I huset som vi bor i inne i stan finns en secondhandbutik för barnkläder. Jag älskar att den finns där och ett par gånger om året går jag ner med Olofs och Gretas urvuxna kläder och lämnar in dem för att få dom sålda på kommission. Här om dagen var jag nere för en avstämning och fick med mig 700 kronor hem, vinnis! Men det var egentligen inte hit jag ville komma. För av våra cirka 20 plagg som jag lämnat in fick jag med mig fyra hem. Ett av dom var en jättefin Hollyströja som jag inte för mitt liv kunde begripa varför ingen köpt. Lite på skoj sa jag:
– Heh, ja, det är väl färgställningen (som är lila och brun) som inte går hem här i heteronormalville. För vem ska ha den här tröjan liksom? Lila och brun nej nej, mixed messages.
Jag himlade med ögonen och gjorde mig till men det visade sig att jag troligen var spot on. För hon som äger butiken nickade instämmande samtidigt som hon visade mig en body som hon inte heller får såld. Hon hade haft precis samma body (alltså inte samma men likadan) inne någon gång tidigare med samma resultat. Trots att den kommer från Polarn och pyret som annars är ett bombsäkert kort i secondhand biz för kids så får hon dom inte sålda. Så vad var det för en urmärklig body som hon visade upp? Jo.
En blå- och vitrandig bebisbody med ett blått hjärta på.
Ni förstår förvirringen här i heteronormalville. Ett BLÅTT HJÄRTA? Vem har det? Blått signalerar ju pojke men hjärta flicka. Det är så att jag vill skratta åt saken men ändå vill jag bara gråta. Till sist tar jag mig för pannan, suckar ett jeez, och väljer att vrida blicken till dom som ändå tänker lite mer och lite längre. För vi blir fler och fler. Visst blir vi?
Jag vet inte. Tyckte barnmodet eller i alla fall bebismodet var mer unisex för ett par âr sedan och nu känns det som att det är ganska pojkigt/flickigt igen? Sedan att det har blivit sâ viktigt med "dagens outfit" att man nästan inte kan köpa en present utan att veta exakt vad föräldrarna har för smak, som om barnen är smâ accessoarer med en bestämd stil och där kan man inte kompromissa? Jag har tänkt att en present är ju mer "tanken som räknas" men börjar fâ lite presentângest för det är sâ känsligt att jag hellre ger böcker, choklad... Mâste chokladen vara ekologisk eller fairtrade eller mâste snittblommorna vara närodlade... Boken bör ha ett genustänk?...
SvaraRaderaJag förstår vad du menar men tänker också att precis så där har det väl alltid varit? Med vissa människor i alla fall. Så länge jag kan minnas har jag fått köpa presenter (till barnen) som jag vet pleasar föräldrarna mer än barnen eftersom gåvorna annars försvinner på något mystiskt sätt. Sen, att chokladen ska vara eko/fairtrade eller att boken har ett genustänk etc är väl bara en bra sak? Det vill säga att man ger presenter som man har tänkt till lite runt? Nu säger jag inte att det är krav att det ska vara så men alla gånger någon/jag tänker till lite extra för att göra världen något lite bättre är en bra gång, inte sant?
RaderaJag älskar eko, fairtrade, unisex och väljer ofta det själv, men inte alltid. Vad jag menar var bara att jag upplever att det blivit sâ mycket värderingar i kläder och barnleksaker, i inredning, att det är uppdelat i "rätt och fel". En present är ju bara en present, en âsikt kan ändras, att vara klädd i rosa en dag pâ âret behöver kanske inte granskas kritiskt som ett politiskt ställningstagande, att farmor som inte har koll ger bort "fel" presenter... Varför kan man inte bara tacka pâ ett trevligt sätt. Lite samma med kost? Dieter, allergier, värderingar, socker, salt, alla förbud när man är gravid... Känns som väldigt mycket fokus, för mycket fokus? pâ detaljer ibland? Kanske inte lyckades förklara hur jag menar? men att man kan ta det lite lugnt med perfektionismen? att det inte blir för pretentiöst? att man ser det större perspektivet? att precis alla inte behöver dela ens egna âsikter? äsch jag vet inte. Jag hâller absolut med om att barn ska kunna vara klädda hursomhelst. Ja alla människor. Men jag vet inte om jag vill att sättet jag klär mina barn ska granskas kritiskt av omgivningen. Det blir lite pâfrestande? Men vi är ju sâ extremt trendkänsliga. Utan att man ens märker det själv har man exakt samma smak som sina grannar fast man inte vill. Jag har svârt att gâ utanför dörren osminkad och i myskläder. önskar helt enkelt att det var lite mindre fokus pâ "fasaden"...
RaderaAllt detta håller jag HELT med om! Hear hear!
