Apropå påsk ... maten?

Nästa helg är det ju påsk kom jag på. Trevligt! Men kommer den lite lite plötsligt kanske? Vad är det som händer med tiden? Jag fattar ingenting. Swish så är det måndag, swish så är det fredag, swish så är det vår, swisch så är det påsk. Så känns det.

I alla fall.

Nästa helg är det påsk (som sagt) och jag håller på och planerar påskmenyn till årets familjelunch. Förra årets blev episk och vem är jag att inte vilja toppa den hehe? Rätter som jag bestämt mig för hittills är:

1. Krämig ruccolasill
2. Rostbiffsrullar med krämig spetskål
3. Västerbottensruta med löjrom
4. Grön sparris med hollandaisesås och rom
5. Påsksallad med oliver, physalis och fetaost

Förutom detta kommer jag koka potatis och ägg så klart. Och be mamma göra ytterligare en sill och gärna något mer om andan faller på. Lilla Äl har lovat att hon ska baka något att ta med.

Förra året fick jag receptet på den sagolika mintchokladtårtan med after eight av Frau Anna. Nu undrar jag om ni har några andra bra recept till påsklunchen? Jag längtar efter lite ny inspiration!

Jag är kär i ett påskägg eller tre

Åh. Nu har jag blivit sådär kär igen. Den här gången i ett påskägg från Royal Copenhagen. Ett påskägg som också kan vara en kruka. Ett påskägg som också kan vara en vårdekoration. Och som heter Bonbonniere - Yellow Primrose som ju är ett så gulligt namn att man blir mjuk som en kattunge när man tänker på det.

Ska jag vara ärlig, och det ska jag ju, så är jag faktiskt precis lika kär i två andra påskägg i deras serie. Skulle jag, jag säger skulle jag, råka få Bonbonniere - Butterfly ELLER Bonbonniere - Lily of the Valley ELLER Bonbonniere - Yellow Primrose i present skulle jag inte gråta en enda gång. Eller, stryk det där med inte gråta. Det skulle mycket väl kunna komma tårar. Kärlekstårar.

Skulle jag INTE få ett endaste av de vackra porslinsäggen kommer det garanterat komma tårar. AV BESVIKELSE. Hör du det Ulf? *blink*

ps. Det är förresten kusligt tyst från illustratören. Han skulle bara kolla en grej skrev han sen återkomma sen skicka. Nu tystnad. Dåligt illustratören! Dåligt. Jag = missnöjd.

Nytt blomster i våningen

För att tvätta mig ren från hela den här råtthistorien kommer här ett inlägg om alla tjusiga blommor som jag köpte med mig hem förra helgen.

Hela mitt köksfönster badar i grönt just nu. Förra helgen var jag nämligen förbi Plantagen och länsade hyllorna. Kan man säga.
ps. Jag är mycket glad i min nya örtkruka från Sagaform. Är den inte fabby? Hej då alla vattenglas som fått agera kruka till örterna!
Eller. Hej då de flesta vattenglasen som får agera örtkruka.

De här påskliljorna som också fick bli med hem blommar så att det nästan gör ont inne i badrummet. Jag blev så glad när jag såg skylten vid buketterna: daffodils stod det. Gulligaste namnet ju. Och som ett eko från min barndom började jag sjunga på den där låten ni vet: I love the flowers / I love the daffodils ...
Kommer ni ihåg?

Kakelugnen fick sig visst ett lite Östermalmigt utseende tack vare en orkidé i classy kruka. Ni förstår, jag besökte Plantagen på vägen hem från slottsövernattningen. När det gäller det här arrangemanget kan man säga att jag var rätt inspirerad av min helg.

Samma sak med den här murgrönan i kruka. Väldigt slott flott eller hur?

Under samma shopping-spree köpte jag också den här vasen. Visst är den härlig? Och så sjunger vi alla igen: I love the flowers / I love the daffodils ...

Men finast av alla blommor som jag fick med mig hem är nog ändå de här kvistarna med körsbärsblommor. Jag älskar dom. Jag gör verkligen det.

Bild på råttan

Jag KAN bara inte lägga upp bilden på The Rat här i bloggi. Men här är en länk där den som vågar och vill kan se den.

Usch. Jag tycker att jag ser den i ögonvrån hela tiden nu, för där jag sitter i vardis ser jag altandörren = dörren som aldrig mer kommer att öppnas.

Dör äckeldöden här

För kanske en vecka sen eller så upptäckte Ulf tre råttlortar på vår trapp, precis utanför vår altandörr, när han skulle dra upp persiennerna på morgonen. Vi har vetat ett tag att det finns en (minst en) råtta på gården och det är ju av den här vidriga stockholmsmodellen det vill säga: stor och brun och risig. Det finns liksom inget rart eller sött över de här freaksen. Anticimex är kontaktade men de har en del att göra så här på våren så de kommer först på måndag.

Jag måste säga att jag hade lite roligt åt dom här tre råttlortarna. Skojade mycket om det på jobbet och sa saker som att det kändes som att vara med i en scen i Gudfadern. Men istället för ett hästhuvud, tre lortar precis utanför dörren. Som ett meddelande från råttmaffian "vi vet var ni bor och vi håller koll på er" (obs: sagt med Marlon Brando-röst).

Nå väl. Idag kan man säga att jag slutade skratta.

Vår granne en trappa upp har ett fönster som vetter mot vår trapp och hon hade noterat något igår. Var det påskharen som kommit på ett tidigt besök? Hon trodde på riktigt (för ett ögonblick iofs men ändå) att det var en hare som hoppade upp för vår trapp och ställde sig på översta trappsteget vid vår altandörr. Sen fattade hon att det var råttan. Så hon tog en bild. Och mailade den till Ulf. Och nu har jag sett den. Och bilden är så vidrig att jag kan inte lägga upp den här för då skulle ni dö äckeldöden ni också och så kan vi inte ha det.

Men låt mig säga så här: den är stor. Satan så stor! Och på bilden står den på bakbenen och kikar in i vår lägenhet.

Och nu skrattar jag inte mer. Nu vill jag bara grina. Och duscha. Och aldrig mer öppna altandörren.

Veckans maggi, vecka 19

Vecka 19. Jaa. Vad säger ni? Dags att köpa lite nya tröjor va? :D

Betydande frukost och värdelösa snacks

Frukosten igår intog jag på Hotell Diplomat på Strandvägen, eller på Dippan som östermalmsborna säger. Jag träffade den nya redaktionen som ska jobba med Nanne i P4 i vår och allt var mycket intensivt. Jag kommer att fungera som bollplank och spånkonsult kan man säga. Det är ju kanske det lyxigaste jobbet man kan tänka sig. En dag i veckan kommer jag att hänga med Nanne igen och det känns ju himla fint.

Sen var det ju onsdag igår. Sista Sveriges-Mästerkock-onsdagen med Lilla Äl. Som vanligt var det inte den jag hejade på som vann och det gjorde mig som vanligt sur. Men värst av allt igår var ändå snackset: Allt såg mycket gott ut, men det kan jag tala om för er: det smakade inte gott.

Santa Maria har kommit med ett nytt sortiment av tapasgrejer. Jag vill varna för den som kallas Tapas Spice Mix – i alla fall om man följer deras recept. Man skulle blanda halva påsen med tärnad ost och andra hälften med urkärnad och skivad gurka. Urk, sa vi alla. Alldeles för starkt och ... osalt ... och ... inte gott bara. Cherry Pepperserna var gjodare – dom skulle man fylla med färskost smaksatt med rivet limeskal och koriander. Men ska jag vara ärlig så var fyllningen godare än chilisarna. Det är inte ett jättebra betyg.

Ja, lite så såg min onsdag ut igår: Betydelsefyll frukost / crappy snackskväll. Men Svenska Dialektmysterier var lite bättre igår tycker jag. Eller så är det bara jag som kommit in i Fredriks tänk kanske? Kobra s-tr-un-ta-de jag i denna vecka. Och ja, jag förstår att ni dör av spänning av den här informationen men just nu kan jag inte få stopp på mig själv.

Jo, det kunde jag visst.

Vårtecken på gården

Det är så härligt på vår gård nu. Solen ligger på och värmer gott. Syrenbersån kommer snart vara prunkande grön.

Och på marken har de första krokusarna redan slagit ut.

Färgerna på våren är fantastiska. Nästan overkliga. Det är som att blommor och blad vill ge igen på vintern och ba: in your face winter!
Åh, jag tror att jag älskar dom lite för det.

Nu åker jag iväg för en uppstartsfrukost med ett program som jag ska jobba lite extra med under våren. Återkommer om det!

Det här med ... säkerhetsbeteenden

För många år sedan hade jag rätt svår ångest. Jag gick hos en kbt-terapeut under ett år och han lärde mig saker om mig själv och om hur ångest fungerar. Bland annat att det är vanligt att ångestfyllda personer skaffar sig olika system för att göra ångesten greppbar.

I mitt fall handlade det om att jag undvek situationer där jag kunde få ångest (som att åka tunnelbana eller hiss och så vidare). Men allra mest skapade jag en massa säkerhetsbeteenden för att kontrollera ångesten. Jag hade säkert hundra smågrejer för mig. De flesta var helt irrationella men hade jag börjat med något fanns det nya beteendet där. Till exempel kunde jag bara ha byxor på mig, aldrig kjol, jag hade alltid ryggsäck på när jag skulle gå ut (även om det bara var till affären), jag hade alltid en ångesttablett i den där lilla fickan vid jeansens högra framficka och så vidare. För att bearbeta min ångest fick jag också arbeta med att ta bort mina säkerhetsbeteenden. Det tog tid, men det gick.

I alla fall.

Att under så lång tid inte kunna bli med barn har så klart varit ångestfyllt för mig. Sorg och ångest ligger väldigt nära varandra. Så upplever jag det. Och i ett försök att skapa kontroll över något som har varit okontrollerbart har jag skapat nya säkerhetsbeteenden. Man kan nästan säga att det är som att jag ingått en massa olika avtal med ... Gud? Något större? Nej, med mig själv är det nog. Avtalen kan se ut så här "i England får kvinnor som blir gravida rådet att inte dricka kaffe eftersom det kan leda till missfall. Så om jag offrar mitt kaffedrickande så kanske våra försök fungerar nästa gång". Det är ett konkret exempel. Sen finns det avtal som jag ingått på en känslomässig nivå. "Nej, vi kan inte titta på Modern Family för det blir förkortningen MF och MF = missfall". Till saken hör att jag haft två missfall när jag tittat på just Modern Family.

För att ni ska förstå hur sjukt huvudet arbetar kommer fler exempel här: Jag kan inte köpa fisk och skaldjur från Mariannes Fisk längre (efter att jag insåg förkortningen), jag kan inte flyga, inte gå till Kungliga Operan och inte äta lakrits, ingefära eller alger. Jag kan inte heller dricka kaffe, te eller ha någon annan parfym än Byredos Blanche. 

Mitt humör går upp och ner väldigt mycket nu. Det nu beror till stor del på att jag sakta men säkert håller på och raserar hela mitt säkerhetssystem. Det är smärtsamt att släppa taget om allt som jag haft så många år på mig att bygga upp. Men det är nödvändigt för så länge de här idéerna finns kvar har ångesten och oron mig i sitt grepp. Så vill jag inte ha det.

Så jag har börjat dricka lite kaffe igen och te dricker jag numer varje dag. Jag har ätit några bitar lakrits och i helgen fick jag en drink med ingefära som jag drack upp.

För varje säkerhetsbeteende som jag arbetar bort är det också som att jag bryter ett avtal. Är ni med? Det gör att jag blir skör och rädd.

Men jag blir starkare varje dag. Även om det just nu, i detta ögonblick, inte känns precis så.

Kär i en illustration

Hej.

Jag är kär.

I en illustration.

Jag har fällt en tår eller två pga att jag tycker att den är så fin.

