Scenariot ser oftast ut som att det på något sätt kommer fram att jag har tvillingar och då följer det någon fråga om det är jobbigt och då säger jag att "jo, det är ganska intensivt men det är ju också rätt härligt" och då kommer kommentaren "amen tänk på dom som får trillingar!" Jag upplever inte mig själv som en som går runt och ba "buhu stackars mig som har tvillingar", men samtidigt hymlar jag inte om att det kan vara sablarns så intensivt emellanåt. Jag försöker inte försköna vårt liv utan mer beskriva det rakt upp och ner så som det är. Vi har bra dagar och vi har dåliga dagar, sådär som jag gissar att alla andra också har det.
Hur som helst. I helgen var det en mamma i lekparken som sa att hon bara försökte hitta the silver lining för att vi hade fått två samtidigt. Jag sa som det var: att det här att vi fick Olof och Greta samtidigt kind of ÄR vår silver lining. För så är det. Jag är urglad att vi fick två. Jag kan ju inte heller tänka mig något annat scenario för det här är som det blev för oss. Det finns inget som har gjort mig gladare – eller kommer att göra mig gladare – i hela resten av mitt liv än att jag fick två barn samtidigt.
Men det är så knäppt det här. För jag har inte anmält mig till någon tävling om vem som har det värre eller värst. Och om jag tycker att en dag med två trotsåldersbarn är tung så blir den inte lättare av att någon säger "tänk om du hade fått tre". För så är det ju inte. Jag fick två och det gör mig splittrad ganska ofta men hemskt överlycklig ännu lite oftare än så.
Och låt mig dra lite statistik kort:
I Sverige har vi cirka 110-115 000 födslar per år. Av dessa är:
- Tvillingfödslar: ca 1500
- Trillingfödslar: ca 20
- Fyrlingar har bara fötts två gånger under perioden 1997–2007
- Senast det föddes femlingar i Sverige var 1992
Så svaret på frågan om hur jag skulle ha haft det om jag fått tre, fyra eller åtta barn samtidigt är egentligen rätt kort: det hade inte varit särskilt troligt.
Och jag förstår att de här kommentarerna inte är illa menade. Och jag gissar att det finns någon slags allmän idé om vad man ska prata med en tvillingförälder om, med tanke på att så in i vassen många säger samma saker. Men ändå. Det är ändå så att jag blir lite smågalen på det då och då.
Lite länkar för den som är lagd åt det källkritiska hållet:
Socialstyrelsen, sidan 17
Statistik sammanställd av Svenska Tvillingklubben
Artikel om trillingar i Svd
Artikel om Sveriges enda femlingar
Det klassiska att man själv fâr säga att ens barn är smâ monster ibland men att ingen annan fâr säga det eftersom man älskar de högst av allt. Och jag tror en genuin förundran och nyfikenhet hur ni klarar vardagen. Hur orkar ni gâ pâ restaurang med tvillingar i trotsâldern. Det lâter som magi för oss som inte vâgar mer än fika längre med det enda barnet.... Har man bara ett barn är det sâ svârt att föreställa sig flera barn. Sedan tror jag inte det är lika för alla. Jag vet att alla barnfamiljer har bra och dâliga dagar. Vi har varit familjen ute med den lilla ängeln som alla gäster beundrat och häromdagen tvingades jag bära en gallskrikande, sparkande 15 kgs 3 âring i EN HEL KILOMETER. Det tog liksom aldrig slut... och omgivningen ba: Guud vilka dâliga föräldrar, typ "säg till honom", tjaa eller jaa det har jag gjort; och mormor bara mmm det händer Aaaldrig oss; och svärmor Neeej sâ gjorde aaaldrig mina barn, nähä..... Och jag: men alltsâ är det här normalt dâ (fast jag tycker jag ser det ganska ofta, sâ kommer ett tvivel, är det mitt fel dâ)? Ska en treâring ha ett utbrott pâ stan i 20 minuter? Samtidigt som jag vet att mitt barn faktiskt hör till den lugnare sorten (avgudad av alla pedagoger som lätt barn) även om han kan sura och gnälla (blir tokig pâ det gnälliga; hur gör man) och fâ utbrott... Har sett andra barn i barngrupperna som är de vilda, omöjliga eller ja de duktiga, alltid glada och snälla. Det vill man inte säga! Men skillnader finns det ju mellan barn ocksâ, det hänger inte bara pâ föräldrarnas "uppfostran". Min största grej med tvillingar eller trillingar eller täta smâbarnskullar som jag tänker är hur man klarar sömnen... Om man har tur och de sover bra sâ okej... Trillingar och kolik, nattskräck, maginfluensa? Alltsâ hur? Jag önskar hett att jag var en person som klarar att bara sova 6 timmar om natten istället för att behöva sova 9 timmar. Tänk vad lätt det mâste vara? ;o) De som har familj som avlastar utan att tränga sig pâ... Borde vi köpa in städhjälp, barnvakt? Vi har försökt sänka kraven men omgivningen visar inte jättestor förstâelse... hade varit himla bra om folk kunde sluta ta illa upp om man vill gâ hem frân en fest vid 22:00, är det inte trevligare att äta lunch ;o)... Det blir ett slags "vi som har barn" mot resten av världen... Hur har alla icke-smâbarnföräldrar lyckats totalt blockera de dâliga dagarna... Borde jag göra homevideos till mig själv? och nu är vâra vänner inne pâ andra/tredje barnet och det känns som radiotystnad? vart tog de vägen?
