Oggi som tv-serie

Barnen sover (sedan länge) och Ulf jobbar och jag är rastlös. Jag försöker fastna i någon tv-serie men ingenting tycks fånga mig riktigt. Kanske är jag bara inte på humör? Så kan det ju vara ibland.

Jag hittade den här bilden från förra helgen. Då hade vi vårt första balkonghäng och dom här två barnen va. Jag orkar inte hur roliga och sköna dom är. Här har dom ekiperat sig själva och det är som att dom har castat sig själva till en en tv-serie. Heh, det borde finnas en tv-serie med dom här två. Den serien skulle bli episk. Nu får jag nöja mig (och tro mig att jag är så NÖJD) med att uppleva dom live varje dag.

...

Men hade det funnits en tv-serie skulle dagens avsnitt kanske hetat "mycket blod". För det är vad Greta säger ofta ofta ofta nu. Om hon trillar säger hon att det kommer "mycket blod" (fast det gör ju inte det, oftast kommer det inget blod alls), om hon tittar på mitt ansikte mycket närgånget och ser ... vad det nu är hon ser så säger hon med bekymmer i rösten "mycket blod". Det finns liksom inte någon situation där det inte kan vara läge att påpeka detta med "mycket blod".

Varifrån detta "mycket blod" kommer vet jag inte men om barnen hade varit en tv-serie är jag rätt säker på att vi hade fått reda på det. Manusförfattarna hade klurat ut det där lätt som en plätt. "Plätt" är för övrigt ett annat av Gretas favoritord/uttryck som hon roterar på. "Plätt" är kort för lätt som en plätt och sägs med en pigg tumme upp som förstärkning av vinnarkänslorna. Men okej nu känner jag att jag bara babblar, sådär som det kan bli, när man är rastlös och samtidigt trött. Så nu gör gör jag vad jag kan för att undvika tamburkoma här. Jag sätter punkt.