Gnällfia

Usch. Jag inser att jag låter som en gnällfia när jag läser mina senaste inlägg. Folk, kollegor och grannar vill ju bara vara lite trevliga och småprata – och sen när har jag varit emot trevlighet? (well, sen jag blev gravid tydligen.)

Vad vill jag att de ska säga? Ingenting? Nej, just det. Det vill jag ju inte. Jag vill ju att de ska prata med mig.

Så för att lämna detta med frågandet på en positiv notering kan jag säga att den riktiga kioskvältaren i sammanhanget är att berätta att jag bär på två. Alltså människor omkring mig blir så glada att det liksom glittrar om dom. Förstår ni? För mig är det som att sitta på stranden vid den perfekta badsjön och solen bara reflekterar allt gånger tusen. Det är på riktigt väldigt underbart att se hur glada alla blir.

Och jag inser att jag låter ironisk här, med tanke på mina surmagade synpunkter tidigare. Men jag är obs: inte ironisk. Och hey! jag har carte blanche – jag kan vara hur ologisk och fram och tillbaka i mitt humör som helst. För jag är gravid. Glöm inte det! Är ni snälla.