också tittar för uj uj UJ vad jag gillar Junibackens lilla Madick. När jag var lite älskade jag Madicken och det är känslor som inte har svalnat det minsta skulle det visa sig.

Gretas favoritavsnitt är det när Madicken hoppar från taket så det har jag sett flest gånger, tätt följd av det första avsnittet när Madickens och Lisabets mamma Kajsa fyller trettio och hela familjen blir jagade av en skock tjurar upp i ett par björkar. Hon gillar när det blir lite läskigt hon vår lilla Greta och då drar oron ut i hennes armar som börjar veva som två små elvispar. Gulligast i stan jag svär.

Och det är så mäktigt att se att allt fortfarande håller. Madicken är en jättefin berättelse som porträtterar klass och barndom på ett ovanligt vackert och sant vis. Scenografin är magisk och jag fantiserar allt mer vildsint om ett liv i en sekelskiftesvilla i en liten stad. Alltså avsnittet när det är jul på Junibacken *biter mig i min knutna näve* Skådespeleriet är så bra och det finns så många formuleringar i de olika avsnitten som jag bara dör på. Som när Madicken frågar Abbe Nilsson (åh, denne Abbe Nilsson, som mitt hjärta ömmar för honom) varför det finns krig och varför så många är så arga och han förklarar det med att det är som att det kommer ett "raseri i nävarna och då måste man klippa till" och Madicken skakar på huvudet och säger "nej, slåsset sitter inte i nävarna, slåsset sitter här" och tar sig för hjärtat.

Ja jag sär jag sär. Serien är vacker som en olycka som Linus-Ida skulle säga. Om ni har barn i rätt ålder eller inte spelar ingen roll. Passa på att titta på serien som ligger på Svt Play i ungefär en månad till. Imorgon kommer det sjätte och sista avsnittet upp.

Hur svårt kan det va att ta ett himla familjefoto? Tydligen jätte.

Förra helgen försökte vi ta ett familjefoto. Det gick så där. Eller snarare, så här:

Ja, här saknas det ju en. Helt klart. Man förstår ju var hon skulle ha varit men är hon där? Icke!

Lite för nära och lite för få familjemedlemmar i fokus.

Alla på plats! Alla i fokus? Nej.

Alla på plats? Nej. Någon i fokus? Nej.

Fokus, var är du? Samma fråga går ut till pappan.

Så, här är vi alla fyra faktiskt. Jo det är vi.

Så där ja. Vi gav upp, bytte plats, fick till det. ❤

Finfina ekologiska produkter från kvinnors händer

Jag vet inte om ni minns detta, men när vi var på Kreta i våras så åkte vi till en liten butik som sålde olika tvålar och krämer. Fisika, som stället och märket heter, är ett familjeföretag där en mamma, hennes dotter och hennes syster tagit till vara på sina förfäders, eller ska jag kanske säga förmödrars, kunskap om hur man tar hand om sin hud på ett naturligt sätt. Alla deras ljuvliga produkter var ekologiska och biologiska och handgjorda av dessa tre kvinnor inne i ett litet rum i deras butik.

Jag köpte med mig några olika varor och har fallit helt och totalt för en handkräm som doftar ljuvligt av patchouli, deras olivoljetvål och framför allt deras multikräm som passar för allt från solsveda till utslag. Jag som är allergisk mot insektsbett har fått ofattbart bra lindring av krämen under sommaren och Olof som har lätt för att få utslag och torrfläckar har också blivit hjälpt av salvan. Detta får mig helt enkelt att dra slutsatsen att det är en jädra bra salva det där.

Det enda som har oroat mig med deras fantastiska produkter är tillgängligheten. Att åka till Kreta för att fylla på badrumsskåpet låter visserligen helt ljuvligt men ändå inte helt rimligt. Men så fick jag veta att deras produkter finns på Etsy. Särskilt dyra är de inte heller.

Så låt mig sammanfatta: ett kvinnoföretag, med ekologiska och biologiska produkter till ett bra pris. Så himla bra allt detta att jag dånar.

Att klä sig som sitt barn: check!

Ja, jag vet då inte vad jag ska säga om den här saken men det är fritt fram att ställa diagnos i kommentarsfältet, för all del! Eller, nej förresten gör det inte. Eftersom jag tydligen inte har några spärrar så har jag nu köpt ett par såna här fina skor till mig själv. För alltså, det här med att klä sig själv som sin son är ju ytterst tveksamt och jag vet inte precis vilka skador jag kommer att ge honom för livet i och med detta. Men det jag klamrar mig fast är att han väl är för liten för att förstå? Och i lekparken kan vi väl bara anstränga oss för att inte stå allt för nära varandra.

Äh, jag får bita ihop och stå ut med insikten om att jag blivit en Sån Där, ni vet? Som inte bara klär sina barn till små kopior av sig själv, utan klär sig själv till stora kopior av sina barn. Ågud.

Men samtidigt. Det är ändå ett pris jag tar för de här skorna = emoji med hjärtan i ögonen.

Är sagan om mig som en tränande människa redan på väg att ta slut?