SvaraRaderaMen gudars vad knäppt! Säger folk så på riktigt till dig? Jag trodde de flesta var införstådda med att det är intensivt/jobbigt/krävande(stoppa in valfritt ord) att ha tvillingar och att ingen kom på tanken att säga saker som i stil med att "men om du har det jobbigt tänk på de som har det jobbigare". Vi har också tvillingar och jag tycker det ÄR jobbigt att ha två istället för en så jag tänker ofta själv (med största ödmjukhet) shit det måste vara sinnesjukt jobbigt att ha tre eller fyra eller åtta (fast snarare tre, det andra tänker jag nog aldrig just för att sannolikhetens är liten). För om JAG tycker det är jobbigt med två, tänk de som har tre eller fyra osv. Det är ingen tävling precis som du skriver, utan jag tänker att vi som har det lite jobbigare kanske får med förståelse och ödmjukhet inför andras kämpande på ett annat sätt? Och jag tänker också gud vad lätt att ha ett barn, varför gnäller folk? Men alla har ju det jobbigt, oavsett hur många barn man har, och om alla bara kunde visa förståelse inför andras situationer skulle man (jag) bli mindre bitter. Jag har som regel att jag inte tar åt mig ett skit av folk som säger knäppa saker, som dessutom inte ens har erfarenheten av tvillingar, vilket de flesta som säger knäppa saker inte har.
SvaraRaderaJag tycker du "gnäller"/klagar väldigt lite (jag klagar jämt!) och att du är väldigt glad och nöjd med att ha två. Jag kan ju många gånger per dag önska att vi fått våra ett i taget just för att det är så jobbigt så SKIT i allt de här människorna säger. Svårt jag vet men ta inte åt dig iallafall. Du är grym!
Men är det inte lite så oavsett antalet barn? Jag och en kompis med tvillingar pratade om det för ett tag sen. Min son hade kolik och gallskrek en period större delen av natten. Jag är övertygad om det var betydligt lättare att ha hennes tvillingar den perioden än ett barn med kolik. Men sen kan man ju alltid vända på det, tvillingar med kolik? En hel kul ungar med kolik? När de var runt ett år och skulle jagas, ja, tvillingar svårare än en. Vi kom fram till att visst finns det en del utmaningar i antalet barn man får men det ligger nog nästan mer utmaningar i barnet du får är.
SvaraRaderaFör den som sa "tänk om du hade haft tvillingar?" när jag gick runt nätterna i ända och försökte trösta en spädis med tokont i magen ville jag mest golva. Jag hade nog missat, dels pga såg dubbelt av sömnbrist och ja det faktum att jag inte slåss.
Hej,
SvaraRaderaJag har två pojkar, tvillingar som blir 3 år i mars. Det var en lång resa dit och jag är så otroligt tacksam att vi fick barn och inte bara ett utan två! Det är en gåva, ett mirakel. Två friska barn som dessutom fick stanna i magen tiden ut :)
Visst är det jobbiga, intensiva stunder och det går inte att jämföra med att bara ha ett barn. Men alla med barn har sådana stunder det är inte bara vi som har tvillingar som har det så!
Jag får nästan alltid kommentarer när jag är ute och tex handlar med pojkarna:
- Åhh tvillingar! Det är jobbigt va? Ni får väl aldrig en lugn stund?
- Eller som du skriver tänk om ni fått tre?
Vad svarar man? Ja men nu är det inte tre eller hur?
Och jag är så jäkla trött på alla negativa kommentarer. Svarar att ja det är jobbigt mellanåt men annars bara kul. Och dom har alltid varandra!
Va ger alla rätt att kommentera mig, mina barn och ska säga hur vi har det! Jag skulle aldrig säga nåt sånt till en främmande människa.
En annan kommentar som också kommer nästan jämt:
- Ja nu har ni ju ert klart! Ni har fått två barn, då slipper du gå igenom det där igen!
Varför är jag klar bara för att jag fått två? Slipper gå igenom det där igen, jag älskade att vara gravid och man vet ju inte vad vi fått gå igenom fö att komma dit vi är idag.
Nä jag bli jätte less på alla kommentarer hela tiden! Det är jobbigt! och vissa gånger svarar jag snesigt för att jag blir så irriterad.
Det är ett heltidsjobb med barn, spelar ingen roll om du har ett, två eller tre barn. Javisst har man tvillingar så är det såklart extra det försöker jag inte försköna! Men det är inte kul att jämt få höra samma sak!
Från en tvillingmamma till en annan, vi är lyckligt lottade och tänk va våra barn ska vara lyckliga som har detta fantastiska band och alltid har varandra!
Tack Erika för en bra blogg, kloka ord och rolig läsning.
Varma hälsningar Sandra :)