Det blev mer av ångest- än drömscenariot i simhallen. När vi kom fram, en kvart efter öppnande, var det redan smockfullt i alla bassänger. Alla mina instinkter sa åt mig att jag borde fly, för att befinna sig halvnaken bland femtiotusen andra människor där det samtidigt pumpas hög musik pga vattenaerobicspass i poolen intill, det är så nära helvetet man kan komma för en med så klena nerver som jag har.
Men så såg jag glittret i Gretas och Olofs ögon. Den helt oförställda glädjen av att känna vatten runt sina armar och ben. Och plötsligt befann jag mig i någon slags zon. En zon där allt annat än Oggi tonades bort och jag svär, jag kände hur jag blev en ny sorts kvinna. En sån som gör vad tusan som helst för att få se det här glittret i mina barns ögon. Till och med står halvnaken mitt bland tusen andra vuxna som bara har ögon för sina barn. Touché ångesten!
Det är väl inte så att jag längtar efter att få göra det igen. Men fler turer till simhallen på en helg? Amen kanske. Det är inte en helt stängd dörr i alla fall.
Om några veckor öppnar den nya renoverade och utbyggda simhallen i Sumpan (precis vid tunnelbanan i Duvbo). Vi som har gångavstånd dit ser förstås fram emot det, men även från västra Kungsholmen är det en smidig kollektivresa. / Helena
SvaraRaderaÅh vilket bra tips! Tack för det!
RaderaOm ni orkar ta er ut hit finns det en helt ok småbarnsavdelning och alltid rätt lugnt med folk, särskilt om man är på badet vid 10-tiden. Dessutom kan man få lunch här efteråt. :)
SvaraRaderaVilket erbjudande! Det tackar jag/vi ja till på stående fot!
RaderaJa! Vi får boka in nåt! I lämplig kanal. :)
RaderaVad jag önskar att jag var lika modig som du! Jag vägrar ett besök pâ vârt badhus för jag vill inte visa mig i bikini. Det är sâ löjligt och bara förstör för mig för jag älskar ju att bada. Men jag tycker jag är blek, lite finnig och alldeles för tjock och har för mycket celluliter. Pâ sommaren gâr det bra för det känns inte lika intimt och jag vet att jag inte kommer träffa alla de andra mammorna i klassen. Men vem tror jag att jag är. Vem tittar pâ mig! Och jag avskyr stimmiga bassänger och att bli sparkad i revbenen av alla som simmar förbi mig för att jag bröstsimmar lângsamt. Tycker det kânns varmt, klorerat och stressande. Tala om fobi! Vad jag önskar att jag var lika modig som du för jag älskar ju att bada egentligen och när jag var yngre och snyggare simmade och bastade jag ofta! Men jag tänker inte ens lova att jag ska ta mig dit. Vi fâr vâl se!
SvaraRaderaJag förstår vad du menar med skillnad mellan sommarens bad på tex en strand i jämförelse med en simhall på vintern. Till stranden kommer man klädd och klar och har gott om utrymme vid sin filt - bara en sån sak: man har en filt, en plats att dra sig tillbaka till. I simhallen är det inte alls så.
RaderaMen om jag ska peppa dig lite så finns det två saker att tänka på:
1. det finns olika tidpunkter att gå till simhallen på. Att gå dit på en helg = inget jag väl rekommenderar direkt om det inte är för någon annans skull. Men på vardagar = inte alls så många där och rätt trevligt.
2. Sedan tänker jag att det finns badhus med mer variation på kroppstyper och att man kanske kan försöka välja ett sånt? Där jag var fanns nog alla storlekar representerade men jag är inte säker eftersom det här intima som du pratar om nog är något som vi alla upplever, och det gör att man liksom inte tittar sig så mycket omkring.
Nu bor ju jag i en stor stad och sannolikheten för att jag ska möta någon jag känner på badhuset rätt obefintlig.
Jag säger ändå HEJA DIG! Ge det ett försök. Du verkar ju tycka så mycket om att bada och det vore så sorgligt om du inte unnade dig ett bad.
Kram<3