En gång har jag lyckats ta mig ut under den senaste veckan. En gång! Det var i måndags då jag skulle göra det sista löppasset från förra veckans program för att komma ikapp. "Komma ikapp", hah! Då skulle jag springa totalt sex minuter men det blev för tungt. Jag orkar alltså inte tre minuters sammanhållande löpning. Det är svagt. Så väldigt svagt. Men sant. Nu förstår ni min nivå. Den är skrämmande låg.

Och jag vet inte vad jag har att skylla på heller? Mer än att jag bara inte har orkat något den här veckan. Jag är så trött. Så sjukligt trött. Jag hoppas att detta bara var en tillfällig svacka men mina ben känns som bly trots att jag bara sitter här. Precis så kändes det också i måndags. Då integrerade jag löppasset i en 45 minuter lång power walk så ja ja. Detta får väl sorteras under kategorin: alltid nåt.

Nu skall det dock sägas att jag har cyklat till och från jobbet fredag, tisdag och onsdag men det är som sagt med en elcykel. Det räknas inte, det tycker jag inte. Även om det rör sig om 33 kilometer totalt.

Nej, skärpning Strand-Berglund. Så här snabbt får sagan om mig som tränande människa inte ta slut.

Har kanske mina coacher/morötter/piskor något uppmuntrande att säga till mig?

Som motiverande bild bjuder jag här på mig i min träningsoutfit. Så diskret smyger jag runt Kungsholmen och Karlberg nu va. Så diskret.

Diskret men med knallrosa detaljer.

Jag ser ju i alla fall ut som en tränande människa så kämpa nu Strand-Berglund. Kämpa!

Olofs nya skor

Sedan Oggi började gå och alltså fick ett behov av skor har vi köpt Kavats modell Kotte till både Olof och Greta. Tre par skor har de traskat igenom och här finns det en liten fördel med att det skiljer en storlek mellan barnen: Greta har kunnat ärva Olofs skor. Men allt fint har ett slut och nu har Olof vuxit ur vår storfavorit. Så medan Greta nöter på det sista, ärvda, paret har jag fått söka mig vidare i skodjungeln och nu köpt dessa till Olof. De kommer också från Kavat och heter Nymölla och jag är nog lite kär i dom. För alltså, på riktigt, hur fina? Det är nästan så att man skulle vilja ha ett par själv. Äh, skippa det där "nästan" va.

Pasta rosso

Snabba men ändå smakrika rätter har en särskild plats i livet inte sant? När den dessutom är vegetarisk, som denna ljuvliga lilla pasta med tomatsås är så blir jag ännu gladare. Trots att den är enkel så blir den ändå inte tråkig och det är champinjonerna som gör rätten till något lite extra. Även om jag är till mig över den vitlöksfrästa svampen så kommer jag nog ändå att ersätta dom med bitar av marinerad fetaost nästa gång. Jag tror att det kommer göra rätten ännu godare, eller, ännu mer i min smak är nog vad jag menar.

Okej. Så här gör man Pasta rosso med vitlöksstekta champinjoner:

Det här behövs:
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
5 morötter, rivna
olja att fräsa i
500 g krossade tomater
2 grönsaksbuljongtärningar
2 dl creme fraiche
pasta för fyra personer
oregano eller basilika efter smak
salt och peppa

200 g champinjoner, i kvartar
en klick smör
1 vitlökskyfta, finhackad

Gör så här:

• Hacka gul lök och vitlök, riv morötterna. Fräs i olja.
• Tillsätt krossade tomater, buljongtärningar och creme fraiche och låt puttra 15-20 minuter.
• Koka under tiden pastan.
• Ansa och skär champinjonerna i kvartar. 
• Stek svampen tills den vätskat ur sig klart.
• Addera smörklicken och en finhackad vitlöksklyfta. Salta och peppra.
• Mixa såsen slät och smaka av med oregano och/eller basilika.

Nomnom!

Inspiration, spring i benen och majskolvar med smör på Slottsträdgården Ulriksdal

Under helgen gjorde vi en utflykt till Slottsträdgården Ulriksdal. Det är en av mina favoritplatser i hela världen tror jag.

Vi började med att gå in i växthusen och titta på olika finheter.

Allt är så jädra vackert uppställt där att man typ inspirerar ihjäl sig.

Jag köpte några blommor. Dom kan ni få se i ett annat inlägg?

Och barnen tumlade runt så där som våra två barn alltid tycks göra nu för tiden.

Efter att ha köpt dom blommor vi ville ha gick vi ut i trädgården.

Barnen åkte rutschkana.

Och Ulf snyggade sig på en sån där bänk som jag drömmer så intensivt om att ha någon gång i framtiden.

Olof klättrade i träden.

Just nu kan man åka till slottsträdgården och plocka blommor och grönsaker i deras självplocksland.

Båda barnen älskade att springa i alla gångarna.

Och genom de magiska tunnlar som de skapat.

Allt är verkligen helt makalöst vackert där ute just nu.

Vid ett hörn av trädgården har de ordnat en liten skördeplats.

Där slog vi oss ner vid några bord.

Och åt nyskördade, nykokta majskolvar med smör och salt.

Hur gott?

Exakt hur gott som helst.

Detta är mitt bästa utflyktstips just nu.

Att få sitta ute och äta majskolvar i septembersolen förläger livet. Så måste det vara. Så känns det i alla fall i varje cell av min kropp.

Här finns vägbeskrivning och öppettider.