När jag var liten var schlagerfestivalen årets höjdpunkt. Utan tvekan tyckte jag det. Jag gillar fortfarande hela spektaklet men är väl inte riktigt lika engagerad som då på den tiden då den var just en
schlagerfestival. I alla fall. I år tyckte jag att det var dags att inviga
Juliana i melodifestivalens förtrollade värld. Så vi började i köket med att göra massor av godsaker.
Jag,
Juli och
Ulf hjälptes åt att göra snittar med den schlagerröra (hackat ägg, ansjovis, finhackad gul lök, lite majonnäs och grädde mmm) som
min mamma alltid gjorde när jag var liten, och
Lilla Äl gjorde den mest ljuvliga choklad- och limepaj man kan tänka sig från
Nigella Lawsons kokbok.
Vi bänkade oss framför teven och försåg oss och dog av hur gott allt var.
Sen väntade chips, dip, godis och salta pinnar. Vi är = snacksproffs. Juli trodde inte att det var sant att hon skulle få vara med och uppleva allt detta.
Ja, har har vi det helt strålande gänget som tittade tillsammans:
faster Maria, Ulf, Lilla Äl, Juli och så jag då. Vi var mycket uppspelta.
Lagom till att sändningen började klädde Juli om till sin
Snövitsklänning. Hon var oerhört koncentrerad på öppningsnumret. Jag tror att hon tyckte bäst om programledarna om jag ska vara ärlig. Det var dom som var mest prinsesslika och det där med prinsessor är tydligen mycket viktigt i den fas hon går igenom just nu (det har varit en mycket lång fas i och för sig måste jag säga).
Vi hade det i alla fall maximalt perfekt. Vi åt, vi drack, vi hejade på
Loreen, och på
Danny, och pratade om olika viktiga saker som varför kärleken är ett mirakel?
Ungefär vid
Ulrik Munther kroknade Juli och höll nästan på att somna. Men det gjorde hon inte.
Nej nej, hon bytte istället om till pyjamas och dansade sig igenom resten av kvällens alla snabbgenomgångar och vinnarlåtar. Efteråt var vi var alla överens om att Loreen var en bra vinnare, men att det ändå var lite synd att Danny inte vann.
Allt som allt hade vi en mycket fin Melodifestivalsfinallördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar