Resan till och första dagen i Kolimbari

Allt började en sen eftermiddag med två mycket resesugna två barn ute på Arlanda. Under några dagar hade jag pratat med Oggi om att vi skulle åka och jag tror att de förstod vad som var på väg att hända.

Väl inne i planet blev allt mycket stimmigt på just våra tre platser. Jag och Ulf betalade extra för att få sitta just här, efter tips från researrangören. På den här raden finns det nämligen ett extra säte som inte går att boka vilket betyder två saker: 1. vi fick en extra stol och 2. vi fick sitta tillsammans (det får man inte annars när man reser med tvillingar under två år pga mängden syrgasmasker på en rad).

Stimmet avslutades med sömn i mosters famn på bussen från planet till terminalen. Flygresan gick förresten jättebra. Det är verkligen inte några problem att resa med Olof och Greta. Så himla skönt.

Nästa morgon vaknade vi i Grekland med ett rum fullt av tvillingrelaterade saker.

Och till detta härliga. Vi hade dock inte bokat ett sånt här rum och något hade blivit fel vid nattens incheckning. Under förmiddagen flyttades vi runt och det nya rummet vi fick blev bra det med.

Vi gick till frukostmatsalen.

Där träffade Olof på en kär bekant.

Och utanför restaurangen fanns en annan gammal favorit. Alltså den här fisken, SOM vi har hängt vid den. Det finns inte en fena på den som jag inte har definierat för min son.

Sen var det dags att gå en runda. 

Vi passerade poolområdet.

Med spring i benen.

Barnen hittade tusentals saker att inspektera. Här gissar jag på en skalbagge.

Vi var på väg till det rum som min syster hade råkat få. Även hon blev nämligen felincheckad under natten.

Greta uttryckte det vi alla kände: Wow!

Badsuget var enormt.

Så vi svidade om och placerade oss vid poolen.

Så. Himla. Härligt.

Vid lunchtid förflyttade vi oss till poolbaren.

Chips till lunch, ja varför inte?

Från en solstol spanade jag sedan på min stilige man. 

Och njöt av att se hur Greta utvecklats till att bli ett litet vattendjur.

Att dessutom resa med mina föräldrar var inget annat än geni. Så lyxigt att kunna ligga under ett parasoll medan barnen hade det bra med mormorn och morfarn.

På kvällen åt vi middag på hotellets asiatiska restaurang. Det är inte något jag skulle rekommendera någon som gillar asiatiskt eller smakrik mat. Men vi hade trevligt.

Mycket på grund av tilltaget att ta med sig en padda till matbordet. Genialiskt säger något?

Oh ja, säger jag, hela min familj samt alla andra matgäster på hela hotellet.

Ja, men typ nåt sånt var vår första dag på semestern i Kolimbari. Låt mig sammanfatta det hela: underbart. Det var vad denna första dag var. Den var underbar.

Hemma igen

Vad jag hittade i min handbäska idag: hela familjens pass, atarax, plånbok, ny maskara, nappar samt stenar. Rimligt ändå efter en natt på ett plan.

Vidare vad jag hittade i min resväska idag: två små lejonungar. Tur att väskorna inte kom bort.

Vi är hemma nu. Planet landade någonstans runt fyra/halv fem i morse så vi är alla bortom oss själva av trötthet idag. Vi, barnen inkluderat, somnade först på planet, som lyfte strax efter två (lokal tid) och det blev en orolig sömn för oss alla. Vid sätet intill satt en liten kille som skrek och skrek och SKREK neeeej! oavbrutet i en timme vad det kändes som. Sånt är inte bra för sömnen. Inte heller var det gynnsamt att flygvärdinnorna körde in i mitt säte med dom där sabla matvagnarna med jämn regelbundenhet. Donk! Jag tänkte ilskna och egennyttiga tankar om orimligheten i att servera mat och dryck på en flight som avgår vid två på natten. Det enda vettiga hade väl ändå varit att bara släcka ner i kabinen as soon as posible som man säger? Men nej nej, när man åker charter är det andra regler och logiker som gäller. Som vansinniga avgångstider till exempel eller galna medpassagerare som köper sprit så det stänker om det. Ett äldre par på sätet snett bakom mig hade i och för sig gjort den roligaste felbeställningen ever när de trodde att de beställt tre flaskor vitt vin men kryssat i trepack. De hade alltså nio flaskor vin som väntade vid deras platser när de klev ombord. "Äh, vi tar med oss skiten hem" blev deras slutsats efter att stewarden erbjudit dem ett återköp.

