Vackra ord om kärlek från Dag

Tittar ni på den norska tv-serien Dag? I just det här ärendet spelar det inte någon roll. Ja, om ni inte vill riskera att känna att jag avslöjar för mycket? Egentligen är inte jag en sådan som tycker att man kan göra det. Spoila alltså. De tv-serier eller filmer som inte klarar av att man berättar om dem är inte tillräckligt välgjorda i så fall. Så ser min aningen snorkiga inställning ut. Jag är dock inte själv skaparen av dessa tankar. De kommer från en av mina lärare som jag hade när jag läste film. Han sa att "en film som inte är värd att se två gånger är inte värd att ses en gång ens". Jag håller med om det till fullo. / Parentes: Naturligtvis finns det undantag. En hel genre till och med: deckare, mordmysterier osv. Filmer och serier som bygger på att pusselbitar ska läggas på plats tjänar naturligtvis inget på att få mördaren eller mysteriet avslöjat i förväg. Men alla andra filmer, böcker, tv-serier. Spoila på säger jag. Slut parentes. /

Men nu kommer jag visst från det jag egentligen vill ha sagt. För det är ju Dag, denne Dag som jag följt i tre säsonger nu på SVT Play som skulle visa sig spela huvudrollen i de vackraste orden om kärleken jag hört på länge. Kanske någonsin? Serien är så fin på det sättet. För ser man bortom allt bacon och pulande så finns ett manus som är välskrivet och som så precis kan formulera så mycket av det som är svårt att fånga. Som i avsnittet jag såg igår. Åh.

Precis så är det.