Årets sista inlägg?

Det rullade någon årskrönika på tv igår som min pappa satt och tittade på i rummet intill. Förvånad fick jag sådär lite passivt veta att Sverige vann guld i hockey-vm i år. Det hade jag helt missat. Vidare är jag inte helt säker på att jag visste om att prinsessan Lilian avled detta år. Det kändes vagt bekant men det kan eventuellt bero på att hon har känts ganska avliden i många år nu (ursäkta att jag skriver så, men så är det ju). Det här har helt enkelt varit ett år då jag missat mycket. Jättemycket. Både i den stora världen men också i den lilla världen. Filmer, böcker, diskussioner, födelsedagar, dagar, veckor, månader är liksom helt bortblåsta.

Jag skulle sammanfatta mitt år som att det började med en svintung vinter. Det slutade aldrig snöa och jag tog mig knappt ut med tvillingvagnen genom vår helvetesport i Vasastan. Barnen var små och needy och allt var väldigt intensivt. Då kunde jag inte förstå hur vi någonsin skulle få livet att gå ihop igen. Tiden att tänka, som är så viktig för mig, fanns inte. Allt var bara nu nu NU. Sedan kom våren och sommaren det som att livet också kom åter till oss. Vi reste: till Köpenhamn, Gotland, Gardasjön och Grekland. Vi bodde veckovis ute i Hummelviken. Vi umgicks med vänner. Jag gick ut och åt så ofta att jag inte längre kunde hålla räkningen på var och med vem jag gjort vad. Vi flyttade! Gudars, vi flyttade under våren och det höll jag nästan på att glömma här.

Under hösten och vintern är det som att jag har landat i hur jag vill och kan leva mitt liv med Olof och Greta (och Ulf). Jag känner våra begränsningar och jag förstår vad vi behöver göra för att ha det bra. Vi har rutiner som fungerar och ambitionsnivåer som är rimliga i ett liv där två små barn måste få ta sin plats. Samtidigt begränsar vi oss inte. Vår devis är att prova. Prova att göra saker tillsammans med barnen och om det inte funkar så får vi väl ändra oss efter att vi vet hur vi reagerar på saker. Så vi har bott på lyrriga hotell, åkt första klass med tåg och ätit på fina restauranger. Vi har haft med oss barnen ut på stan och vi har hängt i timmar på museer. Och vi vet nu att ingen av oss fyra blir lyckligare av att göra så där som vi tror att vi ska göra bara för att vi har blivit en familj. Det kanske kommer att finnas en tid då villa, Junibacken och simskola känns rätt för oss. Helt säkert kommer det att komma en tid då en resa till New York, ett besök till pyramiderna eller att barnen ska börja förskola känns helrätt. Men de tiderna kommer att ske vid olika tillfällen.

Övertygelsen är att vi alla är olika och det enda jag kan göra är att försöka göra de val som jag tror gör mig, oss, lyckligast. Det kommer jag att fortsätta med under 2014 och jag tror att det kommer att bli ett fantastiskt år.

Julen 2013

Årets lite mer intensiva julfirande började på torsdagen innan jul då jag och min syster åkte till St Eriksplan för att äta tapas ...

Och svinga förbi Peppar. Men det var alldeles för trångt för att vi skulle orka vara kvar där bara för att ta en öl så det blev ett rekordkort besök detta år.

Dagen efter, på fredagen alltså, kom min mamma hem till oss och vi åt karameller som vi köpte när vi var i München i början av månaden. 

Under helgen kom Olofs och Gretas kusiner på besök. Lily läste för dom.

Ulf hittade på skojiga (och förbryllande) saker med barnen.

Och jag gjorde julgodis tillsammans med Juliana.

Dagen innan julafton åkte fyrklövern till Junibacken för att träffa Olofs och Gretas gudsyskon Moa och Emil plus deras gudmor darling Katarina. Det var väl inte helt härligt att vara där pga jättemycket folk. Men hur som helst var det fint att ses.

När vi kom tillbaka hem pågick det sista av förberedelserna inför julen.

Och för att skapa extra lugn och ro satte vi Oggi framför I drömmarnas trädgård.

