En annan favoritstund från helgen

Mmm. Den här bilden från i söndags skulle också mycket väl kunna aspirera på favoritstund under helgen. Den där stunden då jag och Katarina halvlåg i vår soffa, mätta och belåtna efter middagen, och tittade på inredningsbilder. Från barnrummet hördes våra fyra barn, gudsyskonen, och i köket stod Ulf och förberedde kaffe och fyllde diskmaskinen. Alltså. Det är så här jag har det när jag har det bra.

Livet va. Det handlar inte om att bada i turkost vatten, eller att äta sensationell mat på en bistro i Paris, eller att botanisera bland blommor i en handelsträdgård. Jag skulle verkligen inte ha något emot alla dom där sakerna med men det är på något sätt så självklart, instagramvänligt och allt det där. Men det är i dom här stunderna i vardagen: När det uppstår en harmoni i sakernas tillstånd, då alla är precis där de vill vara i just den stunden. Då känner jag livet i mig. Det där livet som är det som pågår precis hela tiden.

Noll sex femtio

Noll sex femtio vaknade vi i morse, eller snarare: då vaknade Greta och i och med det alla vi andra. Men noll sex FEMTIO!* Så nära noll sju något att jag kunde känna doften av det. Sovmorgon tut tut beep beep!

Och med detta tror jag att jag avslutar detta kapitel om sovning och sovtider för den här gången. Ska jag våga mig på en sammanfattning så lyder den så här: det finns ingen ordning. Under en vecka har Greta, för det är alltid Greta som vaknar först, vaknat mellan noll fyra fyrtiofyra och noll sex femtio. Det är bara att åka med. Tut tut beep beep igen. Fast utan utropstecken den här gången.

* Att det med den gamla tideräkningen egentligen betyder noll fem femtio försöker jag på alla sätt ignorera.

Senast vi var i viken blommade de japanska lyktorna

Jag tittade igenom mina mappar och hittade en massa bilder från senast vi var i viken. Då var det november och 2014 och på grannens tomt blommade de japanska lyktorna.
Låt oss ta en titt på hur vi hade det då:

Vi började vårt besök så som vi alltid gör. Vi tog en promenad.

På vägen hittade vi kantareller.

Och några kvarglömda blåbär.

Vi tog stigen genom det som förut var skogen (som egentligen var en massa sly och som nu är bortgallrat).

Ner till bryggan, som var bortplockad för säsongen.

Allt var väldigt höstigt den där helgen.

Olof hittade några kvarglömda lingon.

Dom smakade sådär.

Nere i viken var alla båtar borta. Upptagna för vintern.

Vi chillade lite på en bänk.

Sen gick vi hem och åt korv med bröd.

Och med lunch i magen gick vi sedan ut i skogen och hittade röksvamp (och kantareller).

Kantareller som vi gick hem och gjorde en toast av!

Sen bytte vi blad i vår månadskalender.

På kvällen tittade vi på tv och åt snacks.

Jag och Greta bjöd på hisnade cirkuskonster.

Ta-dah! 

Nästa morgon klättrades det lite i träd.

Och vi tog vägen ner till havet.

Där såg vi en ljusning i horisonten innan vi åkte hem till stan igen.
I helgen är vi där igen, fyra och en halv månad senare. Åh!

Veckans veckomeny vecka 14

Det är svårt att fatta men denna vecka går vi alltså in i april. April! Vad hände med det första kvartalet av detta år? Poff! så var det borta. Och så blir det påsk. Fyrklövern kommer att fira den ute i Hummelviken och det blir årets första besök till stugan. Hoppas att den mår bra lille stugobert och att vi får ett okej väder i alla fall. Min vegetariska ambition får sig en liten knäck denna vecka av påskfirandet som blir helt sill- och grillkoncentrerat men okej, jag planerar att kompensera detta med att välja det vegetariska alternativet vid lunch.

Hur som helst. Så här ser veckans veckomeny för vecka 14 ut:

Veg: Quornfärsgryta
Veg: Halloumistroganoff
Veg: Potatisbullar med rivna morötter och lingonsylt
Japansk lax med risnudlar
Påsken i viken:
Grillade ribs från Texas Longhorn
Grillat lamm med potatispaj
Silluncher x 2

Hepp hepp! Tut tut!

