Minns ni när man blev glad av att shoppa? Det var tider det.

Så vi åkte iväg till ett köpcentrum idag för att införskaffa allt på listan som jag och Ulf kommit fram till att vi behöver till Olof och Greta i klädväg höst. Vi lade ner en sisådär tre timmar igår kväll på att googla olika kläder, märken, tankar och idéer. Sen gjorde vi gjorde en lista. En fenomenal lista.

Som vi lämnade hemma idag.

Det var ju dumt.

För eftersom mitt minne bara kan se sig utkonkurrerad av en enda hjärna i att vara sämst i världen – Ulfs – fick vi skjuta lite från höften. Och gissa vad? Vi är askassa på att skjuta från höften. Det här cowboysandet som vi höll på med under eftermiddagen ledde till att vi under de två timmar vi for runt i det här centrumet bland annat gick till fel affär och fick ett fantastiskt gulligt butiksbiträde att leta som en galning på lagret efter en jackmodell som efter lite sökande i mobilen på webbshoppar visade sig fanns hos en helt annan butikskedja. Oj då. Ops! Sorry! och alla dom där känslorna. Vi köpte också ett par overaller som vi en kvart senare gick tillbaka och bytte färg på. Vi blev djärva förstår ni och köpte först två lila overaller. Det skulle vi i familjen safe aka marinblå-är-vår-favoritfärg inte ha gjort. Och det gjorde vi alltså inte heller efter femton minuters magont och hyperventilerade. Nu har Oggi var sin svart overall att ha i vinter. Eller har dom det? Det verkar inte så för när vi kom hem och barnen var urgulliga när dom snubblade runt i lägenheten i sina nya svarta så kom det fram att vi i den vuxna delen av familjen inte var/är helt överens om Olofs overall är för liten eller inte. Vidare köpte vi ett par svindyra tumvantar som jag tänker att vi ska lämna tillbaka (pga fula och sa jag det svindyra?) samt råkade snatta tre par byxor och en bok från en butik. Med skammens rosor på mina kinder gick jag ärligt tillbaka till butiken och betalade de plagg som vi sådär lite praktiskt hade lagt i vagnen och sedan glömt bort.

När jag stämmer av med listan så kan jag konstatera att vi har ett par mössor i alla fall. Eventuellt ett par overaller också. Men helt säkert har vi två mössor, en till vardera barn. Strålande fina mössor som Olof accepterar och Greta hatar. Men hon hatar ju å andra sidan allt som nuddar hennes huvud (förutom hennes och andras händer som gosar med hennes hår) så jag sorterar in mössköpet som en vinst.

Idén med att köpa kläder begagnat har jag helt lämnat bakom mig. Jag orkar inte sitta och höka för att försöka hitta två liknande varianter till mina barn. För det står allt mer klart för mig att jag är en tönt som vill klä mina barn som tvillingar och inte som två random barn bara. Ja. Sån har jag också blivit. Tvillingtöntmamman som vill tvillingtöntklä sina barn.

Nej så gott humör blev jag inte av den här shoppingturen. Det bästa av allt är att jag kommer att få göra den igen. Viss komplettering krävs kan man säga även om jag säkert skulle kunna lura mig själv till att tycka att en för liten overall, dyra och fula vantar, regnbyxor och ett par finfina mössor är allt som behövs för kommande säsonger.