Sen har jag gråtit. För att jag inte kunde köpa den. Illustratören skickar inte sina alster till Sverige stod det på hans hemsida.

Sen mailade Ulf illustratören. Och illustratören svarade att han visst kunde skicka bilden till oss i Sverige.

Då blev livet så där stort och fint igen. Och så fällde jag en tår över det.

Undrar hur det blir när illustrationen kommit hem till mig?

Jag gissar på tårar. Tur att jag inte är rädd för tårar.

Okej.

Hej då.

Mina topp tre konstigaste graviditetssymptom

*** OBS: varning för känsliga läsare för här kommer ett inlägg om kroppsvätskor. Inte buskis. Men lite äckligt kanske? Ja, jag tänker att det är bäst att varna med tanke på vad som hände den där läraren som visade armhålehåret under Melodifestivalen. Så. Consider yourself warned. ***

Som jag skrivit tidigare trodde jag att jag skulle må lite illa, få någon tokig craveing och kanske bli lite mer emotionell av att bli gravid. Ja, mer emo har jag ju blivit. Utan tvekan. Jag gråter titt som tätt och oftast av helt obegripliga saker. Det är som att jag tycker att allt är så himla fiiint nu för tiden. Från toppen av huvudet kan jag komma på att jag gråtit över fiolmelodislingan under Vasaloppet (inte av själva loppet alltså utan av en fukking fiolslinga som jag fann ytterst gripande), när en lyssnare sa "ni är grymma" till programledarna i Morgonpasset i P3 i samband med en låtönskning samt när jag läste att några EU-parlamentariker kört Vaginamonologerna i EU-parlamentet i Bryssel. Och jag har onekligen fått min del av illamående. Men någon craveing har inte dykt upp.

Sen har jag ju fått kissa mer än vanligt, blivit lite känsligare för äckliga dofter och så dras jag ju med den här växtvärken i magen som jag berättat om tidigare.

Men nu är det här långt ifrån de enda symptomen jag fått. Låt mig presentera:

Erikas topplista över de tre konstigaste gravidsymptomen!

1. Jag har fått kusar. I näsan alltså. I fyra månader har jag varit en kusfabrik av oanade mått. Hade inte en aning om att det kunde bli så för att jag är gravid. Men så ligger det till. Och det är tydligen helt vanligt.
Så väldigt sexigt. Inte.

2. Att flossa nuförtiden är som att vara med i ett avsnitt av Dexter. Det skvätter blod. Skvätter! What The Fuck Is Up With That?! Men det är tydligen också helt vanligt att man får känsligare tandkött under graviditeten. "Känsligare" känns som en klar underdrift tycker jag.

3. Mitt hjärta hoppar över slag. Första gången jag upptäckte det blev jag jätterädd så klart. Jag låg på sängen och tittade på min scarf som guppade i takt med hjärtslagen. Plötsligt guppade den inte ... för att sen fortsätta ... och sen bli stilla igen. Läbbigt! Men efter en avstämning med min läkare så fick jag veta att detta också ta-dah! är helt vanligt eftersom jag pumpar runt 2 LITER mer blod än annars (från 4 liter till 6 liter). Den ökade blodmängden gäller alla men är det inte helt sjukt att man bara skapar mer blod sådär? Plötsligt har man liksom förvandlats till en galen vetenskapsman med kunskapen om hur man skapar mer blod.

Dessutom är hjärtat förstorat.

Nej, nu snurrar det i huvudet på mig. Jag måste sluta.

En tredje träff med Kokboksklubben

Jag var inte bara och drällde runt på slott i helgen. Jag var också på träff med Kokboksklubben. Den här gången hade vi bjudit med våra partners och barn också så allt var lite som ovanligt kan man säga.
Allt började med att vi blev bjudna på urgoda drinkar av Elisabeths man Nisse. Han har ett mycket stort intresse för drinkar och svängde ihop den godaste Shirley Temple jag någonsin druckit.

Den här gången var det Karin som tog anteckningar under vår utvärdering ... som vi alltså gjorde på golvet. Inte som vanligt.