Minnesvärda saker från helgen som gått

Det har varit en fin helg det här. Vid nattningen ikväll insåg jag att vi har lämnat den senaste tuffa perioden bakom oss. Den som fick mig att bli lite matt vid blotta tanken på att vi fyra skulle vara tillsammans en hel helg. Men så är det inte nu. Vi har inte lika många konflikter som för bara ett litet tag sedan, barnen klarar sig själva mer och mer och är inte lika krävande längre. Det kommer naturligtvis att komma nya utmanade passager i vårt gemensamma liv men just nu har vi det rätt fint tillsammans.

Den här helgen har vi:

• Testat några olika cykelkärror och vi närmar oss ett beslut. Jag återkommer med utvärdering och reflektioner när vi väl köpt och använt kärran ett tag.
• Tittat på Frost för första gången. Olof kroknade efter ungefär trettio minuter och ville hellre gå ut på gården och leka (det fanns ju daggmaskar där!) så då gjorde han och pappan det. Greta var väl inte superintresserad hon heller hela vägen ut men jag, JAG var helt fast. Så fint slut! Systerskap! Och hur kul att höra sin vän/kollega göra en av rösterna? Så knäppt.
• Hälsat på min bror med familj. Greta lekte och lekte och lekte med sin kusin Lilys dockskåp och små luddiga kaniner (kan det ha varit dom som kallas Sylvan?) vilket var mycket rart och roligt att se. Hon är inte superintresserad av leksaker annars.
  
• Haft min vän Katarina och hennes barn Emil och Moa här på middag. Olof och Greta är så himlarns förtjusta i sina gudsyskon och kärleken är ömsesidig och stark. Både Emil och Moa tar så fint hand om Oggi. Dom leker med dom, busar, kramas och tar sig an dom på deras nivå. 
  
• Svimmat upprepade gånger på grund av hur fint det har blivit med tapeten i vårt vardagsrum.
• Tittat på många avsnitt av nya favoritserien Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix.

Det enda som stör mig lite är att jag har förlorat en timme. Det hade jag inte riktigt råd med detta år känns det som. Men on the flip side så vaknade Greta noll sex femtio med den nya tideräkningen och allt som är efter noll sex noll noll är ju bra så ... Ja, vi får tacka sommartiden för denna positiva post i statistiken.

Åh! Och den bästa stunden under helgen, ja eventuellt denna:

♥

Noll sex noll fyra

Ordningen är återställd! Allt efter noll sex noll noll är som en sovmorgon så hurra för det. Dock att jag är trött som fasen idag i alla fall? Ja, just det ja, jag drack ju champagne i flådig bar igår och kände mig som en vinnare som inte hade några som helst tankar på morgondagen. Så här i efterhand var det lite dumt men fy så härlig jag kände mig där jag satt med min vän Anders som jag inte träffat på alldeles för länge. Det var några väl spenderade timmar ska jag säga. Dessutom: Självförvållad trötthet är något helt annat än en påtvingad sådan. Ikväll blir det dock en tidig kväll. Mycket tidig, så som det känns nu zzzz.

Titta! Vårt sovrum!

Vi har flyttat runt en del saker här hemma och så här ser delar av det resultatet ut. Nämligen vårt sovrum.

Det är ingenting som är nytt utan vi har bara bytt plats på en del möbler. De där lådorna som hänger på väggen kommer från ikea (om det är någon som undrar, jag brukar få frågor om dom).

En spegel har fått plats på väggen i anslutning till våra garderober och där är jag hej hej!

Dom här byråerna är jag så väldigt förtjusta i. I dom har jag och Ulf våra tröjor och byxor.

På väggen ovanför byråerna hänger följande saker: en keramiktavla som brukade hänga på väggen hemma hos min mormor, ett foto på Olof och Greta när de är bara några dagar gamla, en kalender, och tre prints: ett från House of Rym, ett från Moderna museet och ett som jag fått i present av min vän Katarina.

