Jag sitter på hotellrummet och väntar på att Ulf ska jobba klart. Han håller på med en annons för något företag och jag tittar ut över Köpenhamn och låter tankarna vandra som de vill.
Det är en disig dag. Trots att jag egentligen borde ha vidunderlig utsikt från mitt fönster ser jag inte någon horisont. Men jag ser hus. Och bilar. Och tåg. Och människor. Och cyklar. Jisses vad jag ser cyklar. De är ett cyklande folk danskarna. Det är de.
Snart är det verkligen jul tänker jag och funderar på hur det ska bli i år. Det här kommer att vara första julen i hela mitt liv som jag inte spenderar julafton med min mamma och pappa. Man kan väl tänka att det är på tiden, men det känns ändå lite konstigt. Här om kvällen fick jag en vision om att jag, Ulf, Lilla Äl och min faster skulle fira jul på landet tillsammans med hennes katter. Det var en fin vision som gjorde mig lugn och glad. Fridfull even. Kanske blir det så?
Genom fönstret ser jag kopian av Vasilijkatedralen som de byggt upp på Tivoli och jag börjar tänka på när jag och Ulf var i Moskva. Gud vad vi blev fixerade vid den där himla katedralen. Jag tror att vi gick till Röda torget varje dag under veckan vi var i Moskva bara för att se den. Vanedjur. Jo. Mycket så.
När Ulf är klar ska vi gå till SMK och COS. Idag jobbar vi nämligen med förkortningar förstår ni.
Jaha det här blev ju helt meningslöst bladder. Det lät mycket bättre i mitt huvud än vad det blev så här i blogg. Det är nästan så att jag vill be om ursäkt för att jag tagit upp det här utrymmet på Internet. Men det gör jag inte. För se, det är vad Danmark gör med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar