Tandtombolan

Jag har skrivit om detta förut vet jag. Den här till synes slumpmässiga ordning som Olofs och Gretas tänder kommer i. Festligast var det ju när Greta inte fick sina framtänder i den övre käkraden utan de två vid sidan om. Hennes två små huggtänder roade oss under hela sommaren och en god bit in på hösten. Nu har hon sina två framtänder, och lika så fyra tänder i den nedre tandraden. Att de växer lite hit och dit och mest ser ur som en katastrofbild från där en storm dragit omkull en skog, nej, det är en annan sak.

Under den senaste veckan har även Olofs två tänder vid sidan av hans två små piggar i underkäken tittat fram. Och. Märkte vi idag. En kindtand! I den övre käken mitt på hållet ungefär. Han har varit mycket grining under ett par dagar och nu förstår vi precis vad det har berott på. Han har spelat lite för ivrigt på tandtombolan och nu rasslar det fram tänder. Utan logik. Utan estetiskt värde. Men fram kommer dom. Och visst måste det göra ont när tandkött brister. Varför skulle annars tänderna där emellan vänta?

Edit: heh! Influerad av Elisabeth i kommentaren här nedan kände jag efter i Gretas mun och hittade inte mindre än TRE kindtänder! Även dessa asymmetriskt utspridda i överkäken. Så klart. Annars skulle det inte vara mitt barn.