Bredvid vår säng har vi ställt in ett skåp i obehandlad furu. I det har vi allt vårt sänglinne nu för tiden.

Och istället för sängbord har vi var sina stolar. Barnen på sängen har vi gjort själva, med viss assistans av ett läkarteam men generna är våra. I sovrummet har vi bara två saker kvar att göra. En stor grej som är att måla väggarna (det ser man inte på de här bilderna med det är så ohyggligt fult tapetserat i det här rummet att usch) och en mindre är att hitta ett nytt överkast.

Noll fem tio

Jag. Orkar. Inte.

Klockan tio över fem i morse vaknade jag av det sjukaste ljudet jag någonsin hört. När man är sådär halvt i sömnen är det lätt att fantasin eskalerar men det där var verkligen ett ljud som hämtat ur en domedagsfilm. Högintensivt, monotont, ekande och jättehögt. Med kaninpuls smög jag upp för att möta mitt mer riktiga, vakna, jag i hallen och när jag gjort det var det med mer ilska än rädsla i steget som jag stampade iväg till fönstret. Och hade det inte varit för att mina ögon var så igenmurade av enorm trötthet hade jag kastat onda ögat på gatsopningsbilen som åkte fram och tillbaka på vår gata. Det var när den passerat vår korsning som det bildades en märklig ljudtunnel med eko och bakljud och gud vad jag inte orkar förklara skiten, men det var vad det var. Skit. Jag fattar ju att de bara gör sitt jobb etc men känslan just då var egoistisk: varför just idag? Varför just vid den tiden just vid oss?

Sen hade jag svårt att somna om. Vid fem över sex kom Olof in i vårt sovrum och frågade efter sin napp och sin kanin. Han bad också om att jag skulle flytta på mig för det blev lite trångt i vår säng nu när vi skulle vara tre i den. Ganska gulligt sagt, men nej Olofen, jag flyttade inte på mig.

Strax innan sju vaknade Greta.

När stjärnorna står rätt så är det den sista punkten i den här historien (att inte bara Greta utan att vi alla vaknar strax innan sju) som blir bärande. Men inte idag. Just nu är det ett sabla virrvarr på min stjärnhimmel och idag är en sån där dag då även mitt kaffe behöver en kopp kaffe (som min vän Camilla skulle sagt det på Instagram).

5 x torsdag (med ett lila tema)

Efter en sån seg morgon som jag hade passade det perfekt att spendera en del av denna arbetsdag på Moderna museet. Jag åt lunch och tittade på konst och blev rätt så förtjust faktiskt.

Med ett enormt intresse och stor entusiasm läste jag det faktablad med tillhörande intervju om utställningen samt konstnären. Men. Fattade ingenting :/ 

Jag gick sedan vidare hit för en cappuccino.

Samt tog en bild på Stockholms kanske snyggaste toalett.

Som var kittad med den ljuvligaste bukett man kunde tänka sig. Alltså syrener. Marry me! Ja, så gick det till när den här torsdagen rätade upp sig.

Noll fyra fyrtiofyra

Greta kom in till mig klockan 04.44 i morse. Hon brukar dyka upp i vargtimman lite småledsen och i behov av en kram. Jag tror att hon går igenom en period med mycket drömmar just nu. Lite otäcka såna också. Det är begripligt, hon hittar nya nycklar till språket hela tiden och jag läste en sån fin sak om utveckling: att varje steg som barnen tar i sin utveckling är ett steg mot självständighet men också ett steg från oss föräldrar. När barnen lär sig att gå eller prata så är det en berusande frihetskänsla (lyckan som strålar om dem under dagarna) men också en ångestladdad insikt om att dom kan ta sig från oss (nattingstjorvet och mardrömmarna om kvällarna och nätterna). Det låter logiskt.

I alla fall.

Oftast går det till så att hon kommer in i vårt sovrum där jag möter henne i en kram och så lägger jag henne mellan mig och Ulf. Då brukar hon trassla in sina händer i mitt hår, sucka nöjt "mamma!" och somna om.

Så blev det inte i natt.

