Åh, jag hade en sån himla bra kväll igår. Den började med att jag gick till min absoluta favoritrestaurang i
Vasastan.
Där träffade jag
Katarina. Nästan alltid när vi ska gå ut och äta hamnar vi på
Wasahof. Det är liksom vårt ställe kan man säga. Jag älskar att vi har ett ställe som är vårt. Vi har bestämt att vi ska fortsätta att gå hit tills de måste rulla in oss i restaurangen. Och ut för den delen.
Katarina är en sån där bra person som alltid har med sig presenter. Den är ljuvliga nipperasken fick jag av henne igår. Bara så där. Utan någon särskild anledning.
Efter att jag öppnat paketet granskade vi menyn medan vi sippade lite på var sitt glas vin. Den här granskningen av menyn är lite spel för galleriet. Ganska så ofta vet vi exakt vad vi ska äta redan innan. Men okej. Det är ju ganska trevligt att sitta med menyn och "fundera".
Jag valde kräft- och räkröran med löjrom till förrätt.
Och råbiff till huvudrätt. Katarina valde som alltid krabba till huvudrätt. Kvällen innan vi skulle ses fick jag ett sms från henne där det bara stod: "Krabba krabba krabba".
Alltså man kan ju inte göra annat än att älska den här kvinnan. Inte ens ett telefonsamtal kan ta bort hennes iver över krabban.
Till efterrätt tog vi in varsin chokladtryffel, som var så där perfekt rik och fet och chokladstinn i smaken. Till det drack vi portvin. Katarina sjöng portvinets lov och det är ju bara att instämma. Portvin är =
the shit alltså.
När vi skulle gå stannade jag till och bara tog in atmosfären en liten stund.
Vi blev kvar lite utanför restaurangen för det var som att vi inte riktigt ville att kvällen skulle vara slut redan.
Vi tittade på de härliga människorna som satt i fönstret som drack champagne och åt ostron.
Sen hängde vi lite i porten intill Wasahof. Katarina drömmer om att bo där. Och det gör jag med. Drömmer om att hon skulle bo i Vasastan alltså. Vad fint vi skulle ha det då!
På vägen hem passerade jag
Vasaparken och tänkte mycket på att så länge november är så här mild är det ju inte så fel med "vinter".
Och på
Torsgatan spred
Peppars kulörta lyktor som alltid sitt trivsamma sken.
Nu är det bara två veckor kvar till dess att Peppar stänger för fyra dagars intensivt julpyntande. Fram tills dess har de kvar sin
crazy loco halloweenpyntning. Den stod jag och tittade på medan jag tänkte på hur jag allt som allt hade haft världens finaste kväll med Katarina på Wasahof.
Nu blev jag otroligt sugen på att gå på Peppar. Jag som gillar Margaritas, kryddstark mat och kött är naturligtvis särskilt svag för det stället. Och miljön är ju inte illa den heller. :-)
SvaraRaderaSedan måste jag väl erkänna att jag aldrig varit på Wasahof. Pinsamt, men sant.
Ååååh, jag längtar till Wasahof. Vi hade det så trevligt där jag och maken. Så ikväll blir det Moules Frites a´la casa bara för att minnas! Och så njuter jag av dina bilder så länge! Tack än en gång för det härliga restaurangtipset!
SvaraRaderaKarin
Då är det verkligen dags för ett besök Katarina! Wasahof är verkligen helt fab. Vuxet och varmt och trevligt och okomplicerat.
SvaraRaderaJag är så HIMLA glad att det blev ett lyckat besök för er Karin! Och att äta musslor hemma är verkligen inte fel det heller. Gud så gott! Förresten, har du testat dom ugnsgratinerade musslorna som jag gjorde för någon månad sedan? Om inte: det MÅSTE du göra. SÅÅÅÅÅÅ GOOOODAAAAA!
http://erikakanberika.blogspot.com/2011/10/en-helt-stralande-tisdagsmiddag.html
Åh det var en helt ljuvlig kväll! Det är något med den där nonchalanta och ändå väldigt omsorgsfulla servicen där, känslan av att var och varannan gäst är stammis och att skaldjuren är toppen (jag är göteborgare, så det är typ bara Wasahof och Melanders fisk som duger för mig).
SvaraRaderaJag tror att man kommer att finna oss där i all evighet. Och ja, jag räknar kallt med att en vacker dag bo som Astrid Lindgren. På nåt sätt. Somehow. Hmmm.
Heja dig! Vasastan! Vasastan! Vasastan!
SvaraRadera