RaderaMen, jag hade ett litet uns högre tankar om de boende där på västra Kungsholmen. Tydligen dags att ändra. Älskar den där affären (värd en resa även om det är en liten bit). Dock har barnet blivit för stor för kläderna så vi får snällt vänta på syskon. Under tiden gläds jag över butikens färgglada uppdateringar i mitt FB-flöde. Mitt barn har både trosor och kalsonger, klänningar och skjortor. Just idag hemma hostig iklädd en djurgårdströja och rosa tights med Katten Jansson på. Hoppas hon kan få fortsätta och blanda länge! / Helena
SvaraRaderaJag hoppas också det! Och visst är det en fin butik! Så mycket fina bebissaker där just nu att bara det är skäl nog att försöka få en liten en till.
RaderaSen är det väl så i mina hoods att det finns alla sorter. De som är medvetna om genusfällorna och dom som älskar att köna sina små barn. Men mitt råd är: ge inte upp på oss för snabbt! ;)
Om du orkar med besväret är vi nog en del läsare som mer än gärna köper begagnade kläder från Oggi. :-)
SvaraRaderaDu är gullig! Jag kanske ger det ett försök när det är dags för nästa utgallring (vilket blir snart pga barnen växer som ogräs just nu).
RaderaHåller med Lina! Oggi har ju superfina kläder!
SvaraRaderaVad roligt att du tycker det! Jag ger det kanske ett försök snart då?
RaderaDet är liksom så lustigt, men sorgligt. Köper och säljer en del second hand i olika facebookgrupper och tycker att det är ganska vanligt att skriva att något ska vara "tjejfärger" eller om någon frågar efter "jacka i strl 86" kommer följdfråga "till kille eller tjej?". Själv är jag en sån "pk-mamma" som även klär lillebror i klänning och rosa. Det är ju storasysters absoluta favoritplagg och hon tycker såklart att lillebror också ska få vara lika fin. Och jag håller med, även om jag till skillnad från storasyster tycker att man kan vara fin i annat än klänning...
SvaraRaderaOch oj, vad bra och skönt att lämna in sådär. Tror jag vet vilken butik du menar, men har bara köpt där själv eftersom vi inte sålt av så många plagg där. Kanske skulle ta mig dit när det är dags att sälja,
Jag gillar föräldrar som ger barnen utrymme att klä sig i vad de själva vill. I mitt fall handlar det i och för sig mest just nu om att gå emot allt vad jag egentligen känner och låta Greta ha på sig rosa och lila mest hela tiden :)
RaderaOch JA! Det är så skönt att lämna in till ett ställe. Jag skulle säkert tjäna mer pengar på att försöka sälja det själv men jag gillar verkligen att såna här ställen finns och då måste jag göra det jag kan för att det ska finnas kvar!
Ps. Det jag gillar extra mycket med just den här butiken är att hon är väldigt petig med vad hon tar in. Är kläderna slitna, noppiga eller har tappat färg för mycket så tar hon inte in dom vilket gör att allt som man hittar där håller väldigt hög kvalité. Det kanske inte är en billig secondhand men i det här fallet är det bara bra.
RaderaJag är en.lantis, uppväxt i en håla med typ 4000 invånare över 30 mil från Stockholm. Men jag tycker att lila å brunt lät snyggt ihop! Och jag skulle lugnt klä mina söner kläder med hjärtan. Ju mer jag tänker på blåvitt och hjärtan desto kärare blir jag.
SvaraRaderaSvärmor är väldigt noga med att vi inte ska klä våra söner med tjejkläder, ironiska är att hon köpte en väldigt flickig tröja med katter och silverkronor till stora sonen när han va lite, men vi fick inte köpa grå/lila bilstol!
Mina barn går mest runt i ärvda kläder som både tjejer och killar har gått runt i. Dock inte klänningar.
haha vad festligt och uppiggande med svärmors klädköp!
Raderaps. om har du en liten bebis där hemma så kan den där kärlekshistorian som satts igång, med blårandig body med hjärtan, snart få ett lyckligt slut. Maila mig din adress så kommer ett ex med posten! :D
Tyvärr e min bebis en 6 månaders klump som snart drar stl 74 :(.
RaderaÅh, vad jag håller med Anonym här ovan om alla värderingar. När jag själv köper kläder till mitt barn brukar det vara "randigt, färgglatt, eko" - ofta från kedjorna dock, typ deras bassortiment (för min son växer ur sina kläder 2ggr om året + jag lever som ensamstående) men jag har även ärvt/fått/köpt second hand en del och då kanske det är mer pojkigt, klassiska färger, med plasttryck etc och ibland känner jag av trycket att det liksom inte är helt ok i vissa kretsar. Både när min son är för färgglatt klädd (orange/röd/rosa) men även i andra när han har en ärvd "blixten" tröja....
SvaraRaderaTrendiga Sverige där alla är så oroliga för att inte passa in i den snäva mallen. Låt min 4-åring vara ifred, vare sig han vill gå i rosa klänning eller en ärvd supermantröja - eller att jag inte måste matcha hans kläder, klä honom i svarta jeans, grå tröja med mönster och converse som just nu är trendigt. Att han kan få se lite ut som pojken i "about a boy" när han klätt sig själv och är jättestolt även om det inte är snyggt och jag slipper höra kommenterar om stackars barn - för att han inte passar in i mallen liksom. Puh! Låt barn vara barn!!!