När Olof och Greta hittar varandra

Bland det bästa jag vet är att sitta på avstånd och titta på Olof och Greta när de interagerar med varandra. Än så länge slåss dom inte men Olof kan i ärlighetens namn vara ganska burdus mot Greta. Redan i magen var det så: att han tog plats och hon drog sig undan. Det är rätt lustigt, men kanske logiskt om man tänker på det ett slag, att det ofta är på ett liknande sätt nu? Det är Olof som söker upp Greta var hon än befinner sig och man ser hur hon blir lika delar glad som lite irriterad när han kommer. För ofta räcker det inte för Olof att vara i närheten av Greta. Han vill gärna sitta på henne, ställa sig tätt intill henne, eller ta en leksak ur hennes händer. Hon är tålig Greta, så hon delar gärna med sig av sina leksaker och tycks inte alls bli störd när han rycker sak efter sak från henne. Men den där närheten värjer hon sig mot. Ibland när han kommer så sträcker hon bara helt frankt ut sina armar som ett skydd och trycker undan honom.

Men i det allra senaste har något annat hänt. Dom kan stanna upp mitt i ett steg och titta på varandra och skratta. Det här har hänt någon gång ibland förut men nu händer det allt oftare. En förmiddag, efter deras förmiddagsvila, förstod jag att dom var vakna när jag hörde deras bubblade skratt inifrån barnrummet. När jag kom in satt de i var sin säng och tittade på varandra med glittrande ögon. Förstår ni så gulligt! När det händer, när deras barnskratt fyller rummet, då blir livet så ljust och enkelt. Jag önskar att jag kunde fånga ögonblicket i en ask för att återuppleva det om och om igen för resten av mitt liv.