Det var där någonstans som Olof upptäckte att han numer kan dra ner sina brallor. Man kan säga att detta har blivit en hemskt vanlig syn i det Strandska hemmet.

På uppesittarkvällen ordnade vi en bayersk afton med mat och öl som vi köpt med oss från vår julresa.

Senare på kvällen provsmakade vi den nygriljerade skinkan, drack mumma och spelade spel. Mitt lag vann.

Så blev det äntligen julafton.

Ulf hade dukat bordet så sjukt fint.

Och jag korkade upp champagnen. Vårt julfirande börjar alltid med ett glas bubbel. Ja ja, det kan hända att jag la med den här bilden bara för att jag tycker att jag blev en sån katt på den. Men hallå! Mjau!

Sen åt vi så mycket god mat att jag nästan svimmade.

Vi försökte ta ett familjefoto vid granen.

Typ nåt sånt här blev det.

Sen tittade vi på Petra Mede, Kalle och hans vänner och öppnade julklappar.

Så blev det juldagen och Greta visade att hon alltid, oavsett läge, visste var elefanterna var på en av mina julklappar.

Under hela julen har vi fikat under mottot: "I am proudly stuffing myself".

Barnen utvecklade en väldigt avslappnad mellanmålsstil.

Det blev någon dag senare eller så och vi firade lillejul med min bror och familj.

Allt som allt hade vi en himla fin, fridfull, matorienterad och familjefokuserad jul.

Löften och mål för 2014

Jag har fått den skojiga uppgiften att planera för aktiviteterna under vårt nyårsfirande. Eller "fått" och "fått", jag delegerade den uppgiften till mig själv kan man säga men jaja osv. Hur detta än gick till så är maten, dukningen och dryckerna är något som de andra står för medan jag spenderar dagarna med att fila på saker som vi kan göra för att få tiden att gå fram till tolvslaget. Har ni några idéer att bjuda på förresten? Ni brukar ju vara så himla påhittiga och roliga.

En sak som jag har förberett och redan delat ut är en lapp där vi ska lista våra löften och målsättningar för 2014. Mer precist är det dessa saker vi ska ha listat fram till nyårsafton då vi – naturligtvis – ska prata om våra löften och mål:

EN sak som jag ska lära mig att tycka om (en ingrediens, dryck, maträtt eller krydda).
Svar: _____________________________

TVÅ resor jag vill göra.
Svar 1: _____________________________
Svar 2: _____________________________

TRE saker som jag vill göra/prova/uppleva/uppnå under 2014.
Svar 1: _____________________________
Svar 2: _____________________________
Svar 3: _____________________________

För att förtydliga så handlar den första punkten om att gå utanför sin comfort zone matmässigt. Ni vet som med laxen som jag kämpat med under ett år. Hur det har gått? Jag gillar lax nu. Eller gillar är nog ett lite för starkt ord men jag ... jag accepterar laxen som livsmedel och kommer inte längre att få ångest när jag blir bjuden på denna larviga rosa fisk vid middagsbjudningar. Yay!

Den andra punkten behöver kanske inte några förklaringar förutom att det ska vara två realistiska resor som man både kan och har råd att göra under 2014.

Den tredje punkten är väldigt vid och skulle kunna sammanfattas som "nyårslöften". Dessa kan alltså innehålla standardsvar som att "börja träna" eller "sluta röka" men också mer specifika saker som att "flyga luftballong" eller "klappa en kattunge" eller "lära mig att göra maränger" eller "gå på en föreställning på Dramaten".

Fiffigt påhittat av mig va? Och roligt! Och ännu roligare: kan inte ni också fila på dessa tre punkter, och sammanlagda sex löften, så hörs vi igen i början av nästa år och berättar vad vi ska ha för mål och löften under 2014? Åh snälla ni, säg bara ja!