Från noll fyra fyrtiofyra fram till strax innan sex var hon kissnödig, törstig, i behov av plåster pga hade råkat stöta huvudet mot väggen när hon skulle lägga sig ner med resultatet "MYCKET BLOD!" så det blev en del dividerande runt detta. Hon förstod nog ändå att det var för tidigt för hon försökte verkligen somna om. På mig. Vid mig. Ovanför mig (därav vägg-mycket-blod-incidenten). Men det gick bara inte. Vid sex gick hon upp med pappan och jag fick sova en timme till men det är som att man inte kan tillgodogöra sig den sömnen som man får efter att man har varit vaken precis innan gryningen. Och den förlamande dumheten som tar hjärnan i besittning efter ett sånt här nattpass alltså. Nej, den är inte en av favoriterna i känslospektrat. Det kan jag inte påstå nej.

Mycket blod!

Till Gretas repertoar av favorituttryck vill jag addera "mycket blod" och det känns verkligen som att jag redan har skrivit om detta men äh vad tusan, det är värt att upprepa? Eller? Så här: snälla, stå ut med mig. Om några år kommer allt detta vara över och då kommer vi titta tillbaka på den här tiden och ba: saknar! Eller nä. Det kommer vi inte men hur det nu än kommer att bli så står jag här med faktumet att jag har svagt minne och en oerhörd förmåga att upprepa mig.

I alla fall.

Förutom att Gretsky säger "Greta ledsen" och även "mamma ledsen" – då hon kommer fram till mig och lägger huvudet på sned och bekymrat frågar "mamma ledsen?" och jag svarar "nej, mamma glad" och hon säger igen "mamma ledsen?" och upprepar denna fråga tills jag till sist säger "ja, mamma ledsen" och först då blir nöjd och kan ta sig vidare – så säger hon alltså "MYCKET BLOD" minst tusen miljarder gånger om dagen. Det kan vara när hon ramlar, när hon stöter i saker, tar på sig kläder, Olof tittar på henne etc osv. Ganska ofta är den enda lösningen på allt detta blödande att hon får ett plåster. Då är "Greta bwa" igen.

Resultatet är att hon är ständigt ganska omplåstrad eftersom varken jag eller Ulf väljer just denna av dygnets alla konflikter samt att den ju är ganska gullig den här plåsterfasen. Faktiskt.

Tapetsering: aktiverad

Oooh! Och detta projekt har också inletts där hemma. Pirr! Pepp!

Fläskfilé tonnato

Jag älskar den italienska rätten vitello tonnato som är kalvkött skuret i tunna skivor som serveras med en sås gjord på tonfisk. Det är en blandning som på papper låter helt knäpp men i verkligheten är helt otrolig. I den här varianten gör man rätten med en marinerad fläskfilé och det blev faktiskt sensationellt bra. Till och med barnen åt av detta vilket förvånade oss på ett sätt (att de gick med på att prova något nytt som detta) men inte på ett annat eftersom det var så vansinnigt gott!

Jag gjorde marinaden på morgonen och lät filén marinera i kylen över dagen innan jag satte in den i ugnen på eftermiddagen. Det tog bara cirka 30 minuter för den att bli klar så det är inte någon långkörare detta. Under tiden mixade jag såsen. När köttet svalnat skar jag det i skivor och sedan åt vi den som den är, med såsen och de rekommenderade tillbehören och wow. Wow.

FLÄSKFILÉ TONNATO
För ca 3-4 personer, tid ca 30 minuter.

400 g fläskfilé
Marinad:
1 vitlöksklyfta, pressad
3 msk olivolja
1 msk kinesisk soja
1 tsk honung
2 msk vinäger
salt och peppar
färska eller torkade örter (jag tog frysta herbes de provence och timjan)
Tonfiskröra:
1 burk tonfisk (225 g)
3 msk kapris
1 msk slätbladig persilja
6 msk majonnäs
salt och peppar
Till servering:
Kapris
Citron
Olivolja

Gör så här:

• Putsa filén och lägg i en skål. Blanda ingredienserna till marinaden och häll över. Låt marinera minst 15 minuter men gärna över natten.
• Sätt ugnen på 125 grader.
• Stek fläskfilén hastigt i en stekpanna så att den får färg. Lägg den sedan i en ugnssäker form, stick i en ugnstermometer i den tjockaste delen på fläskfilén och stoppa in formen i ugnen. Filén ska nå mellan 65-67 grader.
• Mixa tonfisk med sin olja, kapris, persilja och majonnäs. Smaka av med salt och peppar.
• Skiva köttet tunt och lägg upp på fat.
• Servera med tonfisksåsen, lite extra olivolja, kapris och citronklyftor. Gör gärna en sallad till.

