fredag 14 november 2014

Hurra för tvillingarna! 27 månader idag!

Två år och tre månader. Det är på pricken så gamla som ni är idag. Vi var till bvc idag för att prata lite med vår sköterska om det faktum att ni vägrar prata och det återkommer jag till strax. Det jag vill börja med att berätta är att det fanns en sex dagar gammal bebis i väntrummet med oss. Och när jag såg den där lilla skrynkliga saken så gick det som en stöt genom mig rakt in i hjärtat. Det är så overkligt sjukt hur tiden har rusat under de här dryga två åren med er. Det känns på riktigt som att det var i förra veckan som jag och pappan var med två egna såna där miniknytten till vår Laine på Läkarhuset Odenplan. Samtidigt är jag mycket medveten om tiden som har gått. Hur mycket bättre jag mår nu jämfört med då. Hur otroligt mycket ni vuxit och vad mycket roligare det är att vara föräldrar och familj nu när ni är två starka och stabila barn istället för två små hjälplösa bebisar.

När vi var hos Laine passade vi på att väga och mäta er. Du Olof är nu 92 cm lång och väger 15 kilo. Du Greta är 86 cm och väger 12 kilo. Ni följer era kurvor som ni haft ända sedan ni föddes. Du Greta ligger en kurva under medel/median/mitten/vad det nu är som är där i mitten, och du Olof en kurva över. Så har det varit alltid.

Vi var alltså till bvc idag för att göra en bedömning av er väldigt långsamma språkutveckling. Ni säger inte många ord än men ni har ändå en rik kommunikation.Vi är alla helt överens om att ni kommer att börja prata förr eller senare och att det kommer att vara en thunderstorm som kommer att träffa oss då. Vi alla är = era föräldrar, pedagoger på förskolan och bvc-sköterskan Laine. Att ni inte pratar ännu är något som vi tar på allvar men försöker att inte oroa oss för. Vi gissar att ni inte har sånt stort behov av att prata än? Ni har varandra som spegelbilder och eftersom ni gör er förstådda för det mesta så behöver ni faktiskt inte prata.

Ni går nu på förskola och det är något som ni båda två älskar. Ni går på en Montessoriförskola i en blandad barngrupp. Ni är de två yngsta barnen på avdelningen och ni är båda två väldigt omtyckta. Du Greta älskar också de största barnen och är väldigt mycket med dom. Flera gånger i veckan får vi höra av de andra barnen hur mycket de tycker om er. Att ni är gulliga, söta och att dom önskar att dom hade en egen liten Greta där hemma att ta hand om. Du är väldigt social Greta och bekräftar både de andra barnen och pedagogerna väldigt mycket. Du är tydlig med vad du gillar och inte gillar. Om du inte vill bli kramad av någon av de mindre barnen är du tydlig med det utan att bli otrevlig vilket är en otroligt fin egenskap. Du Olof är lite mer mest intresserad av dig själv och struttar helst runt lite så där själv och ifred. Bara i det allra allra senaste har du börjat notera att det finns fler, andra, barn på förskolan. Tidigare har det framförallt varit pedagogerna du sökt dig till.

Vi har haft otroligt få vabdagar med er hittills (*peppar peppar*) två med dig Greta och tre med dig Olof. Du hade höstblåsor Greta och du feber Olof. Det märkligaste med detta var att det var första gången i era liv som ni var ifrån varandra under en längre period. När Greta var borta från förskolan bekom det dig inte något nämnvärt Olof medan du blev ganska dyster av att inte ha Olof med dig Greta.

Ni är båda två väldigt livliga och pigga barn. Ni älskar att springa och hoppa och klättra. Ni hoppar jämfota över saker, ni klättrar upp för i princip vad som helst och parerar fall med hjälp av er balans. Du gör kullerbyttor Greta. Ni har båda två bra kroppskontroll och kan hälla drycker och yoghurtar i tallrikar och glas. Att springa genom vattenpölar gör er lyckliga, även att kasta stenar i sjö och hav.

Ni är två väldigt kramiga och pussiga barn. Ni kramar gärna alla ni möter och vill gärna sitta i våra knän en stund då och då och ni kan ju gissa att vi njuter då. Ni är oftast glada och skrattar väldigt mycket. Ni har börjat kunna skoja med varandra genom att leka tafatt eller tittut och då kan ni ibland skratta så att ni tjuter.

