Till sist. Fyra färgaffärsbesök senare hittade vi rätt. Det är kanske inte exakt vad vi tänkt oss men vad fasen: efter fyra ommålningar blir man nöjd. Eller, man nöjer sig. Så kan jag säga.
Medan färgen vädrades ut passade vi på att fika lite i karantänrummet. Ulf är helt genialisk på att göra snittar och smörgåsar. Någon gång i framtiden kanske vi öppnar en mackeria för den här talangen är, ja, den är väl inte bortkastad på mig, men det är inte rättvist mot resten av världen att det bara är jag som ska få smaka på Ulfs underverk.
När färgen hade torkat mörknade den lite och om man kisar så är den inte helt off från kuddfärgen. Kisa så att ni nästan blundar ... ser ni? Ser ni! Inte? Ah, well. Inte jag heller. Men det var värt ett försök.
Efter drygt en vecka var vi alltså nästan klara med salongsomgörningen.
Det enda som fattades var att sätta upp några hyllor och tavlor. Och fixa det sista lullet.
Här ser ni lite av hur det blev. Fina, riktiga, efter-bilder kommer snart.
För att fira avslutet på Den Stora Omflyttens första fas (där hallen och salongen fått sin make-over) lagade vi till en helt fantastisk middag: basilikaslungade potatisklyftor och grillad majs med kryddsmör och örtsalt. Till det en bit fin karré. Nom nom nom.







Det där blir nog jättebra, fasen vad ni är duktiga på att göra klart. Och bra med majs, det är ju satans gott alltså.
SvaraRaderaTack! Ja, man kan väl säga att det finns en i det här hushållet som är mycket bra på avslut (jag) och en som tycker att det är rätt trist (Ulf). Men i varande situation vinner jag alla diskussioner och maktkamper för jag är tre, Ulf är fortfarande bara en moaahaha.
RaderaOch true that: majs är satans gott!