Hur vi har det när vi har det bra

Vi har haft det bra den här julen. Att min mamma, pappa och syster har bott (och bor) hemma hos oss har inneburit en enorm lyx. Först och främst detta att vi har fått vara så nära varandra under en så lång tid. Det gör ju något med människan och relationerna inte sant? De blir avslappnade och enkla. Otvungna är kanske ordet jag letar? Om man har tur. Närheten till släkten, hur nära den än är, kan också gå åt ett helt annat, irriterat och skavande håll. Men vi har hamnat på vinnarsidan den här julen. Och Olof och Greta. Olof och Greta! De har tumlat runt från famn till famn. Alltid finns det någon som har tid för dem och det är en fantastisk sak. För oss alla. Love is actually all around som det sägs i den där oemotståndliga karamellen till julfilm.

Jag och Ulf har också fått möjlighet att vara bara vi. För det mesta övningskör vi på denna yta av alonetime och på ett sätt är det en helt bortkastad tid. Sett till vår relation i alla fall. Det finns inte något direkt utrymme att prata under våra körlektioner och det är väl vad vi egentligen skulle behöva mest av allt. Men på ett annat sätt är de där förmiddagarna i bilen guldtid med diamantströssel på toppen. Detta att jag kan köra och öva varje dag innebär att 2014 kommer att vara året då jag äntligen tar mitt körkort. FYFAN VAD DET KÄNNS BRA!

Sen har vi också fått mer tid för oss själva. Min mamma är på oss mest jämt och vill att vi ska passa på att bara vara, jag och Ulf. Så på lördagen innan jul gick vi till en restaurang i vår stadsdel och åt en ljuvlig middag. Och även om maten var fab och jag åt en råbiff igen för första gången på ungefär två år och dryckerna var ännu mer fab så var den här känslan av att vara bara vi två, utan någon som vill oss något, utan saker som pockas på att behöva göras, det mest fabulösa av allt.

Så vi gjorde det igen. Igår. Vi åkte ner till en hotellbar på stan och hade familjeråd. Det låter kanske lite präktigt men äsch. Vi är präktiga. Och framför allt är vi måna om att vi inte ska låta det vi har som är så fint bli till något dåligt. Och då är våra familjeråd fantastiska. Vi pratar helt strukturerat igenom alla de områden som är viktiga för att vi ska få vår familj och relation att gå ihop. Hur vi ser på vår ekonomi, vårt föräldraskap, vilka behov barnen har, hur vi ser på vårt hem och det som behövs göras där. Städning, matlagning och matinköp, upplevelser vi vill göra. Allt. Vi pratar igenom allt stort och smått som vi kan komma på och så fattar vi beslut om hur vi vill leva under den kommande månaden. Vi utvärderar hur allt har varit under den föregående månaden och reviderar. Utvärdera, revidera, fatta beslut jaha ja, så vi är såna som ser på vår relation som ett företag? Ja, men det är bara en teknik. Ett sätt att få oss och livet att gå ihop. Ihop och inte isär.

Sen finns det massor av utrymme för annat också. Som att pussas och titta varandra i ögonen och dricka champagnedrinkar i hotellbarens soffa. Att måla upp drömmar om den framtid som är vår och som är så ljus när vi får synka ihop oss på det där viset i ljuset från en glittrande julgran.

Och sen. Att rumla över gatan och möta upp dom vi älskar mest. Olof och Greta. Mina föräldrar och min syster. Att äta en stojig middag på en livlig italiensk restaurang och träffa ett annat tvillingpar som var två och ett halvt år gamla och så tydligt få se hur vårt liv kommer att te sig om bara ett år. Det var fint.

Det ÄR fint. Vi har det bra den här ledigheten. För vi anstränger oss. Så ligger det till.

Året 2013 November

Året började gå mot sitt slut och mycket var precis som vanligt för första gången på nästan två år. Förutom det här att mina barn visade sig kunna rita? Jag blev stolt och gjorde det så många andra förstagångsföräldrar gjort innan mig: ramade in de dödsgulliga alstren.

Olof och Greta växte som ogräs och ville göra saker som att sitta själva på vuxenstolarna.

Under november tog vi det där med att sälja vårt bohag lite väl långt en kväll.

Men det ordnade sig redan nästa dag då en lastbil med möbler anlände till lägenheten med de skeva väggarna.

Och så gick det till när vi fick ett mycket vuxet vardagsrum.

