Olof och Greta om att äta själv

Mamman: Hörni Olof och Greta. Jag har ju haft en massa åsikter om hur jag tycker att det går för er att äta själva och spytt en del galla runt det hela.
Greta: Uhum.
Mamman: Hur tycker ni själva att det har gått?
Olof: Jag tycker att det har gått bra!
Greta: Okej, visst, börja som vanligt du Olof.
Olof: Tack.

Greta: *mumlar* *muttrar*
Mamman: "Bra" säger du Olof. Mer precist vad är det som har gått så bra?
Olof:  Heh. Allt. Ja, allt skulle jag säga. Det är roligt. Det är kul. Det är skoj.
Mamman: Ja men själva ätandet då?

Olof: Det är helt underordnat själva nöjet med mat mamman. Som nu. Jag försöker lista ut vad som är översidan på tallriken. Men jag tror att det är den här.
Greta: Men pappan! Nu måste ni släppa in mig!
Mamman och pappan: Vad tycker du då Greta?
Greta: Tack för ordet. Jo. Jag tycker att det är Helt Sjukt att ni kräver det här av oss.
Mamman och pappan: Vad?
Greta: Att vi ska kunna äta själva.

Olof: Eh, just det. Helt sjukt! är vad det är.
Greta: Word brotha'.
Olof: Ni måste vara helt KOKKOBÄNG som tror att vi ska klara det här.
Greta: Mhum.
Mamman: Nämen Olof och Greta. Vi finns ju här för att lära er.

Greta: Som det här att pappan ger mig mat med handen. Är det ett exempel på att hjälpa menar du?
Mamman: Ja det tycker jag nog.
Greta: Hum. Jag vill inte låta hård men jag misstänker att det ligger något annat bakom det här.
Mamman: Hur menar du då?
Greta: Amen mamman. Det är uppenbart: Vi kan inte det här och ändå fortsätter ni.
Olof: Förlåt men har ni sett min tallrik? Den var här alldeles nyss.

Mamman: Golvet Olof. Den är på golvet.
Olof: ?????
Mamman: Greta, kan du inte utveckla lite vad du menar?

Greta: Jag är rätt säker på att alla ni vuxna, "föräldrar" om du så vill, gör det här med oss barn bara för att ni ska få några himla bilder som ni kan göra plakat av sen när vi tar studenten.
Mamman: Haha Greta! Där fick du oss.