Det var ju den tredje advent i söndags och vi hade den här gulliga på besök. Elias dvs.
Och hans föräldrar David och Anika. Dom är två av mina favoritpersoner i hela världen.
Vi åt lunch från den nyöppnade fiskdelikatessen tvärs över gatan och sedan fikade vi.
Olof passade på att mysa lite med Anika. Han är mycket förtjust i henne.
Samtidigt lärde Greta Elias hur man klättrar.
Det gick jättebra!
Sen började det rekordgulliga: Greta fick en kram.
Och hon blev ganska så nöjd.
Och även, kanske, lite kär?
Olof anslöt och de tre klättrade lite till.
Och så en kram till.
Sen kan man säga att Greta hade ganska noggrann koll på var Elias befann sig efter det där kramkalaset. Runt hörnet stod jag med handen för bröstet där jag försökte stilla mitt rusande hjärta. Det här kan vara det gulligaste jag varit med om i år. Det måste vara det gulligaste jag har varit med om. Punkt. Att barnen har börjat kramas! Åh!
Är det inte lite väl normerande att påstå att din dotter skulle vara kär i lekkamraten? Kan man inte bara sluta efter det glada konstaterandet att de tycker om att umgås utan att lägga till ytterligare en dimension där man heteronormativt läser in att det skulle röra sig om den inte helt okomplicerade känslan "kär(lek)"? Snälla var inte så begränsande mot din dotter och så tidigt i hennes liv (ta dig rätten att) definiera hennes relationer med med andra.
SvaraRaderaDen heteronormaliserande tanken om Gretas kärlek till sin lekkamrat ligger i din betraktelse och din värdering av mina ord. Jag tror inte att Greta vet vad kär är eller att hon vet någon skillnad mellan hetero och homo. Inte heller mellan pojkar och flickor för den delen. Vad _jag_ vet är att hon är dödskär i sin faster och att hon även blev förtjust i Elias (och hans kramar). Om du läser min blogg regelbundet eller känner mig det mista lilla så skulle du veta att när det gäller just såna saker som heteronormativitet så är det inte något du behöver oroa dig för det minsta.
RaderaAtt jag tar mig friheten att kalla Gretas förtjusning för kärlek är för att det var så jag uppfattade henne. Plus att jag är en sucker för kärlek - hur den än ser ut.
Jag skulle i min tur vilja be dig att inte kommentera anonymt när du är inne i min blogg och kommer med tyckanden, analyser och önskemål. Det känns inte rättvist. Du vet så mycket om mig men jag får inte veta något om dig.
Dessutom är det så att båda barnen är för små för att förstå orden kär, men att de kan _känna_ kärlek är jag inte det minsta tveksam om.
Hear, hear, bra svarat på den trista kommentaren Erika! Själv satt jag bara och sa naaaw när jag såg bilderna, så himla söta ju :-)
RaderaDet är väldigt positivt att du inser att din dotter inte förstår vad det innebär att vara kär och allt det andra du nämner. För det är ju andra i barns närhet och omgivning som visar och lär barnen att förstå och "sätta ord" på allt runtomkring dem. Jag har läst din blogg många gånger - en väldigt fin blogg med trevlig ton och vackra bilder. Det är ett rent nöje att ta en kort paus från min egen vardag och se hur ni lever ert liv, få tips på spännande recept eller inspiration till framtida resmål. Min kommentar var inte menad att vara ett påhopp eller ”trist” – tvärtom kändes det som om jag påminde en fin människa något som den kanske inte alltid reflekterar över.
SvaraRaderaJag tycker att mycket av det du skriver ofta är heteronormativ – vilket inte är konstigt då det är normen. Men jag ser också att du är väldigt accepterande och ”open minded” så det var inte alls så jag påstod att du på något sätt är inskränkt eller medvetet styr och behandlar dina barn på ett heteronormativt sätt. Jag tror mycket väl att du reflekterar över exempelvis normativitet och könsroller mycket mer än vad människor gör i överlag. Inlägget i din blogg är väldigt fint och man ser verkligen barnens förtjusning för varandra och leken – dock tycker jag att påståendet om att hon skulle vara kär är överflödigt och därav min kommentar.
Jag ska – eftersom du ber mig om det – avstå att kommentera inläggen i din blogg framöver. Ett tips om du vill undvika anonyma kommentarer i framtiden är att ändra inställningarna så att anonyma kommentaret inte blir möjliga. Du måste dock vara medveten om (vilket jag verkligen tror att du är) att när du frivilligt skriver och lägger upp bilder på nätet så gör du det möjligt för allmänheten att tycka, analysera etc. vare sig de uttryckligen gör det i kommentarsfältet eller inte. Du låter frivilligen allmänheten få stort insyn i ditt liv och gör det möjligt för de som vill att ”lära känna” dig eller den bild av dig du speglar. Du känner inte mig och jag har ingen önskan om att du ska göra det heller. Jag väljer, precis som du, hur mycket av mig själv jag vill lämna ut till andra. Det är absurt att argumentera kring rättvisa här.
Jag hoppas verkligen inte att mina kommentarer väcker obehag eller lämnar något negativt avtryck, det är inte alls mitt syfte. Jag önskar dig och dina nära bara väl och är egentligen bara tacksam över att du delar med dig av ditt liv och dina erfarenheter så öppet som du gör. God jul och gott nytt år!