Helgen då jag gav igen på november

Alltså den här bilden sammanfattar min helg så på pricken bra. Det här var helgen då jag tog skrevtag om november och ... nej, det var kanske lite väl aggressivt ... nej, jag mer gjorde en mental vändning och ba: hej då sämstomånaden! Om du ska hålla på att vara så här grå och tråkig och suga livet ur mig så vill jag inte ha med dig att göra längre. Så jag vände moodyvember ryggen och började lajva december istället.

Vi bjöd hem vänner på långlunch med vin och härliga samtal där våra barn svansade efter deras dotter på det mest förtjusande vis. Extra mycket förtjusande var detta att de tre hängde tillsammans så att vi vuxna kunde hålla samtal igång på flera meningar i rad. Och jag fick blommor, den mest sagolika bukett jag kunde tänka mig med ranunklar och anemoner och burgundyröda nejlikor. Burgundyröda nejlikor har seglat upp på topp fem över blommor jag älskar mest just nu.

Idag åkte vi hem till min bror och hans familj för att lämna en lampa som deras dotter, min brorsdotter Juliana, ska ha i sitt rum när det blir klart. Dom håller på och renoverar sitt hus och därför frågade jag om vi kunde få låna deras gunghäst som stod ute i förrådet, för att testa om det är något som kan funka hemma hos oss. Greta är nämligen helt inne på hästar just nu och vill bara leka "Pippi"hela tiden. Leka Pippi betyder att jag går på alla fyra och gnäggar och att hon sitter på min rygg och skrattar. Det är en fin lek men också ganska jobbig både för rygg (konstant värk i naxlarna nu för tiden) och knän (har gått upp en knäskålsstorlek pga extra lagret brosk som bildats då jag krossat mina knän mot parketten lite för många gånger). En gunghäst verkade som en genial idé i mitt huvud men jag kunde också se riskerna med till exempel en tvillingbrorsas tår som skulle kunna bli helt krossade.

Nu har vi haft hästen här hemma en eftermiddag och kväll och för Gretas del handlar det om sann himla kärlek. Olofs tår är också oskadda än så länge och de hade det finaste samspelet i turtagningen om att få rida. Det kan vara en mirakelhäst som vi har fått hem? Folk säger ju att det är något särskilt med hästar och jag måste nog ge dem rätt. Greta är då i alla fall lyckan på spåren.

Till sist.

Idag var vi nere i källaren och plockade upp lådorna med adventspynt, men varför stanna där? Så. I våra fönster hänger nu röda gardiner och vid mig i soffan ligger de matchande kuddarna som Ulf sydde av den knappa metern vi fick kapa på längderna från när de hängde i våningen i Vasastan. Framme är också nötknäpparna, mässingsängeln vi köpte förra året och luciatåget! ja nu står det där i fönstret och sprider en sån trivsel att tårna knorrar sig på mig.

För det är ju nu jag längtar efter jul och mys och ombonat. Nu. Inte om ett par tre veckor. Och det ska jag säga er, att skapa detta magnifika mys precis just nu var som att få ge igen på november. Vädret försökte verkligen sätta dit mig i år men det hade uppenbarligen inte någon aning om kraften som fanns i motståndet. Inte ens jag visste men nu står det allt mer klart för mig att jag är jul/advents/mysgeniet numero uno. Banne mig. Ännu en genialisk sak att sätta på cv:t.