Andra ovanliga inslag var till exempel när ett barn kröp förbi, över kokboken, som vi försökte utvärdera. Ovanligt men hemskt gulligt.

Kokboken vi lagat mat ur och skulle utvärdera var Nigellas kök. Jag gillade den, vilket man kan läsa om i Kokboksklubbens blogg. Men ett stort minus är alla osmarriga bilder på konstiga brittiska rätter.

Efter utvärderingen var det dags för middag. Och vilken middag sen!

Till förrätt åt vi "korvbiffar" – som är ett synnerligen dåligt namn på några av de godaste biffar man kan tänka sig. De är gjorda på köttfärsen från salsiccakorvar som man sedan blandar med chili, ingefära, colemans senap, koriander och vitlök ... nomnom. Dessa steker man sen och pressar lime över innan man rullar in dom i salladsblad. Dör vad gott!

Till huvudrätt åt vi lammfilé med en portvinssky, haricots verts och stekt gnocci (för övrigt bästa tipset: istället för att koka dom där färdiga potatisgnoccisarna som man kan köpa i affären så steker man dom i smör några minuter. Jättegott! De blir krispiga på utsidan och mjuka på insidan.)

Sedan avslutade vi middagen med den fantastiska lime- och chokladpajen.
En mycket bra och sjukt god träff med Kokboksklubben. Men vi bestämde oss för att ta kommande utvärderingar hemma hos mig ... fram tills babysarna kommer vill säga.

En fin weekend på Rånäs slott

Strax efter två igår körde vi upp på slottsgården till Rånäs slott som ligger strax norr om Rimbo i Roslagen. En queer andfamilj mötte upp oss och sånt känns ju alltid bra.

Vi checkade in men innan vi tog den pampiga trappan upp till vårt rum tittade vi oss lite omkring.

Vi oohade och aahade oss genom den tjusiga matsalen till exempel.

Sen oohade och aahade vi oss genom vårt rum. Det var inte så stort men himla gulligt och ytterst smakfullt inrett.

Efter att ha lämnat väskorna på rummet gick vi till en av slottets salonger för att äta afternoon tea. Den buffén var inte så imponerande. Det kan man inte säga. Jag misstänker att vi var lite sena? Obs, det var vi inte. Vi var bara inte där och hängde på låset.

Men vi lyckades ändå sno ihop lite snittar och scones och frukt. Allt var gott och salongen som vi satt i var väldigt slott flott.

Eftersom jag aspirerade på titeln "tröttast på slottet" bestämde vi oss för att dra oss tillbaka till rummet för en eftermiddagstupplur.

När vi kom dit väntade ett paket. Till mig!

Det var en urgullig elefant som jag nu har runt min hals. Jag funderar mycket på att kanske aldrig mer ta av mig den? Vi får se.

Medan jag oohade och aahade över den lilla elefanten passade Ulf på att ta in den vackra utsikten från vårt fönster. Sen sov vi två timmar.

När vi vaknade var det dags att göra sig redo för kvällens femrättersmiddag. Notera gärna hur Ulf matchade sin slips med min klänning. Han är ett sånt proffs.

Middagen fick vi inta i slottets ostindiska salong. Den blev jag lite kär i. Men jag var som vanligt mest intresserad av vad som händer på internet så jag fixade lite wifi. Obs, helt sant. I alla fall det där med wifi:n. Men det var fakiss för att ta reda på vilka av fiskarna på menyn som jag kunde äta.

Maten var god, men gjorde sig tyvärr inte på bild. Till exempel fick vi äta en mandelpotatissoppa med rökt gös som serverades med löjrom, dill och syrad grädde samt en torsk med fänkål som serverades med grönärtscréme samt rödvinssky och potatis bakad i brynt smör och dill innan vi gick till en av slottets andra salonger för att äta en variation av ostar.

Desserten, en kaffe- och chokladpannacotta som serverades med sesamkrokant och mintkolasås, gjorde sig på bild. Och god var den med. Nom nom.

Kvällen avslutade vi sedan på hotellrummet i pyjamas och morgonrockar med två avsnitt av Downton Abbey. Så himla passande slut på en ljuvlig dag på ett slott.

Nästa dag, som var i morse, började med frukost. Den var helt sensationellt bra. Stor, varierad, lyxig och fin. Den var liksom allt som afternoon teat inte var igår.

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att alltid äta frukost på slott.

Allt som allt hade jag och Ulf en mycket fin och romantisk weeked på Rånäs slott.

Känner du något än?

En liten oskyldig fråga: känner du något än?

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan sedan min mage började synas. Ibland när jag blir mörk i sinnet och tänker på det känns det som att jag får frågan av alla jag möter. Men det är en överdrift. Så klart. Men det hade ingen sagt. Att frågan skulle komma. Om och om, och om, och om, och om, och så om igen.

Frågan ställs av nyfikenhet, slentrian, kanske som en vad-finns-det-för-något-att-fråga-om-nu-då-fråga. Men det är en jobbig fråga. För jag har inte det. Känt dom. Än. Och att ständigt få frågan psykar mig. Varför känner jag dom inte? blir min oroliga fundering när jag ska sova.

Varför känner jag dom inte? Jag säger till mig själv att det kommer. Att det kan komma när som helst. Och det kan det. Från för ett par veckor sedan till om ett par/tre/fyra veckor. Eller senare. (Spannet går mellan vecka 15 fram till vecka 24 typ.) Det är det "normala" – vad fasen som nu är normalt med en graviditet.

Men frågan får mig att bli orolig och känna mig onormal. Det är både jobbigt och tråkigt att alltid behöva säga "nej, inte än ..." och samtidigt försöka se lite glad ut.

Tänk att en liten portion trevlighet kan bli så komplicerad.

Presentgeniet klickar hem gulliga djur

De har visserligen inte kommit än, så kanske tar jag ut det här presentgeniandet lite i förskott men ni förstår: Jag är så sabla nöjd! Det kan bara vara ett presentgeni som kommer på att klicka hem dom här ursöta små djuren till sig själv. Inte sant?
Just det här gänget heter Jet Set Pets och jag tror att jag älskar dem lite.

Det var det här gänget – The Wild Bunch – som jag fick tips om i niotillfembloggen som satte igång mitt webbshoppande. Jag tänker att just dom här kan vara hemskt söta i ett litet barnrum i framtiden.

Och The Wise Guys gick ju bara inte att motstå. De är dessutom en helt perfekt present till en viss uggletokig lillasyster jag har.

De här – The Yolk Folk – hoppas jag att jag hinner få innan påsk. Skulle de inte vara helt ljuvliga på ett påsklunchbord?

Ja, det här är en sanning som tåls att upprepas: jag är ett presentgeni. Varje gång jag är i farten lyckas jag köpa precis det jag vill ha. Det är nästan kusligt vilken fingertoppskänsla jag har.

Veckans maggi, vecka 18

Så här ser maggi ut den här veckan. Visst har den växt på bara en vecka? Jag har ökat mitt midjeomfång med 20 centimeter redan. Är inte det helt sjukt?!

Min kollega Rikard frågade mig om jag hade någon tatuering som skulle hålla på och ändra form nu. Roligt det skulle ha varit om jag hade haft en glad gubbe som skulle ha blivit surare och surare nu. Eller inte. Jaja, någon tatuering har jag i alla fall inte MEN det ärr som läkarna dolde i naveln (från när jag gjorde titthålsoperation efter både en akut blindtarmsoperation plus utomkvedshavandeskapet) kommer fram mer och mer. Väldigt lustigt.

Koftan, eller vad jag ska kalla den för den där randiga saken som jag har på mig, köpte jag för tre veckor sedan. Då kunde jag knäppa den och den låg stängd över magen. Det gör den inte nu kan man säga. Den antar mer och mer funktionen av en mantel. Det gör att jag känner mig mäktig och lite snabb sådär. Vilket jag absolut inte är. Långsammast i stan = jag. Då är det tur att jag har en koftgrej med mantelegenskaper. Mycket tur.