Det var i samma veva som marmorskivan anlände och gjorde vår alkov ungefär tusen procent tjusig.

Under november hängde vi på Moderna museet så klart.

Barnen blev lite mer klängiga och possessiva. Men det var en rätt snabbt övergående fas skulle det visa sig.

Greta ville pussas och övergav den vidöppna salivpussmunnen för detta rara lilla plut.

Och så blev det mitten av november och Greta och Olof firade sin ett år och tremånadersdag på sin favoritplats med sin favoritsysselsättning.

Och Olof upptäckte att han älskar att städa.

Annars hängdes det mest i och vid fönstret med böcker och föräldrar och barn.

Ulf hängde upp gardiner och plötsligt fanns det ytterligare en favoritplats att vara på.

Det var i mitten av november som vi började nosa på julen. Med årets glögg på balkongen.

Och med adventspynt.

Och med att testa barnens outfits till årets julkort.

Sista helgen i november åkte vi till München tillsammans med min mamma och syster.

Vi tittade på julskyltningar.

Och drack glühwein.

Och befann oss rätt så ofta på någon av stadens olika julmarknader. Så väldigt gemytligt allt det där.

Vi bodde på flotta hotell och åt fantastiska middagar.

Och drack glühwein, men det har jag visst redan sagt? Men det var ju så trevligt. Som november i stort. En bra månad.

Året 2013 Oktober

Åh! ÅH! Åh ja men ja! Det var i oktober som jag började laga och äta mängder med fantastisk vegetarisk mat. Detta tack vare Kokboksklubbens val av kokbok, nämligen Grön mat: Vegetariskt varje dag från River Cottage av Hugh Fearnley-Whittingstall. Årets bästa kokbok! Detta säger jag utan minsta tvekan från mitt håll.

Och på tal om Kokboksklubben så var det i oktober som vi blev intervjuade i radioprogrammet Meny. Om ni vill höra hur jag låter så kan ni göra det här.

En dag i början av månaden fick vi besök av ett förtjusande litet tvillingpar och deras lika strålande bra föräldrar. Dom lärde vi också känna på den där tvillingträffen som jag snodde ihop där i början av juni.

Sen blev det höst. En vecka tog det sedan blev allt som varit grönt så länge gult.

Samtidigt som det blev höst fick vi två små barn som inte ville sova i vagnen på eftermiddagarna längre. Nähä.

Men öppna lådor hemma i lägenheten = det ville dom. Så det barnsäkrades ja jäklar.

Vad de också ville var att bli lästa för. Precis som vanligt. Här är det deras gudmor Maria som fått uppdraget.

Vi fortsatte att åka till Moderna museet varannan torsdag.

Och Stefan blev ett allt vanligare sällskap.

Greta och Olof hittade till skåpen i museet och vilken upptäckt det var!

Vi hittade också en myshörna. Även det = en bra upptäckt.

Barnen var nu ett år och två månader och ena riktiga yrväder.

Jag började en ny terapiform och kände mig som en vinnare.

Kanske mest för att jag firade varje framsteg hos henne med en present till mig själv från Svenskt Tenn som råkade ligga på vägen till hennes mottagning? Kanske det kanske.

En dag åkte vi ut till Hummelviken för att stänga stugan för vintern.

Och en dag åkte jag och Ulf själva till Stallmästargården för en brunch och starten för vår nya smarta grej: familjeråd. Jag älskar våra familjeråd.

Varje eftermiddag gick jag en promenad med tvillingarna som nu var vakna hela tiden och mycket nyfikna på sin omvärld.

Varje dag hängde vi också en stund nere på gården.

Men mest hängde vi på golvet i barnrummet där jag berättade historier och läste böcker.

Det var också i oktober som vi gjorde om Olofs och Gretas rum till att bli mer av ett barnrum än ett bebisrum.

Jag gjorde en magisk koja som blev en formidabel succé.

Men det bästa som hände i vårt liv där i oktober måste ha varit att vi ordnade det så att Olof och Greta kunde klättra upp själva i arbetsrummets hörnfönster. Sedan dess har de spenderat många timmar av sina liv där, blickades ut över världen.

Och så var det med oktober.