Morkullan! Jag har hört morkullan!

Jag får vika mig. Ulf hade nog rätt förut. För igår hörde vi morkullan! Jag med alltså. När vi hjälptes åt att hänga tvätten, sådär vid elvatiden igårkväll, hörde jag plötsligt mop mop mopkvitt! Så en gång till: mop mop mopkvitt.

Jag har alltså hört morkullan och är mycket mallig över det. Jag längtar så tills att jag får berätta det för Stefan och Juliana. De två som jag tror bryr sig mest om detta stora.

En morkulla. Ja jag säger då det. Den här viken bara fortsätter att leverera.