Det märks också att ni har blivit två år. Oh My God. Ni är båda två så trotsiga med oss mellan varven att vi tror att vi ska smälla av. Att ha er båda två mot en är inte enkelt ska jag säga men både jag och pappan försöker välja våra fighter. Ni är så sjukt gulliga nu men ni kan också vara så hemskt jobbiga när ni vägrar saker eller bara gnäller och gnäller.

Den jobbigaste fighten vi har är den om nattningen. Du vill nämligen inte alls sova om kvällarna längre Greta. De dagar då du inte sover något på dagen funkar det okej även om du är motvalls även då men då orkar du i alla fall inte hålla på hur länge som helst. Men de dagar då du sovit är du som galen på kvällen. Då kan det ta över två timmar att få dig att komma till ro. Vi håller på att fasa ut din dagvila Greta för det för jobbigt som det är nu. Det gör vi genom att du får bestämma själv om du vill sova eller inte och hemma vill du inte det. På förskolan sover du fortfarande en stund efter lunch varje dag. Du Olof har ett mycket större sömnbehov så du får sova längre på mornarna och efter lunch varje dag. Du får också göra som du vill men du vill verkligen sova.

När ni väl sover så sover ni oftast gott och hela nätterna i era sängar. Under de senaste månaderna har ni haft en jobbig hosta som har väckt er. Då händer det att du kommer insläntrandes till vårt sovrum Greta. Då klättrar du upp i sängen med hjälp av en liten pall som vi har ställt vid min fotända. Då lägger du dig bredvid mig på min huvudkudde och sedan ligger du där helt stilla så det är rätt mysigt att sova med dig tätt intill.

Du är nästan helt torr hemma nu Greta. Du har bara blöja på natten eller när du själv ber om det, vilket inte är ofta. Ute och på förskolan har du också blöja eftersom det är enklast så. Hade det varit sommar nu hade vi satsat på att få dig helt torr tror jag men med alla tusen plagg som behövs nu när vi går ut så känns det för övermäktigt och vi har ingen stress att ta bort blöjan helt. Igår var det första dagen på förskolan som du var utan blöja inomhus. Då hjälpte en av dina kompisar dig när du behövde gå på pottan, så himla gulligt. Och allt gick bra! Du är helt ointresserad av att sluta med blöja Olof. Du kissar på pottan ibland och blir väldigt stolt när det händer men de gånger vi försöker ha dig utan ställer du dig nedanför skötbordet och ylar och pekar tills vi satt på dig en.

Era favoritsysselsättningar är dessa:

Olof, du älskar att rita och lägga pussel. Du är mycket förtjust i fordon av olika slag där du framförallt granskar hur de rullar väldigt noga. Du har en enorm kärlek till hajar just nu och du kan titta på en liten film med en haj som simmar i en app som heter Miniteve tusen gånger på raken.

Greta: du älskar dina små Pippifigurer Pippi, Tommy, Annika, Lilla Gubben och Herr Nilsson mer än något annat. Du bär runt på dom där överallt och leker med dom, badar med dom, sover med dom.
Du är också väldigt väldigt förtjust i att sortera saker. Du tar en hink med pärlor och sorterar dom i färger i olika skålar. Du älskar min handväska, mitt smyckesskrin och pyssellåda – mest för att det är en sån ordning i dom tror jag. Du plockar ut saker och lägger tillbaka dom på sin plats om och om igen. Om jag har något nytt i min handväska, som en penna tex så kommer du med den till mig så att jag kan lägga undan den för i handväskan ska det bara finnas fem saker. Dom fem sakerna som alltid har funnits där. Du älskar också ett Pippi-lotto som vi spelar några gånger varje dag.

Era favorit tv-program: Charlie och Lola, Lilla Spöket Laban, Pippi (filmerna, tv-serien och tecknade) och Madicken (Greta).

Era favoritappar: Miniteve och Hokus Pokus Alfons Åberg (Olof) och Radioapan (Greta).

