Köpenhamn i oktober

Åh, åh, åh! Snart åker denna lyxapa och hennes man och barn till Köpenhamn för en långhelg tillsammans. Vi planerar att bo på två olika lyrriga hotell, gå på ett Halloweenpyntat Tivoli, äta god mat och förhoppningsvis få med oss en eller annan fin designig grej med oss hem. Vi ska åka tåg ner och hem och jag gissar att det kommer vara lika delar spännande som ansträngande att resa med Oggi men som vanligt får vi känna att vi lever då jag och Ulf och det är alltid bra. Spela död kan vi göra när vi blir gamla.

Nu undrar jag om ni har några tips inför vår resa till den danska huvudstaden? Kanske någon restaurang som kan tänkas vara tillåtande mot två ganska livliga tvååringar? Butiker med fina saker för både stora och små? Museer/stora byggnader där vi kan vara om det skulle regna någon av dagarna? Alla tips belönas med en liten guldplakett fastmonterad på någon av parkbänkarna i Ørstedsparken. Okej. Överdrift. Men glad och tacksam skulle jag bli i alla fall. Jätteglad och jättetacksam till och med.

Hur jag har det med lyxmaten

För att förtjäna ett epitet som Lyxapa, hur självbetitlad jag än må vara, så krävs det att vissa luxuösa handlingar utförs. I det senaste – låt oss vara ärliga här och säga de senaste två åren – har det där med lyx hamnat helt på kant med mitt liv. Att vara katastrofgravid (även om jag hann med en slottsweekend under den vecka som låg mellan "första-tiden-illamåendet" och "dra-åt-helvete-de-håller-på-att-födas-för-tidigt-vi-lägger-in-Ekan-på-sjukan-perioden") (bonusparentes: ni noterar mitt försök till relansering av smeknamnet?) och sedan en sjukt skruttig tvillingbebisförälder lirade inte det minsta med min flärdfulla sida. Gudars. Minns ni korv-med-bröd-eran? Så långt från Adlon Kimpinskis stjärnbeströdda hotellrestaurang man kan komma. Och alla gourmetresor som vi planerade utifrån restauranger listade i Guide Michelin som har fått se sig ersatta av en blöjhink extra large. Sorgligt är vad det är. Alltså, inte frukten av mitt livs förändring. Dom två älskar jag mer än något annat. Men det är sällan de får mig att känna mig som en lyxapa. Mer som en apa kanske? Eller som en lyckans ost? En stinkande opastöriserad brie kan jag ju fantisera om här.

Hur som helst så har den lilla lyxapan legat där någonstans och lurpassat. För trots min relativt enkla uppväxt i ett brukssamhälle i norr där antalet finkrogsbesök eller utlandsresor (längre än till Vasa i Finland) nog kan klassas som obefintliga så finns det en sida i mig som trivs i de fina salongerna. Kanske är det på grund av min bakgrund som det är så? Att bo på lyrrhotell och äta svindyra middagar fyller kanske ett hål i min klassbakgrund? Jag vet inte, men jag kan tänka mig att fundera och psykologisera lite över detta vid tillfälle. Hur som helst så älskar jag lyx och guldkant.

Och visst, tittar jag i mina fotoalbum samt läser min kalender så ser jag att jag ändå har bott på urfina hotell, ätit ostron, druckit champagne och rest till makalösa ställen sedan lejonungarna gjorde entré. Men det är ändå först nu som jag känner att Lyxapan börjar vakna till liv på riktigt. Startskottet går om bara några veckor när jag och min syster ska gå till F12 och äta deras vegetariska meny. Hon fick ett presentkort på en middag på stjärnkrogen i 30-årspresent och eftersom lyxapan i mig är ett geni så såg jag till att bli hennes middagsdate.

Åh! I flera timmar ska vi sitta i deras tjusiga matsal och bara äta och dricka gott. På hemsidan skriver Danyel Couet att "vit sparris är synonymt med våren och äntligen är den här. Naturligtvis hör rabarbern också våren till, och vi serverar den tillsammans med sockerstekt kavring och frostad ängssyra." JAG DÖR! Lyckos mig! Andra saker vi kommer att få äta är blomsterkrasse, syrad lök, rökt grädde, sotad majonnäs, saltbakad selleri, wrångebäcksosten 36 mån och ängssyra. Jag. Dör. Drägeldöden.

Det är så mycket jag ser fram mot med den här kvällen som jag har framför mig. Att få äta riktigt fin mat igen. Att få göra det med min syster som har en sån förmåga att känna och uppskatta goda smaker. Att få äta en helt vegetarisk finkrogsmeny. Alla viner. Omg alla viner! Men mest av allt längtar jag efter att få lufta lyxapan i mig igen. Som jag kommer att må den kvällen. Som jag kommer att må hå hå ja ja.

En fin weekend på Rånäs slott

Strax efter två igår körde vi upp på slottsgården till Rånäs slott som ligger strax norr om Rimbo i Roslagen. En queer andfamilj mötte upp oss och sånt känns ju alltid bra.

Vi checkade in men innan vi tog den pampiga trappan upp till vårt rum tittade vi oss lite omkring.

Vi oohade och aahade oss genom den tjusiga matsalen till exempel.

Sen oohade och aahade vi oss genom vårt rum. Det var inte så stort men himla gulligt och ytterst smakfullt inrett.

Efter att ha lämnat väskorna på rummet gick vi till en av slottets salonger för att äta afternoon tea. Den buffén var inte så imponerande. Det kan man inte säga. Jag misstänker att vi var lite sena? Obs, det var vi inte. Vi var bara inte där och hängde på låset.

Men vi lyckades ändå sno ihop lite snittar och scones och frukt. Allt var gott och salongen som vi satt i var väldigt slott flott.

Eftersom jag aspirerade på titeln "tröttast på slottet" bestämde vi oss för att dra oss tillbaka till rummet för en eftermiddagstupplur.

När vi kom dit väntade ett paket. Till mig!

Det var en urgullig elefant som jag nu har runt min hals. Jag funderar mycket på att kanske aldrig mer ta av mig den? Vi får se.

Medan jag oohade och aahade över den lilla elefanten passade Ulf på att ta in den vackra utsikten från vårt fönster. Sen sov vi två timmar.

När vi vaknade var det dags att göra sig redo för kvällens femrättersmiddag. Notera gärna hur Ulf matchade sin slips med min klänning. Han är ett sånt proffs.

Middagen fick vi inta i slottets ostindiska salong. Den blev jag lite kär i. Men jag var som vanligt mest intresserad av vad som händer på internet så jag fixade lite wifi. Obs, helt sant. I alla fall det där med wifi:n. Men det var fakiss för att ta reda på vilka av fiskarna på menyn som jag kunde äta.

Maten var god, men gjorde sig tyvärr inte på bild. Till exempel fick vi äta en mandelpotatissoppa med rökt gös som serverades med löjrom, dill och syrad grädde samt en torsk med fänkål som serverades med grönärtscréme samt rödvinssky och potatis bakad i brynt smör och dill innan vi gick till en av slottets andra salonger för att äta en variation av ostar.

Desserten, en kaffe- och chokladpannacotta som serverades med sesamkrokant och mintkolasås, gjorde sig på bild. Och god var den med. Nom nom.

Kvällen avslutade vi sedan på hotellrummet i pyjamas och morgonrockar med två avsnitt av Downton Abbey. Så himla passande slut på en ljuvlig dag på ett slott.

Nästa dag, som var i morse, började med frukost. Den var helt sensationellt bra. Stor, varierad, lyxig och fin. Den var liksom allt som afternoon teat inte var igår.

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att alltid äta frukost på slott.

Allt som allt hade jag och Ulf en mycket fin och romantisk weeked på Rånäs slott.

Slott, herrgård eller hotell? Sverige, nu har vi ett resultat.

Spänningen har varit olidlig i några veckor nu. Skulle jag få åka till ett slott, en herrgård eller ett skärgårdshotell för en romantisk weekend med Ulf? Jag är mycket glad över att nu kunna säga:

Sverige, vi har ett resultat. Jag och Ulf kommer att åka till ...

... ETT SLOTT!!! //Insert fireworks// Nästnästa helg åker jag och Ulf till Rånäs Slott för att äta afternoon tea, ta en drink, äta femrätters slottsmiddag, sova en natt på slottet, kanske ta ett dopp under stjärnorna i deras utomhuspool och till sist njuta av en svullig frukost. Halvflaskan champagne som kommer att vänta på oss på rummet får vi spara till augusti/september någon gång.

Längtet är episkt!

Slott, herrgård eller hotell

 Ska vi åka till ett slott?

Eller en herrgård?

Eller ett skärgårdshotell för en romantisk weekend?