Men nu är vi alltså hemma. Och i natt sov vi ungefär två timmar. När vi kom hem vid sex lyckades vi få alla att somna för tre och en halv timmas extra sömn. Nu kämpar vi alla med ögonlocken och dess ovilja att stanna uppe: min syster genom att jobba som fotograf på Stockholm fields, min mamma genom och shoppa sig igenom halva Stockholm, min pappa genom att läsa (mycket dålig strategi om man vill hålla sig vakenzzz), Ulf genom att olja in vårt matbord och jag genom att galltvåla ihjäl hela Olofs semestergarderob som tagit stryk av tomatpastan från hotellbuffén. Det enda vettiga hade väl egentligen varit att göra som Olof och Greta: att sova en god stund under denna annars så gråa och regniga eftermiddag. Men klokskaperna var visst något som vi vuxna lämnade kvar på hotellet?

Med mig hem har jag i alla fall fått några stenar och en ny maskara. Dessutom: massor av underbara hudprodukter från ett smått fantastiskt ställe som jag ska berätta mer om någon dag. Och! hundratals vackra bilder som jag ska sortera och sedan blogga om.

Imorgon.

Det får jag bestämt göra imorgon.

Hälsningar från ett hotellrum i Kolimbari

Det har varit en mulen dag idag här i Kolimbari och sånt gör en alltid gott på en semester. Det är något med det gråa vädret som ger en rum för att tänka tankar full ut tycker jag. Med solen i ansiktet och tårna i poolen är riktningen annars bara utåt, framåt. Med tvillingar under två år blir allt naturligtvis dessutom intensivt bortom allt vett, men idag har jag alltså haft tid att tänka och reflektera. Och vi har haft det bra. Vi har det bra. Semestern är ljuvlig. Vädret behagligt, maten god och vinet lika så.

Att få vara så här fokuserat tillsammans med barnen en hel vecka är en fin sak. Vi har till exempel upptäckt att förmiddagen är en utmärkt tid för sömnigt kramande i skuggan under en palm. Timmen innan det är dags att klä om för lunch är som gjord för att vila groda i mammans famn. Vi vet nu att barnen älskar glass så det äter vi varje dag. Både Olof och Greta älskar att vara här. De springer och skrattar och tycks känna sig fria. Då och då stannar de plötsligt till i steget. Det är när de upptäcker till exempel en skalbagge på marken, den inspekterar de sedan länge länge. Greta skrattar som allra högst när hon får vara i pappans famn ute i den djupa delen av poolen. Vi säger till henne att hon simmar fast hon inte gör det och stoltheten lyser i hela hennes ansikte. Olof går på upptäcktsfärd, han tar sin mormor eller morfar i hand och varje dag vill han till samma ställe: till en gång bakom solstolarna, där han tittar på blommorna, gör sina händer till en fjäril och ber om att få bli lyft så att han kan titta på bina som svärmar allra särskilt mycket runt en viss blomma. "Va e de?" frågar han och på sitt sätt är allt alltså precis som vanligt.

Men ändå inte. Livet är så enkelt när det enda man behöver tänka på är att komma till matbordet i tid. Där, vid matbordet alltså upplever vi vuxna nya kulinariska rätter varje dag. Som vid dagens lunch: en sallad gjord på picklad morot, kronärtskocka marinerad i citron, färsk dill, fint hacka gul lök och räkor. Varje måltid avslutar jag med en eller tre baklavor. Mitt nya bästa tror jag bestämt. Olof har fastnat för tomatpastan och Greta dippar pommes i tzatsiki.

