En lunch på Moderna museet och promenad på Kastellholmen som ju visade sig vara en helt förtjusande liten holme

Det här måste vara en av Stockholms vackraste utsikter. Det är från Moderna museets restaurang och i tisdags var vi där.

Det märks att det börjar närma sig semestertider. För restaurangen som alltid brukar vara proppfull med lunchgäster innehöll mest några pensionärer, turister, flanörer och en och annan kulturtant. 

Vi hade som ni redan förstått norpat ett fönsterbord men det var den lilla flickan vid bordet intill som tog det mesta av min uppmärksamhet. Så himlarns gullig. Och fransk.

Jag hade också en gullig tjej vid mitt bord. Världens gulligaste faktiskt.

Olof var på ett strålande spexigt humör. Hans bästa just nu är att skaka på huvudet. Man kan säga att han gör det mest hela tiden. Jag gissar att han gillar känslan av att bli lite yr?

 Lunchen var så där bra som den alltid är på Moderna.

Ulf var stilig och jag kär. Nu var det visst dags att gå vidare.

För det hade blivit dags för barnen att sova en liten stund. Vi gick ut till Kastellholmen.

Det var första gången för oss och vilken holme! Så idyllisk.

Vi hittade många ställen där vi gärna skulle ha flyttat in om vi fick.

Som det här huset till exempel. Hej hej hade jag vinkat från ett av de två märkligt men rart placerade takfönstren.

Amen ni ser ju idyllen.

Den här idyllen tog liksom aldrig slut. Båtar åkte förbi. Skratt och tjut från Gröna lund ekade över sjön. Romantiska par var kära på klipporna. Om jag säger att det dessutom kom dragspelsmusik så tror ni mig nästan inte va? Det blir liksom FÖR idylliskt då.

Men jo då. På en bänk satt en kvinna och spelade dragspel. Hon hade feeling. Som synes.

Det är som att livet blir lättare såna här dagar inte sant?

Vi vände om från toppen av Kastellholmen och började gå tillbaka.

 Vi gick via Gröna gången som är så lätt att förälska sig i.

 Barnen hade vaknat och var på gott humör.

 Vi gick tillbaka till museet för nu var det nämligen dags för barnens mellanmål.

Men så vidare värst intresserad av att äta var dom inte.

 Dom ville mest trissa upp varandra.

Träna på balansen.

Leka titt-ut.

Och inspektera vagnen så klart. Alltid inspektera vagnen.

Jag har sagt det förut men oh vad jag är förtjust i Moderna museet med barn.

Efter att de flesta vrår och ytor av den här lilla delen av museet var utforskat var det dags för utställning. Men det får jag berätta om sen för att det här inlägget inte ska bli världshistoriens längsta.