Era favoritböcker: Sångböcker som Här kommer Pippi Långstrump och Barnkammarböckerna är poppis just nu men nu är väldigt ombytliga. En favoritbok kan hålla i en eller två veckor sen vill ni inte höra den sagan något mer. De som har passerat i det senaste är några av Vem-böckerna, Belle och Bo och godnattpussen, några av Ellen-böckerna och några om Bu och Bä (som jag brukar läsa som Olof och Greta).

Ni älskar båda två att bada och även att duscha nu för tiden. Vi pratar myckekt om att åka till badhus och bada men än har vi inte kommit oss iväg.

Ni har båda två börjat upptäcka musik. Du tycker om att sjunga Greta (du är helt ointresserad Olof) och du Olof känner musiken i din kropp. Du kan följa olika instrument eller beat eller melodier på olika sätt med dina armar och överkropp och det är en sån fantastisk sak för mig att se: hur du känner basgången eller sveper med stråkarna eller tar takten med trummorna.

Maten då. Vi har som mål att få er att bli två kulinariska små individer. Vi äter allt möjligt och oftast äter vi samma. Den enda gången vi hittar på varianter till er är på helgkvällar då vi vill äta extra vuxen mat som kan kännas väldigt köttig. Då får ni antingen korv eller quorn istället. Ni har perioder då ni inte ens vill smaka det som vi har lagat men vi låter det vara så. Dom dagarna slipper ni äta och så kompenserar vi med en extra smörgås till kvällsfikat. Vi vill inte att maten ska bli en konflikthärd och eftersom ni i stort ändå äter rätt bra så funkar den här strategin.

Nu måste jag sluta skriva till er för den här gången. Vi ska nämligen iväg och äta på restaurang. Det är en annan prövning som jag och pappan utsätter oss för med jämna mellanrum. Men vi vill så innerligt gärna att det ska funka att gå ut och äta med er för vi, jag och pappan alltså, älskar god mat och att gå på restaurang. Vi kommer att göra allt vad vi kan för att få med er i vårt intresse.

Älskade Greta och älskade Olof. Mina älskade barn. När vi var i en kyrka här om helgen och lyssnade på körsång och orgelmusik upplevde jag en sån stark innerlighet mellan oss fyra. Både jag och pappan älskar er så mycket att det snurrar och den glädje och tacksamhet jag känner över att få vara mamma till er har jag inte ord nog att beskriva. Vi är en fin familj och ni är de mest förtjusande små barn som någon någonsin skulle kunna föreställa sig. Ni är starka individer med tydliga viljor och samtidigt med så mycket glädje och kärlek i er att det gnistrar om er. Ni är stjärnstoff, jag svär.

Hurra för ettan och tvåan som blir 27 månader idag!

17 kommentarer:

  1. Blir alldeles varm i kroppen när du beskriver era fina, härliga barn och er kärlek till dem.

    Ett litet tips ang. språket; jag jobbar som förskollärare och vi jobbar mkt med TAKK (TAKK = Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation). Detta gynnar alla barn, men framför är det väldigt tydligt att barn som har en försenad språkutveckling kommer igång med språket mkt snabbare. Flera av mina kollegor har gått på kurser och lagt sig TAKK vilket jag själv inte har gjort men har lärt mig en hel del tecken ändå. Det finns en app som heter "SignitForward" där man lätt hittar hur orden tecknas.
    Även våra yngsta barn, på ca 1.5 år som ännu inte har ngt språk lär sig tecknen snabbt och flera av våra föräldrar har fått ladda ner appen för att försöka förstå vad barnen tecknar:-).
    Det är många förskolor som idag använder TAKK.
    Bifogar några länkar:
    http://www.bam-sprakteknik.se/takk.htm

    http://www.hattenforlag.se/index.asp?mainid=1

    Hälsn. Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fint tips! Det ska jag kolla upp!

      Radera
  2. Det känns som att barn väljer en gren, motorik eller tal. Sonen som är 26 månader talat i 6-7 ordsmeningar och kan föra kortare resonemang. Men hade aldrig fixat att hälla upp dryck och äter hellre middagen med händerna än bestick. Göten på morgonen har han insett att den är svåräten utan sked och han är ärligt talat ganska klumpig men skakar rumpa till musik så att jag funderar på vad fskpedagogerna tänker :)

    Läste att barnen har "hela" trädet av grenar vid skolstart även om vissa grenar alltid kommer vara starkare än andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att barnen utvecklar olika saker i olika takt och att det styrs ganska mycket av intresse och behov. Varken Olof eller Greta _behöver_ prata för de gör sig förstådda i alla fall så all deras energi går åt till det som dom tycker är roligast: att utmana sig själva fysiskt på en mängd olika sätt :)

      Radera
  3. Tror inte ni behöver vara oroliga för talet nåt särskilt än! Både min lillebror och Elsies ena kusin sa knappt ett ord före tre år. Lillebror är idag en vältalig 27-åring med examen från KTH och dotterns kusin en fullt normal och pratglad snart 5-åring! Så jag tror inte alls det är nån större fara med det än. Snart kommer allt på en gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är faktiskt inte oroliga, mer bekymrade kanske? Det skulle vara så SKÖNT om dom började prata lite så att vi fick ta lite mer del av vad som pågår i deras huvuden.
      Men tack för en fin kommentar! Sådär tänker vi med!

      Radera
    2. Förstår! Det jag upplevde (med kusinen då, med lillebror minns jag inte och reflekterade nog inte så mycket över det) var att han blev mycket lugnare när talet lossnade. Det var så frustrerande för honom att inte kunna säga precis vad han ville, så han var ofta ganska... arg, liksom. Eller utagerande, kanske är bättre ord... Frustrerad helt enkelt. Han gjorde sig förstådd ändå, men allteftersom han blev äldre märktes det att han liksom ville SÄGA nåt, inte bara göra sig förstådd. Så det var skönt för alla inblandade!

      Radera
  4. Åh vad fint du skriver om barnen!

    Intressant att höra om språkutvecklingen. Vår lilla är 22 månader nu och pratar inte alls, säger knappt mamma och pappa och det är något som jag funderat en del på den senaste tiden när jämngamla förskolekompisarna dragit iväg i snacket. Men han klarar sig rätt långt på att säga "da da", nicka och peka och jag tror att han är hyfsat tidig motoriskt istället. Var det förskolan, bvc eller ni som initerade besöket hos bvc?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var vi som initierade besöket. Jag ringde vår sköterska och eftersom deras direktiv är att de alltid ska ta föräldrars oro över språkutveckling på allvar så bestämde vi att vi skulle träffa henne. Jag tänkte skriva ett inlägg om detta snart!

      Radera
  5. Oh, du skriver så fint! Och jag håller med om ovan nämnda kommentarer, har en som pratade rätt tidigt och då hoppade direkt till 3-4 ords meningar men som aldrig hade fixat att servera sig själv dricka vid 2 års ålder och där vi nu vid 4 års ålder kämpar med finmotoriken som inte är riktigt där. Hans lillebror är däremot inte riktigt lika snabb verbalt (fast han är bara 16 mån så lite svårt att säga om något än) men betydligt mer motorisk. Är dock inte orolig för någon av dem.

    Än en gång, du skriver så fint om dina barn. Önskar jag tog mig tiden att skriva om mina med, men det prioriteras sällan tyvärr.

    SvaraRadera
  6. Jag måste tipsa om att se Alfons på bio. För två veckor sen såg jag och tvååringen Mera monster! och i dag såg vi Flyg sa Alfons. Tvååringen satt blickstilla hela 40 minuterna och älskade det! En liten box havremjölk och popcorn så var upplevelsen fulländad. Han som har ås mycket spring i benen satt som ett ljus. Småbarnsbio är så förlåtande också, och det är okej om de kommenterar eller behöver ta ett varv i trappen. E utbrast flera sånger "åh så spännande mamma". Så mysigt.
    Gissa förresten vad jag hittade på en bokloppis i helgen, "Så klart du kan!". Självklart fick den följa med mig hem! :)
    /Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen GUDARS vad roligt med boken! Jag tittade i den här om dagen och ba: OMG vad tiderna har förändrats. Recepten är nog fortfarande rätt okej men bilderna! Yikes!
      Och tack för tips om bio! Det måste vi ju testa. Båda barnen gillar ju film så det borde kunna bli en success!

      Radera