Finfrämmande i Hummelviken

Förra helgen fick vi så fint så fint främmande till Hummelviken. Det var mamma och Lilla Äl som kom på besök. Att få främmande är alltid kul tycker jag men extra myyys blir det när dom sover över och man får vakna tillsammans. Aldrig känner jag mig så nära människor som när jag får vakna med dom.

Min mamma är otroligt bra på så många saker. Hon kan till exempel allt om blommor, och det är hon som lärt mig laga mat. Och så är hon något av en jedi vid symaskinen.

Både jag och Lilla Äl gillar att laga mat men att sy och sånt. Nej tack. Då kapar vi hellre sly med motorsågen.

När vi sågat klart och staplat all ny ved gick vi in igen. Och där satt mamma fortfarande vid symaskinen. Så himla koncentrerad. Hjärtat ba: snörp!

Och i köket hittade jag Ulf som höll på med evighetsprojektet "rensa svamp". Svampen fick vi av Ulfs mamma och hennes man Kjell som varit ute en halvtimme i skogen. Det finns mycket svamp fortfarande här ute ska ni veta.

Okej. Vi gör en snabb recap: mamma vid symaskinen, Ulf vid diskbänken. Jag och Lilla Äl då? I soffan och fåtöljen med varsin god bok och gott te spetsat med amaretto. När jag tog den här bilden hade jag så mycket mysighetskänslor i hela kroppen att jag höll på att dö. Åååh! var allt jag kunde tänka och känna.

Plötsligt mitt i allt var duken som mamma hållit på att sy klar. Vilken tjusig duk va? Tack mamma!

Och nu ligger den på bordet och vi har precis kommit ut till Hummelviken igen. Den här helgen ska vi elda i en eldningstunna (som vi ska köpa av en kille som heter Magnus som bor i Västanvik), sy upp gardiner (ska Ulf göra alltså) och åka till Elgiganten och köpa en stereo (så att vi kan lyssna på musik här ute). Är det tänkt.