Receptet kommer i original från ett nummer av Elle mat och vin.

Ekodeotest ett (eller egentligen tre men vem räknar?)

Det har inte ens gått en vecka sedan jag flashade min svettiga armhåla och nu är jag där igen. Kanske är detta ett tecken på en galopperande gränslöshet eller så håller jag på riktigt på att bli Kvinnan Med Fria Armhålor? Säg åt mig om jag trillar över kanten är ni snälla.

Men sedan jag skickade ut mitt rop på hjälp förra onsdagen så har jag faktiskt hunnit köpa och testa en ekologisk deo. Dagens början heter den och den har funkat utmärkt! Så sent som i morse sa jag till Ulf att jag nog hade fel och att det där med ekodeo ändå var något som funkade även för mig.

Klipp till jobbmötet idag.

Jeez oh lordilord hur jag kände hur CD-skivorna formades i mina arma armhålor. Som tur var jobbade jag med en mycket bra kollega som jag delar diverse ekodeoarmhåleerfarenhter med så jag kunde helt ogenerat ta bildbeviset. Klohanden och det otippat äkta leendet tar kanske lite fokus från svettfläcken men jodå, vad den är där.

Men. De övriga dagarna har den funkat utmärkt. Det har den verkligen. Kanske hade jag på för lite deo i morse? För det vill jag föra till protokollet att den är svår att applicera pga enormt vattnig konsistens. Alltså den skvätter! Men. Den funkar väldigt bra för dessa två mycket vettiga och insatta personer – Ekomamma i stan och Naturligt sygg – så kanske är det bara jag? Behold for I am mrs sweatalot.

Aja. Nu ska jag testa att göra en egen variant också. Återkommer.

Titta! En mobil till barnens rum!

Barnens rum har blivit så himlarns mysigt och det senaste tillskottet till detta är denna mobil.

Ulf gjorde den av tre bollar som vi har haft hängande både här och där i rummet, lite snöre och några blompinnar. Bollarna köpte vi i Köpenhamn för snart två år sedan med tanken om att göra just en sån här mobil, så när jag får det att låta som att den är en rätt enkel grej att få till så är det alltså en rätt kraftigt överdriven förenkling från min sida.

Hur som helst så älskar jag den! Och faktumet att Ulf är så fixig. Jag är ganska bra på idéer men betydligt sämre på utförande.

Så Ulf kompletterar mig på den punkten och det älskar jag också. Älsk älsk älskar!

Minnesanteckning om potträning och blöjor och sånt

Varning för totalt ointressant inlägg om man inte är typ förälder till Olof och Greta. Men eftersom jag av erfarenhet* vet att jag inte kommer att komma ihåg något av detta om bara ett par månader eller så så gör jag här en liten minnesanteckning om hur det står till på blöj/pottfronten här hemma. 

Greta nu nästan helt blöjfri. Sedan några dagar tillbaka sover hon utan blöja och har bara en när hon är ute på förskolan. När vi åker på utflykter etc är hon utan och det funkar väldigt bra. Hemma kissar hon på pottan och säger till oss så att hon får hjälp med papper. Hon poopar i toaletten och sitter då på en sån där extraring. Under en kort period försökte vi använda enbart ringen men Greta är så liten att hon har svårt att komma upp på toaletten själv och när hon behövde vår hjälp för att kunna kissa ledde det till ett par olyckor. När vi gick tillbaka till att använda bara pottan slutade även olyckorna.

