Hur fen-o-menal jag är på att förstora saker

Jag är en sån som tenderar att förstora saker och göra minsta lilla fis till ett orimligt stort problem. Är det blindtarmen? Nej det var en fis. Typ så. Som med det här med höst- och vinterkläder. Hur svårt kan det vara? Jo, det blir precis så komplicerat som jag gör det till:

Men okej. Ska jag vara lite schysst mot mig själv så är det första gången jag gör det här. Jag har ingen och noll erfarenhet. Och jag tror faktiskt att det här att vi har tvillingar som första barn, i två olika storlekar, gör saken ännu lite mer komplicerad. För å ena sidan vill jag att Greta ska kunna ärva av Olof men samtidigt vill jag att de ska kunna vara klädda lika. Det är mitt första dilemma. Det finns också något slags rättviseperspektiv här. Ska Greta bara ärva och Olof bara få nytt? Eller i de fallen när vi ska köpa något som saknas i ekiperingen – ska Greta få en ny och fräsch och Olof en begagnad och därmed lite sliten? Dom bryr sig inte det minsta, det är jag mycket medveten om. Men jag gör det. Jag bryr mig och mina känslor räknas också. Johorå det gör dom visst!

Sen att de dessutom befinner sig mellan storlekar, att Greta är prick 74 cm nu och Olof 80, gör att vi behöver tänka ett varv till. Hur mycket kommer de att växa under hösten och vintern? Ska vi köpa 74 eller 80 till Greta, och 80 eller 86 till Olof?

I addering har vi tidsperspektivet. Vi har dubbelt så många barn men hälften, nej, kanske en tiondel så mycket tid att resonera och reflektera. Så känns det i alla fall. Och jag som gillar att göra medvetna val, nej, måste göra medvetna val för att känna mig nöjd får i vissa fall nöja mig med att göra medvetslösa val. Att acceptera detta är min största utmaning.

Ska jag fortsätta? Jag vill inte heller att Greta ska ha rosa stövlar, jackor, mössor osv med blommor och fjärilar på och Olof blå stövlar, jackor, mössor osv med tuffa tryck. För oj oj OJ vad mycket såna könsseparerade kläder det finns. Och att hitta hyfsat neutrala kläder till ett rimligt pris är skitsvårt tydligen. Visste ni att till exempel Lindex parkasar i bebisstorlek har olika skärningar om det är pojk- eller flickmodell? Den blåa pojkmodellen är rak och den gröna flickmodellen har en resår i midjan. Och då har vi inte ens kommit upp till storlek 86 där vi plötsligt ska gå till olika avdelningar för att klä Oggi. (Obs: nu behöver man ju inte gå med på det här utan köpa det man gillar oavsett färg och avdelning – vilket jag gör med effekten att alla som inte känner oss tror att vi har två pojkar.)

Det viktiga för mig i det här läget är att ta det lite jäkla lugnt. Eller hur? Kläder kommer de att ha på sig. Så mina strategier ser ut så här: jag 1. ignorerar faktumet att det kommer att bli dyrt det här. Vi skaffade inte barn för att spara pengar och jag får bara prioritera bort något annat istället. 2. jag måste kontemplera över vilka behov vi har i vår familj. Inte vad våra grannar har för behov, och inte vad barn som är ett halvår-år äldre än Olof och Greta har för behov. Hur kommer vår höst och vinter att se ut? Vad vill vi göra med barnen? Och vilka kläder behöver vi då?

Jag har närmat mig svaren på alla dessa frågor och nu känner jag mig mycket mer organiserad i huvudet. Att höst- och vinterkläder kunde skapa ett sådan röra för mig är kanske för en utomstående en gåta, en ganska sorglig gåta, men i mitt liv är det helt i sin ordning. Det är så här jag jobbar. Är det blindtarmen? Nej, bara en fis.

Och ps. Blindtarmen har jag till och med opererat bort.