Som ni förstår är det stora frågor som avhandlas under frukosten i Vasastan.

En natt på Södertuna Slott

Det här är Södertuna Slott. Hit tog jag Ulf för att fira hans födelsedag för några veckor sedan.

Vi checkade in i vårt rum som hade utsikt över en sjö.

Det första vi skulle göra var att gå en promenad hade vi sagt. Men jag ville bara hålla på med min iPhone hela tiden. Att det är ett himla asocialt beteende syns tydligt på bilden.

Till sist kom vi oss iväg på promenaden. Vi gick Lilla Slottsstigen och letade efter Den Engelska Parken. Den hittade vi aldrig.

Men vi hittade ner till sjön där vi stod ett tag i solen på en brygga och bara var ganska så kära i varandra.

Vid tre var det dags för eftermiddagskaffet. Jag hade en egen bricka uppdukad i mitt namn. Alla konferensgäster på slottet kastade långa blickar efter den och undrade vem den där märkvärdiga personen var. Det var jag.

Alla godsaker åt vi sedan i en av slottets salonger.

Efter afternoon teat gick vi ut i det som fortfarande var lite som sommar där i början av september och läste. Förresten. Det här är min absolut vanligaste grej i hela livet: tvirrar i håret. Det har jag gjort sen jag var barn och jag kan inte sluta hur mycket jag än skulle försöka.

Efter en liten eftermiddagslur på rummet var det så dags för middag.

Den dukades upp i en sal på slottets övervåning.

Vi skålade med bubblor i glasen. Det var ju Ulf födelsedag!

Sen åt vi helt ljuvliga saker som viltcarpaccio med syltad svamp som serverades med torkade tranbär och pepparcreme till förrätt.

Och chokladmousse valhrona till efterrätt. Däremellan åt vi också en fisk, men den gjorde sig bara inte på bild.

Efter en god natts sömn var det dags för frukost.

Vi intog den i en salong där jag blev mycket nöjd när jag upptäckte att jag hade färgkoordinerat tröja med paneler. Allt som allt hade vi världens finaste natt och Ulfs födelsedag på Södertuna Slott.

En fin 15-års-bli-ihop-dag på Operakällaren

Vid ungefär halvåttatiden igår tog jag min fruktansvärt stilige man under armen och åkte ner till Operkällaren för att fira att vi varit ihop i 15 år.

Operakällaren är ett väldigt fint ställe som ligger i operahuset (så otippat va?) och byggdes på beställning av Gustaf III. Vår servitör berättade att konsten på väggarna fick målas om eftersom man tyckte att brudarna på bilderna var lite för avklädda. Så konstnären fick täta till vassen på några av tavlorna och måla dit tygstycken osv.

Men det var ju inte på grund av konsten som vi gått till Operakällaren. Nej nej. Det var på grund av maten. Och vilken mat sedan. Jisses! Det här är den andra rätten (av åtta): Stekt havskräfta från Västkusten med zucchini och jordärtskockspuré, grön sparris samt havskräftssky.

Allt var så gott. Det här är rätt tre: Abborre stekt i örtbröd med ansjovisskum, rökt löjrom och äpple- pepparrotsemulsion.

En matupplevelse ska nu för tiden också innehålla just en "upplevelse" det som sådär lite töntigt kallas för "fun dining". På operakällaren innebar det till exempel att den amuse som serverades mellan fiskrätterna och kötträtterna – en citrongranité på sticka – kom i ett moln av rök.

Av allt gott var det här en av de godaste. Rätt nummer fem: Vårkycklingkorv med bearnaisekräm, glacerade murklor och krispig purjolök. Bearnaisekrämen var som en potatispuré med bearnaisekryddning. Det får vi kanske ta och göra på vår nästa Pluramiddag? Åh, vi pratade mycket om nästa Pluramiddag igår.

Och så åt vi och drack vi och mindes tillbaka på pirret och hur allt var för 15 år sedan.

Det här var kanske min allra bästa rätt. Nummer sju: Operakällarens "Caprese" som alltså var mozarella med ugnsrostad tomat och basilikasorbet. Hell yea vad gott!

Eftersom vi valde att dricka det rekommenderade vinpaketet så gjorde fullminen entré lagom vid hemgång. Åtta glas vin senare haha.
Allt som allt hade vi världens finaste 15-år-av-kärlek-bli-ihop-dag på Operakällaren.