Olof är fortsatt helt ointresserad av att sluta med blöja. Han går på pottan ibland (och har gjort både ett och två) men blir helt förtvivlad när vi försöker peppa honom att vara utan. Planen är att få honom att sluta till sommaren när vi flyttat ut till landet. Typ. Om han inte får ett il och blir inspirerad av att Greta har slutat? Vi får se hur det går. Men sån här är statusen nu i alla fall.

Förskolan vill att Greta slutar med blöja helt först när det blir vår och de kan ha med en potta till parken, tror jag? Det får jag kolla upp. Hon verkar dock inte ha några problem med upplägget att ha blöja ibland och vara utan mesta tiden utan accepterar och förstår att det är så här. På förskolan säger dom att hon är helt självklar med sina toalettbesök vad nu det betyder men jag tolkar det som något positivt.

Att hon har slutat beror på att hon har varit redo. Vi märkte redan förra sommaren ute på landet att hon förstod konceptet av vad det innebär att vara kissnödig och att kunna kontrollera när och var man uträttar sina behov. Vi har inte peppat henne något direkt utan bara varit lyhörda och det har ju fungerat väldigt bra.

Det blir spännande att få Olof blöjfri. Det känns som att han kommer att bjuda oss på en del utmaningar men det är vi redo för. Jag är hur som helst glad att vi kan göra det så här. I deras egen takt och en i taget.



*Bara under den senaste veckan har jag träffat två tvillingföräldrar som befunnit sig i olika stadier av panik över livsläget. Den ena hade tvillingar på sju månader som aldrig sov och den andra ett par på fjorton månader där livet bara handlade om transportsträckor fram till dygnets alla jädra måltider. Jag försökte säga något klokt, jag som är ute på andra sidan (visserligen med andra typer av problem men ändå) men insåg att jag inte minns ett skvattans skvatt. Jag kom inte ens ihåg att tipsa om min egen blogg där jag ju varit ganska noga med att ålderskategorisera våra två första år för jag tänker att där måste det ju stå en massa erfarenheter och upplevelser? Allt det där har jag planer på att läsa när jag blir gammal. För att minnas. Åh, som jag kommer att minnas då.

En söndagslunch med kategorisering av djur och fiolspel

Det här är Missy. Hon är en av de ståtligaste katterna jag vet.

Det här är Olofen. Han försökte smyga sig på Missy men det gick ju inte. Han har inte lärt sig än att sådana manövrar är helt utan prognos till att lyckas.

Det var en ganska så grå och tråkig söndag i Stockholm igår. Men det gjorde oss inte det minsta för vi hade gjort planer med min faster om att åka till henne för lunch osv. 

Vi började med att sortera djuren som barnens gudmor, alltså min faster, har i en liten väska. Kategorierna var: djuren som lever i vatten, de som lever i Afrika samt bondgårdsdjuren. Och ödlorna, vad säger vi om ödlorna Stefan? Sista kategorin var dinosaurierna.

Samtidigt visade Greta tecken på att intressera sig lite för Barbie.

Min faster bor så otroligt fint i en hyresrätt på Södermalm och det här är drömmen va. Drömmen!

Efter en stund var det dags för lunch. Den var underbar men fick se sig aningen utkonkurrerad av en liten charmig en.

Nämligen Sigge som var nyfiken på vad Oggnog hade ställt till med.

Efter att vi hade ätit klart fortsatte livet så här otroligt vackert.

Barnen lekte.

Och Greta vet att det är Nina som bor på 4:an (i Bolibompa är det så).

Sen fikade vi ett gäng chokladbollar som jag och barnen hade gjort på förmiddagen.

Efter fikat plockade Maria fram sin fiol och Olof fick spela.

Och jag och Greta fick också prova på innan Maria spelade några sånger för oss. När vi skulle åka hem vägrade barnen och det var första gången som det har hänt. När jag och Ulf gick ut i hallen och tog på oss kläderna satt barnen kvar vid faster Maria och kastade slängkyssar. "Stanna här" sa dom. Efter en stunds övertalning gick de dock med på att följa med oss hem så pjuh!
Allt som allt hade vi en mycket bra söndag hemma hos gudmor faster Maria.