Jag tar och dammar av den här gamla etiketten som hamnat i ett hörn i min fysiska källare. För nu är det dags att ta tag i allt det här igen. Det här med motion och må bra etc mm osv. Jag fick nämligen ett så himla bra tips i en av kommentarerna här om dagen. Detta:
Att jag ska planera min träning precis som jag planerar mina veckomenyer. Hur genius?
Än har jag inte kommit igång eftersom all min veckoplanering sker på söndagar men jag kan redan nu avslöja att jag denna vecka gått en powerpromenad och att jag så snart jag kritat ner dessa rader ska ge mig ut på en lunchpromme på Gärdet.
Jag känner så många mäktighetskänslor i bröstet just nu pga har packat med mig träningskläder i min datorväska att jag vill skrika ut det på arbetsplatsen. Men eftersom jag är en kontrollerad människa (och att jag inte känner de som sitter längre bort i lokalen varför ett skrikande skulle bli enbart jättekonstigt) så ska jag bara lugnt och stilla gå och byta om. Värdighet är ett ledord jag jobbar in mer och mer i mitt varande.
Förresten! Lite senare idag återkommer jag med en ny Nassim-övning. Han är fortfarande min PT även om han inte torde vara så stolt över mig i det senaste. Men han vet inget av detta maskande jag har hållit på med. Jag är nämligen en mästare på att dölja saker ska ni veta. En mästare!
Maskningsmästaren. Döljningsmästaren. Kärt barn har många namn.
Jag tror det är tredje gången eller så som jag kommenterar i din blogg. Och jag blir lika förvånad över mig själv varje gång jag gör det. Jag är liksom inte en sån som kommenterar bloggar. Men du skriver så bra, ärligt, träffsäkert och inspirerande att jag bara känner att jag måste ge lite tillbaka ibland. Om du förstår hur jag menar?
SvaraRaderaGällande träning kan jag bara säga att jag förstår dig till fullo. Det finns så mycket som kan komma emellan. Jag vill därför dela med mig av min i särklass bästa idé, iallafall på länge. Ett par dagar innan en kollega skulle komma tillbaka från sin föräldraledighet sms'ade jag ett upprop om att vi tillsammans skulle lunchjogga två dagar i veckan. Meddelandet lämnade inte så mycket utrymme för ett "nej". Första dagen tillbaka på jobbet pepprade jag henne med mötesinbjudningar till lunchjogg alla måndagar och onsdagar framöver:) För att sätta extra press på oss skröt jag lite om detta påhitt för några väl utvalda och pressen var därmed ett faktum. NU kan vi liksom inte sluta. Vi har både pratat om det och visat oss i kontorslandskapet i träningskläder. Ingen kan ha missat vad vi håller på med! Fatta vad pinsamt om vi om några veckor får frågan om vi slutatat springa på lunchen!
Skulle jag dock ha planerat att springa hemma på kvällarna hade pressen och därmed även sannolikheten att det blir gjort, varit ungefär lika med noll.
Så det är mitt bästa tips, planera in träningen, prata om den, skapa press på dig själv och försök hitta någon att göra det ihop med. Alla andra fördelar kan du säkert räkna ut själv, men det allra bästa är att jag får dagsljus och att träningen är klar när jag hämtar barnen och jag behöver inte känna någon stress för att klämma in det på kvällen!
Heja dig! En stark mamma är guld för twinsen och guld för dig. Fortsätt träningsplanera och bra tips ovan. Träna på lunchen är perfekt! Börja med 1gång/vecka först. Mvh stolt tipsare
SvaraRadera