På dagarna hänger vi vid poolen eller går en tur till havet. Vi badar varje dag och så önskar jag att vi hade det jämt. En dag åkte vi till en taverna uppe i bergen och åt magisk grekisk mat lagad av en gammal kvinna. Restaurangen sköttes om av hennes man som var lika svag för raki som han var stolt över sin utsikt och sin frus matlagning. Jag har aldrig ätit en sån tzatsiki eller grekisk sallad tidigare. Till och med saltet torkade de själva, på uppfarten till tavernan. En annan dag tog jag en massage i hotellets spa. Det var en fantastisk timme för mina ömma muskler som burit så konstigt de senaste ett och ett halvt åren. Som ni förstår är det här en semester som gör mig, oss, gott. På de bra stunderna under den här semestern kan jag tänka att vi har våra bästa stunder i livet. Det är då vi befinner oss i samma rytm och samma energi. Det är något sammansvetsande med att vi sover i samma rum och därmed fasas in i samma dygnsrytm.

Nu sover barnen och jag ska också göra det strax. Jag ska bara läsa lite till i boken Egenmäktigt förfarande som är precis så bra som alla sagt.

Imorgon åker vi hem och det blir bra det med.  

Snart, så väldigt snart:

Så väldigt väldigt snart är vi här. Hurra!

På vår balkong

Vi gjorde i ordning på balkongen för ett tag sedan och jag planterade i blomlådorna and I love it! Känsloprognos just nu: så här vill jag ALLTID ha det i blomlådorna på balkongen.

En lördag i norra skärgården

Lördagsmorgonen började på det ljuvligaste vis man kan tänka sig. Jag fick sovmorgon och lejonungarna tittade på något på iPaden. Exakt vad vet jag inte men något mycket fängslande var det helt klart.

Efter frukost började det hända spännande saker på baksidan.

Ute i skogen stod nämligen pappan och tog hand om gamla murkna stockar med hjälp av en motorsåg. Äntligen skulle det gamla rasket som var någon slags vedhög forslas bort.

Och medan Ulf åkte in till tippen i Norrtälje tog jag och barnen en promenad i området. Här har vi hittat en mask.

En mask som vi sedan bar runt på i en burk en god stund. Det var denna mask som flög ur denna burk som skapade en enorm sorg i vår sons bröst. Han skrek ut sin smärta i cirka tjugo minuter. Mycket av denna hamnade i mitt öra. Aj.

Tillbaka i stugan var alla masksorger glömda och barnen åt mellanmål på trallen.

Sen satte grannen igång gräsklipparen vilket intresserade barnen något enormt. Likt två agenter smög de runt och spejade mellan gran och fur.

Det var en sån där dag då gräset behövde klippas. Helt klart. Så medan barnen sov gjorde Ulf det även på vår tomt.

När barnen sovit lagom länge smög jag in och väckte dom. Det kan vara min bästa stund på hela dagen faktiskt. Gudars vad det doftar gott i ett sovrum där barn sovit.

Sen var det dags för promenad igen!

Vi gick ner till havet och bryggorna.

Alltså vår vik. Hur fin?

Olof sportade min keps som jag köpte i Newport Beach i Californien för många år sedan. Är det någon som blir lika nostalgisk som jag över orten? Åh, OC. Åh, Seth och Summer.

Mellanmålet åt vi på en bänk i skogen, vid havet. Just nu tänker jag att alla mellanmål borde ätas på en bänk i skogen, vid havet.

Vi gick ner till strandlinjen och kastade sten.

Som vi kastade sten. En alldeles perfekt sysselsättning på en lördag.

Vidare in i viken inspekterade vi badstranden. Vattnet var kallt.

Men vi hittade snäckor. Sånt gillar man ju.

Vi hittade också en brygga som var uppdragen på land. 

Tillbaka i stugan tittade barnen på ett avsnitt av Pippi medan jag och Ulf förberedde dagens middag.

Tomat- och mozzarellasallad med citron som ni ju redan vet.

Vi åt ute och det var inget annat än helt härligt.

Under helgen läste jag ut Nyckeln. Jag tyckte mycket om den sista delen av den är trilogin. Om ni inte har läst, eller vill ha boktips = de här böckerna. 

Lördagskvällen avslutades så som den bör. Med eld i öppenspisen och läsning i soffan.

Så blev det söndag och vi gjorde ungefär precis allt det där som vi gjorde på lördagen en gång till. Sen åkte vi hem. En perfekt, alldeles ursomrig helg i maj i vår stuga i viken.