Just ja. En annan fråga jag fått säkert hundra gånger nu är:
- Nämen, väntar du barn?
- Ja!
- Vad roligt! Grattis! Är det din första?
Hur kommer det sig att det är den självklara följdfrågan? Jag har funderat och funderat men kan inte komma på varför man vill veta just det.
Är det någon av er smartingar som har någon teori?
Fortsättningen av konversationen beror mycket på just det svaret. Tänker mig samma-lika på konversationen från vana New York-resenärer, litet "före och efter" som en vågbrytare.
SvaraRaderaJag: "Ska till New York nästa vecka".
De: "Har du varit där förut?"
Kunde lika gärna vara Mars.Som det verkar. Litet som livet med barn. Livet 6.0 - extra allt. Så mycket bättre och så mycket värre än man någonsin kan ana. Framför allt annorlunda än man tror. Eller så var det bara att jag var "ganska" ung. 23. Och aningslös.
Beroende av svaret kommer vi prata om olika saker. Du är fortfarande en oinvigd... ;-)
Men det är ju just det: det kommer inte någon fortsättning. Det är liksom bara en fråga som ställs och sen jaha. Obs: viktigt också: när det är mina vänner, familj osv är de här frågorna helt okej ... fast dom skulle ju aldrig fråga eftersom dom ju vet ... Anledningen till att jag undrar är ju just det att det inte leder någonvart: jag har inte fått några råd, någon input, något alls efter att jag sagt att "nej, det är första gången". Mer än ett "vad roligt" och det hoppas jag ju att dom skulle tycka även om det var min andra eller fjärde graviditet också :)
RaderaMycket märkligt konversation då! Nä, då fattar jag inte mer än du av frågan. Faktiskt!
RaderaJag skulle nog också fråga samma sak, och av samma anledning som Spader Madame säger, att man vill veta om allt detta är nytt och märkligt eller om du vet vad som väntar och om du i så fall kan göra jämförelser som "ja, den här ggn har jag inte alls lika ont i ryggen" eller "bra att vi sparade kläderna efter xx och xy". Du vet. Sånt.
SvaraRaderaNi är bra som kommer med bra tolkningar! Men det konstiga är precis som jag skrev till Spader: det kommer liksom inget mer efter det.
RaderaJag antar att det är en liten "och bilen går bra?"-fråga. De vill socialisera helt enkelt och det är ju fint. Så jag ska inte klaga.
Men en aning tjatigt blir det.
Jaha, vilka trista människor, haha! Jag har haft min beskärda del av förstagångsgravida omkring mig och jag tycker att det finns massor av följdfrågor! Om illamående, cravings, klädinköp, hormoner. Det ena leder till det andra (och varierar så klart hur bra jag känner dom och hur villiga de verkar vara på att svara på mina ibland närgångna frågor). Men det kanske beror på att jag är värmlänning och journalist att jag är så prat- och frågglad av mig.
RaderaKänner igen det där från min vänta-bebis-tid!
SvaraRaderaSå trist för alla graviditeter nummer två och tre osv, som att det inte är spännande och kul då också. Jag tyckte att det var minst lika exciting som första när en kompis väntade sitt andra barn och jag fick reaktioner av andra att jag var lite koko, haha.
Att jämföra med att har man ätit en bulle har man ätit alla bullar, har man rest till New York en gång vet man precis hur det är där osv osv.
B o r i n g.
haha! du är rolig! och fint att du blir lika glad över andra graviditeten och mycket märkligt att inte alla blir det. gud, är det verkligen så?! fy vad trist i så fall.
RaderaÄh jag tänker att det är lite som vädret...man vill ha något att prata om lite bara. Nu när jag tänker efter tror jag faktiskt att jag har frågat det någon gång också, mest bara för att få berätta hur häftigt det är att få barn om de inte har något sedan tidigare (obs häftigt=det blir bara roligare och roligare och jobbigare och jobbigare...men det roliga överväger alltid)
SvaraRaderaJa, det är väl precis där jag också landat: att det är small talk. Blir ju bara så sätans tjatigt när man får frågan (utan att det leder någon vart) cirka _varje_ dag.
Radera