En fin långfredag i Hummelviken

Långfredagen började med att jag och Ulf fick äta frukost med min mamma och pappa. Jag har nog sagt det här förut, men jag tycker verkligen att dom bästa gästerna är dom som sover över. Jag älskar att få vakna tillsammans med dom jag tycker om!

Efter frukost gick vi ut på tomten (i den råfuktiga kylan fy) för att prata lite om vilka träd man skulle kunna ta bort och så senare i vår.

Något väldigt roligt hände tydligen men det är oklart vad?
Roligt så att jag dör är ju att jag och pappa är spegelbilder av varandra. Kolla hur vi står. Helt omedvetet har vi till och med samma frickin' vilkel på hur vi ställt fötterna.

Sen måttade vi upp hur stor vår trätrall ska vara. Om några veckor kommer pappa tillbaka med en av sina kompisar och bygger den åt oss. Lyckos oss! Vinnis! Osv.
Är det förresten någon av er som byggt en trall som har några goda råd och tips att komma med?

Okej. Strax innan lunch kom mina brorsbarn med föräldrar på besök.

Vi åt en helt strålande lunch bestående av en italiensk potatissallad (från en av mina kokböcker *sniff*) och kyckling eller quorn beroende på vegetariska preferenser.

Jag och Juli fick inte plats vid matbordet så vi bildade ett eget tjejbord vid soffan istället. "Det här är ju det bästa bordet" och sånt sa vi till varandra.

Åh! Det här var det gulligaste på hela dagen. Ni förstår, Juli är lite blyg över hela den här saken att jag är gravid. Det är som att hon inte riktigt vet vad hos ska göra med informationen och hon blir lite försiktig och osäker runt mig. Så igår gick hon iväg en sväng och fipplade med något. Sen kom hon tillbaka och då väntade hon också barn! Mitt hjärta smälter. Det gör verkligen det.

Sen lade lugnet sig igen i Hummelviken. Det var för att min bror med familj åkte hem igen.

Och mamma bara stickade och stickade och satte ihop olika bakstycken och framstycken och allt sånt annat som också var koftrelaterat.

Men hon tog en paus och hjälpte mig att göra i ordning alla sillar som vi skulle ha till påskaftonens familjelunch. Nom nom.

Kvällen avslutades med att vi – som vanligt i Hummelviken – grillade en bit kött och åt den med bea och pompa (inga harrisar den här gången). Sedan vi köpte Hummelviken har jag och Ulf ätit det här minst en gång varje vecka vi varit ute. Många bitar kött och burkar med bea har det blivit.
Allt som allt, en mycket fin långfredag med min familj i Hummelviken.